Recension: Disney Illusion Island – finslipat plattformshoppande med lång startsträcka

Quackshot, Mickey’s Wild Adventures – och inte minst Castle of Illusion och World of Illusion. Det är bara några av alla de Disney-signerade plattformspärlor som förgyllde 90-talet. Inte minst för min egen del. Så när Nintendo visade upp Disney Illusion Island, formades ett nostalgiskt fånleende över hela mitt ansikte. Ett fånleende som snart ändrade form till skepticism.

Ett, två, hoppa på

Namnet till trots har Disney Illusion Island nämligen inte särskilt mycket med de tidigare nämnda klassikerna att göra. Grunderna för snarare tankarna till plattformfyllda äventyr som New Super Mario Bros och Rayman Legends, vilket å andra sidan inte är något negativt. Upp till fyra spelare kan, i rollen som Musse, Mimmi, Kalle eller Långben, samarbeta för att ta sig igenom en stor sammanhållen värld fylld med fartfyllt plattformshoppande och taggiga fiender.

Disney Illusion Island sitter dock på ett par unika inslag. Till exempel är äventyret helt fritt från regelrätta strider. Alla fiender, undantaget bossarna, ska helt sonika hoppas över, under eller runt. Även om jag inte är helt förtjust i det upplägget, är det ändå kul att se hur ”våldsamma” inslag faktiskt kan skippas helt och hållet.

Tre, fyr, bli inte yr

Något annat som utmärker äventyret är att Musse och gänget med jämna mellanrum får tillgång till prylar som gör att de kan utföra nya rörelser; enkla hopp blir till dubbelhopp, väggstudsande, repsvingande och så vidare. Med nya rörelser tillgängliga blir plattformshoppandet lite friare och aningen mer utmanande, men framför allt blir det möjligt att nå tidigare onåbara områden.

Ett klassiskt så kallat Metroidvania-upplägg helt enkelt, vilket inte är vanligt i den här typen av familjespel. Det är däremot inte tal om några gråa hårstrån i jakt på rätt väg framåt, utan nya rörelser fås vanligtvis där de behövs. För den som vill samla alla bonusföremål går det att knata tillbaka i världen och använda nya förmågor på gamla platser, men tack vare en oförskämt bra karta är det lätt att hitta rätt.

Voffor gör di på detta viset?

Så långt, allt väl – eller? Dessvärre inte. Även om mitt äventyrande i Disney Illusion Island rullar på utan nämnvärda bryderier fylls hela tiden mitt huvud med funderingar över hur utvecklarna egentligen tänkt.

Varför ser alla bakgrundsmiljöer så snarlika ut? Varför utnyttjas inte klassiska Musse Pigg-historier som grund för världen? Varför tar det så lång tid att låsa upp standardrörelser? Varför tar det så lång tid innan spelet börjar utmana minsta lilla? Varför finns det så få fiendetyper? Varför rör sig alla fyra karaktärer likadant?

Frågorna är många, svaren få. Just kombinationen av intetsägande miljöer, en kontroll som länge är alltför begränsad och den låga svårighetsgraden gör att de inledande timmarna är i det närmaste tråkiga. Ju längre jag kommer desto roligare blir äventyret, men lagom till att spelet hittar rätt börjar också slutet närma sig med stormsteg.

Kul med rätt förutsättningar

På grund av en alldeles för lång startsträcka kommer Disney Illusion Island till sin rätt allt för sent. I alla fall för gamlingar som mig. För yngre spelare passar däremot det förlåtande upplägget, simpla bandesignen och enkla kontrollen betydligt bättre.

På så sätt är Disney Illusion Island inte helt dumt. Det är lättsmält plattformshoppande där hela familjen kan samarbeta för att ta sig framåt. Skoj! Fast frågan är om inte hela familjen hade haft ännu roligare om spelet bjudit på större utmaning och mer utvecklad kontroll direkt från start istället. Som i de gamla klassikerna.

Disney Illusion Island

Testat: Augusti 2023 
Genre: Plattformsspel
Utvecklare: Dlala Studios
Utgivare: Nintendo
Plattform: Nintendo Switch
Storlek:  6,6 gigabyte
Pris: 429 kr