Det är skillnad på hemmabio och hemmabio. I en källare i centrala Norrköping träffar vi Dennis Andersson som byggt en utöver det vanliga. När vi stiger in i rummet känns det verkligen som att kliva in i en biosalong, komplett med röda plyschdraperier och biofåtöljer. Samtidigt finns där en del prylar som vi inte riktigt känner igen från biosammanhang, till exempel de raketliknande järntornen i hörnen. Dennis förklarar mer än gärna:
– Det där är rörbasarna. Det sitter en femtontumsbas i varje rör, och basarna spelar utan problem ner till 20 Hertz med full kraft. Varje rör är knappt två meter högt och väger omkring 80 kilo, så det är inga dåliga pjäser det rör sig om.
Egen tillverkning
Designen på rören är Dennis egen, och precis som många andra delar i rummet har han byggt dem själv. Han är smed och plåtslagare till yrket, kunskaper som kommit väl till pass i byggprocessen.
Bland de många egentillverkade prylarna finns bland annat de små sidoborden vid biosofforna, samt i viss mån även det stora soffbordet.
– Soffbordet var ett sådant där gammalt med kakelplattor. Men det var inte optimalt ur akustisk synvinkel, så jag bytte ut kaklet mot perforerad plåt istället. Det är både funktionellt och passar bra ihop med den övriga inredningen här.
Den perforerade plåten går igen i taket i form av rejäla ljudpaneler. Bakom plåten finns bland annat glasfiberull, och syftet med panelerna är att dämpa och sprida ljudet bättre.
Mera bas
Utöver de två enorma metallrören har Dennis fyra stycken midbasar som hjälper till med de övre basfrekvenserna. Två av dessa står framtill i rummet medan två andra har gömts bakom plyschdraperiet längst bak. En maffig uppsättning. Men så många basar behöver inte alltid vara positivt.
– Jag har lämnat ett glapp i frekvenserna mellan rör- och midbasarna. Annars uppstår en puckel vid 40 Hertz som förstör ljudupplevelsen.Och ljudupplevelsen är mäktig, det kan vi intyga. Vi tittade på några sekvenser ur bland annat Sagan om Ringen och the Dark Knight, och ljudet är helt klart bland det häftigaste vi varit med om. Stora explosioner får hela rummet att vibrera, och det är imponerande hur Dennis hemmabyggen lockar fram varenda liten baston ur ljudspåret.
Massor av högtalare
Men bas är inte allt, och det finns betydligt fler högtalare i salongen. Dennis har valt en 8.2-uppsättning, och vid en grundlig genomgång visar det sig att det finns totalt 19 högtalare i rummet. Förutom centerhögtalaren och de väggmonterade frontarna finns sidosurroundhögtalare samt ett antal surroundhögtalare bakom plyschen. Här har Dennis monterat upp separata högtalare för de båda sofforna, med varsin bakre centerkanal och höger/vänster bakre surround. Det hela ger en fantastisk ljudupplevelse med grym surroundkänsla.
För 100-tumsbilden står en Panasonicprojektor, som för övrigt är den dyraste komponenten i hela systemet. Filmduken är i sig en intressant historia, eftersom Dennis inte gillar att köpa färdiga grejer.
– Egentligen är det ingen filmduk. Det är en aluminiumplåt som jag lackat vit och mattat ner. Den är kanske inte lika bra som de allra dyraste dukarna, men tillräckligt bra.
Under filmduken står en likaledes egenhändigt tillverkad möbel där en receiver trängs med en blurayspelare från LG samt en htpc (liten mediadator) med chassi ur den egna produktionen. Receivern är en av Kenwoods dyrare maskiner, men trots det är den inget monster. Det gäller för övrigt hela biosalongen – Dennis har givetvis lagt ner en del pengar i bygget, men det handlar inte om några absurda summor.
– Nej, det är väl mest min egen tid som kostat. I rena pengar handlar det antagligen om mellan sjuttio- och åttiotusen kronor, jag har satsat på förhållandevis billiga produkter. Basarna i rören kostar exempelvis ett par tusenlappar per styck, medan själva rören tagit några timmar att tillverka.
Kylning krävs
Idén till källarbion föddes för flera år sedan, av den enkla anledningen att det inte går att spela högt med mycket bas i en vanlig lägenhet. Dennis ville ha ett system som spelar så högt och rent som möjligt, och djupt.
– Basen är enormt viktig, menar Dennis. Och mina rörbasar går så djupt att man kan säga att de börjar spela där vanliga basar slutar.
Det fanns ingen färdig plan för hur systemet skulle se ut, utan Dennis har gjort små förbättringar och nyinköp längs vägen. Bland de senare inköpen finns ett par slutsteg som dolts i ett sidorum. De är på 2 400 watt vardera och används för att driva sub- och midbasarna. För att klara av kylningen av all elektronik har Dennis också monterat in ett luftkonditioneringsaggregat som han köpt billigt och modifierat för att passa in.
Vilka framtida uppgraderingar som ska göras vet han inte riktigt, men det finns bland annat planer på att bygga ett par ännu större rörbasar. Hur det blir med den saken återstår att se, men en sak är säker: Dennis har en sjukt cool hemmabio.
Bild: Fredrik Schlyter