Pip. Pip. Pip. Piiiiiiip. Det var ungefär vad det hårt prövade barn som inte hade råd med vare sig ett Super NES eller en Amiga, utan var hänvisade till att utforska spelvärlden på föräldrarnas jobbdator, kunde vänta sig av ljudet från den interna pc-högtalaren. Visserligen gjorde några speltillverkare experiment med att pressa ut digitalt (o)ljud ur den befintliga hårdvaran, men begränsningarna var uppenbara. Samtidigt hade förutsättningarna för PC:n som spelplattform blivit bättre, främst tack vare den nylanserade vga-grafiken och de allt snabbare 80386-processorerna. Och den sista pusselbiten var inte långt borta.
Först ut
Sound Blaster var dock inte först. Redan 1987 släppte den kanadensiska tillverkaren Adlib sitt fyrkanaliga ALSMC-kort, även om de flesta förknippade företagsnamnet med kortet. Grunden i kortet var Yamahas ljudchip YM3812, som var en vidareutveckling av ett tidigare chip som bland annat satt i många arkadmaskiner.
Speltillverkarna hakade snabbt på – det första Adlib-kompatibla spelet i butik var Sierra-äventyret Kings Quest 4 som släpptes i början av 1988.
2.0. Åttabitarsgenerationens kort med det ursprungliga Yamaha-chipet.
Men Adlib var en liten tillverkare och kortet hade flera nackdelar, bland annat saknade det pcm-moduleringen för att naturtroget kunna digitalisera analogt ljud. Och man hade ingen som helst ensamrätt till Yamaha-chipet, vilket gjorde fältet öppet för vilken mer muskulös tillverkare som helst att snabbt springa förbi.
Det gjorde Creative.
Det Singapore-baserade företaget Creative Technology hade under 1980-talet börjat utveckla pc-datorer med integrerade ljudkretsar för den kinesiska marknaden, men när man såg marknadspotentialen i ljudkort började man snabbt utveckla en Adlib-dödare.
Pionjär. King’s Quest IV från 1988 var det första spelet anpassat för ljudkort. Ett par år senare fanns hundratals titlar på marknaden.
Det första kortet marknadsfördes under namnet Game Blaster i USA, men då det snabbt visade sig att kunderna inte var intresserade av en ny standard började man om med ett nytt kort, som baserades på samma chip som Adlib och hade total bakåtkompatibilitet samtidigt som ljudkvaliteten var betydligt bättre. En annan konkurrensfördel var att Sound Blaster-kortet innehöll en joystickport som även kunde användas som midi-interface, och dessutom fick du det till i princip samma pris som Adlib. 1991 kostade ett Adlib-kort 1 595 kronor i svenska datorbutiker, medan det i Sverige då nylanserade Sound Blaster kostade mellan 1 600 och 2 000 kronor beroende på butik.
Timingen var perfekt. Strax efter att Sound Blaster släppts slog cd-romformatet igenom och i kombination med lanseringen av Windows 3 innebar det en kort men intensiv storhetstid för ”multimediadatorn”, även om vi fick vänta ett antal år till innan de högtflygande visionerna blev verklighet. Adlib släppte det uppgraderade Gold-kortet 1992 men lyckades inte få tillbaka några förlorade marknadsandelar och gick strax därefter i konkurs.
Framsteg. Sound Blaster 16-kortet erbjöd ljud i cd-kvalitet.
Alla framtida konkurrenter som ville etablera sig på marknaden, som Gravis Ultrasound och Pro Audio Spectrum, var tvungna att vara bakåtkompatibla med Sound Blaster i stället för Adlib. Ett undantag var det betydligt dyrare kortet Roland LAPC-1 som framför allt riktade sig till musiker och även stöddes av en stor mängd spel parallelt med Sound Blaster.
Tekniska framsteg
Creative gjorde dock inte om Adlibs misstag utan ökade i stället utvecklingstempot. Mellan 1989 och 1991 släpptes en rad uppgraderingar av Sound Blaster, framför allt Pro-modellen som erbjöd bättre samplingsfrekvens och ljudfiltrering och även en cd-rom-port för en tusenlapp extra.
Xtremt. Dagens X-fi-lineup riktas till seriösa gamers och musiker. Så här ser Fatal1ty-kortet ut.
Vid den här tiden började också Sound Blaster-korten på allvar dyka upp förinstallerade i färdiga datorpaket, åtminstone i USA medan Sverige släpade efter några år.
Nästa generations kort, Sound Blaster 16, släpptes 1992 och var det första kortet som erbjöd digital ljudsampling i cd-kvalitet (44 kilohertz i 16-bitarsformat) och möjlighet till utbyggd midi-funktionalitet via tilläggskortet Wave Blaster.
Midi-synthesizern integrerades fullt ut i den tredje generationens Sound Blaster-kort AWE32 som lanserades 1994. Det kortet blev, trots att det var betydligt bättre än föregångaren, ett litet bakslag för Creative eftersom bakåtkompatibiliteten inte fungerade fullt ut och dessutom fick man kritik för att namnet lurade kunder att det rörde sig om 32-bitars sampling, när siffran i själva verket stod för antalet midi-kanaler.Storhetstidens slut
Att ljudkortet framåt millennieskiftet dog ut som massmarknadsprodukt hade dock andra skäl. I slutet på 1990-talet började allt fler datortillverkare licensiera tekniken själva och byggde in mer eller mindre kompetenta Sound Blaster-kompatibla ljudkretsar direkt på moderkortet.
Det var välkommet, för tro inte att det var någon direkt enkel sak att få ett Sound Blaster-kort – särskilt de tidiga modellerna – att lira med spelen. Det kunde krävas en hel del av mysko kommandorader och ibland även pulande med själva hårdvaran för att få ut musiken i högtalarna. Framför allt var det krångligt om du var hänvisad till MS-DOS-läge.
Kommandoknas. Att sätta igång ett Soundblaster krävde ofta kunskap om hårdvaran. I kommandoraden ovan för ett Soundblaster AWE32 står siffrorna för portadress (A), interrupt (I), direktminneskanal (D), typ av kort (T), midiport (P), samt övre minneskanal (H). Inställningarna kunde variera från dator till dator och ibland från spel till spel.
Sound Blaster-varumärket finns kvar än idag, och de senaste modellerna i X-Fi-serien har ett 400 megahetz ljudchip, och erbjuder en mängd funktioner exempelvis 24-bits ljudåterställningsformat (crystallizer) för att öka kvaliteten i mp3-filer, samt virtuellt 7.1-ljud.
Medan själva ljudkorten hamnat i skymundan på senare år och blivit en nischprodukt fortsätter Creative att stå starka på datortillbehörs- och ljudmarknaden. Och hur Sound Blaster förändrat vardagen – inte bara för spelande – hör du varje gång du slår igång vilken pc som helst. Och det är svårt att tänka sig 1990-talets spelrevolution – som framför allt ägde rum på pc – utan en grym ljudplattform att stå på.