Zonen vi ärvde: M3 läser svensk postapokalyps inför kommande Mutant-liret

Svensk postapokalyps är stekhett. Förra månaden blev det känt att det klassiska rollspelet Mutant är på väg till pc, Xbox One och Playstation 4. Den första upplagan av det analoga äventyret släpptes redan 1984. 30 år senare, 2014, utgavs den senaste versionen, Mutant: År Noll, av Fria Ligan. Förutom rollspel sysslar förlaget även med mer traditionell bokutgivning och har bland annat den numera världskände konstnären Simon Stålenhag knuten till sig.

 

Intervju: På besök i Simon Stålenhags nya värld

 

Även författarkollektivet Fruktan arbetar under Fria Ligans flagg. 2014 gav de ut antalogin Stockholms Undergång, och sent förra året kom den nya novellsamligen Zonen Vi Ärvde. Boken utspelar sig i det Mutant-universum som skildras i det nya, datorspelsaktuella rollspelet. För att peppa inför lanseringen av Year Zero: Road to Eden tog vi in ett exemplar av Zonen vi ärvde – och här är våra tankar om den.

 

 

Zonen vi Ärvde bjuder på hela 18 noveller, skrivna av 11 olika författare. Ett mörkt, mystiskt och otroligt skräckinjagande Sverige har inte lyckats resa sig ur askan efter den kedjereaktion av katastrofer som störtade samhället som vi känner det. Människor, mutanter och robotar lever istället tätt packade i arker – små samhällen som etablerats där det passade för stunden. Svält, misär och konflikter präglar tillvaron. Utanför arken finns bara den rötförgiftade Zonen, som få vettiga varelser beträder om de inte absolut måste.

 

Läs även: Spel, böcker filmer – så trovärdiga är våra undergångsskildringar

 

Precis som i brädspelsförlagan bebos Mutant-universumet av färgstarka karaktärer, vars öden vi får följa genom novellerna. Sorg, skräck och äventyrslusta är de dominerande sinnesstämningarna, men många av berättelserna innehåller även en stor portion humor av den mörkt sylvassa typ som uppmuntras i Mutant: År Noll. Stridsroboten Toppov Dalajn, vars processorkärna förflyttats till en säl i Olle Söderströms “Sälen”, får oss att fnissa. Historien om de hett eftertraktade bytesdjuren (som för oss läsare alldeles uppenbart är robotgräsklippare) i Fredrik Stenneks fantastiska “Gräsbitare” hör också till de absoluta höjdpunkterna.

 

Som helhet är Zonen vi ärvde smart komponerad; lite längre noveller kan följas upp med ett av Boel Bermanns grymma mellanstick på bara några sidor. Författarnas sätt att skildra Mutant-världen i text varierar ganska kraftigt – där vissa använder vackert språk med utstuderade metaforer förlitar sig andra mer på en slags “pang på”-formula som påminner mer om den dramaturgi som ofta syns i dator- och tv-spelens värld. Detta gynnar sträckläsaren, som aldrig riktigt vet vad hen kan förvänta sig när en novell tar slut och nästa börjar.

 

De strax över 200 sidorna innehåller något halvdussin riktiga toppar vi kommer minnas i lång tid framöver. Förutom de redan nämnda sällar sig också Eira Ekres hoppfullt vemodiga “Askstormen” till guldkornen. Berättelsen är suggestiv och drömsk, med ett språk som berättar mycket mer än vad som först kan läsas in. Dalar finns också bland de många alstren, men särskilt frekventa eller djupa är de definitivt inte.

Omdöme:

Gillar du mysterier, science fiction och rollspelsdoftande skönlitteratur med mörka undertoner? Är du lika pepp som vi på att spela Mutant Year Zero: Road to Eden? Fascineras du av berättelser från andra sidan undergången? Om svaret är “ja” på minst en av frågorna bör du definitivt försöka få tag i ett ex av Zonen vi ärvde. Näst efter rollspelsförlagan är det här nog det bästa sättet att förbereda sig på.

Zonen vi ärvde

Vad: Postapokalyptisk science fiction-antologi
Förlag: Fria Ligan
Antal sidor: 231
Pris: 172 kronor hos Adlibris.