Quantum Break har hel mycket att leva upp till, inte minst med tanke på finska Remedys fenomenala arv. Det är lätt hänt att på förhand dra paralleller till studions genombrott – Max Payne. Dels får vår huvudprotagonist Jack Joyce superkrafter som kan liknas vid ”bullet time”, segmentet från Max Payne där tiden saktas ned, och dels bjuds vi på ett historierikt actionröj i tredjepersonsperspektiv.
Missa inte: Nya The Legend of Zelda – en riktig actionfest!
Vid en första anblick känns bakgrundshistorien däremot inte särskilt originell. I rollen som Jack Joyce återvänder du till din hemstad efter en inbjudan från barndomsvännen tillika multimiljonären Paul Serene. Inviten avser avtäckandet av ett hemligt projekt som kan förändra världen och vårt sätt att betrakta tiden. Men något går fruktansvärt snett och olyckan är ett faktum – tidsrymden blir söndertrasslad. Följden blir att delar av miljön blir förvridna, vissa delar hamnar till och med i någon sorts tidsloop. Som om det inte vore nog får både Jack och Paul nyvunna, oönskade krafter som på olika sätt kan påverka och manipulera tiden. När din forne vän dessutom tänker använda krafterna för egen vinning trots att det i slutändan leder till världens undergång börjar kampen mot klockan.
Bullet Time 2.0
När vi väl kastas in i äventyret möts vi av det något cementerade ”ducka och skjut”-mekaniken actiongenren är så känd för, men ackompanjerat av Jacks nya superkrafter förmedlar det ändå en säregen tvist på konceptet. ”Time Vision” är ditt sedvanliga planeringsverktyg – genom ett enkelt knapptryck visas omgivningen i gråskala samtidigt som fiender och ledtrådar pekas ut i en illröd ton. Inget revolutionerande i sig men kommer senare i spelet visa sig ovärderligt, exempelvis när fienderna droppar in i omgångar.
Betydligt finurligare är ”Time Stop”, en slags kondenserad bubbla som saktar ned allt som befinner sig inom radien. Det fiffiga i sammanhanget är att du inte bara kan hejda diverse antagonister med den, utan även dina pistolskott. När tiden runt bubblan väl återgår till det normala utmynnar dina enstaka skott ut i en mindre explosion.
I det något defensiva artilleriet hittar vi först ”Time Shield”, en skyddande sköld bäst sparad till kniviga situationer där du attackeras från olika håll. ”Time Dodge” ger dig i sin tur möjligheten att teleportera dig en bit bort från all action. Kombinerat med tidigare nämnda sköld finns det alltid ett sätt att tillfälligt undgå striderna till förmån för återhämtning. Men bara om du sparat på krafterna vill säga. Här ges det inte fritt rum att använda krafterna vilt – varje enskild egenskap har nämligen en liten mätare som måste fyllas på efter användning. Begränsningarna har dock positiv effekt, du kommer självmant att experimentera med olika kombinationer tills du hittar en egen spelstil. Givetvis går förmågorna att uppgradera vartefter spelet fortgår och du presenteras även för andra krafter att använda utanför striderna, men att avslöja allt tar bort hälften av det roliga i Quantum Break.
Olika typer av mellansekvenser
Nu är Quantum Break lyckligtvis mer än en simpel förädling av Max Payne-konceptet. Narrativet i Quantum Break bjuder nämligen på minst lika mycket nytänk som stridssystemet. Den något melodramatiska historien om Jack, Paul och människorna runt omkring dem skulle knappast beröra om det inte vore för tillvägagångssättet. De traditionella mellansekvenserna håller alla hög klass, men framför allt känns de gedigna och övertygande. En avgörande faktor är nog att karaktärerna gestaltas av kända och mindre kända Hollywood-skådisar – Jack Joyce spelas exempelvis av X-Men-veteranen Shawn Ashmore och antagonisten Paul Serene av Aidan Gillen, känd från Game of Thrones. Även läppsynkningen och de dynamiska kameravinklarna bidrar till den förhöjda, filmliknande stämningen.
Inslaget som förmodligen blir den stora vattendelaren är live-actionscenerna som spelas mellan varje akt. Dessa är runt tjugo minuter långa var och känns inledningsvis lite krystade och alldeles för långdragna. Filmsekvenserna visar handlingen från fiendens perspektiv, problemet är bara att de övriga antagonisterna inte är ens hälften så intressanta som huvudrivalen Paul Serene. Så småningom utvecklas även sidokaraktärernas bakgrundshistorier längre fram i spelet vilket gör scenerna mer engagerande. Värt att nämna är att filmfilerna streamas direkt från Xbox-servern. Alltså bör du ha någorlunda stadig uppkoppling om du vill avnjuta dessa till fullo – eller tanka ned de direkt till hårddisken i förväg, om du har 70 gigabyte ledigt utrymme att avvara.
Välj ditt eget öde
Det mest utmärkande inslaget i narrativets fortgång är möjligheten att påverka handlingen genom olika val. Under dessa inslag skiftar utgångspunkten från Jack över till huvudskurken Paul. Hans kraft skiljer sig något från Jacks – istället för manipulation av tidsrymd kan han istället se konsekvenserna av de val du ställs inför. Skillnaden mellan de olika följderna avspeglas såväl i spelbar form när du återigen tar kontroll över Jack Joyce samt i de tidigare nämnda live-actionscenerna. Vill du köra igenom spelet med sämsta tänkbara utgång är det möjligt, vill du hellre spela säkert är det också ett alternativ. En kul detalj är att spelet omedelbart efter ditt val även meddelar hur många procent av alla Quantum Break-spelare som just valt detsamma. Överlag bjuder dessa så kallade knutpunkter definitivt in till fler genomspelningar – du kommer garanterat att vilja spela om det minst en gång när du väl nått sluttexterna.
En annan mindre petitess är mängden av information som finns tillgängligt runt banorna i form av e-post, affischer och anteckningar. Det bör inte missförstås – de fungerar utmärkt som fördjupning av huvudhandlingen, men den enorma mängden text per meddelande kan resultera i ett haltande berättande. Turligt nog går dessa att läsa i efterhand, men det vore önskvärt att informationen förpassats till mellansekvenserna.
Ett steg i rätt riktning
På pappret har vi alltså en actionshooter med välskriven och intressant handling framförd av unikt karismatiska karaktärer. Miljöerna är i en klass för sig, speciellt delar där objekten “ramlat ur tiden” – rent tekniskt det mest överväldigande i spelet. Lika imponerande är live-actionbitarna, som i slutändan blir en vital del av handlingen och riktigit bra integrerat i resten av spelet – till den punkt att Quantum Break inte skulle kännas lika bra utan. Även actiondelen levererar hög underhållningsfaktor, speciellt när systemet är som byggt för experimenterande med olika vapen och superkrafter. Det ska dock inte förglömmas att själva uppdelningen av moment i slutändan blir rätt monotont. I huvudsak växlar du mellan att undanröja alla fiender i rummet och att ta dig framåt i banan. Ibland tillkommer det även ett tidsbaserat pussel, men dessa är snarare undantag än regler.
En aspekt i själva uppdelningen som blir irriterande i längden är att Jacks rörelseschema anpassas efter de moment vi befinner oss i. Vi behöver inte ha vapen tillgängliga jämt, men att förlora simpla rörelser som möjligheten att hoppa känns inte enhetligt för slutprodukten. Ett annat irritationsmoment som förstör flytet är tiden det tar att ladda om ett sparat spel efter att ha misslyckats med ett moment eller rent av dött. Det kanske patchas i framtiden, men i dagsläget är väntetiden alldeles för lång.
I slutändan tar Quantum Break actiongenren ett par steg längre med sitt
säregna narrativ och sitt kreativa stridssystem – men samtidigt ett kliv bakåt när det gäller upplägg. Det kanske inte blir den stora revolutionen som Remedy hoppats på. Den som får spelmediet lika accepterat som andra kulturyttringar. Men det är åtminstone ett övertygande första steg. Framför allt är det ytterligare ett bevis på att det går att skapa episka och gripande berättelser lika bra på en spelkonsol som vid stora vita duken.
Fakta Quantum Break
Genre:Action
Lansering: 5 April
Plattform: Xbox One, Windows
Testad plattform: Xbox One
Du bestämmer över handlingen
Innovativt stridssystem
Snyggt återskapade karaktärer
Monotont upplägg
För mycket text för ett actionspel