Att rota i gamla digitala bildarkiv kan vara en smärtsam upplevelse. Har du fotat digitalt sedan 1900-talet är det bara att konstatera att utvecklingen är smått fenomenal. På M3 (eller snarare tidningens föregångare Maxidata) hade redaktionen en kompaktkamera från Olympus med 1,3 miljoner pixlar, Smartmediakort (RIP) på 4 megabyte och en responstid på typ två sekunder… Tittar vi på bilder från den kameran är det mesta grådaskigt och huden i folks ansikten ser ut som om den har smetats ut i Photoshop. Det var kamerans sätt att hantera problemet med brus.
1981 visade Sony upp den första kompakta digitalkameran kallad Mavica, som stod för ”Magnetic Video Camera”. Kameran byggde på videoteknik och de 570×490 pixlar stora bilderna sparades på disketter kallade ”Mavpaks”. Upp till
femtio bilder rymdes på dessa skivor. Namnet Mavica känner nog många igen. Det återupptogs mot slutet av 90-talet då Sony lanserade flera digitalkameror med just disketter som lagringsmedium. Senare kom också modeller med cd- och dvd-brännare, men med tiden tog prisraset på minneskort död på detta i och för sig intressanta men ganska utrymmeskrävande fenomen.
1988 släppte Canon Ion (Japan: Qpic, USA). Ett tidigt exempel på att en digitalkamera faktiskt inte alls behöver se ut som en traditionell 35-millimeterskamera. Nej, en kamera kan ju faktiskt se ut som en pistol, bazooka eller varför inte en kikare, något många kameror gjorde under sent 80- och tidigt 90-tal.
Att skicka bilder via mobiltelefon är inte nytt. Redan 1996 släppte Ricoh sin RICOH RDC-2V, en kamera med en upplösning i klass med tidiga mobilkameror (768 x 576 pixlar). Prislappen på 799 dollar gällde modell med LCD (jo det gick att välja utan) och kabeln du kopplade ihop med mobilen (det här var innan bluetooth).
Början på nu: Digital Ixus
Den första digitala kameran som på allvar väckte M3:s habegär. När Canons Ixus landade år 2000 med sina 2 megapixel och borstat metallhölje kändes det som en revolution. Äntligen en digitalkamera som var snygg, gav bra bilder (tyckte vi då) och som med tidens mått var riktigt snabb. Så snabb att man faktiskt bara behövde tänka ett steg före när man skulle fånga någon på bild i stället för fyra.
Och så slutligen en kamera som vi minns med viss värme, men säkert de flesta glömt bort. Sony DSC-FX77, den första kameran med bluetooth. Vi begriper inte riktigt varför inte alla kameror efter denna kom med bluetooth. Okej, seg överföring, men ett bra sätt att skicka vidare bilderna från semestern via mms. Ännu bättre vore kameror med inbyggd mobiltelefon… (nej Iphone 6S och Samsung Galaxy S7, ännu är vi inte riktigt där).
På den tiden tyckte vi dock att den var hur cool som helst, och gick du på fest med en digitalkamera kunde du räkna med att du blev partyts medelpunkt. Att kunna se bilder du knäppt direkt på en skärm och sen bara radera dem du inte var nöjd med upplevde många som magi (utom Råd & Rön, som i ett test i början av 2000-talet konstaterade att digitalkameror hade sämre kvalitet än 35 mm-film och därmed var värdelösa…).
Missa inte: Allt du behöver veta inför drönarköpet – köptips och testvinnare
Nog om det… dags att lista några kameror värda att minnas. Inte för att alla fått det att säga klick, men stack ut gjorde de på gott och ont.
Först på plan: Sony Mavica Electronic Camera
1981 visade Sony upp den första kompakta digitalkameran kallad Mavica, som stod för ”Magnetic Video Camera”. Kameran byggde på videoteknik och de 570×490 pixlar stora bilderna sparades på disketter kallade ”Mavpaks”. Upp till
femtio bilder rymdes på dessa skivor. Namnet Mavica känner nog många igen. Det återupptogs mot slutet av 90-talet då Sony lanserade flera digitalkameror med just disketter som lagringsmedium. Senare kom också modeller med cd- och dvd-brännare, men med tiden tog prisraset på minneskort död på detta i och för sig intressanta men ganska utrymmeskrävande fenomen.
Kikaren: Canon RC-250 Ion (Qpic, Xapshot)
1988 släppte Canon Ion (Japan: Qpic, USA). Ett tidigt exempel på att en digitalkamera faktiskt inte alls behöver se ut som en traditionell 35-millimeterskamera. Nej, en kamera kan ju faktiskt se ut som en pistol, bazooka eller varför inte en kikare, något många kameror gjorde under sent 80- och tidigt 90-tal.
Likheterna med Mavican är flera. Lagringsmediet var diskett, och tekniken var i grunden videoteknik med en ccd-platta på 0,8 megapixel. Kameran var först med ett pris på under 500 dollar, men för att kunna använda kameran var du tvungen att köpa till ett tillbehörskit med laddningsbart batteri (modell lead-acid…), diskett och programvara. Prislapp: Ytterligare 999 dollar!
Hightech anno 1996
Att skicka bilder via mobiltelefon är inte nytt. Redan 1996 släppte Ricoh sin RICOH RDC-2V, en kamera med en upplösning i klass med tidiga mobilkameror (768 x 576 pixlar). Prislappen på 799 dollar gällde modell med LCD (jo det gick att välja utan) och kabeln du kopplade ihop med mobilen (det här var innan bluetooth).
Början på nu: Digital Ixus
Den första digitala kameran som på allvar väckte M3:s habegär. När Canons Ixus landade år 2000 med sina 2 megapixel och borstat metallhölje kändes det som en revolution. Äntligen en digitalkamera som var snygg, gav bra bilder (tyckte vi då) och som med tidens mått var riktigt snabb. Så snabb att man faktiskt bara behövde tänka ett steg före när man skulle fånga någon på bild i stället för fyra.
Revolutionen som kom av sig: Sonys bluetoothkamera
Och så slutligen en kamera som vi minns med viss värme, men säkert de flesta glömt bort. Sony DSC-FX77, den första kameran med bluetooth. Vi begriper inte riktigt varför inte alla kameror efter denna kom med bluetooth. Okej, seg överföring, men ett bra sätt att skicka vidare bilderna från semestern via mms. Ännu bättre vore kameror med inbyggd mobiltelefon… (nej Iphone 6S och Samsung Galaxy S7, ännu är vi inte riktigt där).