Recension: Star Wars Jedi: Survivor – uppföljare med kraften på rätt ställe

Testat spel: Star Wars Jedi: Survivor
Pris: Från 699 kronor via Prisjakt

Det är inte helt lätt att tänka tillbaka till hur läget var för Star Wars var när Respawn Entertainments Star Wars-debut Fallen Order lanserades. The Mandalorian var ett oskrivet blad och det största hoppet stod till att den kommande The Rise of Skywalker skulle dämpa smärtan från tidigare besvikelser. Ett plåster som mest visade sig innehålla salt. Att Fallen Order var ”bra Star Wars” räckte väldigt långt för fansen.

Betyg 4 av 5

Omdöme

Star Wars Jedi: Survivor tar allt som gjorde föregångaren bra och skruvar upp nivån på det mesta. Det är synd att den tekniska biten, ännu en gång, lämnar en hel del att önska. Likaså är inte handlingen riktigt lika engagerade som den förra resan. Men det är inget som hindrar Star Wars Jedi: Survivor från att vara en värdig uppföljare och en diamant för Star Wars-fans.

Positivt

En uppföljare som är större, bättre och mer varierad
Fina miljöer som är spännande att utforska
Roliga och varierade sidosysslor

Negativt

En del tekniskt svaj
Ibland onödigt svårt att hitta vägen framåt
Ett grafikläge med 40 bilder per sekund hade suttit som handen i ljussabeln. Eller tvärtom kanske.

Topplista: Bästa spelen till PS5 just nu

Idag är läget helt annorlunda. Mycket tack vare tv-serier som Andor, The Mandalorian och The Bad Batch, men även hyllade bokserier som Alphabet Squadron och The High Republic. Frågan är om Star Wars Jedi: Survivor bjuder på en lika stor förbättring – eller om det trampar på i gamla spår?

En trea utan tvåa

När jag åter får stifta bekantskap med Cal Kestis har fem år passerat sedan det förra äventyret – och mötet med Darth Vader. Nu är Cals måltavla långt mer överkomligt; en korrupt senator med viktig information som kan hjälpa jedins fruktlösa försök att stoppa Imperiets framfart. Tyvärr tar det inte lång tid innan planerna går snett och Cal och hans nya gäng måste försöka fly Coruscant illa kvickt.

Star Wars: Jedi Survivor är, inte helt otippat, en rak uppföljare på Fallen Order. Det har emellertid hänt en hel del under de fem år som passerat mellan äventyren; inte minst att det gamla teamet har splittat upp som en popgrupp från 90-talet. Vad som hände berättas delvis via tillbakablickar, men för den som vill veta allt är det bara att plocka upp läsglasögonen och leta upp boken Star Wars Jedi: Battle Scars.

Men nu vill jag sticka ut hakan och säga att det inte är så viktigt att ha exakt koll på vad som hänt tidigare. Det finns visserligen några händelser som värmer extra mycket för de som kan bakgrundshistorien, men i övrigt duger det gott att se ett kortare sammandrag av storyn på Youtube. Det finns också en sammanfattning i huvudmenyn, men den förstod jag knappt – trots att jag har klarat ut föregångaren två gånger(!).

Större, bättre, bredare

För att återkoppla till den nämnda flykten från Coruscant, går den till planeten Koboh – en plats som snart visar sig ruva på stora hemligheter med kopplingar till en svunnen era. Det är också en plats som direkt visar den stora skillnaden mellan Fallen Order och Survivor. Planeten är uppbyggd som en hyggligt stor öppen värld med plats för både en hemtrevlig bas, storyuppdrag, en rad sidosysslor och utforskande. Under äventyrets gång får Cal tillgång till nya manövrar, vilka i klassisk ordning gör det möjligt att nå tidigare onåbara platser och andra hemligheter.

Koboh är bara en av en handfull planeter som äventyret tar mig till. Den välkända planeten Jedha bjuder på ett liknande upplägg, om än inte i lika stor skala. Spelets övriga platser påminner i sin tur mer om föregångarens begränsade bandesign med en tydlig väg framåt, en väg fylld med strider, plattformshoppande och en del enklare pusselmoment.

Oavsett om det är strider eller utforskande som står på schemat är det uppenbart att Star Wars Jedi: Survivor tar avstamp i föregångaren och gör det mesta bättre. Precis som huvudpersonen har spelet gått från Padawan till Jedi. Banorna är större, fiendevariationen bättre och kontrollen smidigare och har fler möjligheter – både i strid och för plattformshoppande.

En syssla i sidan

Annars förtjänar de nämnda sidosysslorna ett extra omnämnande. Till exempel kan Cal fylla ett akvarium med fiskar, odla växter på ett tak och dansa disco i en bar. Därutöver finns det gott om gömda skattkistor att hitta, vilka vanligtvis innehåller nya utseenden på ljussablar, blasters, BD-1-delar – och framför allt nya kläder och frisyrer till Cal. Sa någon fet mustasch och hockeyfrilla? Jajamen!

Min solklara sido-favorit är däremot ett hologram-spel där minivarianter av besegrade fiender ska användas för att försöka slå en motståndares hologram-figurer. Jag är också ett fan av de gömda plattforms- och stridsutmaningar som utspelas på speciella arenor. Dessa delar är härligt utmanande och kräver både flinka fingrar och kallt pannben.

Att 60 eller 30, det är frågan

Även om Star Wars Jedi: Survivor är en bättre variant av originalspelet på de flesta punkter, har tyvärr en mindre smickrande detalj hängt med: svajig prestanda. Likt många andra spel finns två grafiklägen att välja på; prestanda för 60 bilder per sekund – eller kvalitet med 4k-upplösning och annat grafiskt lull. Tyvärr lämnar båda alternativen en hel del att önska.

I prestandaläget får både strider och plattformshoppande ett stort lyft tack vare en mer följsam kontroll. I alla fall delvis. Bilduppdateringen har nämligen stora problem att hålla fast vid 60, vilket också kryddas med jobbigt märkbar grafisk defekt kallad screentearing. Kvalitetsläget i sin tur håller sig vanligtvis vid 30 bilder per sekund, men mer eller mindre märkbara tapp är inte ovanligt. Det stora problemet är egentligen att striderna och plattformshoppandet inte kommer till sin rätt med den lite tröga kontrollen.

Det är riktigt synd att Respawn inte tagit en sida från Sonys instruktionsbok och implementerat ett grafikläge med 40 bilder per sekund, vilket brukar ge den fina grafiken och kontroll i närheten av prestandaläget.

Om jag ska vara lite transparant kan jag nämna att det släpptes en ”dag 0”-patch cirka ett dygn innan recensioner får publiceras. Av vad jag har testat hittills verkar den förbättra prestandaläget en del, men det är för tidigt att säga något säkert.

Ett generationskliv

Medan jag spelar Star Wars Jedi: Survivor tänker jag inte bara på föregångaren, utan också det två konsolgenerationer gamla Star Wars: Force Unleashed. För precis som The Force Unleashed tappade all sin lyster jämte Jedi: Fallen Order, blir det svårt att gå tillbaka till föregångaren efter att ha spelat Jedi: Survivor. Grunderna känns igen väl, men tack vare de nya konsolerna är allt större och bättre.

Det är riktigt synd att den tekniska biten, återigen, svajar och att handlingen inte når samma nivå som i det första äventyret, men i övrigt är det en värdig uppföljare som inte lär göra Star Wars-fans besvikna. Inte ens med de höjda förväntningar som de senaste årens Star Wars-alster fört med sig.