Dags att köpa tv? Allt du behöver veta om tv-tekniker för att välja rätt
Det är inte lätt att veta vad du bör tänka på när det blivit dags för ny tv. De flesta tillverkare erbjuder massor av olika modeller med kryptiska beteckningar och massor av förkortningar och funktioner som låter fantastiska på pappret. Även om tablå-tv sakta men säkert är på väg utför är själva tv-apparaten hetare än någonsin, och dagens tv ska både vara smart och uppkopplad.
Så kalibrerar du tv:n på bästa sätt
Frågorna kring inköpet av en smart-tv tenderar att bli många. Vilken sorts tuner behöver jag? Räcker vilken hdmi-kontakt som helst? Varför ska jag ha oled? Vad är smart med en smart-tv? Här rätar vi ut de största frågetecknen, så att du inte slänger pengar på fel saker eller blir blåst av en snabbpratande försäljare.
Hur stor tv behöver jag?
En avgörande faktor för hur mycket du betalar för en tv är faktiskt storleken, inte primärt funktioner och bildkvalitet. En 65-tummare är generellt sett betydligt dyrare än en 55-tummare som i sin tur är dyrare än en 46-tummare och så vidare. Denna prisskillnad blir extra tydlig när samma tillverkare har en serie modeller som har samma kvalitet och funktioner i övrigt, men säljs i olika storlekar.
Missa inte: Chromecast Ultra – briljerar med hdr-teknik och streaming i 4k
Enligt biostandarden THX är en optimal bildstorlek för hemmabio 40 grader av din synvinkel. Enligt en annan rekommendation från amerikanska Society of Motion Picture and Television Engineers så är 30 grader mer ”rätt”. Har du tv:n på knappt tre meters avstånd från tv-soffan skulle det innebära en tv mellan cirka 65 och 80 tum. Har du tv:n närmare så kan den alltså vara mindre, cirka 50-65 tum på två meters avstånd.
Men det är bara rekommendationer för just film, det är inte säkert att du vill titta på nyheter, sitcoms och sport i det jätteformatet, så kanske är det bättre att kompromissa och gå ner en storlek. Och sedan beror valet givetvis också på hur mycket tv du rent fysiskt har plats för. Och vad plånboken mäktar med.
En 55-tummare kommer att ge dig en bra tv- och filmupplevelse på tre meters avstånd, där de flesta upplever bilden som stor, medan du borde gå upp till 65 tum om du sitter på fyra meters avstånd från tv-bänken.
Hur mycket är det värt att betala?
Hur mycket ska jag egentligen betala?
Tv-modeller kan för enkelhetens skull delas in i tre klasser: topp, mellan, och budget. Som med allt annat här i världen får du vad du betalar för. Köper du någon av tillverkarnas absoluta toppmodeller kan du räkna med bra bild, oavsett om du väljer lcd och oled (exakt vad du prioriterar här får du avgöra själv). Eftersom dyra modeller har hög klass på ljusstyrka, färgomgång och dynamik kommer också hdr-material att se riktigt bra ut.
Går du ner i pris märks det att tillverkarna har blivit tvungna att kompromissa. Ljusstyrkan är inte längre lika hög, och tv:n klarar inte av att visa lika stort färgomfång. Saker som lokal dimning kan också försvinna, eller inte vara lika effektivt – vilket gör att tv:n inte har lika stora möjligheter att visa exempelvis djup svärta.
För de riktigt billiga apparaterna får du räkna med att bilden blir rejält lidande, eftersom ljusstyrkan oftast är låg, och att lokal dimning saknas helt. Hdr fungerar fortfarande men det ser inte alls lika bra ut.
Märker du då av detta om du bara kikar på tv-kanaler, dvd-film eller liknande material som inte alltid är så högupplöst? Det beror lite på; dagens tv-apparater klarar av att skala upp lågupplöst material, och hur väl de gör detta varierar mellan tillverkare och modell.
Bör jag basera köpet på vad jag tittar på?
Med det sagt: Det enkla rådet är att inte köpa en tv baserat på hur väl den hanterar exempelvis Let’s dance, utan hur väl den spelar upp 4k-material i hdr. Linjär-tv blir ju gradvis bättre och flera av våra streamingtjänster har i dag material i 4k. Visst, det är klart att det är viktigt att du också kan se på linjär-tv med hyfsat bra kvalitet, men köper du en bra tv kommer du kunna göra det bättre än om du köper en budgetmodell. Svårare än så är det inte.
Många försäljare pratar också ofta hur bra tv:n är på att hantera sportsändningar. Det är ett lite märkligt sätt att se på saken. Sportläget på tv:n lägger oftast till en hel del filter, inte minst interpolering (vi kommer till det längre fram i den här guiden), vilket är att sätt för processorn i tv:n att tolka rörelser. Det biten hanterar visserligen tv-tillverkarna på olika bra sätt – eller åtminstone på olika sätt – men oavsett vad är det just ett filter och i slutändan beror allt på hur bra källan är. Tittar du på sportsändningar i låg kvalitet kommer det se mindre bra ut än sportsändningar i hög kvalitet.
Sportsändningar skiljer sig inte heller mot annat material, så att helt basera ditt köp på att du exempelvis tittar mycket på fotboll är att börja i fel ände. Istället bör du resonera som så att om tv:n i övrigt har en bra bild, med bra färgåtergivning och högt kontrastomfång, bör den prestera bra även när du kikar Manchester United.
Köpa nu, eller vänta?
Det här är en fråga som ständigt skapar ångest hos många prylentusiaster, inte bara när det gäller tv-köp. De stora tillverkarna Samsung, Sony, LG, Panasonic och Philips brukar alla släppa nya modeller under våren och försommaren. En del dyker inte upp hos återförsäljarna förrän efter sommaren, men då handlar det oftast om förseningar.
Om du vill vara först med det senaste, räkna i så fall med att du ska köpa ny tv i maj/juni. Framåt hösten och vintern finns i regel läge att fynda på utgående modeller innan nästa sommars nyheter visas upp för första gången på CES-mässan i Las Vegas i början av januari varje år.
4k med hdr – och lcd eller oled?
4k eller inte – en ickefråga
Låt oss få bort en vanlig fundering – det var flera år sedan vi snackade i termer av Full HD och HD Ready. Köper du en tv i dag har den 4k-upplösning och klarar av hdr.
När vi pratar om upplösning menar vi antalet pixlar bilden kan bestå av – ju fler pixlar desto skarpare bild. 4k innebär 3 840×2 160 pixlar. Numera finns också 8k (7 680 x 4 320 pixlar), och vissa modeller börjar komma ner i överkomliga priser. Men det lär dröja ett tag innan det blir någon form av standard. Framförallt eftersom det inte säljs eller strömmas film i det formatet ännu.
En bra tv kan dock uppskala, det vill säga förstora och förbättra hd-film så att det, ser ut som 4k. Eller nästan. Äkta 4k-film ser givetvis bäst ut där. Och på samma sätt från 4k till 8k i en 8k-tv.
Oled eller lcd?
I dagsläget säljs det i stort sett bara två typer av tv-paneler; lcd och oled. Tidigare var också plasma en konkurrerande teknik, men ingen tillverkare släpper nya plasma-tv längre. Med tiden har tillverkarna försökt särskilja sig en del med egna begrepp. Men oavsett vad tillverkarna säger är det alltså oled och lcd som gäller.
Lcd – fördelar och nackdelar
Lcd
Lcd (förkortning av Liquid Crystal Display) är en beprövad teknik som har hängt med i en herrans massa år. Lcd-paneler (lcd av engelska liquid crystal display, ungefär ”skärm av flytande kristaller”) består av en ljuskälla bakom eller vid sidan av pixlarna och sedan själva lcd-lagret som blockerar eller släpper igenom ljus i rött, grönt och blått. Lcd-tv kallas också ofta för led-tv, eftersom de har led (kort för Light Emitting Diode) som ljuskälla. Men låt dig inte förvirras av det, det handlar fortfarande om lcd.
Två olika skärmtyper
Innan vi går närmare in på hur belysningen fungerar bör det nämnas att lcd-panelerna kommer i två varianter: va och ips. Skillnaderna dem emellan är att va har sämre betrakntingsvinklar men högre kontrastförhållanden medan ips har bättre betraktningsvinklar men sämre kontrasförhållanden. Det varierar vilken typ av panel som sitter i tv-modellerna, men i regel skriver tillverkarna ut det i beskrivningen.
Det kan också förekomma anda namn på paneltyperna i tillverkarnas specifikationer, men då handlar det nästan alltid om olika variationer på antingen ips- eöler va-teknik.
Bakbelyst, kantbelyst eller FALD?
Lcd-tekniken behöver som sagt belysas på något sätt. Den vanligaste formen är bakbelysning, det vill säga att belysningen sitter bakom lcd-panelen. Det här gör att panelen behöver vara lite bredare, och är också den belysning som oftast sitter i lite billigare lcd-modeller.
Nästa steg är kantbelysning, vilket betyder att belysningen sitter vid sidan av panelen. Därmed kan tv:n vara tunnare än modeller där belysningen hamnar bakom panelen. Vissa typer av kantbelysning klarar också av att dimma lamporna lokalt (local dimming) genom att släcka ned delar av ljuset. Det gör att kontrastnivåerna blir bättre.
FALD (Full-Array Local Dimming) har hittills varit den lyxigaste varianten av lcd-belysning och återfunnits nästan enbart i dyrare premium-varianter. Det innebär att bakbelysningen är indelad i flera olika zoner, som släcker belysningen på ett effektivare sätt än exempelvis kantbelysning. Hur många zoner som finns varierar från modell till modell.
Nu också: Mini-led
Mini-led är en ny typ av lcd-tv som flera tillverkare lanserat år 2021. De har mindre storlek på led-dioderna, vilket gör att det går att bygga mycket mindre och tätare dimningszoner, och även tunnare tv-skärmar.
Det är egentligen ingan skillnad på det och en tv med FALD, men du kan få flera tusen zoner istället upp till ungefär hundra med en typisk FALD-tv. Det gör att en tv med mini-led kan få en bild som påminner mer om oled, med extra hög kontrast. Mini-led förväntas ersätta FALD som premium-valet bland lcd-tv.
Här kan du läsa mer om mini-led och mikro-led
Qled då?
Det här är bland det första folk frågar när det kommer till tv-köp: Ska jag satsa på qled eller oled? Men frågan är felaktigt ställd redan från början, för som nämnt finns det bara lcd och oled. Qled är Samsungs påhittade begrepp för lcd med kvantprickar (quantum dot).
Lcd med kvantprickar är en bakbelyst lcd-panel med ett extra reflexfilter mellan panelen och ljuskällan. Det är inte heller något Samsung-exklusivt påhitt – många tillverkare har använt lcd med kvantprickar både innan och efter Samsung introducerade qled som marknadsföringsbegrepp.
Fördelar med lcd
Med lcd-tekniken slipper du bry dig om inbränningar. Väljer du en lcd av toppmodell får du i regel också en väldigt ljusstark tv, som fungerar bra i rum med mycket ljusinsläpp och som presterar bra på hdr-fronten. Generellt sett är också lcd-modellerna billigare, även om oled-modellerna numera inte kostar i närheten av lika mycket som de gjorde för några år sedan.
Nackdelar med lcd
Den uppenbara nackdelen med lcd är att eftersom tekniken behöver ha någon form av belysning blir svärtan lidande. Det märks inte minst bland budget- och mellaklassmodellerna, där svärtan kan ha en grådaskig ton – men även de absoluta toppmodellerna kommer inte i närheten av svärtan i en oled.
På vissa modeller är det också tydligt att belysningen lyser igenom – det vill säga att du ser den tydligare på vissa delar av panelen. Det här syns av förklarliga skäl främst när bilden är mörkare.
Aggressiv lokal dimning kan också få bieffekt att detaljer i mörkare scener försvinner, eller blir mer otydliga.
Vidare har lcd oftast problem med betraktningsvinklar, som inte heller är lika bra som hos en oled, oavsett paneltyp.
Oled – fördelar och nackdelar
Oled
Den andra tekniken är Oled (organic light-emitting diode). Till skillnad från lcd behöver oled inte belysas, eftersom varje enskild pixel klarar av att tändas och släckas individuellt. Det gör att oled-panelen agerar som sin egen ljuskälla. Det är också det som gör att oled-paneler har så överlägsen svärta jämfört med lcd-paneler – när en pixel inte är aktiv är det i regel svart bakom.
För större oled-paneler finns det enbart en enda tillverkare: LG Display. Har du en oled-modell är alltså panelen alltid tillverkad av LG Display. Däremot stoppar de olika tillverkarna in sina egna bildprocessorer, som gör att det kan skilja en hel del mellan deras respektive modeller. En del satsar exempelvis på att bilden ska ligga så nära originalmaterialet som möjligt, medan andra försöker påverka den mer med olika typer av förbättringar. Det är också skillnad på saker som hur rörelser ser ut, hur mycket input lag du har och om det finns stöd för exempelvis HDR 10 och Dolby Vision. Om du tappade bort dig redan här förklarar vi de olika begreppen längre ned.
Fördelar med oled
Med oled får du en becksvart svärta, med bra kontrastomfång. Det gör verkligen skillnad, framför om du matar tv:n med bra material och har ett mörklagt rum.
Oled-tekniken fungerar också väldigt bra oavsett vilken vinkel du tittar på tv:n från, en bra grej om ni är fler som ser på tv, och sitter utspritt i vardagsrummet.
Dessutom är oled-paneler oftast väldigt tunna, vilket ser snyggt ut i hemmet.
Nackdelar med oled
När vi pratar om oled låter det ibland som det perfekta tv-formatet. Riktigt så enkelt är det inte. Precis som med lcd finns det både för- och nackdelar med oled, och vad du i slutändan föredrar är i mångt och mycket en smaksak.
En vanlig missuppfattning är att oled generellt sett är en ljussvag teknik, och att du alltid bör satsa på lcd om exempelvis ditt vardagsrum har mycket ljusinsläpp. Det är en sanning med modifikation. Det stämmer att de absolut bästa lcd-modellerna kan nå höga nits, men en toppresterande oled är i regel mer ljusstark än en budget- eller mellanklass-lcd. Som med allt annat bör du alltså kolla upp ljusstyrkan innan köp.
En annan sak som vi får en del frågor kring är inbränningar. Även här är det läge att förklara lite tydligare. Inbränningar betyder att tv:n har slitits ojämnt, oftast under en lång tid. Det kan hända just eftersom pixlar som lyser upp exempelvis en logga med tiden kan slitas ut. Den här inbränning kommer alltså alltid att finnas kvar i panelen.
Hur vanligt är detta då? Det är svårt att svara på, men permanenta inbränningar verkar vara relativt ovanliga och kräver väldigt lång exponering av en och samma pixel. Skärmar för kommersiell skyltning, som visar samma bild flera dagar i sträck, är av den anledningen sällan av oled-typ. Men i din tv hemma är risken för inbränning minimal.
Inbränningar förväxlas många gånger med tillfälliga förändringar. Eftersom pixlarna lyser upp individuellt är det högst troligt att du ser konturerna efter en logotyp efter att du har tittat länge på en kanal, men i regel försvinner dessa förändringar efter ett tag.
Oled-paneler i dag har också tekniker för att minska risken för båda sakerna, bland annat kan vissa modeller göra statiska logotyper mer eller mindre transparenta. Dessutom kan du alltid ”tvätta” bilden om du ser att den håller på att förändras. Det alternativet hittar du bland inställningarna.
I framtiden: Bättre oled och mikro-led
Tillverkarna jobbar konstant på att förbättra både oled-paneler och tv-teknik bakom panelen, och flera av nackdelarna med oled är försumbara i de bästa modellerna nu för tiden. År efter år pressas ljusttyrkan upp, och metoder för att förhindra inbränning finns i alla bättre oled-tv.
En ny teknik är också på gång som kan komma att ta över efter oled; mikro-led. Den fungerar på samma sätt, med täta, individuella ljuspunkter. Men med teknik som är mer lik traditionella led-dioder. Bara mycket mindre. De har fördelen att de kan lysa starkare, har inte samma problem med inbränning, håller längre överlag, och kan teoretiskt sätt byggas ännu tunnare än oled.
Än så länge är dock mikro-led väldigt sällsynt. Samsung kommer som första tillverkare att släppa ett par modeller under året, men de är dels väldigt stora, och kommer att bli väldigt dyra.
Vad är hdr, Dolby Vision och HDR10?
Hdr och olika standarder
En viktig sak att hålla koll på är en teknik kallad hdr, kort för High Dynamic Range. Det innebär att tv-apparaterna har fler och noggrannare gradering av färgtoner och är bättre på att återge små nyansskillnader, speciellt i extra mörka och extra ljusa partier av bilden. I dag finns det ett helt gäng med olika hdr-standarder.
Innan vi går över till de olika standarderna behöver vi förklara vad metadata är, och vilken inverkan det har på hdr-materialet. Låt oss ta Netflix som exempel. Tv-serien du tittar på där har en hel del data som berättar för din tv hur den ska spela upp material, däribland metadata för hdr-material. Metadatan berättar för din tv hur den ska måla upp exempelvis snön i tv-serien du tittar på.
Det är här vi får skillnaderna mellan de olika standarderna. HDR10, som i dagsläget är den vanligaste, bygger på statisk metadata som berättar för din tv att snön ska visas i en viss ton. Problemet är just att datan är statisk, vilket eventuellt kan ställa till problem för hdr-material med flera olika nyanser.
Dolby Vision och HDR10+ använder sig istället av dynamisk metadata för att berätta för din tv hur hdr-materialet ska spelas upp. Det betyder att materialet kan finjusteras ned på enstaka scener.
Alla tjänster och plattformar har inte stöd för samtliga standarder. Även bland tv-tillverkarna pågår ett litet krig mellan vilka hdr-standarder som ska användas. En del tillverkare satsar på HDR10+, andra på Dolby Vision. Med tiden lär antingen tillverkarna ge stöd till alla stora standarder, eller så får vi en gemensam standard istället.
Uppkoppling och anslutningar
Hur får du din tv-signal? Satellit? Kabel? Antenn? Det kan begränsa urvalet av vilken tv du kan välja, eftersom dessa använder olika standarder:
- Dvb-c för kabel-tv
- Dvb-s och dvb-s2 för satellit (2:an innebär möjlighet till hd)
- Dvb-t och dvb-t2 för marksänd tv.
Alla tv-mottagare har inte garanterat stöd för samtliga anslutningar. Köper du en ny och inte alltför budgetbetonad tv idag har de troligen det, men var noga med att dubbelkolla det för säkerhets skull.
Om du inte har en extern tv-box förstås, som till exempel en Tivo från Comhem eller en Boxer-dosa. Då pluggar du bara in en sådan till din tv:s hdmi-utgång och struntar i allt vad tv-signaler heter.
Därför är just en rejäl uppsättning hdmi-portar viktigt. Det är ju inte bara tv man vill titta på, utan blu-rayspelaren, spelkonsolen, mediacenter-datorn, Chromecast eller Apple TV (mer om dem strax), eller kanske bägge. Och ännu mer – kameran, mobilen, laptop-datorn, en Slingbox eller annan liknande mediaspelare… nästan allt kör hdmi, eller kan göra det med enkla adaptrar.
Hdmi finns i flera olika varianter och med olika prestanda och funktionalitet. Här är några begrepp att hålla reda på och kolla upp om hdmi-portarna på tv:n stödjer:
Hdmi 2.0: Alla nyare tv-apparater, i alla fall de med 4k, har stöd för hdmi 2.0. Det innebär att du kan få 4k-bild i upp till 60 Hz. Den lite äldre standarden hdmi 1.4 klarar också 4k-bild, men bara i upp till 30 Hz. Äldre versioner än hdmi 1.4 lär du inte stöta på i en ny tv idag.
Hdmi 2.1: Den senaste standarden för hdmi är hdmi 2.1, vilket börjar dyka upp på en del tv-apparater. Den ökar bildkapaciteten, så att du kan få 8k-bild i upp till 60 Hz, men också 4k i upptill 120 Hz. Den har också stöd för en handfull extra tekniker som Game Mode VRR som ger jämnare bild från en spelkonsol, och earc, en ny och bättre version av arc.
Arc: Vad är då det? Jo, arc (Audio Return Channel), är en teknik som innebär att ljudsignalen skickas tillbaka i kabeln från tv:n, så att den kan kopplas till en extern högtalare som en soundbar. Ofta har inte alla hdmi-portar på tv:n arc-stöd (även om hdmi 1.4 och senare har stöd för det), utan bara en eller ett par stycken.
Cec: Consumer Electronics Control, en standard som har funnits länge, men det är inte alla tv-apparater som utnyttjar den. Med cdc kan du skicka kommandon till tv:n från andra enheter via hdmi-kabeln… eller använda tv:n för att skicka kommandon, till exempel till en extern dvd-spelare.
Mhl: Mobile High-Definition Link, en teknik som gör att du kan få hdmi-kompatibel bild ur usb-porten på en mobiltelefon eller surfplatta och alltså plugga in den direkt som mediaspelare. Signalen från usb är inte lika stark som vanlig hdmi, därför behöver hdmi-porten du ansluter till vara en speciell mhl-kompatibel port med inbyggd extra signalförstärkare, eller så behöver du en adapter.
Är du fortfarande kvar på stenåldern kanske du också behöver en bra uppsättning analoga ingångar. Scart-kontakt, som dominerade på 90-talet, börjar bli rejält sällsynt, men de flesta tv-apparater har komposit och/eller komponentingång för video och analog ingång för åtminstone stereo-ljud. Då är det lätt att koppla in till exempel en scart-ansluten gammal vhs med en billig adapter.
Smart-tv-plattformen
Hur fungerar smart-tv-plattformen?
Slutligen behöver du en bra nätverksuppkoppling, fast kabel om du har möjlighet eller wifi, vilket de flesta nyare tv-apparater har stöd för. Ordet ”smart” i smart-tv innebär nämligen framför allt att det är en tv som är direkt uppkopplad på internet och har en inbyggd liten dator med många kul funktioner.
Det kan handla om inbyggd mediaspelare som kan ansluta till nätverksdiskar och ofa eller dvr-funktion, alltså möjligheten att spela in tv-program, pausa mitt i direktsändning och spola fram och tillbaka, om tv:n har en hårddisk inbyggd (extremt ovanligt) eller om en kan anslutas via usb (mycket vanligt).
Här kan det också finnas tillgång till strömmande mediatjänster som Netflix, Spotify, Viaplay, Youtube, SF Anytime och Plejmo, inbyggd webbläsare, Facebook-app, spel och för det mesta en inbyggd app-butik med fler funktioner som du kan ladda hem och installera.
Tänk dig tv:n som en stor surfplatta, som du styr med mobilen. En del tv-apparater har till och med mikrofon och kamera inbyggda eller som extra tillbehör så att du dels kan styra den med röstkommandon och gester, dels använda dem för till exempel videosamtal i Skype-app.
De flesta tv-tillverkare har helt egna smart-tv-operativsystem, med egna gränssnitt och separat funktions- och app-utbud som kan variera rejält. Men det börjar bli mer samlat på den fronten. Sony och Philips använder Googles Android-baserade system, med Google Play som appbutik. Det var länge en rörig historia, men har i och med version nummer 8 börjat bli riktigt bra.
Apple TV eller Chromecast istället?
Chromecast, Apple TV – eller datorn rätt in i tv:n?
En extra kul sak med tv-apparater med Android TV är att de har inbyggt Google Cast-stöd. Google Cast är en teknik som gör att du kan använda mobilen eller surfplattan (och även Chrome-webbläsaren i en dator) för att strömma innehåll till tv:n. De flesta appar som kan visa video eller spela ljud på din Android-telefon har en Google Cast-ikon, kan skicka videoström till Google Chromecast.
Google Chromecast
Den som inte har tv med Android TV-kan skaffa en Chomecast-dongel för några hundralappar och plugga in i en ledig hdmi-port. Värstingversionen av Chromecast kallas för Ultra och kostar 775 kronor hos Netonnet. Om du inte känner att du behöver streama i 4k går det även bra att köpa tredje generationens Chromecast med stöd för full hd i 60 fps för 399 kronor hos Kjell och Company.
Apple TV
Kör du Iphone eller Ipad är det självklara alternativet en Apple TV. Den fungerar på precis samma sätt, koppla in i en hdmi-port och vips så har du en liten minidator och ett separat smart-system, samt möjligheten att strömma ljud och bild till tv:n med Airplay, Apples motsvarighet till Google Cast. Apple TV kostar 1 789 kronor hos Netonnet.
Datorn i tv:n
Oavsett om du har en stationär speldator eller en laptop, så är det superenkelt att använda tv:n som skärm, eller extra skärm till din dator. Det enda du behöver är vanligtvis en hdmi-sladd (eller ett trådlöst hdmi-alternativ) som du kopplar in i tv:n – klart.
I bland kan det behövas andra typer av sladdar, så som displayport, vga, med flera. Här hittar du en stor guide till hur du kopplar in datorn i tv:n.
Sedan finns det även ett gäng andra externa boxar som har en del smart-tv-funktioner. Har du till exempel tv från Comhem så är det troligt att du har en Tivo-box, och i den finns det också appar för till exempel Netflix och Youtube, och en handfull andra funktioner. För att inte tala om alla media-appar som är inbyggda i spelkonsoler.
Så det kan bli lite förvirrande. Du kan ha Netflix som app i tv:n, Netflix via Android-mobilen och Chromecast, Netflix via kabel-tv-boxen, Netflix via Ipaden och Apple TV, Netflix via Xboxen, och Netflix via din pc om du också har den inkopplad med hdmi. Och sju gränssnitt, fem fjärrkontroller och mer huvudvärk än du förtjänar.
Så ta det lugnt, tänk efter före och bestäm dig hur du vill komma åt ditt innehåll. Det är lätt att komplettera med en extra pryl och ett extra inköp. Men utforska de möjligheter du har till fullo först, chansen är stor att lösningen faktiskt redan finns i din ägo.
Filter, bildförbättringar och tekniker
Dynamic Tone Mapping
En del av det hdr-material vi har i dag har väldigt rik färgvolym (kombinationen mellan färgomfång och dynamic range, alltså skillnaden mellan svart och vitt). Problemet är att våra tv-apparater inte riktigt klarar av att visa så höga värden. För att ändå spela upp den här typen av material på bästa möjliga sätt använder sig vissa tillverkare av en slags förhöjd hdr-effekt för att göra bilden ljusare överlag, samtidigt som man har kvar hög kontrast i detaljerna. De här värdena tolkar processon i tv:n på egen hand.
Input lag (latenstid)
Det här är tiden det tar från det att signalen når skärmen till att du ser vad som händer. Den här siffran är inte minst viktig när du spelar, och där vill du ha den så låg som det bara går. Det varierar en del bland tillverkarna här, så kolla upp innan köp. De allra flesta tv-modeller i premiumsegmentet har också ett spelläge, som i regel inaktiverar filter och annat som påverkar input lag negativt.
Rörelser på moderna tv-apparater
Du kanske har hört talas om att moderna tv-apparater inte alltid hanterar rörelser på bästa sätt. Det här syns inte minst när du spelar eller när du kollar på sport – hanterar tv:n inte detta tillräckligt bra får du en effekt som närmast ser ut som en eftersläpning.
En del tillverkare har försökt lösa det här på diverse kreativa sätt. Bland annat har vi en teknik som kallas för black frame insertion, och som lägger till en svart bild mellan förflyttningrna. Problemet är att det kan skapa en bieffekt kallad flickering. Har du ett tränat öga kan du märka av att bilden nästan hackar sig fram.
Att avhandla rörelser och hur de fungerar kräver nästan en artikel i sig, och vi har tyvärr inte möjlighet att ta upp varje liten detalj. Men innan vi lämnar området kan vi nämna soap opera effect, eller såpoperaeffekten, som uppkommer av rörelseinterpolation. Bakom det något krångliga begreppet döljer sig en simpel förklaring: eftersom filmen du tittar på skickas ut i 24 bilder per sekund medan din tv klarar av betydligt mer kan tv:n försöka kompensera det naturliga hacket som uppstår av den lägre bildfrekvensen. För att göra detta tolkar tv:n helt enkelt den tidiga bildrutan och den kommande bildrutan, och lägger själv till en slags gyllene medelväg för att göra bildövergången mjukare. Huruvida detta är bra eller inte tvistar de lärde om, men det har alltså gett upphov till såpoperaeffekten. Det har sin förklaring i att bilden inte ser helt naturlig ut; tittar du noga ser du att objekt som rör sig är skarpare än bakgrunden.
Stäng av filter eller inte?
Rörelseeffekter av olika slag går dock att stänga av. Möjligen behöver du ha ett rätt tränat öga för att lägga märka till dem, och kanske tycker du det är mer behagligt med olika typer av bildförbättringar. Vissa tv-modeller är också bättre än andra på att hantera saker som rörelser och input lag.
Ordlista
Ordlista inför tv-inköpet
Vad betyder …
Sd. Bildformatet för gammal standard-tv. Fortfarande vanligast för vanliga tv-sändningar. Upplösningen varierar något beroende på regioner och produktions/sändningsteknik, men är för det mesta 768×576. För digital bild brukar man definiera sd som 720×480 bildpunkter.
Hd. Kort för “High Definition”. Första definierade standarden för hd-tv. Innebär 1280×720 bildpunkter, även kallat 720p.
Hd Ready. En tidig märkning av tv-apparater som ska klara minst 720p, har 16:9 i bildförhållande och har hdcp-stöd (se nedan).
Fhd. Kort för “Full HD”. Kallas även 1080p och innebär 1920×1080 bildpunkter.
Uhd. Kort för “Ultra HD”, och det vi vanligen också kallar 4k. Men Uhd kan i själva verket vara 4k-uhd eller 8k-uhd.
4k. 2160p, 3840×2160 bildpunkter.
8k. 4320p, 7680×4320 bildpunkter.
Suhd. Suhd är ingen egen upplösning, utan vad Samsung kallar sina lite dyrare och bättre tv-modeller med 4k-uhd. Vad s:et står för är oklart, men Suhd-apparater har bland annat hdr och quantum dot-teknik.
Lcd. Liquid Crystal Display. Vanligaste tekniken för platta tv-apparater idag.
Ips. Vanligaste typen av lcd-skärm. De bästa lcd/led-modellerna har ips-panel.
Pls. En annan lite billigare form av lcd-teknik. Finns i ett fåtal tv-apparater i lägre prisklasser.
Va. Ytterligare en lcd-teknik. Finns i ett fåtal tv-apparater i lägre prisklasser.
Tn. En extra billig och inte så bra typ av lcd-skärm. Vanlig i enklare bärbara datorer, men väldigt ovanlig i tv-apparater. Enstaka extremt billiga tv kan ha tn-panel.
Led. Light Emitting Diode. En kompakt liten ljuskälla. Lcd-tv med led som ljuskälla kallas ofta för bara en led-tv.
Ccfl. Cold-Cathode Fluorescent Lamp. Teknik term för det vi vanligen kallar lysrör. Vanlig typ av ljuskälla för äldre och/eller billiga lcd-tv.
Local dimming. En teknik för led-baserad tv som gör att tv:n kan styra ljusstyrkan på bakgrundsbelysningen. Det gör att led-tv kan uppnå djupare svärta i mörka partier av en bild och därmed högre kontrast.
Oled. Organic Light Emitting Diode. En skärmteknik där varje pixel är sin egen individuella ljuskälla som styrs separat. Det gör att kontrastmöjligheterna blir bättre än med lcd/led-skärmar. En oled-tv kan också byggas mycket tunnare än en ”vanlig” lcd-tv. Oled-tv är än så länge få och dyra, men förutspås ta över i framtiden.
Plasma. En gammal teknik för platt-tv som numera inte tillverkas av någon av de stora tillverkarna. Plasma-tv var länge känt för bra färgåtergivning, men också för att de var tjocka och otympliga och att de drog mycket ström och blev varma.
Hdr. High Dynamic Range. En ny teknik för färgåtergivning som innebär att varje pixel får extra databitar för att beskriva den, vilket gör att den kan återge fler nyanser mellan mörkt och ljust.
Quantum dot. En ny teknik i framför allt lcd-paneler som ger tv-apparaterna bättre färgomfång. Olika tillverkare har lite olika varianter på tekniken med olika namn. Triluminos hos Sony och Qled hos Samsung.
Cd/m2. Candela per kvadratmeter. Mått för skärmens ljusstyrka. Ligger normalt mellan ca 100 och 400 beroende på skärmtyp.
Nits. Exakt samma sak som cd/m2.
Dvb. En samling standarder för digital-tv-sändningar. Dvb-c och dvb-c2: kabel-tv. Dvb-t och dbv-t2: marksänd tv. Dvb-s och dvb-s2: satellit-tv.
Ci/ci+. Common Interface. En standard för programkort för digital-tv-operatörer.
Hdmi. High-Definition Multimedia Interface. Vanligaste anslutningen för externa bildkällor på en tv idag. Skickar även digitalt ljud och kommandon och klarar av 4k-video. Vanligt i en tv idag är hdmi 1.4 och hdmi 2.0. Hdmi 2.0 krävs för 4k-video över 30 bilder per sekund.
Arc. Audio Return Channel. Möjligheten att skicka ljud ut från teven via en hdmi-port.
Cec. Consumer Electronics Control. Med cec kan du skicka kommandon till tv:n från andra enheter via hdmi-kabeln.
Mhl. Mobile High-definition Link. Hdmi-signal via usb-porten på en surfplatta eller telefon. Kan behöva adapter.
Hdcp. High-bandwidth Digital Content Protection. Ett kopieringsskydd för digitalt hd-material. För att det ska kunna spelas upp måste alla enheter, tv:n, hdmi-kabeln och bildkällan, till exempel en blu-ray-spelare vara hdcp-godkända, vilket nästan all utrustning är numera.
Komponent-video. Analogt videoöverföring med tre kanaler (röd, grön, plå) som överförs med varsin kabel.
Komposit. Analog videoöverföring där krominans (färg) och luminans (ljusstyrka) skickas över samma ledare.
S-video. En analog videoöverföring där krominans (färg) och luminans (ljusstyrka)skickas på separata ledare, men i en enhetlig kabel med en specialkontakt.
Scart. En stor samlingskontakt för analogt ljud, analog bild och styrsignaler som var vanlig i videoapparater och andra bildkällor på 80-och 90-talet. Sällsynt idag.
Displayport. Ett vanligt alternativ till hdmi, framförallt på datorer.
Dvi. En digital skärmutgång som är vanlig på datorer. Dvi har samma format på bildinformationen som hdmi och Displayport, och är därför lätt att koppla ihop med adapter. Dvi saknar dock ljud.
Vga/d-sub. Gammal analog bildanslutning som var vanlig på äldre datorer, och som finns på enstaka företagsdatorer än idag.
Rca. En vanlig kabel som används både till analog video (komponent och komposit) och analogt ljud.
Usb. Universal Serial Bus. Kontakt som kommer från datorvärlden och som kan användas för att ansluta allt från externa tangentbord och kameror till hårddiskar. Används ofta i tv-apparater för att ansluta hårddisk för att kunna spela in program.
Ethernet. Fast nätverksanslutning. Koppas direkt med kabel till en switch eller router.
Wifi. Trådlöst nätverk. Inte like snabbt och pålitligt som Ethernet, men kan fungera om du har en bra wifi-router.
Vesa. En standard för skärmfästen som gör att du kan montera din tv på väggen eller på mobil arm.