Captain Toad: Treasure Tracker, Donkey Kong: Tropical Freeze, Mario Kart 8, Hyrule Warriors, Bayonetta 1 & 2, Pokkén Tournament, och till viss del Splatoon 2 och The Legend of Zelda: Breath of the Wild – det råder sannerligen ingen brist på portningar från Wii U till Switch, portningar vars mest anmärkningsvärda tillskott är en hög prislapp. Vi trodde länge att Super Smash Bros Ultimate skulle följa mer eller mindre samma mönster. Men vi hade fel, ack så fel.
Fyllt till både bredden och längden
Med över hundra arenor och fler än 70 kämpar, en lång enspelarkampanj, flera partylägen, onlinespel och mängder med bonusinnehåll är Super Smash Bros Ultimate seriens överlägset mest välfyllda spel. Faktum är att samtliga banor och karaktärer från tidigare Super Smash Bros-titlar finns med. De har dessutom fått sällskap av elva nya karaktärer, till exempel Simon Belmont från Castlevania, King K. Rool från Donkey Kong och Ridley från Metroid.
Bland de gamla karaktärerna hittas så klart Marios vänner och andra kända Nintendo-karaktärer, men om du är ny till serien eller har missat de senaste delarna kanske Bayonetta, Sonic, Ryu, Solid Snake och Cloud Strife är otippade inslag. Karaktärsutbudet imponerar stort och det är inte svårt att hitta ett dussintal favoriter.
Bakom lås och bom
Att hitta favoriterna kan dock ta en hel del tid; det är nämligen endast en handfull karaktärer som är upplåsta från start. För att vara mer exakt är det de spelbara karaktärerna i Nintendo 64-originalet som är tillgängliga, vilket är en lite kul vinkning.
För att låsa upp fler karaktärer kan du spela valfritt läge i tio minuter eller mer för att bli utmanad av en oupplåst kämpe. Om du vinner striden är karaktären din. Ett annat, och roligare men mer tidskrävande, sätt att få fler karaktärer är i det helt nya och alldeles utmärkta enspelarläget.
Samtidigt som vi inte har något emot det skrala startutbudet av karaktärer och tycker att sättet de blir tillgängliga på enbart gör spelandet mer belönande, har vi full förståelse för de som inte vill lägga ned flera timmars speltid på att få tag på sina favoritkaraktärer. Ett tvåeggat beslut från Nintendo, helt enkelt.
Bland andar och hus
Något som däremot är odelat positivt är den nya enspelarkampanjen. Där slängs vi in på en stor världskarta fylld med fiender, grottor, gröna rör och andra underligheter. Genom att knata runt i världen och besegra fiender blir fler karaktärer tillgängliga att slåss med i samtliga spellägen, men vi belönas även med så kallade spirits – eller andar om vi ska vara lite svenska. Dessa representeras av mer eller mindre kända spelkaraktärer och kan utrustas på din karaktär för att ge diverse fördelar.
Inledningsvis är det inte så viktigt att hålla koll på andarna, men ju svårare striderna blir desto mer hjälp kan de ge. Varje strid har nämligen speciella förutsättningar, som till exempel brinnande golv, mängder med småfiender som väller mot dig eller en ovanligt stor och elak Donkey Kong. Genom att välja andar som på något sätt ger dig en fördel i den annalkande striden kan en omöjlig uppgift bli överkomlig.
Enspelarkampanjen får också ett lyft av enkla rollspelselement där både du och andarna går upp i nivå och blir starkare efter varje strid. Hittills har vi lagt över tio timmar på detta läge och har inte tröttnat på långa vägar.
Rörigt nonsens och finslipad precision på samma gång
Oavsett om du beger dig ut på enspelaräventyr eller föredrar partyfighting med kompisar fungerar slagsmålen i grunden på samma sätt. Upp till åtta karaktärer ska försöka slå ut varandra från arenor baserade på klassiska spelmiljöer. Kontrollen och karaktärsbalansen är mer finslipat än någonsin och sällan har ett spel passat så bra för både knapphamrande nybörjare och slipade proffsspelare.
För att skapa oreda i fighterna transformeras arenorna på olika sätt under matchens gång, samtidigt som det faller ner diverse föremål från himlen. Vissa banor innehåller också statiska fällor eller andra hinder som gör sitt bästa för att irritera. På grund av allt som händer på skärmen samtidigt blir slagsmålen lätt röriga, och vi är inte heller helt förtjusta i de slumpartade moment som i flera fall kan vara rent avgörande för matchen.
Matchinställningar med extra allt
Lyckligtvis kan spelupplevelsen skräddarsys in i i minsta detalj. Dels går det så klart att undvika de banor som innehåller slumpartade inslag, men det är också möjligt att inaktivera de typer av inslag som irriterar.
Det finns också en mängd inställningar för att anpassa varje match efter eget tycke och smak, till exempel hur Smash-mätaren fungerar, om den spelare som ligger sist ska bli starkare, svårighetsgraden på datormotståndare och hur långt karaktärerna ska flyga om de blir träffade av starka attacker. Du kan till och med välja att spela med en klassisk hälsomätare istället för att försöka slå ut motståndarna från arenan. Efter att ha skapat speciella regler går det att spara dessa för att snabbt komma åt dem senare; ett inslag som gör det riktigt smidigt att starta specialmatcher på nolltid.
Internet är bara en fluga
Något som däremot enbart kan beskrivas som nonsens är onlinestödet. Något som är allt för vanligt när det gäller Nintendo-spel, tyvärr. Men vi kan börja med den bra delen; det går snabbt att få igång matcher och när allt fungerar är det riktigt kul. Att möta mänskligt motstånd är mycket roligare än datorstyrda kombattanter.
Tyvärr lyser spelalternativen med sin frånvaro i onlineläget och trots att vi spelar på bästa tid dagarna efter att spelet har släppts får vi sällan sällskap av fler än en annan spelare i matcherna. Å andra sidan är det kanske tur eftersom samtliga matcher med tre eller fler spelare leder till frekventa småfrysningar på grund av lagg.
Faktum är att Nintendo själva rekommenderar att använda nätverkssladd istället för wifi för att spela online. Problemet är att en nätverksadapter till Switch kostar 400 kronor. Att spela online på samma trådlösa nätverk fungerar dessutom alldeles utmärkt med Playstation 4, Xbox One och pc, så det råder ingen tvekan om att det är Nintendo som felar. Det är en skam att årets största Switchspel, i en serie som är känd för sitt flerspelarläge, har ett så här pass begränsat och delvis trasigt onlinestöd – inte minst när det kostar pengar att använda.
Det är tur att spelet fungerar fläckfritt offline.
Omdöme
Det är bara att lyfta på hatten och konstatera att Nintendo äntligen har lyckats överträffa Gamecube-klassikern Super Smash Bros Melee – och det med råge. Tack vare ett jättelikt utbud karaktärer, banor, spellägen, bonusar och inställningar finns det många, många timmars underhållning att hämta här – oavsett om du föredrar att spela ensam eller med vänner. Så vida du inte vill spela online det vill säga.
Super Smash Bros Ultimate passar allt ifrån yngre spelare som bara vill ha knapphamrarskoj, till tävlingsinriktade vänner som brinner för att nöta med samma karaktär och lära sig alla attacker och finslipa taktiker. Super Smash Bros Ultimate är helt enkelt det ultimata Super Smash Bros-spelet.
Fakta Super Smash Bros Ultimate
Genre: Fighting/party Utgivare: Nintendo Utvecklare: Nintendo/Bandai Namco Plattform: Nintendo Switch Pris: Från 579 kronor via Prisjakt Mängder med banor. Enormt karaktärsutbud. Utmärkt enspelarläge. Lysande partyspel. Gott om inställningar. Begränsat onlineläge. Några få tveksamma karaktärer och banor. Gillade du inte Smash tidigare kommer du inte göra det nu heller.
