Laddångest och appkaos – därför är vi inte redo för elbilsexplosionen

Förra vintern testade jag en elbil, jag minns inte från vilken tillverkare, men jag minns väl den ångestfyllda resan på småvägarna genom Roslagen en mörk decemberkväll. Det var nästan lika kallt i bilen som ute, då jag gjorde allt för att få elen att räcka tills jag kom hem.

 

Den uppskattade räckvidden på mätaren hade visat 140 km, och eftersom jag hade 90 km hem från torpet utanför Hallstavik tänkte jag att det var lugnt. Men mätaren rusade nedåt betydligt snabbare än jag tänkt, trots Eco+-läge, 17 grader i bilen och en väldigt lätt högerfot. Tills slut fick jag stänga av allt och ändå varnade bilen om att den snart skulle gå in i nödstopp-läge, och frågade om den skulle skicka efter en bärgare, innan jag till slut körde upp på min garageuppfart.

 

Innan den här resan hade jag dock försökt att ladda bilen vid en tågstation en kilometer hemifrån, eftersom jag inte hade laddbox hemma. Men när jag kom tillbaka för att hämta bilen hade laddningen avbrutits efter 2 minuter, av okänd anledning.

 

Idag hämtade jag ut en helt ny elbil för test och eftersom det inte medföljde en 230-volts standardkabel för laddning i vanligt vägguttan (jag vet, man SKA inte ladda en elbil på det sättet…) tänkte jag att det var dag att återigen testa laddning på stan. Det gick så där…

 

Jag hade reggat konto på två nya tjänster som verkade stora och bra samt lagt in kreditkortet. Jag var redo, men det var inte laddstationerna. Mitt första försök var en hamburgerrestaurang, här hade laddboxarna svart sopsäck över sig. Jag körde istället vidare till Vallentuna centrum, där det skulle finnas fyra stycken lediga Incharge-laddare. Ingen av dem fungerade, de hade “ethernet-fel”. Mitt tredje stopp var tågstationen, där jag sist hade misslyckats. Den här gången hände ingenting, trots att jag stoppade i sladden och valde “ladda” i appen, som dessutom hängde sig gång på gång.

 

Bilen har en sökfunktion i kartmenyn där jag kan leta efter “närmaste laddstation”. Denna har inte ens med de stationer jag nyligen besökt utan hänvisar istället till Täby och Arninge, en knapp mil från mig. Och det här är i mina ögon ett ännu större problem än mina personliga misslyckade försök att ladda bilen.

 

Det finns en uppsjö olika företag som erbjuder laddstolpar, varav en del är knutna till vissa biltillverkare. Bilarnas egna sökfunktioner verkar bara identifiera en del av tjänsterna. Tänk dig om du skulle tanka din bensinbil och svänger upp på macken för att mötas av skylten “Här kan du tanka din Volvo”? och tvingas leta vidare då du kör ett annat märke?

 

Den här marknaden är helt enkelt väldigt märklig i mina ögon och svår att greppa som konsument. Infrastrukturen för elbilar är en ordentlig utmaning, och det blir inte enklare av att aktörerna på marknaden inte jobbar tillsammans.