Hitman 3 – en värdig avslutning på en utmärkt trilogi
För ganska exakt fyra år sedan släppte Io Interactive den första delen i den så kallade World of Assassination-trilogin. Nu är den avslutande delen här.
Av P-A Knutsson
M3
Sammanfattning
Expertbetyg
Fördelar
Enorm frihet i hur uppdragen ska slutföras
Stora banor fyllda med snygga detaljer och smarta hemligheter
Möjligheten att flytta över ettan och tvåans innehåll
Nackdelar
Ibland beter sig datorstyrda karaktär minst sagt märkligt
Lite för lätt att ta sig igenom uppdragen
För få helt nya banor
Omdöme
Efter fyra år når Hitman-trilogin vägs ände – och vilket slut det är. Inte nödvändigtvis storymässigt, men spelmässigt har Io Interactive knåpat ihop en fantastisk sandlåda som inbjuder till både brutala, smarta och rent komiska dödsfall. Beroende på spelstil kan äventyret både vara för kort och för enkelt, men om du låter dig sugas in i atmosfären och spelar lugnt och metodiskt finns det mängder med underhållande speltimmar att hämta för alla som vill ha ett lite smartare actionspel.
Förgifta ett glas vin, knäck en nacke, skjut en kula i en skalle. Eller varför inte vara lite mer fantasifull och mixtra med vatten och elkontakter, försvaga ett balkongräcke eller lös ett mord? Livet som lönnmördare är inte lätt, men det är i alla fall varierat. I världen som Io Interactive skapat är det dessutom lika nervpirrande som underhållande.
Världen runt med Agent 47
Det kan låta lite makabert att inta rollen som en iskall lönnmördare. Det finns också gott om möjligheter för Agent 47 att avrätta allt från vakter till läkare och civila. Det är emellertid inget som belönas, snarare tvärtom. Att lämna ett spår av lik efter sig leder snabbt till ett ökat antal vakter som aktivt söker efter dig – och som snabbt kan avsluta din karriär i förtid om du blir upptäckt. Det bästa, och roligaste, sättet att ta sig an banorna är med försiktighet. Att memorera patrullrutter, slå ned personer när de är ensamma och ta deras kläder. Sopa undan alla spår. Smälta in i omgivningen. Smyga sig närmare det slutgiltiga målet – och väl där undersöka omgivningen efter objekt som kan leda till ”olyckor”. Eller bara leta upp en väl vald skugga och plocja upp den klassiska ljuddämpade pistolen.
Att ”avsluta” måltavlan i smyg och sedan lugnt vandra ut genom de stora nivåerna är en löjligt belönande känsla. Det är också lite lustigt att en lönnmördare tar livet av betydligt färre personer genom ett helt spel än vad en helylle-hjälte som Nathan Drake gör på en halvtimme i valfritt äventyr.
Det ska sägas att det går att ta sig an banorna i Hitman 3 med ett automatvapen i handen och meja ned varje stackare som ställer sig i din väg. Även om huvudpersonen inte tål allt för många skottsalvor i bröstet, märks det att fiendernas artificiella intelligens inte riktigt vet hur de ska hantera en suicidal massmördare. Å andra sidan passar inte heller spelmekaniken för den spelstilen, så det blir ganska jämndåligt från båda sidor.Mord och inga visor Likt de två föregångarna har varje nivå i Hitman 3 en handfull berättelser som kan följas. Dessa fungerar som en vägledning till vad som kan göras härnäst, för att slutligen nå de tänkta måltavlorna. Det går också bra att helt strunta i berättelsen och hitta egna vägar fram till målet, eller påbörja storyn men sedan avvika från den mer eller mindre utstakade vägen om rätt tillfälle dyker upp.
Att följa någon av berättelserna leder oftast till en fylligare story för den aktuella nivån, och ibland också fler belöningar. Men å andra sidan får spelglädjen och utmaningen ett lyft av att experimentera och ta vara på alla de möjligheter som Io Interactive bakat in i varje litet rum.
Den danska studion ska också ha beröm för variationen de har klämt in i äventyrets sex banor. Vi får bland annat besöka en jättelik engelsk herrgård, en lika lyxig som hög skyskrapa i Dubai, ett underjordiskt labb och ett tyskt disco. Även om målet och tillvägagångssättet i grunden är snarlikt, gör de vitt skilda miljöerna, tillsammans med berättelserna, att äventyret hela tiden känns spännande och fräscht.
Ett, tu, tre
Även när vi importerar de två föregångarnas alla nivåer till trean, komplett med uppdaterad grafik och spelmekanik, imponerar spelet. Aldrig förr har vi direkt efter ett avklarat uppdrag tänkt ”ok, nu vill vi göra det igen”.
Det är emellertid här vi hittar de största problemet med Hitman 3; om du tidigare har klarat ettan och tvåan eller inte bryr dig om att spela om banor på olika sätt, kan äventyret ta slut på några få timmar. Alla de bonusuppdrag som finns tillgängliga utanför kampanjen är även de mer av samma sort. Hitman 3 må vara bättre på alla sätt än sina föregångare, men grunderna är desamma som 2016 – vilket kanske inte faller alla i smaken.
Virtuella mord
En trevlig bonus som förlänger speltiden är vr-läget i Playstation 4-versionen. Här får du hela äventyret serverat framför dina virtuella händer och i stort sett ingenting är fördummat. Till och med de gamla nivåerna från del 1 och 2 är fullt spelbara i vr.
Den största skillnaden jämte vanligt spelande är att vi nu ser världen ur ett förstapersonsperspektiv, och att den hjälpande ”agentsynen” är förenklad. Kontrollen är också annorlunda, trots att det är en vanlig handkontroll och inte rörelsekontrollen Move som används. Grafiken har också, av förklarliga skäl, också tagit en smäll. Vissa detaljer ploppar upp några meter framför ögonen, en del större folksamlingar syns först ordentligt när vi är nära, och vissa grafiska effekter saknas helt – exempelvis reflektioner. På det stora hela är grafiken däremot oförskämt skarpt och detaljerad för att vara ett VR-spel på Playstation 4.
På grund av den nedgraderade grafiken, den bökiga kontrollen och att spelet faktiskt blir lite svårare skulle vi inte rekommendera att den första genomspelningen sker i vr. Men att ta sig an varje nivå för ett andra varv i vr är fantastiskt kul och ger de välgjorda miljöerna ett helt nytt liv.
Värt att notera är att Playstation 5-versionen inte har något VR-stöd, utan det är Playstation 4-versionen i bakåtkompatibilitetsläge som får spelas. Lyckligtvis flyttas framgångar och upplåst material automatiskt mellan versionerna så länge du är online (även mellan PS4- och PS5-konsolerna).
En lekfull lönnmordssimulator
Nu när Hitman-serien sätter punkt för denna gång kan vi se tillbaka på tre utmärkta, om än inte perfekta, äventyr. Själva premissen med att vara en lönnmördare kan kanske låta makaber, men huvudmålet är ju egentligen att använda list för att undvika konfrontationer på vägen mot de utpekade måltavlorna.
För er som är nya till serien går det att ignorera den övergripande storyn och hoppa på den tredje delen direkt, men vi rekommenderar att spela trilogin från start – inte minst tack vare möjligheten att flytta över alla banor från de två föregångarna. Att få uppleva dem med bättre grafik och spelmekanik gör Hitman 3 till ett perfekt val för både nybörjare och fans.
