Recension: Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 remake – höken är tillbaka!
Fem år efter att en skamfilad Tony Hawk-serie begravdes kommer en av seriens originalutvecklare med en kärleksfull remake av de två första delarna.
Av P-A Knutsson
M3
Sammanfattning
Expertbetyg
Fördelar
Tony Hawk är tillbaka!
Världens bästa soundtrack
Bara ett försök till-känslan är på topp
Nackdelar
Veteraner kommer beta av banorna i snabb takt
Vissa uppgifter är vagt förklarade
Röriga menyer
Omdöme
Det tog sin lilla tid, men med Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 är serien äntligen tillbaka på toppen. Visst är det lite märkligt att serien åter når fornstora dagar i en kärleksfull remake där bandesign, grundkontrollen och spelupplägg i stort sett är intakt jämte originalspelen – men det visar vilket fulländat koncept Neversoft skapade för över 20 år sedan. Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 är inte bara det perfekta spelet för gamla fans som vill återuppleva livets glada dagar, utan även för nya spelare som vill ha ett lättillgängligt med ändå djupt skateboardspel.
18 långa år har passerat sedan Tony Hawk’s Pro Skater-serien var på sin topp. Underground och American Wasteland i all ära, men de var aldrig i närheten av den magi som originalutvecklaren Neversoft skapade i seriens fyra första delar. Och efter de vedervärdiga Ride, Shred och Pro Skater 5 trodde de flesta att serien var död och begraven. Men Vicarious Visions ville annorlunda. Testad produkt: Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 Pris: PC: 360 kr hos Epic Games. Xbox One: 438 kr hos Spelbutiken.sePS4: 438 kr hos Spelbutiken.se.
Med allt innehåll från Tony Hawk’s Pro Skater 1 och 2, helrenoverad grafik, nya mål på varje bana, förbättrad kontroll, fler proffs att välja på, ett helt nytt utmaningssystem, onlinestöd och drösvis med kosmetiska föremål verkar Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 vara allt som fansen har drömt om. Eller lyckas Activision klanta till det ännu en gång?
Here and Now
Två minuter, ett halvstort öppet område och en handfull mål att utföra i valfri ordning. Ett enkelt upplägg som är precis lika underhållande och beroendeframkallande idag som kring millennieskiftet. Slå poängrekord, samla SKATE-bokstäver, gör ollies över hemlösa (ehrm) eller gör specifika trick på specifika platser. Svårare än så behöver det inte vara. Glädjen över att knipa den sista bokstaven eller popcorn-burken precis innan tiden går ut är så tillfredsställande att vi direkt glömmer bort de 17 gånger vi misslyckades. Likaså när vi sätter ett nytt trickrekord eller lyckas ta oss upp på en svårnådd avsats. Varje session är fylld med små belöningar som gör det svårt att lägga ner handkontrollen.
Lose control
Att lära sig trixa som ett proffs är inga problem. För gamla fans sitter kontrollen antagligen i ryggmärgen, medan nya spelare har en utmärkt övningsbana att lära sig grunderna på. Kontrollen i sig är enkel att förstå men svårt att bemästra. En stor nyhet i denna remake är att reverts som introducerades i trean har lagts till, vilket gör det betydligt lättare att länka samman olika trick till långa kombinationer. Överlag är kontrollen lite av en ”best of” av seriens bästa finesser; en utmärkt kompromiss.
För nybörjare kan det vara klurigt att ens slå de lägsta poängrekorden på en nivå, men efter att ha fått in snitsen och övat en hel del är det långt ifrån omöjligt att länka kombinationer på flera hundra tusen poäng. Svårigheten ligger snarare i att ta sig till de hemliga områden som finns på de flesta banor, lite som i ett plattformsspel.
Cyko Vision
Samma gamla upplägg, samma gamla kontroll – det kanske inte låter särskilt lovande. Men de delarna håller som sagt än. Det enda som inte längre håller måttet på långa vägar är grafiken, och där har Vicarious Visions gjort ett fantastiskt arbete.
Varje kvadratmeter av banorna har fått ett ansiktslyft utan att deras ursprung gått förlorat. Det är som att originalbanorna är de grundmodeller som används innan texturer och detaljer placerats ut under spelets utveckling. Växter, lampor, graffitt, skyltfönster, fler och betydligt mer detaljerade och varierade ramper och rails förgyller miljöerna och ger dem ett helt nytt liv.
Att nivåerna i grunden är skapade efter den gråa lilla Playstations 25 år gamla begränsningar märks inte alls. De begränsningar som fanns tidigare, såsom 25 bilder per sekund och en närgången dimma, syns så klart inte till numera. Istället får vi obegränsad sikt och 60 silkeslena bilder per sekund, med mer följsam kontroll och smidigare animationer som följd.
New Girl
Det är emellertid inte bara grafiken som är ny. Vi hittar också ett välfungerande onlineläge med välbekanta spellägen som graffitti och poängjakt, samt möjligheten att skapa egna banor och sedan ladda upp dessa för allmän beskådan.
En rad nya åkare, som är mer aktiva idag, har också tillkkommit. Vi får också stora förbättringar i karaktärsskaparen, bland annat möjligheten att skapa kvinnliga åkare. Karaktärsskaparen är dessvärre hopplöst seg och det är inte helt lätt att få till karaktärer som ser vettiga ut.
Det kanske roligaste tillskottet är emellertid nyproducerad videoklipp med både gamla och nya åkare.
Superman
Avslutningsvis måste vi så klart hylla det helt fenomenala soundtracket. De flesta gamla låtar har hängt med, inklusive odödliga Tony Hawk-klassiker som Superman, No Cigar, Jerry Was a Race Car Driver, Here and Now med mycket mera. Det har även tillkommit en drös låtar, men de passar in så bra att vi inte kan säga vilka låtar som är nya.
Något liknande kan väl sägas om hela denna remake. Den kärleksfulla restureringen tillsammans med väl valda nyheter gör att Tony Hawk’ Pro Skater 1+2 känns exakt som förr och helt nytt på samma gång.
