Spider-Man är härligt nördigt men håller inte hela vägen
I höstens hetaste Playstation 4-titel får vi stifta bekantskap med allas vår Spindelmannen. Lever det upp till de högt ställda förväntningarna?
Av Anders Wollner
M3
Pris vid testtillfället
$33
Sony har inte direkt sparat på krutet under den här generationen. Medan konkurrenten Microsoft mest trampat vatten har den ena högkvalitativa exklusiva Playstation 4-titeln efter den andra dykt upp. 2018, när Playstation 4 går in på sina sista levnadsår, kan konsolen skryta med ett imponerande spelbibliotek av första- och andrapartstitlar.
Och än är det inte slut. Sonys stora höstlansering kommer i form av Spider-Man, ett varumärke som knappast behöver någon närmare presentation. Det är snarare underligt att så få utvecklare har satsat på Spindemannen genom åren. Visst, det har gjorts ett gäng försök, men få om några har ens kommit i närheten av att pricka in rätt känsla. Med sin svingmekanik och med sin tramsiga framtoning borde ju spindelmannen göra sig utmärkt i interaktiv form.
Superhjältekänsla
Studion som har fått förtroendet att tolka den trikåklädda superhjälten är Insomniac, mest kända för Ratchet & Clank-spelen. Det här är utan tvekan deras uppdrag hittills – och de har tagit sig ann det med det uttalade målet att vem som helst omgående ska kunna känna sig som en Spindelmannen.
Efter lite träning tar du dig blixtsnabbt fram över New Yorks gator.
Just den punkten är det svårt att säga att Insomniac har misslyckats med. Redan under de inledande minuterna får vi hoppa ut genom Peter Parkers lägenhetsfönster och svinga oss vidare mot närmaste nödsituation. Svingandet – som av förklarliga skäl utgör grundbulten i transportmöjligheterna – är en fröjd. Till en början känns det ovant, och de första försöken resulterar i flera ofrivilliga krascher. Men efter lite träning tar du dig blixtsnabbt fram över New Yorks gator, gärna tillsammans med ett gäng egenskaper du låser upp längst med vägen.
Nördighet saknas det inte heller. Spindelmannenfantaster kommer ha mängder med saker att gotta sig med, inte bara i form av karaktärer utan även i byggnader, föremål och memorabilia. Grundmaterialet behandlas med vördnad, tro inget annat.
Även stridsmekaniken ska Insomniac ha pluspoäng. Här har man hämtat en hel del inspiration från Batman Arkham-serien. Likt de spelen ställs du oftast mot mängder av fiender samtidigt, och för att få koll på inkommande attacker syns en symbol ovanför Spider-Mans huvud varje gång en fiende går på offensiven. Striderna är snabba och varierade, men också utmanande. Allt eftersom stöter du på nya typer, och i gammal god actionspelsanda gäller det att använda rätt sort attacker för att utnyttja varje fiendetyps svaga punkter. Bland annat finns bastanta fiender som du först behöver fånga in med ditt nät, och fiender som försvarar sig med sköldar, och som du behöver komma runt för att kunna besegra.
Det tar inte slut på Batman Arkham-referenser där. Liksom den gode Läderlappen kan Spindelmannen metodiskt plocka ut fiender från höjden, och nyttja sin sitt spindelsinne för att se var de befinner sig någonstans. Det är dock inte alls lika raffinerat som i Batman Arkham-spelen, och inte möjligt på alla ställen – de flesta gånger tvingas du ta till handgemäng.
Problemet med Spider-Man ligger snarare i att Insomniac har tagit i lite för mycket.
Välpolerat, men…
Ni får ursäkta den något torra redogörelsen för hur Spider-Man fungerar mekaniskt, men det är viktigt att poängtera att Insomniac kan sina grejer, och att Spider-Man i grund och botten är ett välpolerat AAA-spel utan större spelmässiga brister. Allt fungerar kort och gott som det ska. Problemet med Spider-Man ligger snarare i att Insomniac har tagit i lite för mycket, och utan att erbjuda något som får det att kännas unikt.
Till att börja med griper aldrig berättelsen tag i oss. Lyckligtvis slipper vi hela introduktionen med Peter Parkers morbror, och hur han fick sina krafter – här är han redan en fullfjädrad superhjälte, vars hemlighet har nått flickvännen Mary Jane. Men även om Insomniac lyckas blanda skojfriskhet med ond bråd död på ett stundtals imponerande sätt är det svårt att bry om vad som händer. Mycket beror på att handlingen sträcker sig över tjugo timmar, och att det bara lyckas skapa den nerv som kännetecknar Marvel-produktioner ett fåtal gånger under denna tiden.
De första inledande timmarna är långsamma och rent av ointressanta – och när handlingen så sakta öppnar upp sig är allt så uppenbart presenterat att det är lätt att räkna ut vad som kommer att hända flera steg i förväg. Insomniac har försökt variera det hela med att låta oss kontrollera andra karaktärer än Spindelmannen, i sekvenser som uteslutande bygger på att vi tvingas smyga runt korkade vakter. Har du spelat ett endaste smygarspel de senaste tio åren kommer de här momenten mest att framstå som hopplöst föråldrade.
Staden är proppfylld av sidouppdrag som skriker efter vår uppmärksamhet.
Det vore lätt att säga att Spider-Man hade tjänat på att vara fem timmar kortare, men sanningen ligger nog snarare i att allt runt omkring handlingen känns så halvhjärtat. Samlarmani Det New York som till en början är en spännande plats full av överraskningar framstår efter några timmar mest som en kuliss, där vi mot slutet undviker allt som inte tar oss vidare i äventyret. Staden är proppfylld av sidouppdrag som skriker efter vår uppmärksamhet (ett tryck på högra styrspaken avslöjar ett jitter av markörer), men sällan har så mycket fantasilösa uppgifter samlats på en och samma plats. Här ska det samlas ryggsäckar, duvor och Gud vet vad. Och av någon anledning vi för länge sedan glömt av behöver vi fota landmärken runt om i den stora staden. The Witcher 3: Wild Hunt har ju visat att man inte nödvändigtvis behöver fylla varenda hörn av den öppna världen med själlösa uppdrag. Insomniac är uppenbarligen av annan åsikt.
Och kanske är det just studions historia som ligger dem i fatet. I både Ratchet & Clank och Sunset Overdrive har man bjudit på lekfull design, snabb action och äventyr med en stor portion humor. Problemet är att man egentligen inte klarat av så mycket mer än så, det har inte funnits någon strålande bandesign eller superroliga uppdrag att luta sig tillbaka mot. Spider-Man är visserligen underhållande – men likt nämnda titlar är det ett spel som fungerar för stunden utan att lämna några bestående intryck.
Detsamma kan för övrigt sägas om alla otaliga Spider-Man-filmer som dykt upp de senaste åren. Till den aspekten får vi väl säga att spelvarianten lyckas alldeles utmärkt med att efterlikna sina förlagor.
Fakta Spider-Man
Utvecklare: Insomniac Utgivare: Sony Genre: Action Format: Playstation 4 Pris:Från 499 kronor hos Prisjakt. New York är en underbar stad att svinga sig runt i. Mängder av Spider-Man-godis. Bra strider. Väldigt mycket att göra… …men det mesta känns som utfyllnad. Kvantitet framför kvalitet. Sekvenserna där vi kontrollerar andra karaktärer är närmast usla. Berättelsen lyfter aldrig.
