Half-Life Alyx: Ett fantastiskt vr-spel belastat av orimliga förväntningar

Testat spel: Half-Life Alyx

Pris: 49,99 € på Steam.

Det är svårt att recensera ett så pass efterlängtat spel som Half-Life: Alyx. Efter tio års väntetid är förväntningarna självklart skyhöga – trots att valet att anamma vr-formatet inte är det seriens fans förväntat sig. Men det är åtminstone ett livstecken från en spelserie som enligt många vilat alltför länge.

 

För fans av vr har Half-Life: Alyx en helt annan roll, om än en tung sådan. Det förväntas nämligen återuppväcka intresset för vr-tekniken. Att sätta vr-spelen åter på kartan. Men går det ens att analysera Half-Life: Alyx från dessa två sammanhang? Kan det någonsin ens vara tillräckligt för båda lägren?

Efter en vecka med Half-Life: Alyx kan vi fortfarande inte bestämma oss. Ibland vacklar vi åt det ena hållet, ibland åt det andra. När eftertexterna rullat färdigt kan vi dock konstatera följande: fans av Half-Life har all anledning att vara exalterade. Men Half-Life: Alyx är inte vr-spelens räddning. Tyvärr.

 

Medborgare, var god att plocka upp efter dig

Handlingen i Half-Life: Alyx utspelar sig mellan det första och andra spelet. Här får vi en inblick i vad som pågick i tidsperioden mellan den stora olyckan i Black Mesa och Gordon Freemans återkomst till City 17. Tyvärr täcker storyn inte själva konflikten som slutade med att Combine-rasen tog över världen.

Vi startar snarare direkt därefter. Utomjordingarna är på plats och himlen kryllar av patrullerande stridsskepp. Även motståndsrörelsen finns här, tillsammans med frontfiguren Alyx Vance. Olyckligtvis tillfångatas hennes far Eli av skurkarna och det blir vår uppgift att återuppta jakten längs City 17, med en pistol i ena handen.

 

En seg start utan överraskande inslag

Inledningen är dock seg. Det är riktigt häftigt att se City 17 i “verklig” storlek och att fäkta bort de ikoniska “krabborna”. Men när vi blickar tillbaka inser vi att det inte sker något riktigt minnesvärt under spelets första timmar, vilket är lite av en besvikelse.

 

Att vi inte reflekterat över det förrän nu beror på flera faktorer. Dels var vi då alldeles för upptagna med att vänja oss vid hanteringen av pistolen. Och dels sögs vi in i den underhållande dialogen mellan Alyx och Russel, en annan av motståndsrörelsens medlemmar.

 

Här tror vi att Valves ambitioner hämmades av att behöva locka såväl vr-nybörjare som veteraner. Den första gruppen kommer förmodligen att sitta fastspända från början till slut. Vr-veteranerna kommer däremot att bli besvikna på de inledande timmarnas långdragna upplägg.

 

Mäktig slutakt

Half-Life: Alyx blir riktigt mäktigt först vid den tredje och sista akten. När vi väl når dit släpper dock aldrig spänningen. Då är omgivningarna också betydligt mer varierade och inte som inledningens otaliga, sönderfallna lägenhetskomplex. Även striderna är mer intensiva då. Uppgraderingarna vi samlat på oss längs äventyret gör att vi med enkelhet kan skaka av oss horder av fiender.

En viss helande effekt infinner sig när vi når de absolut sista timmarna. Speciellt för den som längtat ihjäl sig efter en ny del i Valves klassiska spelserie. Men då minsta lilla detalj lätt kan förstöra upplevelsen skriver vi inte mer om storyn.

 

Vi kan dock avslöja att avslutningen är helt otrolig vad gäller iscensättning. Den känns helt i klass med vr-titlar som Lone Echo, Asgard’s Wrath och kanske till och med Call of the Starseed. Och det är bra sällskap om något.

 

Ny bana, nya gimmicks

Kul är åtminstone att Valve valt att forma varje kapitel kring en specifik gimmick. Dessa blir mer unika och inlevelserika längre in i äventyret. Ett utmärkt exempel är kapitlet som utspelar sig vid ett vodka-destilleri. Minsta lilla ljud innebär en säker död, och självklart är banan full av utspridda, ömtåliga glasflaskor.

Här tvingas vi överväga om vi ens ska plocka på oss skott till vårt hagelgevär. Det sker nämligen inte utan risk för att välta en och en annan flaska.

 

En prestandakrävande upplevelse

Men det går inte att säga emot att Half-Life: Alyx är ett väldigt polerat och långt vr-spel. Vi beräknar den totala speltiden att vara mellan tio till tolv timmar. Det är också väldigt vackert, speciellt om du har tillräckligt bra hårdvara för att köra det, alltså Nvidia Geforce RTX 2080 Ti och Valves Index-headset.

Ja, det är faktiskt det enda sättet att få ut det allra mesta ur spelet. Grafikkort av lägre rang skalar dessvärre upplösningen automatiskt. Slår du på Ultra-läget med enbart en RTX 2070 blir grafiken inte lika skarp som Ultra på en RTX 2080 Ti. Tyvärr.

 

Men omgivningarna är åtminstone imponerande och karaktärerna riktigt uttrycksfulla. Half-Life: Alyx är sannerligen beviset på vad som är möjligt i vr när utvecklare har oändligt med tid och pengar. Och det är också den uppvisningen Valve, och speciellt Occulus, behöver just nu.

 

Endast för vr?

Med det sagt så rör det sig fortfarande om Half-Life i vr. Valve hävdar att spelet inte fungerar på sedvanliga skärmar, och efter att ha studerat spelets design är vi nog beredda att hålla med. Half-Life: Alyx är utvecklat specifikt för att dra nytta av Valve Index olika funktioner. Vare sig det rör sig om att ducka bakom ett hörn eller att lösa ett av de många hacker-pusslen. Dessa kräver att du vrider och vänder på ett hologram i tre dimensioner.

All action är dock strukturerat som ett sedvanligt förstapersonsskjutspel. Den taktila omgivningen tillför en hel del, men du är fortfarande begränsad i själva interaktionen genom fördefinierade tillvägagångssätt. Du öppnar dörrar med händerna, och inte en knapp. Detsamma gäller objekt du plockar upp samt när du laddar om ditt skjutvapen.

 

Begränsad frihetskänsla

Och på den vägen fortsätter det. Half-Life: Alyx är ett utmärkt fps-spel, men samtidigt lite mer än så. Du kan dock inte interagera med böcker som ligger utspridda längs golvet. Eller mata in en diskett in i en dator. Behövs dessa moment i spelet? Nej, absolut inte. Du är här för att tillintetgöra Combine-rasen.

Vi kan inte riktigt klaga på att ett fps-spel inte låter oss att läsa böcker eller välta utspridda objekt. Men vi är inte heller övertygade om att vr gynnas av interaktiva versioner av gamla idéer. Vr är snarare som bäst när vi som spelare frågar oss: ”Kan vi göra det här?” och svaret är ett entydigt ja. Oavsett om det gäller en obetydlig penna som används för att klottra på väggarna eller att plocka upp och kasta alla objekt som finns i rummet.

Ju fler interaktioner, desto mer känns det som i den riktiga världen och inte bara en avbildning av den. Och det är egentligen hela poängen med vr. Eller åtminstone anledningen till att undertecknad är så fascinerad och intresserad av det. Vi måste dock ge Valve props för att vi faktiskt kan klottra på fönster, precis i början av spelet.

 

Gravitationspistol för en ny generation

Dessutom kan vi experimentera med fysiken genom att slänga iväg alla typer av objekt med de nya gravitationshandskarna. Vi tröttnar aldrig på att dra till oss ammunition genom att vinka på handleden. När dessa varje gång landar lika perfekt i vårt grepp känner vi en enorm tillfredsställelse. Och tackar dessutom gudarna för att vi slipper böja oss ned för att plocka upp enskilda objekt.

 

Rekvisita är däremot fortfarande rekvisita i den interaktiva teatern som är Half-Life: Alyx. Spelet överträffar helt enkelt inte känslan som andra vr-spel förmedlat. Vi tänker på upplevelser som Arizona Sunshine, Wilsons Heart och Lone Echo. Half-Life: Alyx är egentligen bara en bra mix av dessa, dock placerad i en värld som redan är älskad av miljontals fans.

 

En nystart för Half-Life

Half-Life: Alyx är ”bara” ett riktigt bra spel. Och är det inte just därför Valve väntat så länge med att följa upp sin klassiska spelserie? Just för att inget kan motsvara de skyhöga förväntningarna serien bär med sig? Nu har Valve dock ändå valt att följa upp Half-Life, och gjort ett riktigt bra jobb också. Kanske leder detta till att de fortsätter i samma spår. Half-Life: Alyx antyder definitivt att det finns mer att hämta från det universumet.

Nästa gång kommer insatsen vara betydligt lägre – utan förväntningar som lagrats i ett helt decennium. Vi hoppas åtminstone på det, men också att Half-Life: Alyx bara blir starten av en ny boom för vr-spel istället för kronan på dess verk.

 

Översättning: Raphael Cano Felix

---

 

Specifikationer

Genre: Action/fps
Testat: Mars 2020
Utgivare: Valve
Utvecklare: Valve
Plattform: PC (VR)
Pris: 49,99 € på Steam.