Drönarspecial
Del 1: Se upp, nu slår drönarna igenom på allvarDel 2: Så används drönare i dag
Del 3: Köpguide: 7 hetaste drönarna just nu
Del 4: Så funkar tekniken i en drönare
Del 5 Reportage: Bygg en egen drönare – experternas tips
Del 6 Sveriges alla förbudszoner – här får du inte flyga drönare utan tillstånd
Del 7: 10 coola drönare
Del 8: Här är framtidens drönare
Du har just inhandlat en ny drönare med gps, lång räckvidd och schysst kamera. Bara att ge sig ut och flyga, tänker du kanske. Stopp, sakta i backarna, det finns flera myndigheter som har synpunkter på din nya hobby. För att flyga med drönare krävs tillstånd från inte mindre än fyra myndigheter: Transportstyrelsen, försvarsmakten, Luftfartsverket och Länsstyrelsen. Vi tittade på denna fråga i slutet av förra året och när det gäller transportstyrelsen och försvarsmakten har inget förändrats (Läs mer på nästa sida).
Transportstyrelsen kommer inte att lägga sig i så länge du ser drönaren hela tiden och använder lite sunt förnuft så att du inte riskerar att skada någon. Viktigt är också att du inte flyger kommersiellt. Om du använder den i din verksamhet måste du ha tillstånd. Ett bra tips är att följa modellflygplansklubbarnas regler.
Försvarsmakten har heller inga synpunkter tills du väljer att publicera bilderna eller filmerna som tas. För att få göra det måste du antingen ha skickat in dem för godkännande, eller ansökt och fått beviljat självgranskningsrätt. Du får inte skicka in bilderna via nätet eftersom att det anses som spridning och då har du så att säga redan brutit mot lagen. Ja, du läste rätt. För att lägga ut en drönarfilm på Facebook måste du först posta in den på usb-minne, cd, diskett eller något annat lämpligt som försvaret kan läsa och sedan snällt vänta på ok. Ett tips är att inte ha med några bilder på hemliga försvarsanläggningar.
Länsstyrelsens syn var sist vi kollade på detta lite oklar men i januari i år kom Länsstyrelsen för första gången med ett utlåtande när det gäller att filma med drönare. Ansökan fick avslag. Myndigheten ansåg att det var att likställa med en uppsatt kamera som inte manövreras på plats, och kan användas för personövervakning och filmning av platser som allmänheten har tillgång till. Allemansrätten gör att detta även gäller på dina privata ägor.
Läs mer: Länsstyrelsen säger nej – förbjudet att filma med drönare
Detta beslut överklagades dock och Förvaltningsrätten slog Länsstyrelsen på fingrarna. En drönare kan bara användas en kort stund och kan därför inte betraktas som varaktigt uppsatt, resonerade man.
Läs mer: Förvaltningsrätten: Drönare är inte kameraövervakning – slipper specialtillstånd
Men då gav sig Datainspektionen in i debatten och överklagade beslutet till Kammarrätten. Myndigheten menar att denna tolkning leder till andra problem och vill se frågan prövad ordentligt i högre instans.
– Att låta drönarens möjliga flygtid vara avgörande för om kameraövervakningslagen ska gälla eller inte kan leda till svåra och oönskade gränsdragningsproblem. Därför är det viktigt att frågan prövas av en högre instans, säger Agneta Runmarker, dataråd på Datainspektionen i ett pressmeddelande.
Kammarrätten har ännu inte tagit upp frågan så rättsläget är i dag oklart.
Nu kanske du tänker okej, det här är bara på kul så jag monterar bort kameran och låter bli att någonsin ta emot några kommersiella uppdrag med min drönare. Får jag ge mig ut och flyga nu?
Ledsen men nej, det finns en myndighet till som har en stark åsikt i frågan – om du flyger inom kontrollzonen för en flygplats: Luftfartsverket. “Men jag ska ju inte flyga drönare i närheten av en flygplats”, kanske du tänker, men nu råkar det vara så att inte bara flygplatsen räknas in i de här zonerna. Större delen av Stockholm stad är en sådan kontrollzon. Även stora delar av Göteborg, liksom Umeå, Visby och andra städer med en flygplats i närheten.
Per Fröberg, pressansvarig på Luftfartsverket, reder ut begreppen.
– Om man vill flyga inom området som kallas för kontrollzon måste man kontakta Luftfartsverket och vår lokala flygledning. Då kan vi förstås säga nej, eller så kan vi säga ja men då säger vi oftast bara att det går bra inom ett visst område, säger Per Fröberg.
I Stockholm nämner han som exempel att flygkontrollzonen innefattar in- och utflygningsvägar från Bromma flygplats men även Karolinska sjukhuset som måste ta emot ambulanshelikoptrar. Drönarna saknar transponder och är därför osynliga på radarskärmarna.
Det spelar heller ingen roll hur högt (eller lågt) du flyger, lyfter din drönare från marken krävs det tillstånd inom zonen.
– Visst, den kanske bara flyger två meter upp. Men om du tappar kontrollen på något sätt så är det väldigt viktigt att vi har koll. Skälet är helt enkelt flygsäkerhet, svarar Per Fröberg.
För att göra det här lite hanterbart för oss vanliga dödliga har Luftfartsverket tagit fram en karta där du kan kolla om platsen där du vill flyga faller inom en kontrollzon:
Drönarspecial
Del 1: Se upp, nu slår drönarna igenom på allvarDel 2: Så används drönare i dag
Del 3: Köpguide: 7 hetaste drönarna just nu
Del 4: Så funkar tekniken i en drönare
Del 5: Reportage: Han bygger sin egen drönare
Del 6: Vad säger lagen om drönare?
- Läs alla artiklar om drönare här
Intresset för modellflyg bara ökar och Transportstyrelsen drunknar nu i ansökningar från folk som vill ha tillstånd.
- MIssa inte: Här är drönaren som är ett kilo flygande choklad
– Vi har valt att dra gränsen vid vad du använder din flygmaskin till, säger Erik Jangren, som arbetar som flygteknisk inspektör på Sjö- och luftfartsavdelningen på Transportstyrelsen. Han handlägger ansökningar om tillstånd för obemannade luftfartyg.
– Oavsett vikt och storlek räknar vi alla radiostyrda flygmaskiner till gruppen obemannade luftfartyg, och det är tillståndspliktigt först när du använder dem kommersiellt, det vill säga flyger på uppdrag av någon. Det som inte kräver tillstånd är om du flyger privat, för nöjes skull eller för rekreation, och flyger inom synhåll.
Det betyda alltså att om din sjuåriga dotter får tio kronor av grannen för att göra en liten flyguppvisning med sin leksakshelikopter hemma i trädgården så måste hon ansöka om tillstånd men inte annars?
– Eh … ja, säger Erik Jangren.
Flygning på uppdrag
Transportstyrelsen handlägger bara tillstånd för själva flygningen, så det är den vi först tänker försöka bena ut juridiken med.– Viktigt är att man hela tiden har visuell kontakt med sin flygmaskin. Du får heller inte flyga så att du äventyrar andras egendom eller utsätter folk för fara. Transportstyrelsen rekommenderar att du som hobbyflyger följer modellflygplansklubbarnas regler.
Dessa brukar ju flyga på särskilda fält, och då undrar vi förstås om det ändå är okej att flyga hemma i sin trädgård eller i en park.
– Flyger du privat måste du se till att du flyger så att du har planet inom synhåll och att du kontaktar flygtrafikledningen om du är i närheten av en flygplats, en så kallad kontrollzon. Det är också viktigt att du inte utsätter andra för fara, säger Erik Jangren.
Det är förstås inte bra att köra där annan flygtrafik går, det säger sig självt. Men många nybörjare tänker inte alltid på det när de kanske tänjer på gränserna och börjar köra upp sin flygmaskin för högt.
Så vad gäller då om vi skaffar tillstånd?
– Då kan du ta uppdrag, men bara för att du får ett tillstånd är det inte fritt fram. Det finns olika tillståndskategorier. 1A gäller för maskiner som väger upp till 1,5 kilo, nästa kategori gäller för upp till 7 kilo. När ditt obemannade luftfartyg får en vikt över 150 kilo behöver du särskilt tillstånd från den europeiska luftfartsmyndigheten Easa. Om du flyger utan visuell kontakt med farkosten krävs särskilda tillstånd, berättar Erik Jangren.
– Du får heller inte flyga i mörker. Då krävs också ett särskilt tillstånd.
Inget allvarligt har hänt
Själva tillståndet innebär att du förbinder dig att följa vissa regler. Du måste föra loggbok och bokföra alla flygningar och om det sker något allvarligart måste det rapporteras direkt in till Transportstyrelsen. Erik Jangren berättar att ingen sådan incident av allvarligare karaktär har rapporterats in.– Peppar, peppar, jag har inte fått in rapporter på att något allvarligt hänt. Det har väl varit att någon hört av sig och varit arg och tyckt att det surrat, eller att man flugit på ett sätt som strider mot reglerna och som kunde lett till en olycka.
För att få tillstånd måste du också teckna skadeståndsansvarsförsäkring, där det ska framgå att du flyger. Om ditt eget försäkringsbolag inte vet vad du pratar om finns det särskilda luftfartsinriktade försäkringsbolag och du får räkna med en kostnad på runt 1300 kronor per år.
Antalet ansökningar till Transportstyrelsen har fördubblats varje år de senaste fem åren och det är nu så många ansökningar att man på Transportstyrelsen knappt hinner med att handlägga alla ärenden.
– En glad nyhet är att en avgiftssänkning är på gång inför 2015.
I dag finns runt 350 utfärdade tillstånd. Det som skapat boomen att flyga är förstås möjligheten att kunna fotografera och filma från sin flygmaskin, men kring den frågan hänvisar Transportstyrelsen vidare till nästa instans, då Transportstyrelsen alltså bara handlägger tillstånden för själva flygningen. Eftersom du inte fysiskt själv håller i kameran kan en kamera monterad på en drönare räknas som ”kameraövervakning”, och då är det länsstyrelsen du får vända dig till.
Kameraövervakning eller inte?
Vi tar kontakt med Mattias Sandström som är jurist på länsstyrelsen.– Rättsläget är inte helt glasklart, säger han. Så fort du har en fastmonterad kamera som kan ta bilder där du kan identifiera personer räknas det som kameraövervakning.
Han syftar på kameror som sitter på till exempel fastigheter, men också på fordonsmonterade kameror. Här har det ju uppkommit en diskussion om huruvida det skulle vara okej att sätta en kamera i bilen som kan dokumentera en eventuell krock.
– Enligt lagstiftningen är det skillnad på fast monterade och handhållna kameror och enligt lagen blir det då annorlunda att sitta i en bil och hålla kameran i handen medan du filmar än att skruva fast den i instrumentpanelen, säger Mattias Sandström.
Frågan är då om en privatperson kan köra upp sin radiostyrda helikopter och ha en kamera monterad under den utan att begå lagbrott.
– Det har ännu inte prövats i domstol, men mycket talar för att det inte är helt problemfritt.
Det finns fall där räddningstjänsten begärt tillstånd att få ha kameror i brandbilarna och det har inte varit helt enkelt för dem, så jag tror inte det skulle vara enklare för en privatperson att få tillstånd.
– Men Googlebilen då, som kört omkring och tagit bilder på hela Sverige? undrar jag.
– Nu har de ju i efterhand suddat ut saker och känslig information ska vara bortplockat, jag har inte arbetat specifikt med just det, så jag kan inte ge dig ett fullständigt svar på den frågan.
Eftersom det enkla svaret inte riktigt finns vägleder Mattias Sandström mig med formuleringar som att det kan vara känsligt om det finns en kamera där man inte förväntar sig att det ska dyka upp en, plus det här med identifiering. Säg att du filmar din granne från ovan när hen är i trädgården och sedan lägger ut detta på Facebook så att alla ser vem det är. Det är inte så enkelt som att du kommer undan om du låter sudda ut grannen så hen inte går att identifiera.
Kan kräva tillstånd av Försvarsmakten
För spridning av flygbilder från luftfartyg över svenskt territorium krävs nämligen också tillstånd av Försvarsmakten. ”Om skydd för landskapsinformation”, står det att läsa på deras hemsida. Reglerna känns plötsligt lika snurriga som propellrarna på quadrocoptern. Det finns däremot inte längre något krav på förhandstillstånd för flygfotografering över någon del av Sverige så länge det inte råder höjd beredskap.Det här innebär att det bara är bilder tagna från luften som ska publiceras som måste skickas in till granskning till Försvarsmakten. Är detta verkligen möjligt? undrar vi, med tanke på hur otroligt mycket bilder det cirkulerar där ute på internet.
Försvaret borde väl ha fullt upp att jaga ubåtar? Försvarsmakten väljer att svara formellt och strikt i ett mejl:
”Lagen om landskapsinformation gäller och då finns två alternativ.
1: Skicka in bilder för godkännande. (Man ska inte skicka bilderna via nätet då vi har bedömt det som spridning.)
2. Ansöka om självgranskningsrätt.”
Försvaret säger i mejlet att de inte har någon statistik på hur många bilder de får in som ska granskas. De skriver också: ”När lagen skrevs var inte tekniken så tillgänglig för allmänheten som den är nu och det medför givetvis en belastning för oss som skall granska.”
Snart blir jag uppringd av en man på försvaret som önskar vara anonym och som inte vill bli citerad. Jag undrar varför en privatperson som köpt en leksakshelikopter och vill lägga ut bilder på sin hemsida måste låta försvaret granska materialet först, när Googles kartor redan visar detaljrika satellitbilder över hela Sverige och det verkar vara okej. Mannen blir tyst väldigt länge i luren.
Efter lång eftertanke hänvisar han till lagen om landskapsinformation, punkt slut. Hur stora mängder bildmaterial de sitter och tittar på dagligen vill de alltså inte säga, men jag får ett serviceinriktat intryck och han säger att de tacksamt tar emot dina bilder och filmer, bara du vänder dig till respektive region inom Försvarsmakten.
Vill du alltså lägga ut en bild tagen från luften på din hemsida är det bara att skicka in bilderna först till Försvarsmakten. Annars verkar det faktiskt som att du bör låta flygfarkosten stå på marken för att vara på den lagliga sidan. Om du skulle vilja publicera en bild tagen från högre höjd utan granskning får du i stället klättra upp i en grantopp eller svinga din Gopro– kamera i ett metspö och ta bilden eller filmen på det sättet. Träd och metspön räknas nämligen inte juridiskt som flygfarkoster.
