Innan vi börjar: Kan vi alla hålla med om att släppa Titanfall 2 samma vecka som Battlefield 1 (som är rätt bra) och Call of Duty: Dum Titel (som kommer sälja oavsett) är ett otroligt idiotiskt beslut? Med tanke på att första Titanfall tappade större delen av sin spelarbas på bara några månader bådar det inte gott för uppföljaren. Men vi återkommer till det.
Flerspelarläget
Titanfall 2 är ju primärt till för fler spelare. Visst, till skillnad från föregångaren finns det en ordentlig kampanj denna gång, men spelet är djupt rotad i mekaniken från det första spelet där du alternerar mellan att springa runt till fots och slåss i stora mech-robotar – helst tillsammans med andra spelare. Det är ett actionspektakel som heter duga, där du hoppar mellan hustak samtidigt som de enorma titanerna skjuter raketer och laserskott på varandra på gatorna nedanför. Det är en dynamik som är lika fantastiskt nu som det var i då.
Vissa saker har dock förändrats. Som att titanerna inte längre har uppladdningsbara sköldar utan att du nu måste stjäla batterier från motståndarna för att ladda upp dem. Resultatet är att titanerna känns mer omtåliga och omringas du av andra spelare är det en garanterad dödsdom.
Till skillnad mot föregångaren har utvecklarna Respawn lagt stor fokus på möjligheten att anpassa sin karaktär. Nu kommer titanerna i sex olika varianter, bland annat en som bär ett enormt svärd och en som kan spruta eld. Piloterna har en uppsjö av olika vapen att välja mellan och du kan byta färg på så gott som allt. Du kan till och med byta ut granaterna mot eldsprutande kaststjärnor. Det är lika absurt och häftigt som det låter.
I grund och botten är det hela fortfarande Titanfall, på gott och ont. AI:n är superkorkad och allt för många spellägen är tomma på spelare samtidigt som banorna (även om de är fantastiska) påminner alltför mycket om varandra.
Det största klagomålet är att det som mest går att spela tolv personer i de flesta spellägen. Många av de större banorna blir pinsamt tomma och mycket speltid tillbringas med att springa fram och tillbaka i jakt på de andra spelarna.
Enspelarläget
Det största tillskottet är utan tvekan kampanjen som osar Infinity Ward och på många sätt påminner om ett Call of Duty med mechs. Förvänta dig alltså enorma explosioner, undergångsscenarior och fåordiga karaktärer när du tar dig igenom linjära miljöer.Visserligen är det rätt uppfriskande miljöer. Under de drygt sex timmar kampanjen pågår får vi utforska varje del av Titanfalls grundpelare: skjutandet, mech-robotar, plattformande och allt kombinerat på alla möjliga vis.
Och det är detta experimenterande som leder till några av de mest minnesvärda ögonblicken. Som nivån där du förändrar omgivningen med enorma kranar och skapar vägar för din pilot att springa på. Eller en annan där du tar dig igenom en enorm fabrik och måste överleva både fienden och industrimaskinerna.
Det är just banorna där du måste förlita dig på din rörlighet och springa längs väggar i en slags bisarr hommage till Mirror’s Edge – snarare än dina vapen – som bäst utnyttjar seriens styrkor.
Men inte varje experiment är lyckat. Vissa banor är tok för långa och består mest av enformiga bosstrider. Och de briljanta miljöerna dras ner av idiotisk AI och ett sunkigt manus.
Titanfall 2 förväntar sig att du kommer ihåg allt om bakgrundsberättelsen i föregångaren. Frågan är bara om du ens rörde kampanjen i första Titanfall. Om inte så missade du absolut ingenting. Du kastades in i ett antal flerspelarmatcher och fick försöka snappa upp dialog som spelades upp mitt i stridens hetta. Som bäst var det tråkigt, som sämst helt oförståeligt.
Berättelsen i Titanfall 2 är så kliché att det är löjligt, vilket också kanske är tanken. Alla skurkarna är karikatyrer och relationen till din titan är så ostig att det luktar buddy cop-film lång väg. Kort och gott är kampanjen en pastisch av andra, och bättre, sci-fi-äventyr. Det är förutsägbart och generiskt.
Vad det däremot bjuder på är en eller två kvällar av hjärndöd action med en robotkompis. Det är värt att spela igenom, om än bara för att uppleva Rewpawns uppfriskande bandesign.
Sammanfattning
Titanfall 2 är vad första spelet borde ha varit. Flerspelarläget är unikt och kampanjen (även om den är kort) hjälper till att fylla ut paketet och ge de bästa idéerna möjlighet att få utrymme. Allt funkar inte – speciellt inte manuset – men Respawn bevisar att de är villiga att experimentera och tänja på gränser på ett sätt som Battlefield och Call of Duty inte gjort på flera år. Och bara det gör Titanfall 2 värt att spana in, trots dess brister.
Nu får vi bara hålla tummarna för att folk fortsätter spela denna gång.
Översättning: Robin Stjernberg
Fakta Titanfall 2
Genre: Action.Format: PC, Xbox One, Playstation 4.
Testat format: PC.
Lansering: Ute nu.
Pris: Från 449 kronor.
Uppfriskande enspelarbanor.
Samma härliga mekanik som i föregångaren.
Mer möjlighet att anpassa sin karaktär.
Manuset i kampanjen är oerhört generiskt.
Oinspirerande flerspelarbanor.
För många flerspelarlägen.