Paper Mario: Color Splash fungerar bäst i små doser

Så kom dagen till slut. Avtäckandet av Nintendo Switch markerar slutet på en era, en tid då Nintendo kämpat i motvind för att övertyga konsumenter om att spel över två skärmar är framtiden. Nu sitter de flesta Nintendofans förmodligen på högspänn och inväntar evolutionen av det som påbörjades med Wii U.

 

Men fram till lanseringen av Switch har vi två Wii U-släpp kvar innan det är dags att lägga på locket; The Legend of Zelda: Breath of the Wild, som vi korade till mest efterlängtade spel på E3 2016, och Paper Mario: Color Splash.
 
Då förstnämnda titel släpps simultant till båda konsolerna räknas Paper Mario: Color Splash som den definitiva svanesången för Wii U. Som serie i sig tillhör Paper Mario den lilla skaran Nintendoskapelser som aldrig riktigt hittat sin identitet, en ovanlighet i företagets annars digra katalog. De tidiga alstren var renodlade nybörjarrollspel, som trots sin något lättsamma ton hyllades av såväl fans som en enad kritikerkår. Men sedan drog serien iväg i andra spår och rollspelselementen försvann på köpet.

 

 

I Paper Mario: Color Splash har Nintendo delvis lyssnat på kritiken och tagit tillbaka en del av det som gjorde de första spelen helt magiska. Kvar är den charmiga, och obligatoriska, pappersgrafiken som i sin tvådimensionella enkelhet ändå förmedlar ett djup åt sidokaraktärerna i spelet. I vanlig ordning används den grafiska stilen för att illustrera handlingen samt problemen som uppstår under spelets gång.
 
Denna gång har den evige antagonisten Bowsers armé stulit färg från själva omgivningen, såväl från byggnader som från levande ting, vilket medför att allt runtom tappar liv och funktion. Som pappersversionen av Mario blir det då din uppgift att återställa allt genom att hamra vilt med den nya ”färghammaren”. Återställer du färgen på ett hus blir det återigen möjligt att gå in i, gör du detsamma på en av invånarna får de tillbaka livet varpå du får värdefulla tips eller liknande.

 

 

Men det finns såklart även ett stridssystem i det hela. Vid möte med fiender övergår spelet till en särskild stridsscen, precis som i andra japanska rollspel. Den obligatoriska livsmätaren är representerad för både Mario samt motståndare, och attackerna sker i tur och ordning. Till sin hjälp har Mario denna gång ett gäng attackkort som nås via Wii U-gamepaden. Du väljer själv om Mario ska stampa, hamra eller slunga iväg ett eldskott. Sedan ska de valda korten färgläggas innan de kan användas. Turligt nog finns det gott om alternativ för att fylla på färgmätaren utanför striderna.
 
När striden är över får du däremot inte erfarenhetspoäng alls, något som de senaste Paper Mario-spelen kritiserats för. Här har Nintendo dock infört något som kan efterlikna det, nämligen små hammarikoner som fiender släpper ifrån sig efter fajterna. Dessa ikoner används för att förbättra Marios färghammare, och med facit i hand är det bättre än att inte ha ett erfarenhetspoäng alls.     
 
Utöver sin funktion i striderna används Wii U-gamepaden även för andra funktioner. Bland annat får du tidigt i spelet lära dig att skära igenom omgivningen med pekpennan. Ibland används detta för att nå svåråtkomliga platser, men i vissa situationer kan du även placera något av dina attackkort på omgivningen och se vilken effekt korten har på den. Utan att avslöja alltför mycket kan vi gott påstå att det är mer underhållande än det låter.
 

 

Sammanfattning, omdöme och betyg

Förväntar du dig ett spel i stil med de två första Paper Mario-spelen lär du alltså inte bli helt övertygad av Color Splash. Även om utvecklarna lagt till ett litet erfarenhetssystem i form av hammaren är det tydligt från början att vi spelar ett lättsammare äventyrsspel snarare än ett renodlat japanskt rollspel. De skämtsamma dialogerna gör sitt för att föra fram handlingen i spelet, men det blir aldrig tal om någon episk berättelse i Mario-stuk.  
 
Och kanske är det bäst så. Paper Mario: Color Splash fungerar nämligen bäst i små doser, kanske som paus mellan två andra tyngre spel. Då är det skönt att kunna varva ned med ett spel som inte tar sig självt på blodigt allvar, ett humoristiskt spel som är lätt att komma tillbaka till utan att behöva hålla reda på detaljer om bakgrundshistorien.
 
Om du däremot sträckspelar detta finns det en stor chans att tröttna redan under de första timmarna – i grund och botten gör du exakt samma sak på vartenda bana. Och till skillnad mot Marios plattformsäventyr är striderna i Color Splash långt ifrån lika dynamiska. Som avslutningstitel för Wii U är det däremot tacksamt att få ett redigt äventyr istället för ännu ett sportspel. 

Fakta Paper Mario: Color Splash

Format: Wii U.
Testat format: Wii U.
Lansering: Ute nu.
Pris: Från 500 kronor.

 

 

Charmig grafik
Underhållande dialoger

 

 

Blir lätt monotont
Inget ordentligt erfarenhetssystem