Förra året recenserade vi första säsongen av Transparent (en sammanfattning finns här) och serien svepte oss av stolen. Kombinationen av intelligent dialog, svart humor och seriösa ämnen berättade i en diskret och fräck ton var fantastisk. Frågan är om säsong två av serien kan leverera på samma höga underhållningsnivå. Svaret är både ja och nej.
Historierna i säsong två tar en annan riktning jämfört med den första säsongen som handlade mycket om transsexuella Mauras försöka att komma ut till sin familj. Maura Pfefferman lever nu hundra procent som kvinna och fokus ligger i stället på barnen. Josh (Jay Duplass) är ihop med en kvinnlig rabbin (Kathryn Hahn) och de två döttrarna Sarah (Amy Landecker) och Ali (Gaby Hoffman) är nu båda osäkra på huruvida de gillar män eller kvinnor. En sak är dock helt säker; alla tre är definitivt dysfunktionella och alla tre kör det ena förhållandet efter det andra i sank och lämnar en räcka brustna hjärtan efter sig. Flera av förhållandena slutar utan några egentliga förklaringar. Särskilt döttrarna flyr hals över huvud, flera gånger med katastrofala följder både för dem själva och deras omgivning. Humorn i Transparent ligger mycket i huvudpersonernas extrema reaktioner, som varierar från fullständigt orimliga och helt oförstående till det mer logiska. Där Maura i den första säsongen hade sina egna problem att brottas med så har hon nu ett mer stabilt inflytande på barnen. Men hennes eget förhållande till ex-hustrun Shelley (Judith Light) är fortfarande problematiskt och plötsligt finner sig Maura insugen i ett tryggt och familjärt förhållande. Det är naturligtvis, frestas man att säga, ganska dysfunktionellt det också. Maura inser dock snabbt att hon måste ut ur det – återigen med ett krossat hjärta som följd. Transparent är en kavalkad av dåliga beslut, allt för hårdnackade ståndpunkter och slappa attityder. Det är pinsamt att titta på och som tittare förväntas man sitta lika generad som under ett avsnitt av The Office (den engelska versionen).
De många kapsejsade relationerna och de pinsamma situationer som alla karaktärerna ständigt hamnar i är på både gott och ont, eftersom det till slut blir lite karikatyraktigt. De saknas också ett driv som inte bara består av en rad förstörda förhållanden och en (rätt orealistisk) förvirring kring sexualiteten för tre av de fyra huvudpersonerna. Drivkraften bakom är helt enkelt för svår att upptäcka och vi för hoppas att den blir tydligare i säsong tre, annars riskerar intresset att försvinna för Transparent och de på en gång starka och svaga karaktärerna. Tills vidare dras vi dock fortfarande in i familjen Pfeffermans speciella värld, en värd där alla är sig själv närmast, där ”mina” problem är större än alla andras och där livet levs på egoistiska premisser. Huvudpersonerna i Transparent är långt ifrån trevliga människor – men de skapar i gengäld underhållande tv. Nytt nummer av interaktiva magasinet Stream Sverige – laddas ned gratis på App Store eller Google Play.
