Ända sedan det allra första X-men vs. Street Fighter introducerades i arkadhallarna 1996 har Capcoms och Marvels crossoverspel stått för en mer rapp, på gränsen till överdriven, spelstil än Street Fighter. Genom åren har serien också utvecklats och förändrats. I del två infördes exempelvis tre mot tre-strider istället för sedvanliga två mot två. Resultatet blev ett mer kaotiskt, men samtidigt mer spektakulärt stridssystem än konkurrenterna.

Minst lika viktigt var även karaktärsgalleriet. Oavsett om du var uppväxt med Marvels serier eller Capcoms spel kunde du räkna med att karaktärer från de största licenserna alltid fanns representerade. Med andra ord ett drömscenario där vi mätte kraft mellan Spider-man och Jill från Resident Evil, för att nämna några exempel. Rent estetiskt var presentationen också alltid på topp med sin färgglada, serietidningsliknande känsla. Och när serien tog steget till polygoner med Marvel vs. Capcom 3 skedde det med största vördnad för originalmaterialet.

Läs också: Mer av allt! Succén fortsätter för Total War: Warhammer 2

Marvel vs. Capcom: Infinity War

Därför känns nya Marvel vs. Capcom Infinite i många avseenden som ett stort steg bakåt för serien. Istället för att hämta inspiration från serietidningarna har utvecklarna sneglat på Marvels numera betydligt mer populära filmuniversum. Med andra ord får vi säga adjö till populära karaktärer som Wolverine, Deadpool och andra medlemmar i X-men. Visserligen är nykomlingarna Gamora, Captain Marvel samt Capcoms blå robot Mega Man X underhållande att styra men känslan av avsaknad är ändå stor. Att utesluta X-men, som är den bidragande faktorn till att Marvel vs. Capcom ens existerar i dagsläget, är som att släppa ett Street Fighter utan Ryu och Ken eller Mortal Kombat utan Scorpion och Sub-Zero.

Inspirationskällan till Marvel vs. Capcom Infinite märks även av audivisuellt. Majoriteten av de trettiotal tillgängliga karaktärer är nämligen hämtade ur del tre, fast lyckas ändå med bedriften att kännas tråkigare stilmässigt. Det finns undantag, men överlag är såväl karaktärsmodeller som banor betydligt mer gråa än i tidigare förlagor. Nästan som att utvecklarna skapat ett filmlicensspel istället för att följa essensen av spelserien – ett firande av älskade seriek- och spelkaraktärer. Som om vi inte behövde mer övertygelse har även samtliga Marvel-hjältars olika temalåtar bytts ut. Istället bjuds vi på opersonliga, filmiska melodier som lätt passar in i valfri Marvel-rulle, men inte i ett snabbt fightingspel.

Så nej, rent presentationsmässigt övertygar inte Marvel vs. Capcom Infinite. Men lyckligtvis finns det andra kvaliteter. Att vi numera enbart styr två karaktärer åt gången kan inledningsvis kännas konstigt. Men en drös nya inslag ger oss ändå möjlighet att variera vår spelstil. Bland dessa har vi möjligheten att inte bara länka attacker som i tidigare spel, utan även att göra det friare än någonsin. Oavsett om du befinner dig i luften eller är mitt uppe i en kombination kan ett lätt tryck på r-knappen växla in din bundsförvant. Därmed kan du fortsätta attackkombinationen eller avbryta en pågående motattack. Detta öppnar förstås för helt nya möjligheter, men framför allt snabbare och smidigare flyt i matcherna.

Läs också: Fifa 18: Bäst i serien så här långt

Påverka striderna med hjälp av stenar

Störst skillnad gör däremot de sex Infinity-stenarna som du väljer inför varje strid. Dessa kan manipulera tid och rum på olika sätt under matcherna. Tidstenen ger dig exempelvis teleporteringskrafter, medan själstenen absorberar din motståndares livsenergi. I vanlig ordning finns det även supervarianter på samtliga av stenarnas egenskaper. Tidigare nämnda själsten kan till exempel, efter att ha laddats upp, återuppliva din fallna kompanjon och bjuda in denne till en simultan attack mot din antagonist. Inifinity-stenarna kan i början kännas som gimmicks, men det dröjer inte länge förrän vi börjar experimentera med olika strategier. Ett välkommet inslag som klart väger upp för en del av spelets andra brister.

Det märks även att Capcom lyssnat till en del av kritiken som följde lanseringen av Street Fighter V. Marvel vs. Capcom Infinite har inte bara samtliga lägen vi förväntar oss av fightingspel, såsom ett ordentligt arkadläge och välfungerande onlinestrider, utan även ett storyläge. Trots seriens många år på marknaden är det faktiskt första gången vi ens ges en bakgrund till alla strider och konflikter. Tyvärr är dialogen och vissa delar av handlingen aningen löjliga, men det är snarare mer regel än undantag i den här genren. Då storyläget även fungerar som introduktion till spelkontrollen känns det åtminstone mer underhållande än att spendera tid i träningsläget.

Sammanfattning, omdöme och betyg

Som helhet hade vi däremot önskat mer från Marvel vs. Capcom Infinite. Återvändande karaktärer känns som klippta och inklistrade från Ultimate Marvel vs. Capcom 3 och är du inte inbiten fan av genren blir det svårt att känna märkbara skillnader. Stilmässigt känns det dessutom mer sammanhängande med Marvels filmvärld än tidigare alster. Ett tänkbart scenario är att spelet utvecklades för att rida på den våg av hype som skapats inför kommande rullen Avengers: Infinity War. Vilket är synd då såväl spelkontroll som stridssystem är mer raffinerade och lättillgängliga än tidigare. Vår förhoppning är att Marvel snarast löser det licenskaos som hindrar X-men från att inkluderas. Kanske får vi då den renodlade Marvel vs. Capcom-uppföljaren vi alla önskat.

Fakta: Marvel vs. Capcom Infinite

Studio: Capcom
Genre: Fighting
Testat format: Playstation 4
Övriga format: Xbox One, Windows
Lansering: Ute nu
Pris: 599 kronor till Xbox One och PS4, 499 kronor till PC hos CDON.

Begriplig och lättillgänglig kontroll.
Smidiga strider.
Stor variation på karaktärer, och fler är på väg…

… tyvärr som betalt, nedladdningsbart innehåll.
Trist presentation.
Vi saknar verkligen X-men.