Expertbetyg
Fördelar
- Kul upplägg och smarta pussel
- Sagoboksinramningen passar perfekt
- Annorlunda och roliga strider
Nackdelar
- Både kameran och kartan gör spelvärlden svår att navigera
- Kontrollen är meckig till och från
- Trist fiendedesign
Omdöme
När Bayonetta gör en rekordsnabb återkomst är det inte med galen och överdriven action. Istället är det, på gott och ont, ett äventyr som blandar utforskande, pusslande och enklare action. Tack vare en annorlunda kontrollmetod, mysig inramning och kul utforskande blir det ett äventyr att minnas, även om jag saknar Bayonetta-seriens attityd och produktionsvärde.
Lista: Bästa spelen till Nintendo Switch – våra favoriter
Även om jag är ett fan av Bayonetta-trilogin lyckades premiärtrailern till Bayonetta Origins: Cereza and the Lost Demon inte höja min intressemätare nämnvärt. Borta är all överdriven action och häftiga sekvenser, utbytt mot indie-liknande grafik, till synes trånga linjära banor och lågt tempo. Men sagoboks-designen passar, i alla fall.

En saga med långsam anfang
När berättelsen nu sätter sin anfang kvarstår intrycket av trailern. Den mysiga sago-inramningen passar perfekt, inte minst tillsammans med den drömska grafiken och ljuva musiken. Men där verkar det roliga ta slut. Det är långsamt knatande fram och tillbaka, ständigt avbrutet av alltför många och långa konversationer och förklaringar. Inledningen på berättelsen om Bayonettas ursprung känns som en godnattsaga.Å andra sidan är det en oväntat rörande saga som förmedlas, inte minst då Bayonetta-trilogin mest är känd för sin notoriskt usla story. Bayonetta Origins är på många sätt raka motsatsen till originalspelen, då en avskalad och stundtals hjärtskärande berättelse får ta stor plats. I huvudrollerna hittas Cereza, det vill säga Bayonetta i barnformat, och hennes demonbesatta katt-gosedjur Cheshire. Tillsammans ska de försöka befria Cerezas inlåsta mor – en berättelse som via ljuva teckningar och röster nystas upp i en virtuell sagobok.

Tänk, gå, slå
Efter att ha tragglat mig igenom den, egentligen inte särskilt långa, inledningen börjar själva äventyret lyckligtvis ta fart. Tillsammans ska de två huvudpersonerna navigera genom en lagom farlig värld som en fullvuxen spex-häxa hade tagit sig igenom på nolltid, men där den betydligt mer timida och osäkra Cereza är ett lätt byte för alla elaka feer och annat otyg som lurar i skogen.Lyckligtvis är Cheshire en fena på att använda sina vassa klor till att göra fe-filé, särskilt när Cereza använder sin begränsade magi så gott det går för att till exempel kedja fast fiender i marken. Samtidigt gäller det att vara försiktig och hålla undan den bräckliga Cereza från fiendens uppmärksamhet.
Vid sidan av att hacka oknytt i bitar står också utforskande och pusslande på schemat. Som trailern antydde är miljöerna vackra, men ack så begränsade med tydligt utstakade stigar. Tack vare en strid ström av enklare pussel och ett flertal kortare sidospår som leder till skatter av olika sort, blir det emellertid aldrig tråkigt att knata runt eftersom upptäckarglädjen är på topp.
Tyvärr gör den stundtals väl enkla grafiken, tillsammans med en ibland snäv kameravinkel och hopplös världskarta, svårt att förstå vart jag kan gå – och ibland vart jag ska gå. Det leder till att jag irrar runt i flera minuter, tills jag inser att vägen framåt varit mitt framför mig.

En kontroll för två
Ett annat tvåeggat svärd är kontrollen. Oavsett om det är strider, pusslande eller utforskande som gäller för stunden kontrolleras de två huvudpersonerna samtidigt med vardera styrspak, medan axelknapparna används för att aktivera saker, slåss eller magi. Enkelt på pappret, men det blir lätt rörigt medan jag spelar – inte minst när fienderna blir många och svåra. Med ojämna mellanrum ger min hjärna bara upp, och mina fingrar gör så de två hjältarna tumlar runt åt helt fel håll.Men samtidigt; när min hjärna fungerar, fungerar kontrollen bra. Den tudelade kontrollen används flitigt och väl i både pussel och strid och lyfter spelupplevelsen ett extra snäpp. Det ska dock sägas att andra spel har använt en liknande kontrollmetod, och vissa med bättre resultat.

Bra, men inte bäst
I slutändan är Bayonetta Origins en mysig resa med en berättelse som håller mig fast till slutet, mycket tack vare den härlig och passande sago-estetiken. Men spelmässigt har äventyret svårt att greppa tag fullt ut, mestadels för att både strider och pussel känns väl slätstrukna – och inte enbart i jämförelse med den utflippade originaltrilogin. Det är tydligt Platinum Games ville göra något helt annat med Bayonetta Origins, något som de verkligen lyckats med. På gott och ont.Bayonetta Origins: Cereza and the Lost Demon
Testat: Mars 2022Genre: Äventyr
Utvecklare: Platinum Games
Utgivare: Nintendo
Plattform: Nintendo Switch
Storlek: 3,5 GB
Pris: 499 kronor