Förhandstitt: M3 jagar blodsugare i Redfall

Det var nog många som blev lite förvånade när Arkane Studios visade upp Redfall under E3 för två år sedan. Ska Dishonored- och Prey-utvecklaren jaga den gamla Left 4 Dead marknaden? Nja, riktigt så är det inte. Jag fick nyligen prova på 90 minuter av singelspelarläget i Arkanes vampyrjakt, med start en liten bit in i spelet.
 

 

Ensam är stark?

Redfalls första val kan vara det viktigaste i spelet. Vilken av de fyra karaktärerna ska jag spela? Alla har sina unika förmågor och därför också lite annorlunda spelstilar. Valet stod mellan Jacob, före detta soldat som har en korp som kan märka ut fiender, en osynlighetsmantel och ett magiskt krypskyttegevär, Layla, student som råkat få telekinetiska krafter i form av ett paraply som kan stoppa kulor och en hiss som kan skjuta upp dig i luften, samt ett vampyriskt ex som slåss vid din sida, ingenjören Remi, som har tillgång till sprängmedel och en robotassistent som kan locka till sig fiender, och sist ut är kryptozoologen Devinder, som kan teleportera och även har lite uppfinningar just för att slåss mot vampyrer.
 

Med bara 90 minuter på mig hade jag tid att prova en av dem, och mitt val blev Jacob. Att vara den som smyger runt och jagar och låter vampyrerna en smaka på sin egen medicin lockade för mycket. Något som dock blev klart en bit in var att det kanske inte var det bästa valet när man spelar ensam. Utforskandet av spelvärlden är en stor del av Redfall, och utan egna förmågor att ta sig till otillgängliga platser eller medspelare som kan hjälpa till, kändes det lite att jag inte fick ta del av allt spelet hade att erbjuda. Är tanken att det ska locka till återspelande eller till att behöva spela med andra?
 

Flerspelarläget är det stora frågetecknet med Redfall. Det är ett perfekt upplägg för att spela tillsammans, men hur kommer det hela att fungera? Kommer jag kunna spela med mina vänner som inte kommit lika långt i spelet? Hur blir balansen mellan spelare på olika nivåer? Ett flerspelarläge i den här skalan är nytt för Arkane, kommer de klara av att underhålla det hela?
 

 

Inte så odödliga

Ett skjutspel är inte mycket att ha om skjutandet inte känns bra. Som tur är gillade jag verkligen striderna i Redfall. Vampyrerna bjuder på intressant motstånd, det finns ju regler för hur vampyrer ska dräpas, och vanliga kulor räcker inte riktigt hela vägen. När du skjutit ned vampyrernas hälsomätare hamnar de i ett omtöcknat tillstånd en liten stund, och då är det dags att plocka fram specialredskapen. Antingen tänder du eld på dem med lysraketer, men vi vet ju alla att även en vass påle duger. Träpinnarna kan du antingen skjuta med specialvapen, eller ha som bajonett på automatkarbiner och hagelgevär.
 

Det blev ett intressant taktiskt pussel, särskilt i strider med flera vampyrer samtidigt. Hinner jag skjuta ned den andra vampyren innan den första vaknar igen, vågar jag riskera att springa fram i det öppna för att sticka påla en vampyr.

 

Vampyrerna var intressanta att slåss mot, men kultisterna som följer dem kan jag inte riktigt säga samma sak om. Det kan ha berott på att svårighetsgraden var något för låg, men de kändes aldrig som ett hot. I och för sig kändes det bra att som en kombination av James Bond och Harry Potter smyga runt i min osynlighetsmantel och ljuddämpade pistol och tömma byggnader utan att någon märkte.
 

Det dödligaste i Redfall är dock inte vampyrerna eller deras hantlangare, utan ”totempålar” som sprider en blodröd dimma som skadar dig. Efter ett antal försök att förstöra dem gav jag upp och letade mig runt dem istället. Jag fick senare höra att det krävs ett specifikt vapen för att hantera dem, något som kanske bör vara lite tydligare i själva spelet.
 

 

I’m shipping up to Boston

Det är något med New England som lockar dit skräck och monster. Mycket av det Stephen King skrivit, H.P Lovecraft och hans Cthulhu-myter, och nu även Arkanes Redfall. Ön Redfall har alltså tagits över av fyra vampyrgudar och deras dödliga och odödliga följare. Det är upp till dig att rädda dagen.

 

Den öppna världen i Redfall tycks ha löst något som blivit mer och mer av ett irritationsmoment i många andra spel med öppna världar. Öppnar du upp kartan i många spel idag är det lätt att bli överväldigad av alla de ikoner som fyller kartan. Så är inte fallet i Redfall.
 

Jag fick som uppdrag att ta mig från min bas i en brandstation i mitten av kartan till en herrgård i den sydvästra änden. Det fanns två ikoner på kartan, stationen och målet. Istället för att i förväg fylla kartan med massa sidomaterial dök det upp på kartan när jag väl närmade mig. Det kändes mer lockande att utforska när jag inte visste var allt fanns.

 

Det finns däremot vissa risker med att utforska allt. Spelets vampyrgudar höll koll på vad jag gjorde, och allt sidomaterial ja klarade av fyllde en mätare. När den väl blev full skickade gudarna sin starkaste hantlangare efter mig.
 

Efter en och en halv timme med Redfall tycker jag att spelet verkar riktigt lovande, men det fanns vissa irritationsmoment och jag har fortfarande lite frågor kring flerspelarläget.

 

Redfall släpps till Pc och Xbox Series X/S den 2 maj 2023.