Remaken av Resident Evil 4 gör mycket rätt, men utelämnar också vissa omtyckta segment från originalspelet. Det är en modernisering av en titel som fortfarande höll måttet, men levererar ändå tillräckligt mycket nytt för att tillfredsställa RE4-rävarna. Ett av årets måste-spel!
Hur hottar man upp en modern klassiker? Den frågan måste utvecklargänget på Capcom ha ställt sig både en och två gånger under utvecklandet av Resident Evil 4-remaken. När originalet släpptes 2005 definierade det överlevnadsskräck som genre och tredjepersonsskjutare som fenomen. En helt ny era inleddes där och då.
Resident Evil 4 var till råga på allt makalöst bra och är det spel undertecknad införskaffat till flest plattformar: Gamecube, Wii, Playstation 4, pc och Nintendo Switch. Det är ett verk av sådan magnitud att jag minns var jag befann mig i livet när det släpptes, hur jag satt i sängen hemma i tonårsrummet och bara nötte skiten ur det. Älskade varje sekund, älskade Capcom för att de skapat detta fulländade actionäventyr när jag som mest behövde det.
Behövde vi en remake?
De nyligen remake:ade Resident Evil 2 och 3 behövde ett ansiktslyft – det är svårt att argumentera emot den saken. Grafiken var uråldrig, kontrollerna svårmanövrerade och de fasta kameravinklarna oförlåtande. Men Resident Evil 4 kastade allt sådant överbord redan vid släppet 2005, så frågan måste ställas: Behöver vi verkligen en remake av det här? Ett nöjt “mjae” blir slutsatsen efter en första genomspelning. Foto: Capcom Jag drar återigen på mig skinnjakan som Leon S. Kennedy. Polisaspiranten från tvåan har nu växt upp till att bli specialagent, utsänd till en nedgången by på spanska vischan för att leta efter USA:s presidents kidnappade dotter. Saker barkar snabbt söderut när det framgår att byinvånarna är både extremt ogästvänliga och infekterade med en slags kollektiv parasit med namnet Las Plagas. Röjig action medelst skjutjärn och rundsparkar är naturligtvis den enda utgången när Leon kämpar sig igenom byn. Oddsen är ojämna.
Gammalt blandas med nytt
Under äventyrets inledande timmar slås jag av hur finstämt Capcom balanserat gammalt mot nytt. Förutom självklara uppdateringar som avsevärt bättre grafik och tajtare kontroll (nu kan du gå och skjuta samtidigt) så har allas våra favorit-Ganados blivit bra mycket smartare och mer dödliga. Nya Resident Evil 4 är svårt på ett sätt som jag inte riktigt känner igen från förlagan – trots att spelmekaniken blivit mer förlåtande kämpar jag med både ammunitionsbrist och brist på läkande örter. Foto: Capcom Inledningen är nästan identisk med 2005-versionen, men ju längre jag spelar desto mer påtagliga blir de medvetna kliv Capcom tagit från källmaterialet. Helt nya segment, överraskningar och deluppdrag belönar återvändare som mig och gör att jag faktiskt inte vet vad som väntar bakom nästa hörn. De flesta av spelets mer ikoniska sekvenser har förblivit någorlunda intakta – medan vissa har tagits bort helt. Detta är inte alltid av godo och jag kommer på mig själv med att sakna mer än en handfull av skeendena från originalet.
Desto mer glädjande är att vi nu slipper de förhatliga quick time-event som gick ut på att tajma knapptryckningar med prompter på skärmen. Dessa var kassa redan 2005 och tillförde mest frustration. Nästan alla i alla fall – Leon har uppdaterat sin slagsmålsrepertoar med flera användbara “moves” som kräver någon form av förutseende och reaktionsförmåga. Foto: Capcom Striderna präglas fortfarande en tyngd och viss klumpighet som skänker både tillfredsställelse och utmaning. Kniven har fått en mer betydande roll och inte helt otippat går det nu också att smyga sig på infekterade och snitta halspulsådern av dem. Vapenarsenalen är förhållandevis stor och det gäller att tänka till ordentligt innan du bestämmer dig för vilka du ska satsa på med uppgraderingar och så vidare.
“Alla älskar Ashley”
Resident Evil 4 gjorde sig känt som spelvärldens kanske längsta eskorteringsuppdrag, och det har inte direkt ändrats här. Efter fritagningen av USA-presidentens dotter, Ashley Graham, är det upp till Leon att hålla henne trygg och utom fiendernas klor. Ashley kan beordras att följa efter, hålla avstånd och gömma sig eller utföra vissa mer specialiserade sysslor när det krävs av henne. En nyhet är att Ashley inte längre har en egen hälsomätare, utan när hon är nere för räkning måste jag gå dit och få henne på fötter.Foto: Capcom Tyvärr är Ashley fortfarande helt hjälplös och måste hållas under ständig uppsyn – bara ett sådant “plot hole” som att Leon inte ens ger henne en av sina många knivar för självförsvar är förargligt och någonting Capcom borde ha tagit chansen att ändra på. Det finns vissa antydningar till en mer självständig och kompetent Ashley, men linan löps inte ut. Hennes framtvingade kaxighet framstår nästan som lite löjlig sett till vilken pushover hon – fortfarande – är som följeslagare.
Äventyret vindlar på i högt tempo. Resident Evil 4 är en lika matig upplevelse nu som då och klockade för mig in på ungefär 15 timmar. En särskild bikaraktär får en mer framträdande roll och fungerar tidvis som stridskamrat till Leon i Ashleys frånvaro. Vapen uppgraderas i samma välfungerande system som förut, attachéväskan optimeras för maximal kapacitet och skatter letas fram och säljs för pesetas. De flesta bosstriderna är tämligen orörda – men är nu något färre till antalet.
Underhåller (nästan) till slutet
Precis som originalet tappar tyvärr även detta alster något i kvalitet framåt sista tredjedelen. Inte lika mycket nu som då, dock, delvis beroende på att en av de mer klassiska (och superläbbiga) fiendetyperna fått en rundsmörjning som gör den långt mer utmanande och underhållande att tampas mot. Men miljön (fortifierad militärbas med skjuttorn) står sig slätt mot såväl byn som det gotiska slott jag just kommit ifrån. Den är också något för actionpräglad för min smak. Foto: Capcom Resident Evil 4-materialet må vara svårt att misslyckas med, men Capcom har på något sätt ändå imponerat på mig. Jag får svindel av att tänka på att Resident Evil 4 fyller 18 år nu i dagarna och håller kanske min tonårsupplevelse lite för högt sett till hur ett välbalanserat actionspel ska se ut idag. Kanske är jag just därför också lite extra kritisk. Men frukta inte – det här är ännu en lysande spelupplevelse och en ny fjäder i Capcoms präktiga remake-hatt. Får vi nu Resident Evil från 2002 i första person kan jag dö lycklig. Eller blir en remake på en remake helt enkelt för mycket?
Resident Evil 4 (2023)
Testat: Mars 2023 Genre: Action Utvecklare: Capcom Utgivare: Capcom Plattform: Windows, Playstation 4/5, Xbox Series S/X Testad plattform: Playstation 5 Storlek: 58.4 gigabyte (Playstation 5) Pris:Från 599 kronor via Prisjakt Släpps: 24 mars
