Fem månader med Stadia: Lysande, men utvecklas för långsamt

Fem månader med Stadia: Lysande, men utvecklas för långsamt

Google Stadia har enorm potential, kunde vi konstatera efter att ha testat den strömmande speltjänsten i december. Vi utsåg också Stadia till årets coolaste “pryl” baserat på hur välfungerande tekniken var och vad den lovade inför framtiden. Nu är vi en bra bit in på våren och det har blivit dags att utvärdera Stadias första månader. Hur går det egentligen för Google i kampen om spelarnas gunst? 

För långsamt, enligt oss. Inte sett till tekniken – den har fungerat häpnadsväckande bra. Men flera av de utlovade funktionerna fortsätter att lysa med sin frånvaro och spelbiblioteket ekar fortfarande pinsamt tomt. 22 titlar har blivit 38, och med tanke på att Google utlovat totalt 120 nya spel innan årets slut så börjar det bli dags att öka takten. 

Stadia har heller inte spelarna på sin sida. Redan vid lansering stod det klart att det skulle bli en folksport av att såga Googles spelstreamingtjänst på brutalast möjliga sätt bland de användare som halvskojigt brukar benämnas som “pc master race“. Dessutom hakade konsolspelarna på och kunde inte för sitt liv se varför de skulle byta ut sin Xbox- eller Playstation-maskin mot… det här. 

Vi ser dock incitament. Försök komma igång och spela på konsol efter 2-3 månaders inaktivitet. Uppdateringarna läggs på kö och det tar evinnerlig tid innan vi ens kan börja spela. Dessutom låter den dammiga spellådan som ett gammalt MD-80-jetplan och känns så där gammal som hårdvara kan göra när man vet att nästa generation väntar runt hörnet. 

Mördande konkurrens

Men även konsolmakarna moderniserar. Sony har sitt Playstation Now som låter användaren strömma Playstation-spel till datorn. Microsoft har kommit långt med Project Xcloud, som vid lansering kommer att bli en Xbox-betonad, direkt konkurrent till Google Stadia. Och då har vi inte ens nämnt Nvidias nysläppta Geforce Now-tjänst, som bjuder på betydligt fler spel än Googles satsning.

Konkurrensen är rätt och slätt på väg att bli mördande. Och trots att Google var tidigt ute med Stadia riskerar företaget att bli omsprunget. Tjänsten är som sagt fortfarande tämligen barskrapad. Vi väntar fortfarande på möjligheten att spela trådlöst med Stadia-handkontrollen till pc. Vi väntar på viktiga Youtube-kopplingar, som möjligheten att starta spel utifrån specifika videosändningar (Crowd Connect) och kopiera deras skeenden och scenarion (State Play).

Android TV-integration, bredare stöd för mobiltelefoner (just nu stöds bara Googles Pixel-mobiler, Samsung-mobiler och nischade spelmobiler från Asus och Razer) samt familjedelning är några andra funktioner vi väntar spänt på i dagsläget. En del av dem ligger säkerligen nära i tiden, andra lite längre bort. Stöd för Google Assistent finns, men det är i dagsläget kraftigt begränsat och förutom att starta spel med rösten ser vi inte mycket användning för det här och nu. 

Lysande i grunden

Så ja, visst kan man hävda att Google Stadia fortfarande är något av en halvfärdig produkt. Däremot är det svårt att förstå det instinktiva hat som sköljer över Googles spelsatsning – ofta på helt felaktiga grunder. Tjänsten i sig fungerar nämligen klockrent, oavsett om vi väljer att spela i datorns webbläsare eller bänkar oss framför tv:n med Stadia-handkontrollen redo. Den där magiska känslan av att dutta hem ett spel i Stadia-appen och sedan vara igång med det på mindre än en minut har inte försvunnit. 

Alla spel är inte lika väloptimerade (eller högupplösta, för den delen). Men när vi obehindrat kan studsa fram genom de intensiva eldstriderna i det nya, bildsköna storspelet Doom Eternal utan att äga en stånkande spelkonsol eller 20 000-kronorsdator är det inte utan tacksamhet. Men visst, de detaljerade stadsmiljöerna i The Division 2 visar inte upp sig från sin skarpaste sida när vi spelar med 30 bildrutor per sekund i Google Chrome. Spelet, som är blott ett år gammalt, plockade vi som Pro-medlemmar dock hem för futtiga 99 kronor. Dessutom stöder det cross-play, så speciellt ensamma blir vi inte heller.

Under våra många, långa spelsessioner är det extremt sällan vi reflekterar över att vi faktiskt strömmar spelen – så bra fungerar det. Någon gång i timmen kan bilden för ett par sekunder bli grynig och det händer då och då att spelet tar ett litet skutt i latensen.

Vi får överlägset bäst resultat när vi strömmar till tv:n via Chromecast Ultra – med webbläsarupplevelsen i Chrome har Google fortfarande lite att jobba på. Bilden är här märkbart sämre och vi stöter ibland på patrull och kastas tillbaka till spelbiblioteket när vi precis dragit igång en titel. Men för många (oss inkluderat) är webbläsar-gaming ändå en acceptabel spelupplevelse totalt sett. 

Summan av kardemumman kan beskrivas som följande: Stadia är inte tjänsten för fps-räknande, strålspårande pixelperfektionister. Stadia är tjänsten som gör gaming tillgängligt och beundransvärt okomplicerat. Det har, kort sagt, aldrig varit så här kravlöst att spela högupplösta toppspel.

Sverige med sin välutbyggda internetinfrastruktur är en perfekt miljö för Stadia att utvecklas i. Som svensk behöver du inte köpa all kritik som öses över tjänsten i länder som USA, där giriga operatörer med datatak och strypta hastigheter regerar.

Spelutbudet svagaste länken

Att ett av årets förmodade storspel – Cyberpunk 2077 – försenats från vår till höst var ett riktigt dråpslag mot Google. I nuläget har företaget nämligen endast lyckats vara med i matchen med redan nämnda Doom Eternal och Darksiders Genesis. Undantaget exklusiva Gylt är majoriteten av spelen gammal skåpmat som de flesta redan hunnit skaffa till andra plattformar. 

38 spel på en plattform som snart har ett halvår på nacken är helt enkelt för dåligt för att locka den riktigt breda (och viktiga!) publiken. De flesta av spelen som finns tillgängliga är i alla fall av hög kaliber. Borderlands 3, Red Dead Redemption 2 och Metro Exodus är inget man fnyser åt. Stadia behöver fler samtidiga lanseringar jämte övriga spelplattformar för att kunna konkurrera på allvar, och där spelar Cyberpunk och även kommande Baldur’s Gate 3 kritiska roller. 

Ett annat problem för Stadia är att användare blir inlåsta i tjänsten. Få spel stödjer cross-play med pc och spelkonsoler, och vi som försökt övertyga våra vänner med alla sina spel i Steam-biblioteket vet hur tröstlöst det är att ragga sällskap till Googles speltjänst. Trots att vi spelat oavbrutet i fem månaders tid och talat oss varma om hur välfungerande Stadia är står vän-listan alltjämt på “0”. 

En framtid av frågetecken

Vi hade gärna sett att Google Stadia hunnit lite längre så här fem månader efter lanseringen. Fler spel och bättre utbyggd funktionalitet kring de futuristiska Youtube-funktionerna får ses som nödvändiga för att Googles plattform ska lyckas. Nu bjuds Stadia Pro-medlemskapet ut gratis i två månader på grund av covid-19-pandemin, och sedan tar vi för givet att Google släpper det kostnadsfria abonnemanget för Stadia. Det kan säkerligen locka in en hel del som inte är villiga att betala för en prenumeration i dag.

När konkurrenter står redo med egna molntjänster och nästa generations spelkonsoler behöver Stadia ha kommit betydligt längre än idag. Och man har inte flera år på sig – till årets julhandel kommer förutsättningarna att se helt annorlunda ut. Med 120 nya spel, möjligheten att klicka igång dem utifrån Youtube-streams och ett väl utbyggt enhetsstöd finns säkert chansen för Google att lyckas. Men som tjänsten ser ut idag är argumenten troligtvis för få för att locka över en inbiten konsol- eller pc-gamer.

Oavsett råder vi alla med en Gmail-adress att åtminstone testa Stadia nu när tjänsten är helt kostnadsfri. Bilda er en egen uppfattning och lyssna inte på all enögd kritik så är chansen faktiskt rätt stor att ni blir positivt överraskade. 

Specifikationer

Produkt: Google Stadia.
Tillverkare: Google.
Vad: Streamingtjänst för spel.
Systemkrav: Internetuppkoppling med 10 Mbit/s (för 720p, stereo-ljud), 20 Mbit/s (för 1080p, hdr, 5.1-ljud) 30 Mbit/s (för 4k i 60 fps). Chromecast Ultra för spel på tv:n (just nu stöds bara den medföljande modellen). Dator för spel i webbläsaren Chrome. Se lista för supportade telefoner.
Titlar i spelbiblioteket: 38 st (15 april 2020).
Exklusiva titlar: Gylt, Serious Sam Collection.
Pris: 1 399 kr för Founders Edition, 99 kr/mån för Pro-medlemskap (gratis just nu). Gratisabonnemang kommer under året.
Lansering: Ute nu.
Liknande tjänster:Nvidia Geforce Now, Shadow, Microsoft Xcloud.

Första testet av Stadia

I framtiden kommer det inte att krävas en spelkonsol eller en gamingdator full med dyra komponenter för att vi ska kunna avnjuta de senaste spelen i allra högsta kvalitet. Lösningen stavas istället streaming över nätet med hjälp av kraftfulla datacenter. Spela när, var och hur du vill – så länge du har tillgång till någon slags skärm och en stabil internetlina tar tjänsteleverantörerna hand om resten.

Genvägar:

• Test
• Prenumerationsmodell
• Systemkrav
• Spel 
• Framtid och farhågor

Det är visionen för Googles nyligen släppta streamingtjänst Stadia, men också för ett gäng andra aktörer som redan erbjuder – eller arbetar på – liknande tjänster. Att just Google skulle hoppa på tåget är inte speciellt otippat sett till företagets övriga verksamhet, men att man skulle hinna före etablerade spelutvecklare som Microsoft och Sony är ändå uppseendeväckande.

Stadia bara fungerar

Vi svenskar är några av de allra första som får chansen att beställa ett så kallat premiärpaket, komplett med tre månaders gratis Pro-medlemskap. En handkontroll och en Chromecast Ultra som låter oss strömma spel till tv-apparater är egentligen det enda som utgör den fysiska hårdvaran. 

Men hur bra funkar egentligen Google Stadia? Är det läge att dra tillbaka förhandsbokningen av nästa generations Xbox- eller Playstation-konsol och gå all-in på molnet? Vi plockade in ett premiärpaket av Stadia för test, och har spelat mer eller mindre oavbrutet med Googles servrar de senaste 10 dagarna. Upplevelserna är många, och täcker hela topp-och-flopp-spektrumet på ett sällan skådat sätt. 

Vi tar det viktigaste först. Till dig som tvivlar på om det verkligen går att få en snygg, laggfri upplevelse när man spelar via Googles molnbaserade Stadia-tjänst kan vi säga: Japp, det går oftast alldeles utmärkt. Oavsett om vi spelar i webbläsaren Chrome med vår jobb-laptop eller med en 4k-tv och Chromecast hemma i vardagsrummet har spelen flutit på nästan helt utan anmärkningar.

Den initiala wow-känslan får nästan taket att lyfta när vi på bara några sekunder kan starta upp storspel som Assassin’s Creed: Odyssey eller Destiny 2 – oavsett hur kass hårdvara vi sitter med. Glöm timslånga spelinstallationer, uppdateringar och pillande i inställningsmenyer för att klämma så många fps som möjligt ur högljudda spelkonsoler och hårt piskade spelriggar. Stadia bara fungerar – och med sin överlägsna tillgänglighet inser vi snabbt att det här kan vara tjänsten för majoriteten av alla gamers som inte vill investera norr om 20 000-kronorsstrecket på ett spelmonster till dator.

Tveksam affärsmodell

För att köpa spel och göra vissa inställningar behöver vi ladda ned Google Stadia-appen för Android eller IOS. Det är också här vi synkar vårt konto med den Chromecast som ska användas för att spela på tv:n. Men främst handlar det om att sovra i det skrala spelutbudet, som i skrivande stund består av 22 titlar.

Upplevelsen liknar vilken appbutik eller streamingtjänst som helst – dutta på det du vill spela och betala för att få tillgång till spelet. Det dyker sedan upp direkt på den skärm du är ansluten till. Processen med spelköp är föredömligt smidig – men samtidigt riskfylld för den som lätt faller offer för impulser. Det är lätt att bränna pengar snabbt!

Spelbutiken visar också upp två av de mest kritiserade faktum som plågar Googles speltjänst för närvarande: Spelen är nästan försvinnande få till antalet, och det saknas tunga, unika lanseringstitlar. Undantaget äventyrsspelet Gylt är alla Stadia-spel gammal skåpmat som de flesta spelintresserade redan bestämt sig för att köpa eller rata. De flesta titlarna är dock erkända kvalitetsspel, så den som inte kunnat skaffa dem tidigare har nog mest behållning av dem.

Den andra stora kritikpunkten rör betalmodellen. Nästa år kommer en begränsad gratisversion av Stadia-medlemskapet att bli tillgänglig, men som det är nu måste vi betala för ett Pro-medlemskap om 99 kronor. I Pro-medlemskapet ingår bättre ljud- (5.1) och -bildkvalitet (4k), men också rabatter och utvalda gratisspel som erbjuds månadsvis.

Även om den som köper Stadia i dagsläget får tre månaders gratis Pro-medlemskap blir betalmodellen något osympatisk när vi dessutom måste betala fullpris för de flesta titlarna. Om vi jämför med traditionell hårdvara må Stadia se ut som en prisvärd lösning inledningsvis, men i det långa loppet kan totalkostnaden alltså bli betydligt högre.

Google har ett återbetalningssystem för köpta titlar som inte spelats i längre än två timmar. Det är ändå hyfsat generöst, och kommer antagligen att nyttjas flitigt med tanke på att företaget helt plötsligt får för sig att göra spel som tidigare kostat pengar gratis för Pro-medlemmar. Stadia-användare som exempelvis köpt Tomb Raider blev vansinniga när spelet per den 1 december blev gratis att spela. Gratiskrockarna riskerar att bli många om inte Google hittar ett smidigare sätt att hantera sina erbjudanden på. 

Varierande streamingkvalitet

För den som vill kunna njuta av Stadia är en bra internetuppkoppling A och O. Google rekommenderar minst 30 Mbit/s i nedladdningshastighet för högsta bild- och ljudkvalitet. Vi har främst testat Stadia med en fiberlina på 100 Mbit/s och har alltså god marginal ned till minimikravet. 

För extra stabil upplevelse rekommenderas att du ansluter en ethernetkabel till Chromecast Ultra och dator, men vi har fått finfina resultat även på wifi-väg. Förutom svårigheter med renderingen medför en alltför ansträngd internetlina även så kallad input lag – alltså tiden från ett knapptryck till att saker faktiskt händer på skärmen.

Även om vi har upplevt enstaka problem under våra spelsessioner måste vi säga att Stadia levererar över förväntan även på detta område. De flesta titlar flyter på riktigt bra och hamnar strax under de mest kraftfulla spelkonsolerna när det kommer bildkvalitet på en 4k-tv med hdr påslaget. Förhoppningsvis hör just bildkvalitet och annan optimering till de saker som kommer att förbättras under månadernas gång.

Det här med att optimera spel för nya plattformar ligger till stor del på de utvecklare som hoppar på Stadia-tåget. Google måste förstås ge dem rätt verktyg och incitament för sitt arbete, men vi upplever ändå en viss ojämnhet i hur väl spelen anpassats för strömmande.

Här går vi igenom de titlar vi hittills testat med Stadia:

Metro Exodus: Flyter på bra såväl i Chrome som med Chromecast Ultra. Knappt noterbara fördröjningar, men har ofta problem med att rendera mörka miljöer så skarpa som vi vill ha dem. 

Destiny 2: Känns som det mest optimerade spelet hittills. Vass grafik och väldigt följsam bild överlag. Ser bra ut även i Chrome, som vi annars upplever som den grafiskt svagaste punkten för Stadia.

Assassin’s Creed Odyssey: Ingen noterbar input lag, men grafiken känns inte direkt på topp. Suddighet präglar ibland de vackra miljöerna även når vår uppkoppling bedöms som “utmärkt”. Ser dock mycket bättre ut på 4k-tv (LG OLED55C9) med maxinställningar än flera av de andra spelen.

Tomb Raider: Släpptes redan 2013 och har flest år på nacken av våra testade titlar. Står sig väl grafiskt även idag och känns bra optimerat för Google Stadia med skarp grafik och helt utan lagg-krångel.

Samurai Shodown: Väldigt streamingvänlig grafik sett till sin tecknade natur. Väl optimerat och utan några större utmärkningar avseende fördröjning (nog så viktigt när det kommer till fighting).

Farming Simulator 19: Här upplever vi initiala problem med “stuttering” – alltså att spelet stannar upp i några millisekunder då och då. Efter en kvart verkar problemen ha försvunnit. Ser i övrigt bra ut.

---

Gemensamt för alla spel är att vi upplever dem som snyggare när vi strömmar via Chromecast Ultra. På datorer med Chrome-webbläsare ser allting förvisso helt okej ut, men viss avsaknad av grafisk skärpa i flera spel blir mer påtagligt när vi sitter närmare skärmen.

En av kontroverserna som följde släppet av Google Stadia var att inte alla spel faktiskt renderades i “utlovade” 4k-upplösningar med 60 bildrutor per sekund. Vissa titlar skalas snarare upp till det, men Google uppger att det handlar om avvägningar hos spelutvecklarna snarare än om tekniska begränsningar i tjänsten.

Kräsna gamers som köper på sig en Founder’s Edition av Google Stadia kommer troligtvis att bli besvikna om de väntat sig knivskarp 4k-kvalitet över hela brädet. Vi nöjer oss med att konstatera att grafiken upplevs som “helt okej” i de allra flesta avseenden. Det hade dock varit trevligt att få avnjuta samtliga titlar med en bilduppdateringsfrekvens på 60 fps (nu kör många på 30), men även detta torde vara något som blir bättre optimerat på andra sidan 10-talet. 

Handkontrollen imponerar

Det finns inte speciellt mycket hårdvara att betygsätta när det kommer till Google Stadia. Den egenutvecklade handkontrollen är dock riktigt bra. Den bjuder på en tung, distinkt kvalitetskänsla, ett bra grepp och fin respons i såväl knappar som spakar. Det är faktiskt en aning förvånande hur kompetent byggd den är, och även när vi sitter och spelar på pc kommer vi på oss själva med att föredra den framför mus och tangentbord i flera avseenden.

Det enda vi kan gnälla på med Stadia-kontrollen är knapparna som är placerade in mot mitten. Vi kommer på oss själva med att trycka fel ganska ofta, vilken ofta leder till att vi tar en skärmdump i stället för att gå in i spelens olika menyer. Ibland trycker vi också på den Google Assistent-knapp som än så länge inte gör någonting då funktionaliteten inte implementerats ännu. 

Något störande är också att vi behöver använda den medföljande usb-c-sladden för att spela via datorn. På trådlös väg kopplas Stadia-kontrollen till wifi, men detta fungerar bara med Chromecast-spelande. Du som inte vill använda Googles egen kontroll kan med fördel ansluta en annan variant som stöds. Google går inte ut med någon officiell batteritid, men vi upplever den i paritet med en Playstation 4-kontroll. Kanske något kortare – den är ju trots allt ansluten över wifi. Runt 6 timmar borde gå att få ut, i alla fall.

Barskrapat på funktioner

När Google Stadia presenterades i mars fick vi reda på att en mängd spännande funktioner var på väg till tjänsten. Problemet? Flera av dem saknades helt vid skarp lansering. En av dem, Crowd Play, ska låta användaren starta ett spel utifrån en liveströmmad Youtube-video. Exempelvis ska det gå att hoppa in i samma match som sin favoritstreamer. Detta går alltså inte i nuläget, och vi saknar också funktioner som familjedelning och State Share – som ska låta användarna dela sparfiler via länkar. 

I framtiden ska Google Assistent kunna ge tips och råd direkt i spel, och då från den dedikerade knappen på handkontrollen. Även denna funktion saknas vid lansering, liksom nästan all form av community-interaktion, upplåsbara framsteg och ett vettigt system för att hantera skärmdumpar. I nuläget kan vi bara titta på bilder vi tar i spelet i vår mobiltelefon – och då i ett porträttläge där vi inte kan zooma. Uselt. Vi får använda Google Takeout för att lägga rabarber på våra egna skärmdumpar i acceptabelt snitt.

En annan sak som känns riktigt kasst är att streaming via mobiltelefoner än så länge bara stöds av Googles egna Pixel-telefoner. Som inte är lanserade i Sverige. Stöd för andra mobilmärken ska rulla ut efter hand, men vi undrar ändå hur Google tänkte på den här punkten, eftersom just friheten lanserats som en av de allra största fördelarna med Stadia. 

Kort sagt så ligger nu en hel del press på Google att snabbt arbeta in flera av de utlovade funktionerna i tjänsten. Företaget har varit förhållandevis transparenta med sin “build it, launch it, tweak it”-attityd till Stadia, men avsaknaden av funktioner gör ändå att släppet känns en smula förhastat. 

Är spel-streaming framtiden, då?

Det tror vi absolut, och Google erbjuder den hittills smidigaste lösningen för att strömma spel till den breda massan. Vi imponeras dagligen av hur fruktansvärt smidigt det är att införskaffa, starta upp och spela titlar via plattformen och saknar verkligen inte de hårdvarubegränsningar som traditionellt spelande ofta medför. Vårt spelmönster har också förändrats till att bli mer spontant, tack vare den frihet och sömlösa övergång som finns när vi byter plattform för spelandet. 

Vi har också känslan av att Google satsar på den breda, hyfsat spelintresserade massan framför individer som sitter med dyra spelriggar eller konsoler med stora spelbibliotek. I dagsläget har dessa människor helt enkelt inte incitament att byta över till molnet – även om flexibiliteten som Stadia kan erbjuda kan ses som ett (dyrt) argument för detta. 

Med Google Stadia kan det gå långa stunder utan att vi ens tänker på att vi streamar, att all bearbetning görs i ett datorcenter någonstans och sedan skickas som en komplett upplevelse till oss. Det är svindlande när vi tänker på hur långt informationen från ett knapptryck behöver färdas fram och tillbaka för att vi ska se resultatet på skärmen. Och ändå fungerar det så här bra. 

Google har mycket, mycket att jobba på innan vi ens kan överväga att kalla Stadia för en komplett tjänst. Här behövs framför allt fler spel, och Google missar öppet mål med flera saknade funktioner som borde ha varit lätta att implementera. Trots det har själva användarupplevelsen varit övervägande positiv. Spelen rullar på överraskande bra, ser helt okej ut och är framför allt löjligt lättillgängliga att komma igång med. Ett år från och med nu kan det definitivt vara läge att utvärdera tjänsten igen.

Omdöme

Google Stadia sätter grundtekniken, men saknar istället många centrala funktioner vi vanligen associerar med nutidens (och framtidens) spelande. Ska du slå till redan idag? Det beror på hur öppensinnad – och slösaktig – du är, och hur intresserad du är av att följa en helt ny form av spelande manifesteras från första parkett. Mer reserverade skeptiker får tjata sig till ett Buddy Pass.

Specifikationer

Produkt: Google Stadia.
Tillverkare: Google.
Vad: Streamingtjänst för spel.
Systemkrav: Internetuppkoppling med 10 Mbit/s (för 720p, stereo-ljud), 20 Mbit/s (för 1080p, hdr, 5.1-ljud) 30 Mbit/s (för 4k i 60 fps). Chromecast Ultra för spel på tv:n (just nu stöds bara den medföljande modellen). Dator för spel i webbläsaren Chrome. Pixel-telefon för spel på mobilen.
Titlar i spelbiblioteket: 22 st (2 december 2019).
Exklusiva titlar: Gylt, Spitlings (kommande).
Pris: 1 399 kr för Founders Edition, 99 kr/mån för Pro-medlemskap. Gratisabonnemang kommer 2020.
Lansering: Ute nu.
Liknande tjänster:Nvidia Geforce Now, Shadow, Microsoft Xcloud.

Det bara fungerar, liksom (om du har bra internet).
Inga spelinstallationer eller uppdateringar.
Handkontrollen är överraskande bra.

Fattigt spelbibliotek.
Flera saknade funktioner.
Affärsmodellen har problem.

Betyg: 6 av 10

---

Vanliga frågor om Google Stadia och spelen

Nedan gör vi en grundläggande genomgång av de vanligaste frågorna och svaren kring vad Google Stadia är för något, och hur strömmat spelande kan vända upp och ned på spelvärlden som vi känner den. 

Vad är Google Stadia?

Kort och gott är det en molnbaserad spelplattform som ska göra det möjligt att spela på nästan vilken enhet som helst. Om vi jämför med traditionella pc- eller konsolspel är hårdvaran ofta den största begränsningen för hur – och var – vi kan avnjuta titlar.

Stadia och liknande molntjänster vänder upp och ned på detta faktum, och satsar i stället på att strömma spelen från kraftfulla datacenter – rätt in i din tv, dator, telefon eller surfplatta. Där ett traditionellt spel ställer krav på processor, grafikkort och ram-minne är tanken att du ska slippa tänka på sådant eftersom spelen inte behandlas lokalt i din maskin. Allt som krävs är en enhet som stödjer tekniken och en vass internetuppkoppling som klarar av att hantera dataströmmarna som krävs för att spelet ska flyta på.

Hur funkar prenumerationen?

För att spela med Google Stadia behöver du prenumerera på tjänsten. Till skillnad från exempelvis Netflix eller Xbox Game Pass ingår inte själva innehållet – spel får du köpa till separat. Det du betalar för är i stället att hyra en del av Googles datorkraft för att kunna strömma spelen till dina olika enheter. 

En del spel kommer säkerligen ingå som freebies eller kunna köpas till extra attraktiva priser. Exakt vad Stadia-spelen kommer att kosta vet vi inte i dagsläget.

Stadias prenumerationsmodell är indelat i två steg:

Base: Gratisversionen innehåller begränsningar som 1080p-upplösning, vanligt stereo-ljud och saknar tillgång till de gratisspel som kommer att släppas med jämna mellanrum. Får heller inga rabatterade titlar. Lansering: 2020.

Pro: Betaltjänsten som kostar 99 kronor/månad. Förbokar du Premiere Edition är de första tre månaderna gratis. Innehåller inga begränsningar i uppspelningskvalitet och får ta del av utvalda gratissläpp, där Destiny 2: The Collection är först ut. Rabatterade utvalda spel blir också en del av tjänsten.

Finns det några systemkrav?

Beroende på hur snabb uppkoppling du har blir spelen olika snygga och snabba.

• Rekommenderat minimum är 10 Mbit/s, vilket ger 720p-bild och en uppdateringsfrekvens på 60 fps.
• För optimal strömning av spel ska du helst sitta på en 35 Mbit/s-uppkoppling, vilket ger 4k-upplösning, hdr och 5.1-surroundljud – också det i 60 fps.
• Mitt emellan hittar vi 1080p, 60 fps och 5.1-surroundljud som kräver åtminstone 20 Mbit/s.

Google Stadia marknadsförs med att du kan spela på ett stort antal olika enheter. Bland annat mobiltelefoner, men åtminstone i början är denna funktion exklusiv för Googles egna Pixel-mobiler. Surfplattorna måste till en början köra Chrome OS.

Det lämnar oss i praktiken med tv-apparater och datorer. För det förstnämnda behöver du investera i en Chromecast, som kostar max ett par hundralappar. En Chromecast Ultra, såväl som Googles egna Stadia-handkontroll ingår i Premiere Edition. För att spela på tv via Chromecast är Stadia-kontrollen ett krav, men på datorer kan du använda i stort sett vilken HID-handkontroll som helst. 

Vilka spel släpps till Stadia? 

Samarbeten med så många välrenommerade spelutvecklare som möjligt blir förstås A och O för Google i kampen om alla gamers därute. Flera storspel finns tillgängliga för plattformen, så som Destiny 2, Red Dead Redemption 2 och Assassin’s Creed Odyssey.

Klara titlar

• Assassin’s Creed Odyssey
• Attack on Titan: Final Battle 2
• Destiny 2: The Collection
• Farming Simulator 2019
• Final Fantasy XV
• Football Manager 2020
• Grid 2019
• Gylt
• Just Dance 2020
• Kine
• Metro Exodus
• Mortal Kombat 11
• NBA 2K20
• Rage 2
• Red Dead Redemption 2
• Rise of the Tomb Raider
• Samurai Shodown
• Shadow of the Tomb Raider: Definitive Edition
• Thumper
• Tomb Raider: Definitive Edition
• Trials Rising
• Wolfenstein: Youngblood

Listan nedan inkluderar alla bekräftade Stadia-spel. Observera att alla inte släppts ännu:

• Assassin’s Creed Odyssey
• Attack on Titan 2: Final Battle
• Baldur’s Gate 3
• Borderlands 3
• Cyberpunk 2077
• Darksiders Genesis
• Destiny 2: The Collection
• Destroy All Humans!
• Doom
• Doom Eternal
• Dragon Ball Xenoverse 2
• Farming Simulator 19
• Final Fantasy XV
• Football Manager 2020
• Get Packed
• Ghost Recon Breakpoint
• Gods & Monsters
• Grid
• Gylt
• Just Dance 2020
• Kine
• Marvel’s Avengers
• Metro Exodus
• Mortal Kombat 11
• NBA 2K20
• Orcs Must Die! 3
• Rage 2
• Red Dead Redemption 2
• Rise of the Tomb Raider
• Samurai Shodown
• Shadow of the Tomb Raider
• Superhot
• The Crew 2
• The Elder Scrolls Online
• Thumper
• Tom Clancy’s The Division 2
• Tomb Raider: Definitive Edition
• Trials Rising
• Watch Dogs Legion
• Windjammers 2
• Wolfenstein: Youngblood

Men tredjepartsspel kommer inte att utgöra hela Stadias spelbibliotek. Precis som Netflix och andra streamingaktörer kommer Google även att öppna egna spelstudios som utvecklar exklusivt för företagets nya plattform. Den första har redan slagit upp portarna i Montreal, och vi räknar med fler initiativ.

Hur ser framtiden ut?

Google har pratat vitt och brett om hur fantastiskt Stadia kommer att bli längre fram. För det första lär jätten vara intresserad av att bredda stödet till fler telefonmodeller – att gå all-in på Pixel-mobilerna känns minst sagt futtigt och mer som en testbädd för vad som komma skall.

Andra mer högtflygande planer rör möjligheten att starta spel på lite mer okonventionella sätt. Bland annat ska det bli möjligt att starta ett spel direkt från en Youtube-video eller livesändning på exempelvis Twitch med hjälp av den kommande funktionen Crowd Play. 

En mer svepande frågeställning rör givetvis hur Stadia kommer att stå sig i konkurrensen om våra plånböcker. Och det ser minst sagt ut att bli trångt i fållan. Microsoft och Sony snickrar på nästa generations spelkonsoler, men har även mer Stadia-lika satsningar på molnbaserat spelande i görningen. Microsoft har till exempel redan börjat testa Xcloud och torde inte ligga speciellt långt efter. 

Google själva beskriver inte Stadia som next gen-spelande likt de kommande Playstation 5 och Xbox Project Scarlett. Man talar snarare om “new gen” – alltså en helt ny generation av spelplattformar vi aldrig sett maken till tidigare.