För att få en förståelse för Super Nintendons framgång måste man titta lite bakåt. Nintendos tidigare konsol, Nintendo Entertainment System eller NES, hade gått riktigt bra. NES var bland de första riktigt framgångsrika konsolerna, och hade en tydlig, yngre, målgrupp. Konsolen hade gjort stora tekniska framsteg, men nu var det dags för Nintendo att ta nästa tekniska steg framåt. Och skillnaden mellan Nintendos två konsoler var stora.
Nintendos första konsol hade ingen direkt konkurrens, det var först på 90-talet det kom en riktigt utmanare i Europa, i Segas Mega Drive. Det fanns alltså nu en utmanare, och Nintendos grepp om marknaden var inte lika självklart som tidigare. Men trots att Mega Drive kom ut på marknaden redan på det sena 80-talet i Japan hade inte Nintendo varit överdrivet snabba att få ut sin egen efterföljare till NES:en. Först 1992 kom Super Nintendo till Europa, två år efter konkurrenten Sega lanserade sin Mega Drive.
Ytterligare en kombination som gjorde det svårt att upprepa NES:ens enorma framgång då det nu fanns konkurrenter på marknaden var hur Nintendo hanterade spelproduktion. Till skillnad från andra var Nintendo mycket hårda med hur spelen skulle vara, och företag fick enbart släppa fyra spel. Detta höll visserligen uppe kvaliteten på spelen, men följaktligen fanns de inte i samma kvantitet.
Nintendo lutade sig alltid tillbaka på att företaget var väldigt duktigt på att tillverka spel. De mest populära spelen var alltid deras egna. Just uppföljaren till Super Mario, Super Mario World, fick försäljningen att sätta ordentlig fart. Men här introducerades också The Legend of Zelda: A Link to the Past. Spelet blev en enorm framgång och lade grunden för den otroliga framgång Zelda nu har blivit.
– På den tiden var generationsstegen var tydligare. Det var större trappsteg för varje ny konsol. Idag är det inte lika dramatisk skillnad. Varje generation märks inte lika mycket. Då gick man från från 16 färger till 256 färger. Man fick plats med fler pixlar. Det blev visuellt vackrare spel, säger Martin Lindell, förläggare på Pan Vision.
“Sega does what Nintendon’t”
Nintendos första konsol hade ingen direkt konkurrens, det var först på 90-talet det kom en riktigt utmanare i Europa, i Segas Mega Drive. Det fanns alltså nu en utmanare, och Nintendos grepp om marknaden var inte lika självklart som tidigare. Men trots att Mega Drive kom ut på marknaden redan på det sena 80-talet i Japan hade inte Nintendo varit överdrivet snabba att få ut sin egen efterföljare till NES:en. Först 1992 kom Super Nintendo till Europa, två år efter konkurrenten Sega lanserade sin Mega Drive.
– Om Nintendo skulle varit ute lite tidigare kanske de skulle ha kunnat mota Sega innan de hade börjat ta marknadsandel i USA och Europa. Men det där är svårt att spekulera i, säger Martin Lindell.
– När Super Nintendo väl kom ut, var det ingen som hade haft tillgång till den. Oberoende spelutvecklare kom mycket senare. Det var något som var ett problem. Helt plötsligt kunde Sega göra reklam på en helsida i en tidning där en kille står med över 80 spel, säger Martin Lindell.
Men tack vare Nintendos tidigare fullständiga dominans gick deras nya produkt bra.
– De hade en lojal publik vilket ledde till långa köer när den släpptes. Nintendo hade också släppt Super Mario World och det var därför många ville ha Super Nintendo, säger Martin Lindell.
Spelen ledde utvecklingen
Nintendo lutade sig alltid tillbaka på att företaget var väldigt duktigt på att tillverka spel. De mest populära spelen var alltid deras egna. Just uppföljaren till Super Mario, Super Mario World, fick försäljningen att sätta ordentlig fart. Men här introducerades också The Legend of Zelda: A Link to the Past. Spelet blev en enorm framgång och lade grunden för den otroliga framgång Zelda nu har blivit.
Även spelserien Mario Kart såg sin första glimt av världen i Super Mario Kart till Super Nintendo. Det var en klassiker som många känner igen, kanske inte just från Super Nintendo, men i andra former som kommit under åren. Vid denna tidpunkt kom också Donkey Kong Country, som byggde vidare på ännu en spelserie som bara växt sig starkare sen 90-talet. Donkey Kong släpptes också under Super Nintendots höjdpunkt, 1994.
– Det är som alltid med spelkonsoler, att i början kostar den för mycket så folk sparar. Det dröjer ungefär två år innan den peakar. 1993-1994 var Super Nintendos peak, men sen hängde den med ett bra tag till 1997-1998, säger Martin Lindell.
Men det fanns också något unikt med Sverige, som gjorde att Nintendokonsoler hade ett starkt fäste. Owe Bergsten, grundare av svenska Nintendoagenturen Bergsala, berättar vad Bergsala gjorde.
– Vi arbetade med Club Nintendo Sverige, och skickade ut Nintendomagasinet, säger Owe Bergsten. Bergsala har nu slutat med utgivningen av magasinet då informationen går enkelt att få tag på annat håll, men under 90-talet spelade publikationen en stor roll.
– Bergsala lyckades bygga en slags lojalitet med Nintendoklubben. De hade tävlingar och Nintendo-SM. De var väldigt duktiga på att bygga en Nintendolojalitetet med deras aktiviteter, säger Martin Lindell.
Detta ledde enligt Martin Lindell till att Nintendo var proportionellt starkare i Sverige än i andra europeiska länder, något som gav Super Nintendo ännu en fördel gentemot Nintendos konkurrenter. Många av de som spelat Nintendo tidigare valde att inte gå över till Sega, utan väntade tålmodigt på Super Nintendo. Trots att den inte blev den enorma succé som NES förde med sig, höll den sig ändå stark och var grogrunden för många av de spelserier som har gjort att Nintendo håller sig starka på spelmarknaden än idag.