Tommy Bergs telefon ringde. Det var strax efter skolstarten, men det var inte skolan som hörde av sig. Det var banken. De hade spärrat hans konto eftersom det pågick ett misstänkt bedrägeri mot hans kreditkort; någon hade i snabb följd gjort nio köp á 749 kronor. Det skulle visa sig att denne någon hade hunnit göra ytterligare fyra köp som ännu inte hade registrerats.
Totalt handlade det om 9737 kronor. Ingen liten summa i familjen Bergs liv.
– Min son hade just fått en Ipad av skolan. Vi hade gått igenom att han inte skulle köpa något, men jag fick ändå tanken att det var något sådant som hade hänt, så jag rusade hem, berättar Tommy.
– Mitt hopp stod egentligen till att Supercell skulle betala tillbaka pengarna. Jag tyckte att de borde fatta att det här inte hade gått rätt till, men det har varit helt tyst.
Supercell verkar inte heller vilja prata med pressen om saken. Jag har mailat Supercells pressavdelning, men inte heller fått svar. Tommys räddare blev istället banken som lite oväntat meddelade att de tog på sig kostnaden. En lättnad, men samtidigt inte.
– Det här är fel, så här ska det inte få gå till. En tolvåring ska inte kunna använda mitt konto för att köpa saker i spel utan min vetskap. Jag tycker Supercell borde ta sitt ansvar, säger Tommy.
När Ipaden levererades från skolan hade den grundinställningarna från Apple. Där är det exempelvis tillåtet med köp inne i appar, en funktion man kan stänga av manuellt. Ipaden var inte kopplad till Tommys konto, men eftersom sonen har sockersjuka ville Tommy köpa appen Insulin dose calculator pro för 15 kronor. När han knappade in sitt lösenord såg sonen det, vilket Tommy noterade. Han tyckte inte det var något större problem, det handlade ju bara om ett engångsköp. Men vad Tommy inte insåg var att sonens Ipad nu var kopplad till Tommys kreditkort. Allt som behövdes var lösenordet.
– Det är ju galet att Apple bara väljer att hans Ipad ska minnas mitt kontonummer med automatik för att jag gör ett köp.
När man startar Clash of clans möts man av följande varningstext. Efter några timmars spelande är den lätt glömd av barn, om de ens lagt märke till den.
– Lagstiftningen har inte hängt med här. Varken konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen passar riktigt in. Konsumentköplagen har skrivits med tanke på fysiska varor, inte digitala produkter eller streaming. Och konsumenttjänstlagen är inte heller gjord för det här, konstaterar Cecilia Norlander, jurist på Konsumentverket.
Topplistan för de spel som drog in mest pengar i Appstore. Samtliga är gratisspel som erbjuder köp inne i spelet. Big fish casino och Slots är kasinospel, men också de är gratisspel.
– Avtalsförhållandena när man köper i Appstore är knepiga. Du som vuxen har ju själv undertecknat ett avtal med Apple och angett ditt kontonummer och valt lösenord. När du loggar in tas det som en underskrift. Du förväntas skydda din kod. Men om det här verkligen räcker för att avtalet ska vara giltigt när ett barn använder kontot kan diskuteras, men saken har aldrig prövats rättsligt, säger Cecilia Norlander.
– Det är svårt att svara på, men det finns en hel del som talar för att det är den som gjort spelet som är ansvarig. Fast det vet vi inte med säkerhet innan saken prövats rättsligt, vilket ännu inte gjorts, säger Norlander.
En knapptrykning här medan mobilen eller paddan är upplåst och barnet har handlat låtsasädelstenar för 379 kronor i Pet shop story.
– Vi kan väl ha samma känsla här, att företagen ofta gör upp med konsumenterna i godo både för att slippa dålig publicitet, men även för att de inte vill ha något prejudikat. På ett sätt är det bra, det viktigaste för den enskilde konsumenten är ju trots allt att konsumenterna får tillbaka sina pengar. Men på ett annat sätt är det dåligt, det finns ju säkert fler konsumenter som drabbats men som kanske inte bråkar om det. Det vore bra om vi fick fler anmälningar och saker ställdes lite mer på sin spets. Det finns orsak att misstänka att många är drabbade av det här, många fler än vi får kontakt med, menar Norlander.
Totalt handlade det om 9737 kronor. Ingen liten summa i familjen Bergs liv.
– Min son hade just fått en Ipad av skolan. Vi hade gått igenom att han inte skulle köpa något, men jag fick ändå tanken att det var något sådant som hade hänt, så jag rusade hem, berättar Tommy.
Och där träffade han en son som hade köpt tretton kistor med gems i spelet Clash of Clans från finländska spelstudion Supercell. Gems är en valuta som behövs för att köpa saker i spelet, själva spelet är däremot ett så kallat gratisspel och laddas ner utan kostnad.
Sonen hade inte förstått att det var riktiga pengar han hade handlat för och blev alldeles förtvivlad. Tommy blev arg på hela situationen; fick det gå till så här? Han började med att ringa till konsumentvägledaren i Härryda, där han bor. Av hen fick Tommy veta att han borde haft bättre koll själv och att det inte var mycket att göra åt saken nu. Men Tommy gav sig inte; han anmälde företaget bakom Clash of Clans till Konsumentverket och skrev mail till Supercell.
Tre mejl blev det, men inget svar än så länge.
– Mitt hopp stod egentligen till att Supercell skulle betala tillbaka pengarna. Jag tyckte att de borde fatta att det här inte hade gått rätt till, men det har varit helt tyst.
Supercell verkar inte heller vilja prata med pressen om saken. Jag har mailat Supercells pressavdelning, men inte heller fått svar. Tommys räddare blev istället banken som lite oväntat meddelade att de tog på sig kostnaden. En lättnad, men samtidigt inte.
– Det här är fel, så här ska det inte få gå till. En tolvåring ska inte kunna använda mitt konto för att köpa saker i spel utan min vetskap. Jag tycker Supercell borde ta sitt ansvar, säger Tommy.
– Det är ju galet att Apple bara väljer att hans Ipad ska minnas mitt kontonummer med automatik för att jag gör ett köp.
När man startar Clash of clans möts man av följande varningstext. Efter några timmars spelande är den lätt glömd av barn, om de ens lagt märke till den.
I sonens skola, precis som i många andra skolor, är Clash of clans ett mycket populärt spel där kompisar spelar mot varandra och visar varandra vad bygger i spelet. Frestelsen att snabbt köpa sig till framgångar är så klart stort. När man laddar hem spelet första gången och startar det möts man visserligen av en upplysning om att spelet erbjuder köp inne i spelet, men det hade sonen inte lagt på minnet. Inte heller hade informationen om att spelet “erbjuder köp inuti app” hade fäst.
Han är inte ensam. Det första fallet där barn köpte för stora pengar inne i en app skapade rubriker redan våren 2011. Under en bilresa mellan Stockholm och Göteborg lyckades två pojkar köpa smurfbär i Smurf’s village för 50 000 kronor. I januari i år blev det nya rubriker när en 11-åring köpte gems för 40 000 kronor i samma Clash of clans som Tommys son spelar.
Upprörande och tydliga fall på att något fel har begåtts av säljarna kan tyckas, men konsumenträttsligt är läget inte så simpelt. Redan att köpa digitala produkter är knepigt. Distans- och hemförsäljningslagen ger som huvudregel ångerrätt på köp via nätet, alltså att man kan lämna tillbaka den produkt man köpt. Men hur lämnar man tillbaka ett digitalt spel man laddat ner på sin mobil? Det är ändå rena barnleken jämfört med att köpa digitala speltillbehör inne i de digitala spelen.
Konsumenträttsligt är det rena mardrömmen.
– Lagstiftningen har inte hängt med här. Varken konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen passar riktigt in. Konsumentköplagen har skrivits med tanke på fysiska varor, inte digitala produkter eller streaming. Och konsumenttjänstlagen är inte heller gjord för det här, konstaterar Cecilia Norlander, jurist på Konsumentverket.
Att det är upplagt för problem är lätt att förstå. Gå till nästan vilken skolgård som helst och du upptäcker att det är just på mobilen barnen spelar. Och ungefär sju av tio mobilspel spelas på en Iphone eller Ipad. De allra flesta spel är gratisspel av samma slag som Clash of clans. Det betyder alltså att spelen är gratis att ladda hem och att man i princip också ska kunna spela dem utan betala något, men att man erbjuds att köpa saker som ger fördelar inne i spelet. Det finns inga officiella siffror på hur många som handlar inne i spelen, men branschsnittet verkar ligga på mellan fem och tio procent.
Topplistan för de spel som drog in mest pengar i Appstore. Samtliga är gratisspel som erbjuder köp inne i spelet. Big fish casino och Slots är kasinospel, men också de är gratisspel.
Trots detta är det gratisspelen som drar in mest pengar i Appstore. Exempelvis var samtliga tio spel som genererade störst intäkter under augusti i år av det slaget, Clash of clans ligger i toppen.
Den här trenden slog igenom på allvar förra året, och har nu blivit en vedertagen affärsmodell som, trots allt, verkar fungera ganska bra åtminstone för vuxna. De spel som försöker lura spelaren att betala blir inga större framgångar; konkurrensen är så hård att de kassa spelen helt enkelt inte når ut till bred publik. Dessutom har vissa spelutvecklare, som svenska King med världens mest spelade spel, Candy crush saga, valt att ta bort de extremt dyra prylarna ur butiken; nu är det dyraste man kan köpa inne i spelet en booster för 299 kronor. Kanske inte superbilligt, men jämfört med exempelvis Clash of clans kista för 749 är det ju rena lågprisladan.
Men det var ju det här med barnen som handlar på föräldrarnas mobil eller padda, eller som i Tommys fall får tillgång till förälderns Ituneskonto.
– Avtalsförhållandena när man köper i Appstore är knepiga. Du som vuxen har ju själv undertecknat ett avtal med Apple och angett ditt kontonummer och valt lösenord. När du loggar in tas det som en underskrift. Du förväntas skydda din kod. Men om det här verkligen räcker för att avtalet ska vara giltigt när ett barn använder kontot kan diskuteras, men saken har aldrig prövats rättsligt, säger Cecilia Norlander.
Dessutom är det faktiskt lite knepigt att avgöra vem som är motparten. Som i Tommy Bergs fall; är det Apple eller är det Supercell? Om det gällde själva spelet skulle det vara Apple. Apple står för butiken Appstore som spelet köps i. Men när man handlar saker inne i spelet, är det då Apple eller Supercell?
– Det är svårt att svara på, men det finns en hel del som talar för att det är den som gjort spelet som är ansvarig. Fast det vet vi inte med säkerhet innan saken prövats rättsligt, vilket ännu inte gjorts, säger Norlander.
En knapptrykning här medan mobilen eller paddan är upplåst och barnet har handlat låtsasädelstenar för 379 kronor i Pet shop story.
I så fall är det alltså i Finland ansvaret finns. När jag kontaktar Apple i Sverige får jag ingen klarhet heller utan bara “vi kan tyvärr inte kommentera det.” King, med huvudkontor i England, verkar dock ha sin uppfattning klar. När jag kontaktar dem för att få veta hur deras policy är för det här med ångerköp är får jag ett mail med deras mer officiella svar på frågan. Där säger King att spelaren i första hand ska vända sig till Apple (eller Facebook eller Google om det är de plattformarna man spelar på). Spelaren betalar nämligen pengarna till dem, inte King. Om Apple anser att det är ett ärende värt besväret skickas det vidare till King för utvärdering.
Det här verkar också stämma med hur Itunesklienten i datorn är organiserad; om man letar ordentligt bland menyerna kan man hitta flikar för att ångra köp och anmäla problem. Dessa meddelanden skickas till Apple, inte spelutvecklaren. Även om det alltså gäller köp inne i appen.
Men några klara svar eller tydliga regler för vem som har ansvaret för att barn inte ska kunna handla inne spel finns faktiskt inte. Man kan så klart hävda att det är föräldrarnas ansvar, precis som man kan hävda att det inte ska vara möjligt för barn att köpa saker inne i spel – och att det därmed vilar ett ansvar på Apple och speltillverkaren. Men vad lagen faktiskt säger vet vi inte.
Och finns nämligen inte några prejudikat, och åtminstone Apple verkar göra allt för att undvika att det sker. I februari gjorde företaget till exempel upp utanför domstol med föräldrar som stämt dem just för att barn köpt saker inne i apparna
– Vi kan väl ha samma känsla här, att företagen ofta gör upp med konsumenterna i godo både för att slippa dålig publicitet, men även för att de inte vill ha något prejudikat. På ett sätt är det bra, det viktigaste för den enskilde konsumenten är ju trots allt att konsumenterna får tillbaka sina pengar. Men på ett annat sätt är det dåligt, det finns ju säkert fler konsumenter som drabbats men som kanske inte bråkar om det. Det vore bra om vi fick fler anmälningar och saker ställdes lite mer på sin spets. Det finns orsak att misstänka att många är drabbade av det här, många fler än vi får kontakt med, menar Norlander.
Imorgon: Vi tittar närmare på de femton anmälningar som lämnats in till Konsumentverket om barn som köpt saker i spel. Och finner en tydlig trend – och ännu mer komplicerade regler.