M3 Testar Neonode N2

Så var uppföljaren till Neonode N1 äntligen här efter att ha presenterats på 3GSM i vintras. Den här gången tog det inte flera år från presentation till release utan bara ett halvår efter den första titten på N2.

 

Det är en riktigt liten apparat med blott tre fysiska knappar; för volym, ström, och en ruggigt trög fyrvägsknapp vilken som tur är behöver inte den användas så ofta då det mesta sköts från skärmen.

 

N2:s pekskärm är av ett lite speciellt slag. Istället för en ”riktig” pekskärm har en vanlig skärm täckts av ett rutnät med infraröda strålar. Beroende på hur dessa bryts förstår telefonen var du trycker och drar fingret. Det fungerar precis lika bra som en vanlig pekskärm, om du inte befinner dig i direkt solljus då styrningen spårar ur så att N2 blir helt oanvändbar, så länge du inte går in i skuggan…

 

Dogtag med telefonfunktion
Telefonen är designad med dogtags i åtanke, och har två stora hål i telefonens underkant (men någon rem följer inte med). Inte direkt snyggt och mest något som bara tar upp plats, varför inte göra telefonen ännu mindre när det ändå gick? Men även med hålen har N2 ett väldigt säreget utseende som definitivt höjer ett ögonbryn eller två i omgivningen. Och det finns fler säregenheter.

 

För att prata i telefonen måste du först svara för att sedan vända på telefonen så att skärmen sitter på motsatt sida av örat. Neonode förklarar det med att ”det naturliga kroppsfettet på örat inte ska kladda ner skärmen när man pratar”. Samtidigt är det en telefon vars skärm du ska peta på med dina flottiga fingrar…

 

Efter att ha irriterat oss på de konstigheterna är det dags att bli betydligt gladare. Det helt unika hos Neonode är dess gränssnitt som bygger helt och hållet på lurens pekskärm. Dra fingret från vänster till höger i skärmens underkant för att bekräfta val och svara på samtal, tvärtom för att backa och ångra val. Allt i telefonen styrs genom att dutta på skärmen och skjuta fingret över den i någon riktning. Trots det helt nya styrsättet tar det inte många minuter innan det känns helt invant, vilket även gäller för hela gränssnittets uppbyggnad och logik, tummen upp!

 

Mysig mediaspelare
Några direkta smartphone-funktioner finns inte, utöver att synka kalendern. Istället är musik och film N2:s styrka. Med stöd för mini sd-kort och sdhc kan du dessutom knöla in riktigt mycket mediagodis när korten väl kommer.

 

Att spela film är så simpelt det kan bli så länge det är ett format som telefonen stödjer. Musikuppspelningen är helt okej även den, men det saknas helt och hållet funktioner för att ställa in ljudet. Standardljudet är okej, om än lite ihåligt så åtminstone möjligheten att höja basen hade uppskattats. Trist nog stöds inte a2dp, alltså stereoljud över blåtand, så du får snällt leva med sladdbundna lurar och en inte allt för användarvänlig sladdfjärr. Ytterligare en nackdel är batteritiden som snabbt går åt, att ladda telefonen ungefär varannan dag kommer nog att bli standard för många användare.

 

Neonode är trots allt en riktigt cool telefon som klarar det mesta, om än inte spektakulärt. Men att den gör det trots sitt minimala format och med ett grymt lättanvänt gränssnitt gillar vi skarpt.

---

+
Cool
Roligt gränssnitt

 

–
Tål inte solljus
Ganska kass batteritid

 

=
Neonode N2 är en riktigt cool telefon som bryter mot de flesta normer som mobilvärlden har idag. Vissa av brotten lönar sig, andra inte, men vi gillar verkligen nytänkandet.

 

Form/design 9
Ljudkvalitet 6
Bildkvalitet 6
Funktioner 6
Användarvänlighet 7
Prisvärde 6