M3:s test av Sony Ericsson W660i

Föregångaren W610 var som sagt ungefär vad vi kunde förvänta oss av en musiknalle. Men den led, som så många andra av företagets lurar, av en hel del ergonomiska problem. Någon designer på företaget hade nämligen bestämt sig för att rakbladsvassa kanter fungerade utmärkt som knappar och därför smällt på det på lite olika lurar, bland annat navigeringsknapparna hos W610.

 

Färgkombinationen tydde även på att samma designer inte hade det lika lätt som de andra barnen att särskilja olika kulörer på ett snyggt sätt.

 

W660 däremot, är en helt annan historia. Insidan är inte direkt förändrad, utan det är 3g som slängts in i smeten som den egentligen enda större skillnaden. Däremot har de vassa kanterna på knapparna slipats ner och hela telefonen är numera riktigt bekväm att använda. Vad vi förvånas över är hur pass snyggt och smakfullt gulddetaljerna lagts till. Företagets andra guldlur, S500, ser mest ut som dassig blingbling medan den här är riktigt snygg.

 

Same old, same good.
Det saknas fortfarande autofokus på kameran av någon skum anledning, så svårt ska det väl inte vara att få plats med den även om skalet är lite tunnare? Det ger snäppet sämre bilder än föregångare som exempelvis W810, men fortfarande godkänd kvalitet för något enstaka nöjesfoto.

 

3g innebär snabbare användning av musikletartjänsten Track id, som bara är en av anledningarna till att Sony Ericssons musiklurar utan att egentligen anstränga sig ligger först i musikmobilernas race.

 

Den sticker egentligen inte ut någonstans, men som mobil och främst som musikspelare är den ändå tillräckligt bra för att vi ska ge en tumme, som inte är uppskuren på vassa knappar, upp åt den.

---

+
Snygg

 

–
Kameran
Inget nytt egentligen

 

=
Snygg och bra, men som oftast med Sony Ericsson så har vi sett det förut.

 

Form/design 7
Ljudkvalitet 8
bildkvalitet 6
Funktioner 6
Användarvänlighet 7
Prisvärde 6