Du som läser det här kan förmodligen redan bakgrunden, men låt oss ändå repetera.
Det är, kort sagt, mycket som vilar på den här lilla maskinens axlar.
Hösten 2012 släppte Microsoft sitt Windows 8, en radikalt förändrad version av världens mest spridda operativsystem. Målet med omgörningen var lika enkelt som ambitiöst: Windows 8 skulle funka lika bra med mus och tangentbord som med pekskärm. Det skulle bli en slags brygga mellan dåtiden och framtiden, länken mellan bärbara datorer, surfplattor och så småningom även mobiltelefoner. Det var en minst sagt vågad satsning. Ett “bet-the-company moment”, enligt Microsofts vd Steve Ballmer.
Det gick sådär. Huruvida den sjunkande pc-försäljningen kan skyllas på Windows 8 eller ej är svårt att svara på, men klart är att Microsofts nya operativsystem inte lyckats vända trenden. Första kvartalet 2013 föll pc-försäljningen med 14 procent, enligt siffror från IDC.
Därav Surface. Microsofts första egentillverkade bärbara dator kom till för att visa världen det förträffliga i Windows 8. Den ska bevisa att det går att kombinera en bärbar dator med en surfplatta i en och samma maskin, den ska locka datorköpare bort från Apple och tillbaka till Windows, och den ska rädda pc-världen undan vikande försäljningssiffror. Allt på en och samma gång.
Hur funkar den då? Låt oss börja med det positiva.
Surface Pro är ruskigt snygg. Den ligger fantastiskt bra händerna, det löstagbara tangentbordet (“type”-modellen) är en fröjd att skriva på, och den känns oändligt mycket mer gedigen än de plastiga, skramliga burkar som andra pc-tillverkare trycker ur sig. Den svarta metallytan och de vassa, skarpa vinklarna ger maskinen en helt egen identitet: Lägg en Ipad intill en Surface Pro och Apples platta känns med ens lite barnslig. Nästan som en leksak.
Den som är bekant med lillebror Surface RT vet att Pro-modellen skiljer sig på ett par viktiga punkter: Maskinen är byggd kring en Intel Core i5-processor och kör fullversionen av Windows 8. Det medför att Surface Pro är märkbart tyngre och något tjockare än sin lillebror. Dessutom är batteritiden lägre: i genomsnitt klarade sig min Surface Pro ungefär fyra timmar innan jag behövde uppsöka ett vägguttag. Det är inte jättebra, men heller ingen katastrof.
Dessutom väger fördelarna upp med råge: Till skillnad från lillebror så tar Surface Pro gladeligen emot vilket Windowsprogram som helst. Det går alldeles utmärkt att tanka in exempelvis Photoshop, Steam eller Spotify i den. Surface Pro är, kort sagt, en fullgod bärbar dator förklädd till en oanselig surfplatta. Precis som utlovat.
Synd bara att man måste slå på den också. “Windows 8 was like this giant sadness,” sa Valve-chefen Gabe Newell i en intervju i vintras, och jag håller med. Jag har nu använt min Surface Pro som huvudsaklig dator i dryga två veckor, och jag får helt enkelt inte grepp om hur Microsoft har tänkt med sitt nya operativsystem. Förutom den pekanpassade versionen av Internet Explorer, som jag verkligen tycker om, så trycker jag bort det nya gränssnittet så fort det bara går. De gånger jag bitit ihop och verkligen försökt stå emot så gör Windows 8 jobbet åt mig: När helst jag vill justera datorns inställningar eller flytta filer mellan två mappar så blinkar skärmen till och dumpar mig i den gamla skrivbordsmiljön, som visserligen känns igen från förr men som skär sig något ofantligt mot hur det nya gränssnittet ser ut och fungerar. Det är obekvämt, och en chock för både ögat och hjärnan varje gång.
Det är ingen ny kritik, men med en Surface Pro i handen får den en ny tyngd. Tidigare har man enkelt kunnat vifta bort sitt missnöje med Windows 8: Konstatera att “man vänjer sig så småningom”, eller skylla på undermålig hårdvara från pc-tillverkare som inte anpassat sina prylar till Microsofts nya vision. Med Surface Pro finns inga sådana ursäkter. Det här är en maskin speciellt framtagen för att visa på fördelarna med Windows 8, dessutom skapad av samma företag som byggt operativsystemet i fråga. Ändå blir resultatet inte bättre än så här.
Det finns en tragisk ironi i det. Till det yttre är Surface Pro en triumf. På första försöket har Microsoft satt de flesta andra pc-tillverkare i skamvrån, för jag tror aldrig att jag hållit en Windowsmaskin i händerna som känts lika bra som Surface Pro. Men mest av allt belyser den vilket katastrofalt misslyckande Windows 8 faktiskt är. Det är inte, som utlovat, ett helt nytt operativsystem som fungerar lika bra på pekplattor som på datorer. Det är två radikalt olika operativsystem ihopklumpade till en obekväm helhet. Det är splittrat, förvirrande och avskräckande, till synes oavsett vilken hårdvara det körs på.
Vilket för oss till det här resonemangets logiska slutpunkt. Den stora frågan som gnager i bakhuvudet efter ett par veckor med Surface Pro är den här: Om inte Microsoft själva kan bygga en dator som får Windows 8 att kännas som en förbättring, vem ska då kunna göra det?
Jag tror, tyvärr, att svaret på den frågan är “ingen”.
/Daniel (danielg0ldberg)