Det här får du inte skriva på nätet

Foto: Paul Hudson (CC BY 2.0)

 

Näthat och nätmobbning är ett växande problem. Personer – såväl offentliga som okända – ”hängs ut” till höger och vänster och bakom anonyma användarnamn vräker människor ur sig nästan vad som helst kan det verka som.

 

Men det finns också de som skriver om missförhållanden på jobbet, eller om korruption inom någon förvaltning. Personerna de skriver om kanske senare fälls för brott, och de hyllas som visselblåsare.

 

Åter andra skriver oskyldiga små texter om sina bekanta, som inte gör någon förnär, men kan ändå – i lagens stränga bemärkelse – begå brottsliga handlingar.

 

Kort sagt har möjligheterna att kommunicera och publicera texter som får spridning på nätet sedan länge vuxit ifrån tydligheten i de lagar som gäller för vad vi får och inte får säga om varandra. Ett virrvarr av olika lagar både i Sverige och på EU-nivå gör inte saken lättare.

 

Läs mer: Flashback är inte längre anonymt och det är en milstolpe hur man än ser på det

 

Här gör vi ett försök att reda ut var gränsen går för din grundlagsskyddade yttrandefrihet, och vilka brott du kan göra dig skyldig till genom att skriva sådant som inte faller under det skyddet.
 

Var du skriver har betydelse

Som svensk medborgare bosatt i Sverige täcks du både av Sveriges lagar och EU-lagar. Både vad gäller yttrandefrihet och rätten till skydd av den personliga integriteten finns både EU-direktiv och svenska lagar.

 

Svenska medieföretag och även privatpersoner kan skaffa ett så kallat utgivningsbevis från Myndigheten för Radio och TV. Med detta hamnar en webbplats, tidning, radiokanal, podcast, nyhetsbrev eller annan publicerat medium under skydd av Tryckfrihetsförordningen (TF) och/eller Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

 

Läsarkommentarer som dessa på Aftonbladet står under beskydd av yttrandefrihetsgrundlagen, och det är den ansvarige utgivaren som kan fällas för brott mot den.

 

En webbplats med utgivningsbevis, oavsett hur liten eller stor den är, har alltså samma rättigheter och skyldigheter som en tidning och det innebär bland annat att enbart den ansvarige utgivaren kan ställas till svars för brott mot yttrandefriheten, som hets mot folkgrupp. Den som kommenterar en artikel där riskerar därmed inget för egen del och det är sajtens utgivare som måste se till att lagen följs.

 

Samtidigt blir det svårare att få den som driver sajten fälld, eftersom dessa brotts tas upp i en särskild domstol med jury och där enbart justitiekanslern kan väcka åtal. En friande dom från juryn kan dessutom inte överklagas.

 

För dig som skriver kommentarer och inlägg har det stor betydelse var du skriver för vilket ansvar du har för din text. En kommentar på en artikel på Aftonbladet är inte samma sak som exakt samma text i ett svar på Flashback.
 

För vilka du skriver spelar också roll

Det är även av betydelse om det du skriver är offentligt – alltså publiceras – eller om det används privat eller yttras privat mellan parter som inte ämnar sprida det vidare.

 

De flesta brott du kan begå som beskrivs nedan kräver att du publicerar en text eller uttalar dig i till exempel radio/podcast eller en video på Youtube. Skriver du dagbok och någon hackar sig in i din dator och sedan publicerar den spelar det ingen roll hur vidriga saker du än har hittat på – eftersom avsikten aldrig var att sprida texten till någon annan kan det inte vara varken förtal, olaga hot, hets mot folkgrupp eller något annat yttrandefrihetsbrott.

 

Det enda undantaget är att du även helt privat måste följa personuppgiftslagen (PUL). Det innebär att du inte får föra hemliga register över dina kollegor, till exempel.
 

Undantag även för medier med utgivningsbevis

Det finns flera undantag från den här allmänna regeln där en enskild person ändå kan fällas för brott trots att det den skrivit publicerades i ett medium med utgivningsbevis. Det gäller till exempel brott mot upphovsrätten, ekonomiska brott som bedrägeri och svindleri, brottet ”förledande av ungdom” samt barnpornografibrott.

 

Förledande av ungdom innebär att du medvetet sprider material bland barn och ungdomar som kan vara till skada för dem, till exempel grov pornografi eller propaganda för självmord. Utgivaren av en porrblaska kommer alltså inte fällas för ett grundlagsbrott om du delar ut exemplar av den på en mellanstadieskola, men du själv kan i stället dömas för att ha förlett ungdomen.

 

Vad gäller de ekonomiska brotten handlar det till exempel om annonser där ett företag försöker lura konsumenter med falsk marknadsföring.
 

18 förbjudna yttranden

Det finns totalt 18 former av yttranden som är uttryckligen förbjudna i TF och YGL. Sex av dessa gäller i krigssituation eller försök till revolution, och har i praktiken ingen praktisk användning i Sverige i dag.

 

Av resterande tolv är det ett par stycken som faktiskt är aktuella, för den som driver en webbplats eller annat medium, med eller utan utgivningsbevis.

 

Vi har talat med Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms Universitet som bland annat forskar om rättighetskonflikter i digitala miljöer, och som driver ”Sveriges största juridikblogg”, för att få hjälp att reda ut begreppen.

 

Uppvigling
Uppvigling innebär att du försöker få andra att begå brottsliga handlingar. Det behöver inte vara uttryckliga uppmaningar utan kan räcka med exempelvis en instruktion till hur något allvarligt brott kan begås, som en bok om hur man framställer spice eller ett forum för att diskutera bästa metoderna att råna en bank.

 

Hets mot folkgrupp
Ordet hets gör att en del tolkar detta som att enbart gälla aggressiva uttalanden, men lagen innefattar egentligen alla negativa uttalanden (”som uttrycker missaktning”). Du får inte yttra dig negativt om en folkgrupp på grund av ras, hudfärg, nationellt/etniskt ursprung, religiös övertygelse eller sexuell läggning. Med folkgrupp menas både enskilda grupper (som ”kineser”) och mer övergripande begrepp som ”invandrare”.

 

Noterbart är att lagen ännu inte innehåller skydd mot missaktning på grund av könstillhörighet. En sådan ändring är dock på väg så att även transpersoner ska få samma skydd som till exempel homo- och bisexuella.

 

Hets mot folkgrupp gäller även för jämförande uttryck där en grupp utmålas som överlägsen en annan. Du får till exempel varken säga att norrmän är bättre än alla andra eller att alla andra är sämre än norrmän.

 

Brott mot medborgerlig frihet
Det här brottet går ut på att någon genom hot försöker inskränka någon annans grundlagsskyddade rätt till yttrings- och föreningsfrihet. Det kan handla om att hota andra med våld om de pratar om ett visst ämne, som när nazister satte upp hotfulla meddelanden på flera av Sveriges Radios redaktioner på dagen för hedrandet av offren i Auschwitz.

 

Olaga våldsskildring
Att publicera bilder i tryck på sexuellt våld eller tvång är olagligt, liksom att publicera bilder, videor eller andra upptagningar av både sexuellt och annat grovt våld mot människor och djur i andra medier. Att sprida bilder på en våldtäkt är alltså ett brott mot yttrandefriheten, med bara några få undantag för till exempel böcker om ämnet eller journalistik där det anses berättigat att visa materialet.

 

Twitter är en av de stora skådeplatserna för näthat.

 

Förtal
Förtal innebär att sprida sakuppgifter om andra som kan leda till att dessa drabbas av andras missaktning. Det kan till exempel vara att påstå att någon är prostituerad eller att sprida rykten om att någon odlar hasch i hemmet.

 

Det är inte förtal att uttrycka sig allmänt negativt om någon, och att använda ett allmänt skällsord faller nästan alltid under den här bedömningen, även om det är ett ord som egentligen utgör ett påstående om sakuppgift.

 

– Att kalla någon för idiot tolkas i princip aldrig som förtal, säger Mårten Schultz.

 

I Sverige kan du fällas för förtal även för helt sanna uppgifter, om skadan för den utsatte är större än värdet av att offentliggöra uppgifterna. Det gör att ju mer offentlig en person är, desto mer måste hen stå ut med utan att kunna stämma den som spridit uppgifterna för förtal.

 

En viktig poäng är att förtal är själva spridandet av uppgifterna. Mårten Schultz pekar som exempel på det uppmärksammade Instagram-målet i Göteborg där två tonårsflickor dömdes för förtal efter att ha spridit kränkande uppgifter om andra flickor på gymnasieskolor i Göteborg.

 

– De påstod hela tiden att det inte var de själva som hade skrivit meddelandena utan andra, men de dömdes alltså ändå för förtal.

 

Om du däremot inte sprider uppgifterna är det fullt lagligt att säga i princip vad som helst om andra.

 

– Om jag till exempel går hem till min fru nu och säger att jag precis blev uppringd av en journalist som verkade kriminell är det inte brottsligt. Men om jag istället skriver samma sak på Twitter kan det tolkas som förtal.
 

• Missa inte! 10 tips: Så skyddar du ditt barn från nätmobbning

Förolämpning
Där förtal handlar om att sprida uppgifter om andra, är en brottslig förolämpning att mer direkt smäda någon. Det kan handla om fysiska handlingar som att spotta någon i ansiktet, eller att kalla någon för diverse osmakligheter via sms.

 

Olaga hot
Att hota någon i syfte att få den personen att frukta för sitt eller närståendes liv och/eller egendom är olaga hot. Tidningar och andra nyhetsmedier kan rapportera om andras hot, vilket gör att den som vill hota kan försöka göra det genom att låtsas skriva en rapport om ”en annans” hot och sedan påstå att uppgifterna kom från en anonym tredje part. Hur domstolar kommer att ställa sig till liknande fall är fortfarande oklart, men de allra flesta förstår att det är både olagligt och omoraliskt att hota andra med våld av olika slag.

 

De hot och förföljelser på framför allt Twitter som drabbat en rad kvinnliga spelutvecklare och speljournalister under hashtagen ”#gamergate” är typexempel på brott som faller under olaga hot (och ofta även förtal) och som begås huvudsakligen på nätet.

 

Det finns även två specialfall av olaga hot som gäller hot mot tjänsteman och övergrepp i rättssak. Det första är hot som försöker påverka en person som arbetar på en myndighet att fatta ett visst beslut (till exempel att en domare ska frikänna en brottsling). Det andra är samma sak, men riktat mot vittnen.
 

Andra lagar du kan bryta mot

De 18 grundlagsfastställda yttrandebrotten är inte de enda brotten du kan begå genom att publicera saker på nätet. Som privatperson är det ofta en annan lag du måste ha i åtanke innan du trycker OK på ett meddelande du skrivit: Personuppgiftslagen (PUL). Det finns även ett par andra lagar som kan vara viktiga att känna till.

 

PUL
Personuppgiftslagen kom till som en förlängning av den gamla datalagen och är en omstridd lag då den redan när den tillkom var aningen efter sin tid och numera är en riktig dinosaurie. Hantering av personuppgifter utan personens uttryckliga tillstånd är i grunden olaglig, men det finns många snåriga undantag och rättspraxis som inte är helt solklar heller.

 

Foto: Jean-Pierre Dalbéra (CC BY 2.0)

 

Det är lätt att hitta på ett exempel på något som solklart bryter mot PUL. Du får till exempel inte upprätta ett register över hemlösa personer i din hemstad som du visar för andra eller lägger ut på internet.
 

• Missa inte! Så övervakad är du på nätet

Sedan 2007 har sparandet av personuppgifter i datorer blivit något friare, och det är nu i princip två former som alltjämt är olagliga:

 

1. Register – du får inte skapa register som har som syfte att göra det enkelt att hitta uppgifter om enskilda personer. Skånepolisens rom-register är ett tydligt exempel, men till exempel en idrottsförening som inte frågar sina medlemmar om lov innan de skapar ett medlemsregister kan också vara ute på hal is.

 

2. Behandling av uppgifter som kränker den enskildes ”personliga integritet”. Datainspektionen, den myndighet som övervakar efterlevandet av PUL, har slagit fast att det inte finns några schabloner att bedöma huruvida en viss personuppgiftshantering är kränkande eller inte. Hantering som gör att någon blir kränkt är kränkande, och vice versa.

 

Ett knepigt exempel som visar hur knasigt PUL kan tolkas var fallet Bodil Lindqvist. Hon jobbade i en kyrkoförsamling i Småland och hade en webbsida där hon skrev humoristiska presentationer av sina kollegor. I en av dessa ingick uppgiften att en Mariette hade skadat foten och var halvt sjukskriven, vilket Datainspektionen ansåg bröt mot lagen.

 

Lindqvist dömdes i tingsrätten men överklagade till hovrätten som fick vänta på svar från EG-domstolen innan den yttrade sig, och förkunnade att hon visserligen befanns skyldig, men att brottet var så ringa att det inte gav någon påföljd. EG-domstolens yttrande kom dock senare att användas i den dom som låg till grund för de nya reglerna som tvingar bland annat Google att ta bort länkar när en person ber om det. Den så kallade ”rätten att bli glömd”  har fått väldigt mycket skriverier.

 

FHL
Den som är anställd bör ha lagen om skydd för företagshemligheter (FHL) i bakhuvudet. Det är en lag som stiftades 1990 och gör det olagligt att sprida information som ett företag vill hålla hemligt till utomstående. Hit räknas inte bara sånt som uttryckligen har ”hemligstämplats” av ledningen utan allt sådant som en anställd kan förväntas förstå är av konkurrensmässig betydelse för företaget.

 

Skyddet för journalister som snokar i företags affärer är starkt och meddelarskyddet gäller som vanligt för anställda som kommer med uppgifter, men den som skrivit på ett sekretessavtal med sin arbetsgivare kan ändå bli skadeståndsskyldig för uppgifter hen har spridit och som skadat företaget.

 

Undantaget är om företaget begår brott eller bryter mot till exempel skatteregler. Då kan vem som helst till exempel underrätta tidningar och Ekobrottsmyndigheten om detta utan juridisk risk.

 

Ofredande
I höstas kom en dom som Mårten Schultz var nöjd med, men samtidigt förvånad över. Journalisten Irena Pozar hade trakasserats i kommentarerna på Nyheter24 och mannen som bland annat hade skrivit ”upp med en kniv i fittan på sexistiska feminister” dömdes varken för förtal eller olaga hot utan ofredande. Rätten bedömde alltså att de här kränkningarna var mer att betrakta som mobbning.

 

 

Gyllene regeln gäller även på nätet

För den som undrar vad som är okej att skriva på nätet gör det här virrvarret av lagar att det är svårt att veta under vilka regler något som skrivs faller. Yttrandefrihet ställs mot rätten till personlig integritet, och det är ofta svårt att sia om hur en domstol skulle fälla om det alls blir något åtal.

 

Om du inte själv är ansvarig utgivare för en tidning eller webbplats är det bästa rådet att inte skriva något som du själv hade velat höra om dig själv från andra, och att inte räkna med att något du skriver är skyddat från åtal om det kan tolkas som förtal, olaga hot eller behandlar känsliga personuppgifter om någon icke-offentlig person.

Enligt Mårten Schults är det inte tolkningen av lagarna som är ett problem i dag:

 

– Det största problemet är att bevisbördan har lagts så högt i de fall som varit. Det blir väldigt svårt att få någon fälld för näthat och nättrakasserier.

 

Mer läsning:

• Stiftelsen för internetinfrastruktur: Yttrandefriheten på nätet (Anders R Olsson)
• Ungdomsstyrelsen: Hat på nätet – vad får du inte skriva på internet?

Vi har valt att stänga kommentarerna på denna artikel på grund av att kommentarstråden – ironiskt nog med tanke på ämnet – spårade ur. Har du några frågor så kontakta redaktionen.