Recension: Diablo 4 är massivt – och lite splittrat

När Diablo 2 kom år 2000 satte spelet en helt ny standard för de röjiga, musarmsframkallande klicka-och-döda-rollspel vi kommit att älska. Tolv år senare gav Blizzard oss “trean”, som förvisso inte var ett dåligt spel men som gick ned sig i ett träsk av giriga och märkliga “features” som förargade många spelare. Glättigt var det också – grafiskt påminde Diablo 3 mer om braksuccén World of Warcraft, något som väckte en del missnöje med tanke på att ett Diablo-spel skulle vara otäckt, rått och mörkt.

Man får berömma Blizzard för sin regelbundenhet, för efter att ett lika långt tidssjok återigen passerat sitter vi nu med Diablo 4. Mörka, slaskiga och ja – faktiskt lite trevande och osäkra Diablo 4, som inte verkar veta om det helst vill vara ett massivt multiplayer-rollspel eller en fokuserad och driven spelupplevelse som lika gott kan avnjutas solo.

Activision Blizzard

Jag har tillbringat jag vet inte hur många timmar med Necromancer-klassen i Diablo 4, och då spelat kampanjen ensam. Den här recensionen är alltså troligen inte representativ för hur du kommer att uppleva spelet ihop med vänner (eller fiender). Jag beaktar inte Diablo-seriens beryktade “end game”-innehåll, spelare-mot-spelare-lägen eller de svårighetsgrader och lägen som följer på en varvning av huvudkampanjen.

Inget internet? No Diablo for you!

Kanske är det just därför någonting skaver med det här spelet. Jag reagerar omedelbart på att Diablo 4, precis som sin föregångare, kräver att du alltid är uppkopplad mot spelets servrar. Även när du vill spela själv. Enligt mig är “alltid online”-kravet mindre berättigat här än hos utpräglade multiplayer-spel som World of Warcraft. Det känns lite onödigt, särskilt som jag upplever en hel del lagg och så kallad “rubberbanding” under mina sessioner (mest troligt på grund av stök på hemnätverket).

Åt det mer positiva hållet kan jag snabbt konstatera att det här är ett spel som vill vara mer Diablo 2 än Diablo 3. Stämningen i spelvärlden Sanctuary är eländig, grådaskig och skräckinjagande. Den inhemska faunan och alla horder av läbbiga demoner passar bättre in här än de stackars människor som stretat på för att överleva. Miljöerna är vackra och dryper av atmosfär – Diablo 4 präglas av en öppen värld som gör resan mellan de olika biotoperna sömlös och smidig. Den spelbara ytan är så pass stor att Blizzard känt sig nödgat att slänga in riddjur för att förkorta restiderna, vilket är ytterligare ett avsteg från Diablo-formulan.

Activision Blizzard

Huvudkampanjen har ett bra driv, men är samtidigt så pass splittrad att jag råkar klara av spelets andra akt innan jag slutfört den första. Det har att göra med de olika story-trådar jag får följa, men i myllret av sidouppdrag och åtaganden är det lätt att gå bort sig och tappa rytmen lite. Även om delkampanjerna i sig håller hög kvalitet känns det som att Diablo 4 hade tjänat på lite mer struktur.

Gott om färdigheter – men inte bäst i klassen

De spelbara klasserna är fem till antalet och skiljer sig väsentligt åt, precis som det ska vara i ett spel av den här typen. Jag bygger ut min nekromantiker till att bli en mästare på att frammana skelett och golems och strösslar med lite skuggmagi för att också kunna tillfoga fienden skada själv. Varje spelbar klass har en handfull olika färdighetsträd att utforska och kombinera med, vilket resulterar i en försvarlig mängd “builds” som är bra på olika saker.

Diablo 4 gör ett bättre jobb på den punkten än sina föregångare, men kommer samtidigt inte i närheten av den valfrihet som präglar exempelvis Path of Exile eller Crate Entertainments fantastiska Grim Dawn. Jag känner personligen att de sex genvägarna (skill slots) för färdigheter som Diablo 4 erbjuder ligger spelet i fatet jämfört med genrekonkurrenterna. Jag roterar runt tre aktiva färdigheter och tre som frammanar olika underhuggare och tycker helt enkelt att det känns lite futtigt – och repetitivt.

Activision Blizzard

Jag vet – att klaga på enformighet i ett spel av den här typen är lite elakt. Men samtidigt är det någonting med hela spelupplevelsen som gör att jag relativt snabbt blir mätt och behöver ta en paus. Miljöerna – om än vackra – är identiskt upplagda i sin struktur. Det vimlar av så kallade “fetch quests” och andra enkelspåriga uppdrag. En enorm mängd grottor, fängelsehålor och andra avgränsade platser ligger strösslade över spelvärlden och erbjuder kraftfulla föremål och rikliga belöningar, men känns sällan särskilt spännande att ta sig an. Det mesta jag kommer över i vapen- och rustningsväg känns oinspirerat.

Kommer fortsätta växa

Produktionsvärdet är emellertid högt. Jag belönas med ruskigt snygga och välgjorda filmsekvenser som tar storyn vidare. Demonen Lilith som vill lägga hela Sanctuary under sig är en utmärkt nemesis, likaså de kraftfulla kompanjoner hon sänder efter mig under resans gång. Blinkningarna till Diablo 2 är så många att du riskerar att missa en om du själv skulle blinka och flera karaktärer vi lärt känna i tidigare spel kantar det mastiga äventyret. Musiken med sitt mörker och sina dova basgångar vill jag särskilt berömma för sin stämningsfullhet.

Activision Blizzard

Diablo 4 kommer att vara tungt präglat av så kallad live service, alltså att Blizzard fortsätter att bygga på spelet under lång tid framöver. Jag kan nästan garantera att det blir en upplevelse i hästväg för de som vill nöta end-game och slåss med eller mot andra spelare. De unika och klass-specifika aspekter jag hittar i fängelsehålor och extraherar från olika vapen – som används för att ge utrustningen specialegenskaper – är ett sådant exempel. Det välutbyggda Paragon-systemet likaså. De berikar spelet och skänker variation till det utbud av föremål och förmågor jag tidigare klagat på.

Som enspelar-lir, innan servrarna öppnat för den stora mängd spelare som otåligt står och väntar i farstun, är Diablo 4 mindre imponerande. Även om spelet känns väldigt välproducerat, spelmekaniken sitter som en smäck och stämningen är både grym och eggande så finns här ingenting som revolutionerar konceptet med action-rpg:n eller ens överraskar. Blizzard har byggt ett solitt fundament att jobba vidare med, helt enkelt, och sannolikt är Diablo 4 en bättre och mer utbyggd upplevelse inom kort.

Diablo 4

Testat: Maj 2023
Genre: Actionrollspel
Utvecklare: Blizzard Entertainment
Utgivare: Blizzard Entertainment
Plattform: Windows, Playstation 4/5, Xbox X/S
Testad plattform: Windows
Storlek: 90 GB
Pris: 699 kronor