Splatoon 3: Ett typiskt Nintendo-spel av bästa sort
Nintendos unika och bokstavligt talat färgsprakande skjutspel Splatoon är tillbaka.
Av P-A Knutsson
M3
Sammanfattning
Expertbetyg
Fördelar
Ett Nintendo-spel ut i fingerspetsarna
Rolig och varierad enspelarkampanj
Beroendeframkallande onlineläge
Nackdelar
Den sista precisionen i kontrollen saknas
Inga stora nyheter online jämte föregångaren
Begränsningar i Nintendos onlinesystem
Omdöme
När Nintendos unika Splatoon-serie når sin tredje del får det beroendeframkallande onlineläget sällskap av ett enspelarläge som håller minst lika hög klass. Med enspelarbanor fyllda med smarta och varierade idéer är det här Nintendo när de är som bäst. I onlineläget är mycket som förr – men varför klaga på något som fortfarande är kul?
Spola tillbaka tiden till 2015. Till en tid då de hetaste onlinespelen hette Call of Duty: Black Ops III, Battlefield 4 och Destiny. Till en tid då Nintendo också vill ha en onlineskjutare. Så de knåpade ihop ett spel där färg används som ammunition, och där spelarna inte ens behöver skjuta på varandra för att vinna. En ologisk, befängd och märklig idé – som självklart blev en succé. En succé som nu nått del tre.
Onlinekrig med extra kladd
Ovanligt nog för ett Nintendospel är det onlinedelen som är stjärnan i Splatoon-serien. Vi utrustar oss med allt ifrån färgsprutande pistoler, bazookas och pilbågar till mer udda tillhyggen som en jätteroller, hink eller varför inte ett paraply? Vapenutbudet är stort, varierat och också bättre balanserat än i föregångaren. Och det viktigaste; vapnen är riktigt roliga att använda, med härligt tillfredsställande splattar när färgkulorna träffar sitt mål.
Efter att ha valt vapen väntar ett kladdigt krig på någorlunda små arenor. I huvudläget ställs två fyramannalag mot varandra i matcher som går ut på att färglägga så mycket som möjligt av arenan. Det går att färga ihjäl varandra, men istället för poäng är den största vinsten att motståndaren inte kan måla under ett par sekunder. Matcherna är lätta att förstå, snabba att få igång och varar enbart några få minuter, vilket ger ett högt tempo och en ständigt närvarande “bara en match till”-känsla.
Vid sidan av färgkrig mot andra spelare hittas också samarbetsläget Salmon Run. Här ska fyra spelare samarbeta för att skjuta ned drösvis med fula fiskar och samla guldpärlor. Titt som tätt dyker också svårare bossar upp som kräver rätt taktik för att besegra. En enkel men kul sidosyssla, helt enkelt.Gott och gammalt Precis som i föregångarna är det förbestämda banor som är spelbara inom specifika tidsintervall som gäller i online. En märklig lösning som vi fortfarande inte förstår vitsen med, men eftersom samtliga banor är väldesignade är det inget jätteproblem – bara en märklig begränsning. Vi är i alla fall glada att spelläget Salmon Run är tillgängligt när som helst och inte bara vid specifika tidpunkter, som det var i tvåan.
Utanför de begränsningarna glänser onlineläget Splatoon 3. Det går snabbt att hitta matcher, spelandet flyter på bra och menyerna är smidiga. Därutöver finns en välfylld Splatoon 3-del i Nintendo-appen till smartphones, fylld med nyttig information, scheman och möjligheten att beställa virtuella kläder till din avatar.
Den enda större glädjesänkan med onlinedelen är att vi har sett det mesta förr. Ja, den interaktiva lobbyn är ett plus i kanten. Likaså det Tetris-osande kortspelet Tableturf. Men med tanke på den sprudlande fantasin i enspelarkampanjen, känns spellägena online lätt torftiga. Med det sagt är onlinematcherna i Splatoon 3 väldigt roliga – men någon större nyhet hade inte varit fel.
Det var en gång… FÄRGKRIG
Större nyheter hittar vi istället i enspelarkampanjen. För första gången i Splatoon-sammanhang slipper vi nämligen en uppenbart påklistrad eftertanke till enspelarläge. Istället får vi en kampanj där kanske inte berättelsen är något att hänga i julgranen, men det är de relativt korta uppdragsbaserde nivåerna vi ska ta oss an.
I stort sett varje bana sprudlar av fantasi och variation; ena stunden prickskjuter vi ballonger för att i nästa rulla runt i något pansarvagns-liknande och därefter fyller svampar med färg. Vi löser enklare pussel, färglägger statyer, mejar ned fiender och klättrar högt upp i luften med hjälp av ett färglasso. Med jämna mellanrum dyker det också upp bosstrider som kräver både flinka fingrar och uppmärksamhet för att besegra.
Alla banor är däremot inte lika lyckade och vissa blir till exempel långrandiga eller bygger på trista idéer. Att till exempel kuta runt på en bana i flera minuter för att hitta ett sista gömt föremål tar död på både tempo och spelglädje. Vissa banor blir också onödigt struliga eftersom Joycon-spakarna inte är helt bra för att göra små precisa rörelser med siktet.
Spelglädje på Nintendovis
Men i det stora hela är våra klagomål petitesser. Enspelarkampanjen i Splatoon 3 är, mestadels, en parad av smart och fantasifullt designade banor som utmanar och underhåller. Nu behöver den inte längre skämmas bredvid online-läget längre, snarare tvärtom.
Trots att Splatoon-serien nu fyllt sju år är konceptet fortfarande fräscht och annorlunda. Spelet känns härligt Nintendiskt på ett sätt som inte ens Nintendo själva lyckas med särskilt ofta längre. Det är spelglädje utan krusiduller, oavsett om du spelar själv eller online.
Splatoon 3
Testat: September 2022 Genre: Action/online Utvecklare: Nintendo EPD Utgivare: Nintendo Plattform: Nintendo Switch Storlek: 4,3 GB Pris: 499 kronor hos Amazon Sverige
