Stor kabelguide – så kopplar du ihop alla dina prylar

Så länge det har funnits elektronik har det funnits kablar och kontakter av olika slag som används för att koppla ihop dem med varandra och ansluta dem till elnätet. Då och då gör branschen försök att standardisera, men det brukar gå sådär. Just nu är vi inne i en period då det på ytan kan verka som att det är rätt enkelt, men i själva verket finns det mycket att hålla koll på.

 

Usb-c har tagit teknikvärlden med storm, tack vare sin enkla passform och att flera olika tekniker samsas om samma kontakt. Men den moderna standarden har också medfört ny förvirring när användare till exempel köper en extern hårddisk och upptäcker att den inte fungerar med laptopen, eller när en viss kabel ger snabbladdning för mobilen men en annan inte.

 

I den här artikeln går vi igenom skillnader mellan olika kablar och visar hur du kopplar rätt.

 

Innehållsförteckning

• Ljud och bild
  • TV
  • Soundbar och receiver
  • Dator och skärm
• Datortillbehör
• Thunderbolt 4 och usb 4
• Mobil, platta och laptop

 

Ljud och bild

Att koppla ihop en enhet med någon form av skärm hör till det vanligaste du kan behöva göra. Det är också en av de situationer där det oftast blir fel eftersom det är så komplicerat. Olika kablar och kontakter är inte det enda du behöver ha koll på – samma kontakt kan användas för olika anslutningsprotokoll som fungerar helt annorlunda. Vad du ska välja påverkas av specifikationerna på både skärmen och enheten du ansluter.
 

Tv

Att ansluta något direkt till en tv är idag det enklaste. Annat var det förr i tiden med en uppsjö olika ”analoga” tekniker som scart, komponent och komposit. Nu är det hdmi som gäller för hela slanten. Själva kablarna är rätt enkla: Normalt behöver du en som stödjer ”high speed with ethernet”, vilket är de allra flesta. Stödet för ethernet används i princip enbart för att skicka ljud med earc-tekniken.

De allra senaste tv-apparaterna använder hdmi 2.1 och till det finns det faktiskt en ny kabeltyp som kallas ”ultra high speed”. En sådan kabel krävs för att kunna använda 4k-upplösning med mer än 60 hertz uppdateringsfrekvens eller 8k-upplösning, och en del andra avancerade hdmi 2.1-funktioner. Certifierade kablar har ett äkthetsintyg med qr-kod du kan skanna för att kontrollera äktheten.

 

Hdmi är både en kontakt och en överföringsstandard, så här finns ingen ytterligare potentiell förvirring med vilken teknik en viss kontakt eller kabel faktiskt använder. Men tyvärr är alla tekniker som ingår i hdmi 2.1 inte obligatoriska, så bara för att en viss tv-apparat säger att den har hdmi 2.1-kontakter innebär det inte nödvändigtvis att den har stöd för alla nya funktioner.

Soundbar eller receiver

Vill du ha surroundljud till tv:n? Även här handlar det idag nästan uteslutande om hdmi, och så länge din utrustning är någorlunda ny är det ganska enkelt. Sedan hdmi 1.4 finns nämligen något som kallas arc (audio return channel) och sedan hdmi 2.1 den kraftigt förbättrade earc (enhanced arc). Båda har samma grundprincip: Ljud kan skickas i båda riktningarna över en hdmi-kabel.

Med stöd för arc eller earc i din tv och receiver/soundbar kan du ansluta dessa med en kabel och sedan spela allt ljud från tv:n via den senares fetare högtalare. Andra prylar som spelkonsoler, Chromecast och Apple TV kan du koppla till tv:n eller receivern och enda skillnaden blir vilken fjärrkontroll du behöver använda för att växla mellan olika enheter. Earc har en rad fördelar gentemot gamla arc, bland annat stöd för mycket högre ljudkvalitet men också enklare anslutning och garanterat synkroniserad ljud och bild.

 

En trevlig detalj med arc och earc är att du inte behöver uppgradera din gamla receiver bara för att dess hdmi-portar inte har stöd för senaste tekniken när du har köpt en ny tv. Om du har en modern tv med hdmi 2.1 och funktioner som 120 hertz bildfrekvens kan du ansluta din likaledes moderna Playstation 5-konsol till den och sedan koppla tv:n till din några år gamla receiver som bara har hdmi 1.4 med arc, och ändå få ljudet från dina spel på stora högtalarna.

Det gäller även tvärt om: Om du har en äldre tv med bara arc men en ny receiver med hdmi 2.1 och stöd för Dolby Atmos och andra moderna högupplösta ljudformat kan du ansluta mediaspelare och spelkonsolen till receivern för att få ut bästa möjliga ljud, medan bilden går vidare till tv:n.

 

Läs mer: Surroundljud – vi reder ut den röriga tekniken och dess termer

 

Earc kräver inte en ny ”ultra high speed” hdmi-kabel, men en ”high speed”-kabel måste stödja ethernet.

 

För att koppla andra prylar till en soundbar eller receiver kan du behöva en analog ljudkabel (3,5-millimeters, även kallad hörlurskontakt), en kabel med ett knippe kontakter (så kallade rca-kablar) där varje kontakt är en ljudkanal, en digital ljudkabel (toslink) eller hdmi precis om med tv:n. Med hdmi kan du precis som ovan utnyttja tv:n som en hubb om du vill.

Dator och skärm

Anslutningar mellan dator och skärmar inte standardiserade till samma grad som i tv-världen. Skärmar som säljs idag har oftast någon eller några av följande kontakter: Hdmi, displayport, usb-c (displayport) och usb-c (thunderbolt). Lite äldre skärmar kan även ha mini displayport eller dvi, och ännu längre tillbaka fanns fler standarder.

 

Vi har två grundläggande rekommendationer för att få bästa möjliga anslutning till skärmen:

 

1. Välj displayport hellre än hdmi om du kan
Displayport är helt enkelt en bättre anpassad standard för datorer. Det här gäller i synnerhet om du har en lite bättre skärm med 10-bitarsfärg och andra finesser, men även i andra fall är det vanligare med problem via hdmi än displayport.

 

Det finns ett undantag: Om du har en riktigt ny dator som har hdmi 2.1-kontakt med fullt stöd för alla nyheter i den standarden, och en skärm som också har det, kan det vara bättre att använda den istället för usb-c/thunderbolt. På en laptop med få usb-c-kontakter men en hdmi-kontakt kan det vara värt att testa med hdmi oavsett – fungerar det bra frigör du en kontakt.

 

Hdmi har även en annan fördel som gör att det i vissa fall kan vara det enda alternativet: Kabellängd. En välgjord hdmi-kabel kan vara upp till 15 meter lång, medan displayport som längst är 3 meter och oftast kortare.

2. Skaffa en kabel med rätt kontakter i båda ändar så att du slipper adaptrar
Det är lätt att tänka att det går lika bra med en adapter för att koppla skärmens medföljande displayport-kabel till laptopens usb-c-kontakt, men adaptrar ställer ofta till bekymmer och en kabel kostar sällan mycket mer än adaptern i alla fall. Enda undantaget till detta är om du har en laptop och vill ha fler kontakter – då kan det vara vettigt att skaffa en docka med usb-c eller thunderbolt och ansluta en eller flera skärmar till den.

 

Har din dator bara usb-c eller thunderbolt blir det aningen knepigare. Det finns skärmar med usb-c-anslutning och andra med thunderbolt-anslutning. Men du kan också ansluta skärmar med hdmi eller displayport till en usb-c/thunderbolt-kontakt i datorn eftersom båda utöver sin vanliga funktion även kan skicka en displayport-signal. Låter det enkelt? Nä, vi sa ju det.

 

Fördelen med att ansluta via usb-c eller thunderbolt är att du förutom bild och ljud även får en datakoppling. Det innebär att sådana skärmar kan ha extra usb-kontakter och ibland även ethernet. Skärmar med thunderbolt kan dessutom ha ytterligare en thunderbolt-kontakt för att seriekoppla tillbehör.

 

Datortillbehör

Hårddiskar och ssd:er, möss och tangentbord, kameror och webbkameror, skrivare och skannrar, ljudgränssnitt och videoinmatningsenheter. Det finns gott om datortillbehör av olika slag. Sedan 1998 har usb-standarden använts för de allra flesta av dessa.

 

Tack vare usb-c har det både blivit enklare och mer komplicerat att ansluta tillbehör till datorn. Enklare eftersom kontakten är så bra, svårare eftersom så många olika tekniker samsas om samma fysiska kontakt. Dessutom har olika kablar stöd för olika tekniker.

 

En usb-c-kontakt (och kabel) kan ha följande dataöverföringstekniker:

• Usb 2.0 – vanligt i laddkablar som inte är tänkta att användas för data
• Usb 3.2 gen 1 (”usb 3.0”) – 5 Gbit/s
• Usb 3.2 gen 2 (”usb 3.1”) – 10 Gbit/s
• Usb 3.2 gen 2×2 (”usb 3.2”) – 20 Gbit/s
• Usb 4 – 20 eller 40 Gbit/s
• Thunderbolt 3 – upp till 40 Gbit/s
• Thunderbolt 4 – 40 Gbit/s

Vilka tekniken har en viss kontakt stöd för? Thunderbolt är enkelt: Både själva kontakten och kabeln har en liten blixtsymbol. Usb är inte lika enkelt och till skillnad från med gamla usb-a-kontakterna finns ingen färgkodning. Du måste kolla vilken teknik ett visst tillbehör använder, och se till att en kabel du vill använda har stöd för den tekniken.

 

Vanligast att det blir fel är det med de olika versionerna av usb 3.2 och tillbehör som externa ssd:er som vill ha så snabb anslutning som möjligt. Säg till exempel att du köper ett externt chassi för en nvme-ssd. Ssd:n klarar kanske 2 000 megabyte per sekund överföringshastighet, men om chassit bara har usb 3.2 gen 2 får du ut runt 900 megabyte per sekund medan usb 3.2 gen 2×2 klarar runt 2 000 megabyte per sekund.

Ett annat problem är dockor för laptops. Det finns varianter med både usb-c och thunderbolt – det är viktigt att veta om din dator har thunderbolt eller bara usb-c, och att det är stor skillnad i anslutningsmöjligheter. En thunderbolt-docka fungerar inte med en dator med usb-c, men en usb-docka fungerar med en dator med thunderbolt.

 

Thunderbolt 4 och usb 4

Usb 4, den senaste versionen av usb-standarden, bygger på thunderbolt och är i princip samma sak som thunderbolt 4 med bara några få skillnader. Medan thunderbolt 4 måste erbjuda upp till 40 gigabit per sekund hastighet och stöd för minst två 4k-skärmar finns usb 4 (tyvärr) i två versioner med 20 eller 40 gigabit per sekund (i marknadsföringsmaterial kallat ”USB4 20Gbps” respektive ”USB4 4Gbps”). Dessutom finns inga specificerade krav på skärmanslutningar och upplösning.

Intel har i 11:e och 12:e generationen av sina Core-processorer byggt in stöd för thunderbolt 4, men AMD sackar fortfarande efter och den nya Ryzen 6000-familjen har usb 4 men inte thunderbolt 4.

 

För pc-användare är en stor fördel med thunderbolt 4 att alla enheter som stödjer standarden måste vara certifierade till alla specifikationer. Thunderbolt 3 tillät till exempel lägre maxhastighet, medan thunderbolt 4-certifiering garanterar 40 gigabit per sekund. För Macanvändare är skillnaden inte lika stor eftersom Apple har följt specifikationerna fullt ut i flera år.

 

Det kanske bästa med thunderbolt 4-standarden är att certifierade thunderbolt 4-kablar alltid är bakåtkompatibla med både äldre thunderbolt-versioner och usb 4/3/2. Har du en thunderbolt 4-kabel kan du alltså använda den oavsett vilka tekniker usb-c-porten i din dator har stöd för.

 

Ladda mobil, platta och laptop

Att fylla på ström till batteridrivna prylar är en del av vardagen för de allra flesta. Förr i tiden hade olika tillverkare ofta egna unika kontakter för laddare, och det fanns tillverkare som sålde universalladdare med en hel uppsjö adaptrar för olika kontakter.

 

Idag har usb-c nästan helt tagit över för såväl mobiler som laptops. Och många andra prylar med för den delen. Det är lättare än någonsin att plugga in och ladda, men tyvärr har enkelheten en baksida.

Olika kablar och kontakter har nämligen stöd för vitt skilda strömstyrkor, och ger därmed olika laddhastighet. Under några år var det rena djungeln med olika konkurrerande tekniker och nästan ingen standardisering. Det har börjat styras upp tack vare standarden usb power delivery (usb-pd), men fortfarande råder en hel del förvirring. Speciellt eftersom bara ett par år gamla laddare och prylar kan ha andra specifikationer än dagens och de är inte alltid kompatibla (fullt ut).

 

Det är tre saker du måste ha koll på:

1. Vilken version av usb-pd det du ska ladda använder, och vilken spänning och strömstyrka den vill ha för maximal laddhastighet.
2. Vilken version av usb-pd laddaren använder, och huruvida den stödjer den spänning och strömstyrka prylen behöver.
3. Hur hög effekt kabeln klarar av.

Läs mer: Vi reder ut röran med standarder för usb-laddning

 

Som alltid när det handlar om starkström rekommenderar vi att du håller dig till certifierade laddare och kablar från välrenommerade märken. Tidigare tester har visat att även CE-märkta laddare från okända tillverkare som säljs på till exempel Wish och Amazon kan vara livsfarliga.