Monster Hunter Stories – Pokémon-hybrid når inte hela vägen fram
I den senaste delen av den populära Monster Hunter-serien lämnar vi jakten till förmån för monsteruppfödning a la Pokémon. Frågan är om det räcker för att nå ny publik.
Av Raphael Cano Felix
M3
Monster Hunter är mer eller mindre ett fenomen i hemlandet Japan och stora delar av Asien. Här i väst har succén däremot inte varit lika omedelbar. Med spin-offspelet Monster Hunter Stories hoppas Capcom att ta en del av monsterkakan som är Pokémon. Här har de nämligen droppat alla inslag av realtidsaction och bjuder istället på ett mer traditionellt, turordningsbaserat rollspelsformat.
Likheterna med inspirationskällan kunde inte vara mer uppenbarliga. Med hjälp av ett dinosaurieliknande monster som kompanjon genomgår din egenskapade karaktär först en slags rit för att bli en fullfjädrad monsterryttare. I kontrast till seriens monsterjägare är uppgiften att tämja de olika bestarna som finns utspridda i den öppna världen. Längs öppna dalar och djupa skogar tampas du dock fortfarande med olika typer av monster i din jakt på bundsförvanter. Här är även din monsterkompanjon med i leken och levererar däng. Och i sann Monster Hunter-anda kan antagonisternas olika kadaverdelar användas för att bygga starkare vapen och rustningar.
Gotta steal ’em all
Men till skillnad mot jägarens ensamma väg mot toppen måste du inneha en arsenal av monster för att nå framgång i Monster Hunter Stories. Ju fler desto bättre. Här räcker det däremot inte med de fullvuxna monster som florerar längs fälten. Istället gäller det att leta reda på de olika nästen som finns utspridda i världen. Oftast rör det sig om att utforska grottsystem fulla av fullvuxna monster, för att slutligen nå de fräscha monsteräggen. Att sno ägg kan först verka tämligen enkelt, men oftast finns det en arg monstermamma i närheten redo att attackera våra hjältar.
När faran är eliminerad är det fritt fram att stjäla med sig ägget. Väl hemma i byn, som även är utgångspunkt för äventyret, finns möjligheten att kläcka dessa och på så sätt addera nykomlingar till laget. Du kan enbart få medfölje av sex monster åt gången och fördelaktigt väljer du olika monster som kompletterar varandra. Värt att notera är att monstren som kläcks, inledningsvis, är kopior eller varianter på sådana som du stöter på längs äventyret. Vore det inte smidigare då att även kunna fånga dessa på plats?
Traditionellt rollspelssystem
Det turbaserade stridssystemet bjuder i sig på nya förutsättningar. Nu är det inte längre monstrens rörelser vi studerar, utan snarare vilka sorts attacker de använder sig av. Hela stridssystemet utgår nämligen från ett traditionellt sten-sax-påse-stuk där en viss typ av attack har företräde framför ett annat. De allra vanligaste fienderna är ofta förutsägbara och håller sig till samma mönster. Den större utmaningen kommer däremot med spelets olika bossar som både byter taktik och får nya attacker ju längre striderna fortgår.
Precis som sig bör i rollspel går både du och dina monster upp i nivåer efter varje avklarad strid. Från att endast ha tillgång till vanliga attacker öppnar sig snart nya tekniker och supportfunktioner för din ensemble. Bland de mer spektakulära hittar vi superattacker som utförs tillsammans med ditt valda monster, som dessutom varierar beroende på vilken art du valt. Och när du väl tröttnat på att se samma sekvenser och om och igen finns möjligheten att spola fram animationerna, ett välkommet inslag som fler spel i genren kan behöva.
Tyvärr är allt inte frid och fröjd. I vanlig ordning finns det även en bakgrundshistoria som för handlingen framåt och öppnar upp nya områden att utforska. Problemet är bara att den är föga intressant med sitt klichéartiga ”mörkret tar över världen”-upplägg. Även uppdragen blir tröttsamma i längden, då vi enbart tar oss från punkt a till b, gör en snabb vändning tillbaka till hembyn för att kläcka nya ägg. Sedan börjar samma procedur om igen.
Som spin-off hade vi dessutom hoppats att Capcom släppt på vissa av Monster Hunters kännetecken helt. Varför inte göra spelet till ett renodlat monsteruppfödarspel och ersätta protagonistens delaktighet i strid med ännu ett monster? Det hade definitivt skapat flera möjliga kombinationer och attacker. Dessutom skulle vi slippa uppgradera vapen och rustningar och istället lägga krutet på laget. Som det ser ut känns Monster Hunter Stories mer som ett halvroligt, om än identitetssökande, sidospår än en seriös utmanare till Pokémon. Men vi har ändå en bit kvar tills det är dags för Ultra Sun och Ultra Moon så det är åtminstone, som en vis utvecklare en gång sa, bättre än inget.
Fakta: Monster Hunter Stories
Studio: Capcom Genre: Rollspel Format: Nintendo 3DS Lansering: 08 september Pris: 449 kronor
Fin, utrrycksfull grafik. Möjligheten att speeda upp striderna. Bra kontroll över kameran under navigering. Blir snabbt monotont. Tramsig bakgrundshistoria. Varför kan vi inte fånga monster på plats?
