Recension: The Division – så bra är Ubisofts hajpade stortitel
The Division är spelvärldens hetaste titel just nu. Och det är inte svårt att förstå varför.
Av P-A Knutsson
M3
Manhattan är nästintill ödelagt av ett dödligt virus. Det råder undantagstillstånd och en särskild militärstyrka försöker hålla ordning ute på gatorna. Laglösa och brutala gäng gör dock att deras trupper tunnas ut i snabb takt. De civila som överlevt smittan möter även de ett våldsamt öde. Det är en minst sagt dystopisk onlinevärld som den Malmö-baserade studion Massive målar upp.
Det är i denna skrämmande värld som du kastas in. I rollen som en specialagent ska du försöka rensa gatorna på våldsamma gäng, hjälpa civila och ta reda på vad som egentligen har hänt i hjärtat av Manhattan. Till din hjälp har du andra spelare med samma mål och bakgrund som dig. Det är dock inte tal om tusentals agenter som väller fram över Times Square för att försöka utföra samma uppdrag samtidigt; istället är större delen av det Manhattan som du besöker reserverat för dig och eventuella vänner som har kommit ungefär lika långt i äventyret. En smart lösning som gör att det faktiskt känns som att just du gör skillnad för den digitala befolkningen.
Spela ensam eller med vänner
Om du inte har några vänner att spela med går det utmärkt att använda ett matchmaking-system för att hitta sällskap och hjälp. Då är det dels möjligt att vandra runt på gatorna och utföra sidouppdrag tillsammans, men det är framför allt i huvuduppdragen som flera spelare är till stor hjälp. Det går visserligen att ta sig an det mesta ensam, även om risken att fastna i irriterande långa och svåra eldstrider är överhängande. Speciellt bosstriderna som avslutar huvuduppdragen är oftast riktigt utmanande och anpassade för samarbete.
Att The Division är ett onlinespel som i första hand är gjort för flera spelare är alltså minst sagt märkbart. Det märks dels på den relativt höga svårighetsgraden, men även på spelvärldens uppbyggnad. Nivåskillnader och mängder med strategiskt utplacerade skydd är som gjorda för att flera spelare ska samarbeta och attackera fiender från olika håll samtidigt. Att fienderna är duktiga på att ta skydd, flankera och kasta dödliga handgranater gör dessutom att striderna kräver försiktighet även om flera personer hjälps åt.
Inriktningen på samarbete betyder däremot inte att ensamma spelare är lämnade åt vargarna helt och hållet. Vi har spelat både ensamma, med vänner och okänt folk via matchmaking-systemet – och alla alternativ fungerar fullgott. Åtminstone fram tills de högsta nivåerna är nådda, där både huvuduppdragen och den så kallade Dark zone inte är snälla mot ensamma stackare.
Dark zone utmanar
Dark zone är ett område där extra svåra fiender rör sig, men det är också där som den bästa utrustningen kan hittas. Det går däremot endast att plocka med sig ett fåtal föremål därifrån och de måste extraheras via en helikopter på speciella platser. Dessutom kan spelare döda varandra inne i området och därefter plocka upp de föremål som offret bar med sig. Att utforska Dark zone ensam kan med andra ord leda till att du blir ett lockande byte för en grupp mindre vänligt sinnade spelare.
Det som i första hand hindrar The Division från att bli monotont är däremot de underhållande eldstriderna. Oavsett om du spelar ensam eller med andra bjuder spelet på utmanande strider där det är livsviktigt att hålla koll på sin omgivning och ständigt ha ett skydd inom räckhåll. Även till synes enkla strider som startar av en slump ute på gatan kan sluta med ond bråd död om du inte är försiktig.
Klara dig bäst med rätt utrustning
Eftersom The Division är lika mycket rollspel som actionspel är det är viktigt att utrusta agenten med passande vapen, egenskaper och utrustning. Att till exempel använda handskar som ger extra pistolskada trots att du inte använder en pistol gör ingen glad. Det är inte heller helt lyckat att bege sig ut i den urbana vildmarken med offensiva specialattacker och närstridsvapen, blandat med egenskaper som premierar defensiv strategi.
Att anpassa din agent på bästa sätt kräver med andra ord en del pill. Men det är också där en stor del av tjusningen ligger – att jaga mer kraftfulla vapen och bättre utrustning som har just de förbättringar som du är ute efter. Det ger en beroendeframkallande och belönande balans mellan intensiv action och mer eftertänksam karaktärsuppbyggnad.
Det är också värt att ha i åtanke att fiendernas hälsa och försvar baseras på rollspelsregler framför ren action. Enklare fiender kan visserligen besegras med ett välriktat skott i huvudet, men det finns också gott om starkare motståndare som tål flera granater och ett antal tömda magasin innan de går på knäna.
Sammanfattning: riktigt bra (än så länge)
Totalt sett är The Division ett beroendeframkallande och smart actionspel som gör sig bäst tillsammans med vänner. Det finns en del problem med fiendernas intelligens, uppdragsvariationen och den semirealistiska inramningen som gör upplevelsen lite splittrad. Men det är mindre fläckar som kan förlåtas.
Det stora orosmolnet är vad som händer i slutet av spelet. När storyn är avklarad, basen uppbyggd och alla sidouppdrag utförda. Det är visserligen en ganska lång resa dit, men i den här typen av spel brukar det sägas att äventyret ”börjar på riktigt” när maxnivån är nådd. Just nu är det främst Dark zone som ska besökas och det är både spännande och skrämmande, menfrågan är hur nervpirrande kommer det vara om en månad eller två?
Just nu är vi ändå hoppfulla om att The Division inte kommer att gå i samma fälla som till exempel Bungies Destiny. Det verkar som att Massive har en tydligt utstakad plan med speciella händelser och nedladdningsbart material, vilket förhoppningsvis gör att det inte blir brist på uppdrag att ta sig an. Och även om Massive mot förmodan skulle misslyckas med sina uppdateringar bjuder The Division på över 30 timmar med smart och intensiv action – och det är ju inte helt pjåkigt.
Fakta The Divison
Genre: Actionäventyr Lansering: Ute nu Plattform: PC, Playstation 4, Xbox One Testad plattform: Playstation 4
Ruskigt underhållande med tre vänner. Imponerande spelvärld fylld med innehåll. Beroendeframkallande att jaga bättre utrustning. Lysande huvuduppdrag.
Ibland är fienderna riktigt korkade. Bör spelas med vänner. Repetitiva sidouppdrag. Kommer spelupplevelsen vara lika kul om en månad?
