Efterlängtade Mass Effect: Andromeda är ett rejält snedsteg för Bioware

För att kunna tycka om ett Bioware-spel måste man vara beredd på att acceptera en hel del brister. Ta deras episka rymdtrilogi Mass Effect som exempel – klumpiga strider och dåliga animationer på ena sidan, intressanta karaktärer och djupa berättelser på andra sidan. I deras korsbefruktning av action och rollspel har de egentligen bara lyckats riktigt bra med rollsspelsbiten. 

 

Spelare har kunnat bortse från allt det där för att Mass Effect lyckades med något som få andra spel ens kommit i närheten av – att ge spelaren sin egen historia, där alla val och handlingar som gjorts under spelets gång resulterade i en helt egen version av berättelsen. Det finns många spel som gör anspråk på samma historieberättande idag, men få har lyckats lika omfattande som Mass Effect gjorde.
 

Ny generation, nya tag

I Mass Effect: Andromeda, det första spelet sedan den ursprungliga trilogin avslutades 2012, verkar det mesta vara nytt. En ny konsolgeneration, en ny spelmotor (svenska Frostbite) och framför allt en helt ny galax. Precis som namnet antyder får vi nämligen besöka Andromeda-galaxen. Det betyder att såväl hjälten Shepard som alla våra handlingar i de tidigare spelen har lämnats ungefär 2.5 miljoner ljusår bort.
 

I stället får vi stifta bekantskap med syskonen Sara eller Scott Ryder, beroende på vilket kön du väljer. År 2819, efter en 634-årig resa från Vintergatan, vaknar Ryder upp på det gigantiska rymdskeppet Hyperion som rymmer 20 000 människor frusna i kryosömn. Men Andromeda är inte det paradis som resenärerna hade hoppats på. De tilltänkta drömplaneterna visar sig inte riktigt vara som man trott och det blir ditt jobb, som nyutnämnd Pathfinder, att hitta ett nytt hem för mänskligheten.Vilket visar sig förvånansvärt ofta innebära att vi gör exakt samma saker som i de förra spelen, om än i aningen större och vackrare omgivningar. Mass Effect: Andromeda är en ytterst trogen uppföljning av den ursprungliga trilogin, på gränsen till en kopia. Den mystiska rymdrasen Prometheans kallas här för The Remnants, och de onda raserna Reapers och Collectors har bytts ut mot The Scourge och Kett. Det är som om utvecklarna tagit ett lackmuspapper över de gamla spelen och ringat in alla stora delar för att sedan ändra lite på konturerna.

Deja vu-känslan dominerar upplevelsen

Samma deja vu-känsla återfinns i nästan alla delar av spelet. Ditt rymdskepp Tempest ser likadan ut som Normandie från trilogin, och den nya rymdbilen Nomad är en kopia av Mako från Mass Effect 1. Inte ens Mass Effects hjärta, spelets karaktärer och historier, känns unika i Andromeda. Både Sara och Scott Ryder är helt okej som spelets rymdhjältar, men spelets alla sidokaraktärer, de som vanligtvis brukar bära Mass Effect, är en blandad kompott av intressanta till helt meningslösa förmågor. 
 

Den enda karaktären som står ut är Peebee, en äventyrlig asari som lyckas utstråla mer personlighet i en mening än vad resten av besättningen gör under halva spelet. Det binära dialogsystemet, med ett ont och ett gott alternativ, är utbytt mot mycket bättre och mer dynamiska dialoger, men det hjälper bara marginellt när manuset överlag ständigt balanserar mellan episk rymdopera och lökig Star Trek-romans. 

 

Spelet har dessutom redan, med all rätt, fått ta emot mycket skit för sina animationer, som i bästa fall är stela och i sämsta fall rent skräckinjagande. Det förväntas nästan av ett Bioware-spel, men i och med bytet till den nya grafikmotorn Frostbite, som i Battlefield 1 briljerade med just kropp- och ansiktsanimationer, var förhoppningarna högre.

 

Det digitala sexet är pinsamt roligt

Både spelet och karaktärerna kommer fram i sitt bästa ljus under karaktärsuppdragen. I de här mindre historierna som fokuserar på medlemmarna i ditt team lyckas Mass Effect Andromeda ta ut svängarna lite mer, ge både ett emotionellt och intellektuellt djup till karaktärerna och berättelserna.

 

Precis som i tidigare Mass Effect-spel kan i princip alla karaktärer charmas även här, och även om det kan kännas lite lökigt är det en viktig pusselbit i att få spelaren känslomässigt engagerad, och som faktiskt funkar. Dessutom är det alltid sådär pinsamt roligt att titta på digitalt sex. Har något spel någonsin gjort det bra?
 

Paradoxalt nog, med tanke på tidigare Mass Effect-spel, är det så fort vapen ska avfyras som det är som roligast i Mass Effect: Andromeda. Ryder har fått tillgång till en raketmotor på ryggen vilket gör varje strid mer dynamisk, det går snabbt att röra sig både framåt mot fienden eller bakåt mot skydd. Alla vapen har dessutom ett tryck och mekanisk känsla som helt saknades från de förra spelen.
 

Följer sina föregångare – fast sämre

Den största förändringen är att vi numera kan välja fritt mellan vilken klass vi vill ha även under spelets gång. Om man tröttnar på att spela som skjutglad ångvält kan man när som helst byta till en defensiv biotic som slungar iväg sina krafter en bit bort från fienden. Hela det systemet är kopplat till ett aningen invecklat men ändå flexibelt erfarenhetsträd där olika förmågor låses upp genom de generösa poäng som delas ut varje gång karaktären når en ny nivå.
 

Det finns tillfällen då en riktigt bra version av Mass Effect Andromeda lyser igenom. Ett som kompletterar intressanta historier med hetsiga strider, som modigt försöker nya saker och nya berättelser. De finns utrströsslade lite här och var i spelet. När Ryder åker med sin rymdbil på en måne och ser tre planeter gå ner vid horisonten. Eller när vi får träffa en helt ny ras med en smärtsam kollektiv historia bakom sig. Tyvärr försöker spelet alltför ofta följa sina föregångare i samma fotspår, utan att lyckas göra det bättre. Oavsett om det är en rättvis jämförelse eller inte kommer Mass Effect Andromeda ut i en tid då Horizon: Zero Dawn och The Legend of Zelda: Breath of the Wild helt återuppfunnit vad ett rollspel kan vara på sina egna sätt. Mass Effect Andromeda är mer av samma, ofta även lite sämre. 

 

Huvudberättelsen är dramaturgiskt ojämn och lyckas för det mesta inte leverera den känslomässiga investering som vi har kommit att förvänta oss av Mass Effect. Även om vissa sidouppdrag och sidokaraktärer står ut är den övergripande känslan ändå en besvikelse. 

 

De episka rymdhistorierna som hittades i den ursprungliga Mass Effect-serien är djupt saknade i dagens spelutbud. Tyvärr hittar vi alldeles för få av dem i Mass Effect: Andromeda.
 

Fakta: Mass Effect Andromeda

Genre: Rollspel
Utvecklare: Bioware
Format: PC, Playstation 4, Xbox One
Testat format: Xbox One
Lansering: 21 Mars
Pris: 568 kronor

 

 

Vackra omgivningar
Dynamiska strider
Peebee

 

 

Dramaturgiskt ojämn historia
Stela animationer
Ointressanta sidokaraktärer