Samsung Galaxy Note 3 – större, snabbare, smartare

Galaxy Tab 3 visade sig inte vara den toppresterande och högupplösta premiumplatta från Samsung som vi hoppades på, så det är fortfarande Galaxy Note med sin bulligare form och pekpenna, som är Samsungs bästa surfplatta. När vi hörde att en ny Galaxy Note skulle släppas var vi därför mycket spända på att se vad Samsung kunde hitta på.

 

Design
Det visade sig att Galaxy Note 3 inte var en pryl att förväxla med de 8- och 10-tummare vi sett på senare tid med samma namn. Det här är istället, precis som den ursprungliga Galaxy Note, en förvuxen telefon med enhandsgrepp. Ett begrepp som börjar bli populärt för att beskriva dessa är ”phablet” det vill säga ett mellanting mellan smartphone och tablet. Hit räknas också till exempel Sony Xperia Z Ultra, Samsungs egna Galaxy Mega, och till och med sjutummaren Asus Fonepad.

 

Galaxy Note 3 är lite rakare i hörnen än tidigare och jämfört med Galaxy-telefonerna. Annars är det mesta sig likt. Skärmen är en super amoled med riktigt hög ljusstyrka för den skärmtypen.

 

Chassit är tyvärr som alltid med Samsung numera rätt så plastigt. Det är fejk-krom på sidorna, helblankt framtill med vita eller svarta kanter (eller möjligen rosa, men vi har inte sett om den modellen kommer till Sverige) och Samsungs typiska fysiska hem-knapp, samt plastig fekjläder på baksidan. Den är skönare att greppa än till exempel Galaxy S4 som är i svettigt blank baktill. Men särskilt exklusivt känns det inte, mest billigt.

 

Samsung får dock stort plus för att de är en av mycket få som fortfarande har borttagbar baksida och därmed utbytbart batteri. Det gör att man även slipper onödiga luckor runtom för sim- och minneskort.

 

Bildskärm
Skärmen är av typen super amoled, och ser mycket bra ut. Upplösningen är 1920 x 1080 bildpunkter, vilket ger en bra punkttäthet, men inte lika extremt hög som på ”vanliga” smartphones med samma antal pixlar. Här kan man om man är överdrivet petig, skönja enskilda pixlar. Men då får man gå väldigt nära och ha bra närsyn. Fler pixlar än så här behöver du inte, om du inte ska upp i betydligt större skärmstorlek. Bildpunkterna ska också enligt Samsung vara arrangerade på ett nytt sätt, i ett diamantmönster som ska gör att de går att packa tätare, och också ger en bättre bildupplevelse. Bättre på vilket sätt framgår inte. Det ser riktigt bra ut, så vi nöjer oss med det.

 

Skärmen kan ställas in att vara extra känslig, så att den går att pek-navigera även med vantar på, något vi först såg hos Nokia och som är en välkommen funktion om den blir standard hos fler tillverkare.

 

Baksidan är ett plastlock som försöker imitera läder. Det går väl sådär, tycker vi. Men faktum är att även om det mest ser fånigt ut så gör det den skön att hålla i.

 

Skärmytan på 5,7 tum, och de yttermått som det innebär pressar gränsen för vad som är bekvämt för en telefon. Det kan definitivt vara för brett för att kunna användas med en hand för många användare. Även för mig med ganska så genomsnittliga manshänder blev det snabbt obekvämt att försöka skriva på tangentbordet med tummen.

 

Samsung har lagt in ett gäng inställningar för vad de kallar “enhandsläge”, som förpassar många funktioner till höger eller vänster halva av skärmen så att de kan nås med en tumme, men det täcker bara in en liten del av det man skulle vilja göra utan att behöva involvera en hand till. Det här är snarare minimal surfplatta som man kan ringa med, än en smartphone som man hanterar som en vanlig lur.

 

Pennan
Betraktningsvinkeln är helt ok, men inte lika bra som i vissa nyare telefoner där pixlarna ligger närmare skärmytan. Här ställer antagligen tekniken för stylus-pennan till det, och lägger till ett extra lager för att få hög kvalitet på sådant som tryckkänslighet. Kvaliteten på pennkontrollen är något som Samsung tillsammans med Wacom har jobbat mycket med ända sedan den halvdana upplevelsen i första Galaxy Note och nu känns den bättre än någonsin. Tryckkänsligheten känns nästan analog och responsen vid skärmritning är snabb, om än inte omedelbar.

 

Förutom den vita designen så finns det en svart och en rosa.Vilka som kommer att säljas i Sverige utöver den vita vet vi ännu inte.

 

Drar man ur pennan ur sin förvaringsplats får man direkt upp en meny med snabbval för vad man vill göra – starta anteckningsblock, ta en skärmdump som man kan anteckna på, markera och kopiera delar av skärmen, skriva påminnelselappar med mera. Det finns också en riktigt bra rit-app som inte är installerad men som man kan ladda ner gratis.

 

Prestanda
Galaxy Note 3 har samma Snapdragon 800-systemkrets och fyrkärniga Krait 400-processor som Sony Xperia Z1 eller LG G2, men kommer inte riktigt upp i samma resultat i våra prestandamätningar, utan landar 15-20 procent efter. Troligen är det alla extra gränssnittsfunktioner som Galaxy Note 3 kör i bakgrunden som tar upp systemresurser och drar ner prestanda.

 

Det är dock generöst med minne, 3 GB där de bästa smartphonekonkurrenterna i dagsläget har 2 GB. Man får både 32 GB flash för lagring och möjlighet att bygga på med micro sd upp till formatet sdxc, det innebär minneskort på max 64 GB.

 

Funktioner och gränssnitt
Kommunikationsmässigt har Note 3 stöd för i stort sett allt. Nya snabba wi-fi-standarden 802.11ac, ir, nfc, assisted gps, glonass och skärmdelning via wifi direct. Även de fasta anslutningarna bjuder på en nyhet, det här är första mobilen eller plattan vi sett som kör usb 3. Med tanke på storleken på videofiler så känns det mycket välkommet att få lite fart på porten om man vill överföra en säsong av favorit-tv-serien. Men det betyder inte att man inte kan plugga in en usb 2, utan vanlig micro usb funkar också, så har du inte laddaren tillgänglig kan du utan problem låna en från en annan telefon.

 

Det är mycket som ser annorlunda ut jämfört med gränssnittet i en “vanlig” android-telefon eller platta. Flytande fönster, skärm delad i mitten, sidomenyer, popupmenyer för pekpennan…det är lätt att tappa bort sig. Men lär man sig det hela kan det vara mycket kraftfullt.

 

Galaxy Note 3 kör Android 4.3, som nu äntligen börjar dyka upp i enheter utöver Googles egna Nexus. Men man får inte rena Jelly Bean-känslan utan Samsungs TouchWiz-gränssnitt, på gott och ont. Det positiva är att det har en massa roliga funktioner som gör gränssnittet intuitivt och kul att jobba med.

 

Det är i stort samma saker som hängt med sedan Galaxy S3, med en del uppdateringar och nya funktioner som lagts till över tid. Vi hittar sådant som ansiktsdetektering, som gör att den kan släcka ner och spara ström när du inte tittar, geststyrning som gör att du kan göra vissa saker bara genom att vifta framför skärmen. Här finns röststyrning, gyrobaserad kontroll av telefonen så att man kan utföra kommandon genom att luta den, vända den, skaka den, och så vidare. En annan kul funktion som Samsung introducerade nyligen och som finns här är delade fönster. Du kan köra en app på halva skärmen och en annan på andra halvan.

 

Det negativa är att alla dessa intressanta prylar är samlat i ett bitvis rörigt gränssnitt och att det blir svårt att hålla reda på alla funktioner. Visst är det kul att kunna göra många olika saker, men det blir spretigt då funktionerna inte presenteras på ett enhetligt sätt. Och ibland känns det som om allt det nya får förtur och det grundläggande man vill kunna göra – surfa, ringa köra appar och peka på skärmen, trängs undan. Ett exempel på det är alla jättewidgets som Samsung vill ska ta upp all plats på hemskärmarna. S Health, Samsung Hub, Flipboard, S Note…  Kul att de finns, men de borde vara något man får lägga till. Det är mina hemskärmar, låt mig fylla dem med vad jag vill. Lyckligtvis går det man tycker är onödigt, både i app-väg och andra gränssnittstillägg, att ta bort eller inaktivera.

 

Omdöme
Det är lite svårt att ge ett rättvist omdöme om en produkt som egentligen inte har några allvarliga konkurrenter. Det finns ingen pekpenns-”phablet” som ens är i närheten så bra som denna. Men det finns telefoner som håller högre klass i prestanda och byggkvalitet, och snäppet större surfplattor som är betydligt skönare att jobba på för övrigt. Det går dock inte att blunda för att all den nya tekniken är lockande. Priset är inte överdrivet högt med tanke på all funktionalitet man får.

 

Är pekpennan tillräckligt mycket av ett extra värde för att motivera till ett Note 3-köp? Och faller funktionsfrossan i gränssnittet användarna i smaken? Vi svarar ett definitivt kanske på den frågan. Det finns de som kommer att älska Note 3, och de som bara kommer att bli frustrerade. Är du nyfiken på den bör du bege dig till närmsta butik och ägna tio minuter åt att peta runt i den.