Första testet av Sony Ericsson Xperia X1

Sony Ericsson Xperia X1 är ett helt nytt grepp för den svensk-japanska mobiltillverkaren. Deras tidigare smartphonesatsningar har präglats av ganska sparsmakat med ny teknik och ett långsamt och ologiskt UIQ. X1 innehåller nästan all teknik som tänkas kan och Windows Mobile. Detta ger både en hel del fördelar, samtidigt som en hel del mindre smickrande detaljer uppenbarar sig. Dessutom känns luren väldigt lite Sony Ericsson jämfört med tidigare.

 

 

Stålbygge
Utsidan av telefonen bjuder på något vi efterfrågat länge hos företagets walkmantelefoner; ett hörlursuttag direkt in i luren. Utöver att vara en första gång för Sony Ericsson så är det långt ifrån något vanligt i Windowstelefoner, vi kan faktiskt inte komma på någon annan lur som haft det.
Större delen av luren är robust byggd i metall, men knapparna på fronten består av nästan löjligt ranglig plast, vilket drar ner helhetsintrycket.

 

En kul detalj är dock styrkorset, vars mittenknapp även dubblar som touchpad. Helt användbar är den dock inte eftersom en muspekare saknas på skärmen, något som exempelvis Samsungs I780 hade inbyggt. Nu används den istället för att scrolla med, men att klicka sig fram fungerar faktiskt bättre. Samma styrkors får vi även användning av när tangentbordet skjuts ut, eftersom piltangenter saknas på qwerty-tangentbordet. Efter att ha använt tangentbordet på HTC Touch Pro stör det oss lite att siffertangenterna gömts undan bakom funktionsknappen. Något de ska ha stor eloge för är däremot riktiga tangenter för å, ä och ö.

 

 

Tangenterna är placerade med någon millimeters mellanrum mellan varandra och är dessutom aningen upphöjda. Det fungerar helt okej, även om HTC:s motsvarighet är betydligt bekvämare.

 

Tvillingbygge
Det finns en anledning till att vi nämner just HTC Touch Pro, då de båda telefonerna är i stort sett identiska sett till vilken hårdvara de innehåller. X1 har lite mer arbetsminne och displayen har upplösningen 800×480 kontra HTC:s vga-upplösning. Detta gör att skärmen, och med det hela telefonen, antagit ett lite mer långsmalt utseende. Detta förklarar även sifferbristen på tangentbordet.

 

 

Av den anledningen blir det lägligt att jämföra de två lurarna, då de även kör samma operativsystem, delar formfaktorn och ligger i samma prisklass (Xperia byggs även av HTC, men Sony Ericsson har varit noga med att klargöra att taiwaneserna haft lite med skapandet av själva luren att göra). Sony Ericsson har understrukit att man verkligen har använt sig av varenda liten hårdvaruacceleration och finslipning som finns för att få systemet att fungera laggfritt. Detta främst för att telefonens överliggande gränssnitt ska fungera smidigt.

 

X-panel
Den stora grejen med Xperia, som med varenda annan Windowslur numera, är ett gränssnitt som placerats ovanpå Windows Mobile eftersom systemet är själva definitionen av plottrighet och allmän rörighet. X-panel är Sony Ericssons svar på det hela. Gränssnittet är egentligen flera olika startskärmar som visas upp i ett rutnät, eller som en solfjäder. Den enda skärmen du inte kan ersätta med någon av de inbyggda (eller någon du laddar ner) är den vanliga idag-skärmen som Windows Mobile bygger på. Annars finns det en filhanterare för media som känns igen från företagets andra telefoner, kalenderskärm, radio, Google-sökning och så vidare.
Den absolut bästa skärmen kan laddas ner gratis och är en anpassning av SPB Mobile Shell, som helt enkelt visar upp precis allt som det vanliga Windowsgränssnittet gör men med tillräckligt stora loggor för att pekfingret ska kunna användas istället för pennan.

 

 

Seg hantering
Idén med panelerna är bra. Men mycket information visas oundvikligen dubbelt eller i vissa fall trippelt på dessa skärmar, vilket känns lite onödigt. Det mest störande är dock snabbheten. Att öppna x-panel tar ett par sekunder. Mediahanteraren ytterligare några sekunder. De flesta andra skärmar visas upp lågupplöst snabbt, men är låsta för användning i ett par-tre sekunder innan den högupplösta versionen laddats in. Som om inte det vore nog så dyker en hel del lustiga grafikbuggar upp titt som tätt, där grafiska element från olika menyer fastnar på skärmen när du går vidare till andra ställen. Säkert något som kan fixas med en uppdatering, men så här seg bör inte en lur vara. I jämförelse fungerar HTC:s Touch Flo 3d riktigt snabbt och smidigt (på Touch Pro i alla fall).

 

 

Resursslöseri
En annan sak vi stör oss på är bristen på det som gjort företagets övriga telefoner så bra. Musikspelaren känns någorlunda igen från företagets tidigare lurar, såvida den kan hantera det format du har musiken i, annars är du hänvisad till överkrångliga Media Player. Underhållande tillägg som fjärrstyrning via blåtand eller Track ID syns tyvärr inte till någonstans och kommer troligen heller aldrig att dyka upp. Inte ens musikbutiken Play Now Arena finns mobilanpassad, trots att det satsas hårt på den i andra fall.
Samma sak gäller kameran. Den följer Windowsstandard istället för Sony Ericssons egna, vilket ger ganska sunkiga bilder jämfört med vad vi vant oss med från bättre kameramobiler.

 

Starkt programutbud
Desto starkare är programutbudet. Windows Mobile är grymt välutrustat och kapabelt redan från start. Utöver Messenger och Officepaketet (bland mycket annat) så har Opera lagts in som huvudsaklig webbläsare istället för den sämre mobila Internet Explorer (som dock fortfarande finns installerad) och även Google Maps finns förinstallerat. Medan vi föredrar Google Maps för visning av kartor tycker vi ändå att navigeringen, och speciellt träningsprogrammet från Wayfinder som Sony Ericsson tidigare använt sig av, gott kunde fått följa med.

 

 

Grym på det stora hela
På det stora hela är Xperia en grymt bra lur som tillsammans med HTC Touch Pro är de bästa Windowslurar med tangentbord som gjorts. Den faller däremot en hel del på segheten och att Sony Ericsson har lutat sig tillbaka lite väl mycket mot Windows inbyggda funktioner, istället för att enkelt ersätta dem med deras egna som ju använts framgångsrikt i samtliga av deras lurar de senaste åren. Stora delar av kritiken går att göra något åt; det handlar om buggfixar och uppsnabbning av mjukvaran, men vår förhoppning är att en X2 (eller vad de nu döper den till) tar vara mer på de program som redan finns för att göra Windowsupplevelsen så bra som möjligt. För det troligen mer användbara Windows Mobile 7 kommer det att dröja ett bra tag till innan vi får se skarpt.

---

BETYG

 

+
Byggkvaliteten
Svenska tangenter
Tanken bakom x-panel.

 

–
Seg som stryk
Typiska Sony Ericsson-program saknas

 

=
Grym lur som litar för mycket på Windows Mobile och segar lite väl mycket för sitt eget bästa

 

Form/design 8
Ljudkvalitet 6
bildkvalitet 5
Funktioner 8
Användarvänlighet 6
Prisvärde 7
Totalt 7