Det är inte lätt att veta vilka överföringshastigheter man kommer att få i förväg. Flera av operatörerna lovar upp till 7,2 megabit per sekund, men när den upprörda kunden ringer till supporten och undrar varför modemet bara snurrar på i 1,7 blir svaret att det inte är något fel; formuleringen “upp till” innebär ju inte att man alltid lovar att ligga på maximal hastighet. Juridiskt kommer operatörerna undan med detta, men ur konsumenthänseende är det rätt fult gjort. Förmodligen har just antalet missnöjda kunder gjort att operatörerna på sistone börjat precisera sina avtal.
– Exakt, berättar Erik Hörnfeldt, pressansvarig på Tre. En del av bandbredden går åt till nätets egna funktioner; ip-information, redundans och den typen av saker. Om vi tittar på våra diagnosverktyg ser vi till exempel att en användare som laddar ner något med 6 megabit/s faktisk utnyttjar i princip 7,2 Mbps av nätet.
Minst tydliga i detta avseende är Telia och Tele2, som båda preciserar hastigheten som just “upp till 7,2 megabit per sekund”. Vi undrar vad de marknadsansvariga på dessa företag hade tyckt om få ett anställningskontrakt med lönespecifikationen “upp till 55 tusen kronor” och sedan en tredjedel av detta i faktisk utbetalning…
I praktiken är det rätt sällan vi fick rejäl bredbandsfart. Några exempel: I Sundsvall var Ice.net den enda operatören som spräckte 1-megabitvallen. I Dorotea lyckades ingen av operatörerna ge oss högre hastighet än 0,39 Mbps. I Båstad blev 1,37 Mbps maximal noterad hastighet. Och då pratar vi nedladdningshastighet; uppladdningshastigheten låg alltid en bra bit under, vanligen runt en halv megabit per sekund som bäst. Det gör att det mobila bredbandet ofta inte kan ersätta ett riktigt bredband, då du visserligen kan surfa rätt obehindrat, men så fort du drar igång Skype eller en videochat behövs en stabil upplänk. Detta är ett problem även i storstäder som Stockholm: På Norrmalmstorg, mitt i stan får vi till exempel 2,32 Mbps ned via Tele2, men ynka 0,06 upp. Segare än ett gammalt faxmodem!
Glöm bilkörning
En stor besvikelse var att våra modem alltid kopplade ner vid så kallade hand-overs. En hand-over äger rum när man färdas med sin mobil (eller sitt bredband) så att täckningen från den mast man ursprungligen kopplade upp via inte räcker till. När det gäller gsm- och 3G-telefoner tar nästa mast och dess basstation automatiskt över utan att samtalet bryts, men våra mobila bredband kopplade alltså ner. Det visade sig därmed vara riktigt jobbigt att sitta i bilen och surfa, eller ladda hem stora filer genom att låta datorn vara påslagen i baksätet.
Den operatör som fungerade bäst, eller minst dåligt, är Ice.net. Är den udda tekniken bättre?
– Ja, vår mer långvågiga radiofrekvens gör att radiovågorna helt enkelt räcker längre, förklarar Rickard Slunga, vd på Ice.net. Vi och Teracom är de enda som har sändare på alla Sveriges så kallade högmaster, och det ger oss så stora sektorer att det knappt behövs några hand-overs.
I vårt stapeldiagram kan ni se de genomsnittliga resultaten.
Att kora en vinnare i denna rond är inte helt enkelt, eftersom resultaten skiljer sig över landet. Generellt kan vi säga följande:
Telenor är utan tvekan den pålitligaste operatören, med Glocalnät hack i häl. Anledningen till att Glocalnet hamnar en liten bit bakom är att snitthastigheten märkligt nog ligger en liten bit under Telenors. Eftersom Glocalnet använder sig av Telenors nät borde det inte vara någon skillnad, och efter att vi påtalat detta för Glocalnät ska de utreda huruvida det kan finnas något problem i modemet eller mjukvaran. Skillnaden är dock marginell, och vilken av de två operatörerna du väljer spelar i praktiken ingen roll. Tre är inte riktigt lika pålitligt, men när det fungerar går det undan. Tre är också den operatör som ger oss de riktigt höga hastigheterna, och i Stockholm kör operatören i åttor runt konkurrenterna. Tele2 är bra men lider av låga hastigheter uppströms, och vi upplever att bredbandet kopplar ner vid flera tillfällen utan anledning. Det är bara att koppla upp igen, men ändå ett irritationsmoment. Telia är ojämnt, och många gånger förvånansvärt dåligt. Sämst är Ice.net som ger oss testets lägsta totala överföringshastighet och dessutom flest misslyckade uppkopplingar.
Mobilt bredband – det stora testet:
Den här artikeln är del 3 i en serie där M3 avslöjar resultatet i testet av Mobilt bredband.
Intro: Kombattanterna
Tisdag: Rond 1: Täckning
Torsdag: Rond 3: Pris och trafikmängd
Fredag: Rond 4: Vinnare!
Outro: Utomlands – alla förlorare
Tre var en av de första att meddela att 7,2 megabit är en maximal, teoretisk överföringshastighet.
– Exakt, berättar Erik Hörnfeldt, pressansvarig på Tre. En del av bandbredden går åt till nätets egna funktioner; ip-information, redundans och den typen av saker. Om vi tittar på våra diagnosverktyg ser vi till exempel att en användare som laddar ner något med 6 megabit/s faktisk utnyttjar i princip 7,2 Mbps av nätet.Glocalnet preciserar hastigheten i normalfallet som “mellan 1-1,5 Mbit/s i nedlänk och högst ca 384 kbit/s uppströms”, och samma formulering används av Telenor. Ice.net skriver att “den teoretiska maxhastigheten i nätet är 3,1 Mbit/s i nedlänk och 1,8 Mbit/s i upplänk” men att “typisk hastighet vid nedlänk ligger mellan 0,4 till 1,5 Mbit/s och vid upplänk 0,2 till 1 Mbit/s”.
Ofta smalband
I praktiken är det rätt sällan vi fick rejäl bredbandsfart. Några exempel: I Sundsvall var Ice.net den enda operatören som spräckte 1-megabitvallen. I Dorotea lyckades ingen av operatörerna ge oss högre hastighet än 0,39 Mbps. I Båstad blev 1,37 Mbps maximal noterad hastighet. Och då pratar vi nedladdningshastighet; uppladdningshastigheten låg alltid en bra bit under, vanligen runt en halv megabit per sekund som bäst. Det gör att det mobila bredbandet ofta inte kan ersätta ett riktigt bredband, då du visserligen kan surfa rätt obehindrat, men så fort du drar igång Skype eller en videochat behövs en stabil upplänk. Detta är ett problem även i storstäder som Stockholm: På Norrmalmstorg, mitt i stan får vi till exempel 2,32 Mbps ned via Tele2, men ynka 0,06 upp. Segare än ett gammalt faxmodem!
En operatör som sticker ut är Tre, som i storstadsregioner skämmer bort oss med rejält bredband. Tre har hittills hållit en aggressiv profil såväl vad gäller prissättning och hastighet, och satsat stort på utbyggnad av det egna nätet. Det har gett resultat; Tre är ofta helt överlägset. Speciellt glada är vi för upplänken, som ofta är den snabbaste eller näst snabbaste i våra tester.
En ytterligare faktor som måste tas med i beräkningen är pingtiderna, eller svarstider som det också heter. Det kan sägas vara uppkopplingens “reaktionstid”, och är viktig till exempel vid onlinespel. Pingtiden mäts i millisekunder, ms, och ett typiskt värde för ett vanligt bredband ligger runt 6-15 ms. Våra mobila bredband ligger vanligen runt 100-150 ms för att ibland sticka iväg upp till rejält sega 500-600 ms. Bäst är Ice.net, som alltid ger oss de bästa pingtiderna. Bäst betyder i detta sammanhang cirka 60-100 ms, där de andra ligger runt 150-250 ms.
Glöm bilkörning
En stor besvikelse var att våra modem alltid kopplade ner vid så kallade hand-overs. En hand-over äger rum när man färdas med sin mobil (eller sitt bredband) så att täckningen från den mast man ursprungligen kopplade upp via inte räcker till. När det gäller gsm- och 3G-telefoner tar nästa mast och dess basstation automatiskt över utan att samtalet bryts, men våra mobila bredband kopplade alltså ner. Det visade sig därmed vara riktigt jobbigt att sitta i bilen och surfa, eller ladda hem stora filer genom att låta datorn vara påslagen i baksätet.
Den operatör som fungerade bäst, eller minst dåligt, är Ice.net. Är den udda tekniken bättre?– Ja, vår mer långvågiga radiofrekvens gör att radiovågorna helt enkelt räcker längre, förklarar Rickard Slunga, vd på Ice.net. Vi och Teracom är de enda som har sändare på alla Sveriges så kallade högmaster, och det ger oss så stora sektorer att det knappt behövs några hand-overs.
I vårt stapeldiagram kan ni se de genomsnittliga resultaten.
Knepig totalvinnare
Att kora en vinnare i denna rond är inte helt enkelt, eftersom resultaten skiljer sig över landet. Generellt kan vi säga följande:
Telenor är utan tvekan den pålitligaste operatören, med Glocalnät hack i häl. Anledningen till att Glocalnet hamnar en liten bit bakom är att snitthastigheten märkligt nog ligger en liten bit under Telenors. Eftersom Glocalnet använder sig av Telenors nät borde det inte vara någon skillnad, och efter att vi påtalat detta för Glocalnät ska de utreda huruvida det kan finnas något problem i modemet eller mjukvaran. Skillnaden är dock marginell, och vilken av de två operatörerna du väljer spelar i praktiken ingen roll. Tre är inte riktigt lika pålitligt, men när det fungerar går det undan. Tre är också den operatör som ger oss de riktigt höga hastigheterna, och i Stockholm kör operatören i åttor runt konkurrenterna. Tele2 är bra men lider av låga hastigheter uppströms, och vi upplever att bredbandet kopplar ner vid flera tillfällen utan anledning. Det är bara att koppla upp igen, men ändå ett irritationsmoment. Telia är ojämnt, och många gånger förvånansvärt dåligt. Sämst är Ice.net som ger oss testets lägsta totala överföringshastighet och dessutom flest misslyckade uppkopplingar.
Mobilt bredband – det stora testet:
Den här artikeln är del 3 i en serie där M3 avslöjar resultatet i testet av Mobilt bredband.
Intro: KombattanternaTisdag: Rond 1: Täckning
Torsdag: Rond 3: Pris och trafikmängd
Fredag: Rond 4: Vinnare!
Outro: Utomlands – alla förlorare