Första intrycket: Motorola Razr – vikbar nostalgi till svindlande pris

Ryktena har surrat i mer än ett år att Motorola var på väg att återuppliva gamla varumärket Razr, och redan tidigt 2019 var det mer eller mindre bekräftat med läckor att något nytt och vikbart var på gång. Så presenterades den till slut nyligen officiellt på ett event i Los Angeles. Nu har även vi fått tillfälle att kika närmre på den nya smartphonen med vikbar skärm.

De ursprungliga Razr-telefonerna släpptes mellan 2004 och 2007, och var kort och gott en halvsmart flipp-telefon med tunna mått och en iögonfallande design. De blev omåttligt populära i många delar av världen och första versionen som kom är faktiskt den bäst säljande flipp-telefonen någonsin med ungefär 130 miljoner ex.
 

 

Tung prislapp för mellanklass

Frågan är om Motorola kan återuppliva den succén med 2019 års upplaga av Razr. Kanske inte omedelbart, då den precis som den andra Sverigeaktuella vikbara mobilen Samsung Galaxy Fold är magstarkt dyr, runt 18 000 kronor väntas den kosta när den blir tillgänglig för förbokning strax efter årsskiftet, och tillgänglig för leverans i slutet av januari.
 

Och för de pengarna får du, rent prestanda- och funktionsmässigt, inget särskilt märkvärdigt. Det är en smartphone med Snapdragon 710-processor, 6 GB ram-minne, 128 GB lagring, 6,2 tums oled-skärm med lite extra avlångt 21,9-tumsformat, och en inte extremt märkvärdig 16-megpixelkamera.

 

Den har visserligen både laserguidad autofokus och tof-sensor, så med rätt optik har den potential att fota riktigt bra. Men hur det är med den saken får vi vänta och se tills vi får tag på ett riktigt recensionsexemplar. Det är dock bara en kamera, så sådant som vidvinkel eller optisk zoom får du klara dig utan.
 

 

Sim-kortet utslängt

Bland specifikationerna är det faktiskt en sak som sticker ut, Razr kör e-sim, och bara e-sim. Någon traditionell simkortplats finns inte. Det säger vi glatt tack och adjö till och hoppas att fler mobiler gör 2020.

 

Precis som original-Razr har den en extra mini-skärm på utsidan när den är ihopfälld. Den har inte full Android-funktionalitet, som den som sitter på utsidan på Galaxy Fold, utan du är begränsad till vissa utvalda funktioner.
 

Du kan hantera samtal (men inte ringa upp), läsa meddelanden och snabbsvara (men inte skriva själv), hantera musikspelare och prata med Google Assistent. Du kan inte få upp tangentbord eller ens nummerknappsats för att ringa samtal. Eftersom stora kameran hamnar framtill kan du dock ta selfie-bilder med den för lite extra upplösning och kvalitet.
 

 

Coolt, men coolt nog?

Förutom det har den inga funktionsmässiga egenskaper som gör den påtagligt mycket bättre än tillverkarens andra telefoner i högre mellanklass… som kostar cirka 3 000 till 5 000 kronor. Och en miniatyr-oled att göra enstaka saker på är inte något dyrt, tekniskt underverk i sig, även om det är sällsynt. Så det du betalar över 10 000 kronor extra för är kort och gott flipp-designen och den vikbara skärmen, och nostalgi- och coolhets-faktorn som kommer med den.

 

De två faktorerna är i och för sig skyhöga. När vi får Razr i handen är det lite som att färdas femton år bakåt i tiden, och fem år framåt, på en och samma gång. Luren är byggd i glas, en del plastytor och en ram och vikmekanism i rostfritt stål. Den är lite bredare än en traditionell flippad dum-telefon, men tunnare än de flesta, förutom kanske just de gamla Razr-lurarna.
 

Vi fäller upp den med betryggande gedigen mekanik med ett visst motstånd i gångjärnen. Det går faktiskt att flippa upp den med ett armledsryck om du vågar det, men då känner vi hur den riskerar att glida ut handen. Uppfälld är den nämligen riktigt tunn och vi har inget jättebra grepp på sidorna. Volym- och på-knapp på sidan är därför också av naturligt skäl små och lite pilliga att hantera.

 

Den är dock faktiskt byggd för att just kunna göra så, som många använde flippmekaniken på den gamla goda tiden. Du kan också lägga på luren vid samtal bara genom att snäppa ihop. Det är lite coolt bara det.
 

 

Snyggast vik hittills

Denna typ av böjbar skärm klarar en hel del men inte hur vassa veck som helst. Vikmekanismen i Razr är väl genomtänkt och skärmen går som i en ögla inne i gångjärnet, och när vi viker ihop den så syns det faktiskt att den sjunker bakåt i vecket. Det gör att skärmpanelen aldrig viks särskilt skarpt.
 

Tack vare det har Motorola till skillnad från Samsung fått de bägge halvorna att sluta tätt utan glipa emellan när de är ihopfällda. Det både ser snyggt ut och är en trygghet då det innebär att sådant som damm, sand och smuts håller sig borta från skärmen. Motorola säger att skärm ska ha fått någon sorts repskyddande ytbehandling, men den är givetvis inte lika tålig som en med glasyta. En annan fördel för Razr är att den inte har lika påtagliga ljusskiftningar i bilden i skarven som Galaxy Fold har.  

 

Precis som original Razr har den en tjock och drygt centimeterbred puck längt ner. Där sitter fingeravtrycksläsare av traditionell typ, och även lite extra elektronik som nfc-enhet. Enligt uppgift ska den även agera som resonanslåda för en extra kraftfull bottenhögtalare. Och jodå, volymen verkar rejäl. Inte unikt högljudd men tillräckligt för att höras i den stimmiga demolokalen och strax utanför med mycket trafikbrus i bakgrunden.
 

 

Hållbarhet återstår att se

Det stora orosmomentet för en mobil som denna blir givetvis hur hållbar den är. På frågor om hur uthållig vikmekanismen är eller vilka former av påfrestningar den testats för var svaren mestadels undvikande, men Motorolas representanter på plats hävdade att den ska hålla ”lika länge som en vanlig smartphone”. Det är kanske inte en så konkret definition som vi hoppades på. Men telefonen har i alla fall en utökad tillverkargaranti i två år, där du vanligen får ett.    
 

När hajpen och nostalgi-endorfinerna har lagt sig och vi fått några timmar på oss att tänka efter är det dock uppenbart att du här får betala svindlande mycket för en välbyggd men funktionsmässigt genomsnittlig mellanklassmobil. Där vikmobiler som expanderar till surfplattor erbjuder en extra dimension i funktion får du här inget sådant. Bara en fullskärms smartphone som du kan få ner tillräckligt i storlek för att stoppa i bröstfickan. Dessutom med ett oroande litet batteri.

 

Vi applåderar Motorolas initiativ att tänka annorlunda med ny teknik, och att de gör mobilbranschen lite mer varierad och intressant. Men finns det tillräckligt med stil, nostalgi och identitet här för att locka till försäljning i miljontal som med gamla Razr? Det har vi väldigt svårt att se.

 

En och annan köpare som värdesätter att ha något genuint annorlunda i fickan över tunga prestanda och toppklass på kameran kanske kan spendera sina rikedomar på den istället för till exempel en Iphone 11 Pro Max. Kanske. Och kanske kan ett mer långvarigt test med användning i verkliga livet övertyga oss mer på den punkten. Vi återkommer givetvis med en riktig recension när vi har ett eget ex av Razr på redaktionen.