God of War Ragnarök: Uppföljaren är större, bättre och hårdare

Testat spel: God of War Ragnarök
Pris: Från 677 kronor via Prisjakt

 

Balder är död, Fimbulvinter kommen och Kratos son Atreus får veta vem han egentligen är. Pusselbitarna för den nordiska mytologins domedag faller på plats. Går Ragnarök att stoppa eller är ödets trådar redan flätade?

 

Fortsättningen följer

Det är lika bra att ta det direkt; God of War Ragnarök är en direkt uppföljare till den eminenta God of War-rebooten från 2018. Händelser, karaktärer och deras drivkrafter baseras helt på vad som hände då. För att förstå och få ut allt av berättelsen kan det därför vara bra att friska upp minnet kring de viktigaste händelserna.

Har du inte spelat föregångaren är det dags nu, inte minst då den både ingår i Playstation Plus Collection och renderas i 4k-upplösning och 60 bilder per sekund på Playstation 5.

 

En profetia som infrias

När vi nu återförenas med Kratos i den skandinaviska vildmarken har tre år passerat sedan händelserna i det första spelet. Kratos son Atreus, som i slutet av det förra äventyret fick se profetior om sitt sanna namn och bakgrund, har blivit äldre och mindre gnällig – men desto mer målmedveten. Precis som Kratos nämnde i föregångaren är det här Atreus berättelse. Vem han är, vad han är – och vad är hans roll i Ragnarök?

 

På den resa som väntar står far och son öga mot öga med ett flertal välkända gudar och bestar hämtade från den nordiska mytologin. Att berättelsen tar stor inspiration från vår egen fornhistoria gör upplevelsen lite extra rolig, särskilt eftersom både designen och deras manér är långt mer intressant än vad vi sett i till exempel Marvels superhjälte-universum.

 

Vilken sida är den rätta?

Det är också svårt att veta vilka handlingar som egentligen är rättfärdigade. Står verkligen Kratos och Atreus på den goda sidan alla gånger? Eller har Oden, Tor och de andra asarna en poäng i sin syn på världen? Eller står alla rent av på samma sida?

 

Det ger en känsla av ovisshet, en känsla som förstärks när vi åter besöker vissa platser från det förra äventyret och ser vilka konsekvenser våra tidigare handlingar fått. Till skillnad många andra spel känns det faktiskt som att handlingen och själva spelmomenten oftast går hand i hand i God of War Ragnarök.

 

Det enda som stör oss med berättandet är att det blir lite för mycket ibland. Överlag är mixen mellan utforskande, pusslande, fiende-dunkande och mellansekvenser väl avvägd, men det finns tillfällen då konversationer aldrig riktigt vill sluta.

 

Kraftfull finess

Men God of War har så klart inte degraderats till en vandringssimulator; det är fortfarande härligt intensiv och köttig action som är spelets kärna. Och även om mycket av handlingen kretsar kring Atreus, är det fortfarande framför allt Kratos som står för våldet.

 

Precis som 2018 är striderna tunga och taktiska. Kratos måste använda både vapen, sköld och Atreus pilar på rätt sätt för att övervinna alla olika fiender som står i deras väg. Det finns ett stort antal attacker för vardera vapen att låsa upp och förbättra, attacker och egenskaper som snabbt blir viktiga att för att kunna besegra alla fiendetyper på bästa sätt. Att försöka knapphamra sig genom striderna går hyggligt mot enklare motståndare, men så snart det dyker upp starkare motstånd tar det stopp.

 

När ett flertal fiender omringar oss, fiender som blivit allt duktigare på att blockera attacker, är det svårt att hålla huvudet kallt. Istället för att göra snygga och kraftfulla attackkombinationer lyckas vi ibland fumla till det mesta samtidigt som hälsomätaren töms i snabb takt. Vårt fel i första hand, så klart, men också ett tecken på att de offensiva möjligheterna faktiskt är lite för stora.

 

Trånga korridorer med makalösa vyer

Vid sidan av handling och kontroll bygger också speldesignen vidare på God of War från 2018. Vad som väntar är alltså halvtrånga korridorer fyllda med monster, vålnader och halvkluriga pussel. Vägen framåt är tydligt utstakad, men det finns också gott om sidospår med mer kluriga pussel och svårare fiender – och belöningar som gör mödan värd.

 

Något annat som är positivt med sidospåren är att vi får se mer av den värld som skapats. Utsökt design gifter sig med tekniskt imponerande grafik; överallt trängs stämningsfulla detaljer och vi kan nästan känna temperatur och doft från platsen vi för tillfället besöker. Även variationen imponerar med trånga, fuktiga gångar och kylslagna skogar som samsas med lummiga djungler och vackra bergsvyer som sträcker sig så långt ögat når.

 

Ändå kan vi inte låta bli att vara lite besvikna över världens relativt enkla uppbyggnad. Vi vill inte nödvändigtvis se en helt öppen spelvärld, sådana finns det redan alltför gott om i dagens spel, men fler friare rutter och lite större områden, som i sin tur lett till mer upptäckarglädje hade varit välkommet.

 

Nygamla rötter

Att äventyret bygger på beprövad teknik har däremot också ett par stora fördelar. Dels är äventyret härligt polerat; antalet buggar vi stötte på under vår över 40 timmar långa resa kan räknas på ena handens fingrar.

 

En annan välkommen sidoeffekt av den relativt återhållsamma bandesignen är bilduppdateringen som håller sig stabil i alla fyra tillgängliga alternativ. I vanlig ordning valdes mellanläget, med 40 bilder per sekund, vilket ger den bästa grafiken och kontroll som är nära nog prestandaläget. Det kräver emellertid en 120 Hz-skärm; utan en sådan är det regelrätta prestandaläget som visar 60 bilder per sekund att rekommendera.

 

Det finns dock en punkt där de gamla rötterna ger spelupplevelsen en törn; de påtvingade laddningspassagerna. En tidigare smart lösning som med dagens SSD-diskar inte behövs i samma omfattning – men när det är inbyggt i bandesignen är det svårt att komma ifrån. I en tid då vi på nolltid kan hoppa över hela världar, blir det märkligt när Kratos gång på gång måste klämma sig mellan klippblock eller huka sig för att långsamt lulla genom trånga passager.

 

Den gamle trotjänarens sista vers

Att spelet är byggt för Playstation 4 är också en sanning med modifikation. Nu har vi visserligen bara plågat vår Playstation 4 Pro i någon enstaka timme med God of War Ragnarök, och i sin egen bubbla ser det överlag bra ut.

 

Jämte versionen på Sonys senaste konsol blir det emellertid snabbt uppenbart vilka uppoffringar som gjorts. Dels är många grafiska effekter nedtonade eller saknas helt, dels fungerar inget av de två grafiklägena särskilt tillfredsställande. Playstation 4-versionen är långt ifrån en katastrof, men det är uppenbart att den konsolen sjunger på sista versen.

 

En värdig uppföljare

Det finns mycket att säga om God of War Ragnarök. Det mesta bra, men det finns också en viss besvikelse över att det är en så pass trogen uppföljare. Inte minst alla de gånger då det blir uppenbart att rötterna delvis sitter i gammal teknik.

 

Gamla rötter till trots är God of War Ragnarök en värdig uppföljare. Det tar allt som gjorde föregångaren så bra, men förfinar det på flera viktiga punkter och levererar ett storslaget äventyr som både imponerar med intensiv action och en handling som berör.

---

 

God of War Ragnarök

Testat: Oktober/november 2022
Genre: Action
Utvecklare: Sony Santa Monica
Utgivare: Sony
Plattform: Playstation 4, Playstation 5
Testat på: Playstation 5
Storlek: 84 GB (107 GB Playstation 4)
Releasedatum: 2022-11-09
Pris: Från 677 kronor via Prisjakt