Tillbaka till 00-talet med Square Enix

Square Enix må vara mest kända för Final Fantasy-serien och diverse spin-offs, men på senare år har de satsat stort för att bredda sitt spelutbud. Det märktes inte minst under 2022 med bland annat kortspelet Voice of Cards, fmv-äventyret The Centennial Case: A Shijima Story och odlingsrollspelet Harvestella. Lägg därtill hyllade remakes som Romancing SaGa: Minstrel Song och Live A Live.

 

Något som sticker ut extra för Square Enix 2022 är deras flört med klassiker från millennieskiftets första decennium. Dels i form av nyversioner av de två PSP-klassikerna Crisis Core och Tactics Ogre, dels de helt nya äventyren Valkyrie Elysium, Diofield Chronicles och Star Ocean: The Divine Force – tre spel vars grund osar Playstation 2. Frågan är om gammalmodiga roll-och strategispel är värda din tid 2023?

 

Crisis Core: Final Fantasy VII Reunion

Filmer, serier, spel, böcker – succén med Final Fantasy VII ledde till en lång rad mer eller mindre lyckade sidospår. Störst av dem alla var Crisis Core, ett actionrollspel som utspelas precis innan händelserna i Final Fantasy VII. I huvudrollen hittar vi Zack Fair, en karaktär med starka kopplingar till Cloud Strife, Aerith, Sepiroth och andra kändisar från Final Fantasy VII.

När Crisis Core nu, för första gången, hittar utanför Playstation Portable har mycket – och lite – hänt. Grunderna känns igen från 2007 med tydliga begränsningar i världsdesignen och ett uppdragsbaserat spelupplägg i snacksize-format, i första hand anpassat för korta sessioner. Men även om miljöer, karaktärer och fiender är desamma, har de varsamt byggts om med modern grafik. Det skapar dock en ytterst ojämn inramning där vissa delar fått en ordentlig make-over, medan andra inte är mer än upphottade psp-detaljer.

 

Något som däremot håller hög klass är det unika stridssystemet. Ett stridssystem som tack vare ett par enkla förbättringar inte känns ett dugg föråldrat. Zack kan springa runt fritt på slagfältet, utföra attacker och bränna av magi med ett knapptryck, samtidigt som en slotmaskin i ena hörnet slumpar fram summons, specialattacker och bonusegenskaper. Det är snabbt, snyggt, flexibelt – och framför allt roligt.

 

Enligt utvecklarna har de velat göra Crisis Core till ett mellanting av en remake och remaster. Något de också lyckats med, på gott och ont.

Crisis Core: Final Fantasy VII Reunion

+

Beroendeframkallande upplägg
Stora förbättringar jämte psp-originalet
Ett måste för Final Fantasy-fans

–

Trots förbättringarna är psp-rötterna är tydliga
Väldigt ojämn presentation
 

Genre: Actionrollspel
Plattform: Playstation 5, Playstation 4, Xbox One, Xbox Series X/S, Nintendo Switch, pc
Testat på: Playstation 5
Storlek: 21GB
Pris: 499 kronor hos Amazon Sverige (PS5)
Betyg: 3,5 av 5

---

 

Tactics Ogre: Reborn

Tactics Ogre är ett strategirollspelspel med rötterna hos Super Nintendo, men är kanske mest känd för remaken som hittade till Playstation Portable 2010. En remake som nu alltså fått en ännu en chans, i ännu en remake. Mycket är dock sig likt sedan sist, inte minst de rutindelade slagfälten där de turordningsbaserade striderna utspelar sig. Likaså den spännande, och helt röstsatta, berättelsen vars vändningar påverkas av spelarens val.

 

Till skillnad från de flesta andra nyversioner är det emellertid inte grafiken som fått mest kärlek i Tactics Ogre: Reborn; de suddigt uppskalade pixlarna kan till och med göra att spelet ser sämre ut nu än 2010. Under ytan har däremot mycket hänt med en förenklad hantering av trupper, föremål, utrusning och klasser. Förenklad betyder emellertid allt annat är enkelt, och trots att flera möjligheter skalats ned finns ett oerhört djup i att anpassa varje soldat.

 

Och att anpassa trupperna är ett måste i Tactics Ogre: rätt vapen, rätt magi och rätt klass. Inledningsvis är striderna hyggligt förlåtande, men snart blir de riktigt kniviga – och roliga. Det här är en klassiker med all rätt, men var beredd på en matig utmaning, en hel del småpill med trupper och strider som kan vara i en timme – och sluta med en snöplig förlust.

Tactics Ogre: Reborn

+

Ett av de bästa japanska strategirollspelen
Många välkomna förbättringar
Härlig pixelgrafik

–

Svårt att hålla ordning på alla siffror, klasser och funktioner
Stundtals väldigt oförlåtande
Ingen större grafisk förbättring

---

 

Star Ocean: The Divine Force

Precis som Tactics Ogre har rollspelsserien Star Ocean sina rötter hos Super Nintendo. Seriens första steg utanför Japan var däremot Star Ocean: The Second Story till Playstation, ett äventyr som än idag är seriens absoluta höjdpunkt. Faktum är att varje uppföljare snarare blivit sämre och sämre – tills nu.

 

Likt sina föregångare bjuder Star Ocean: The Divine Force på en storslagen saga som blandar högteknologisk science-fiction med medeltida riddarborgar. Huvudpersonen Raymond och hans besättning blir plötsligt beskjutna ute i rymden, och kraschlandar på en planet där rymdresor inte ens är en fantasi.

 

Även om det tar väl lång tid innan berättelsen tar fart ordentligt, och huvudkaraktärernas tveksamma design och uppträdande gör det knepigt att bry sig om dem inledningsvis, är det svårt att sluta spela. Mycket tack vare de roliga och fartfyllda striderna, samt glädjen i att upptäcka spännande platser, mysiga byar och majestätiska städer i den lika stora som klassiska rollspelsvärlden. Det ska också sägas att handlingen greppar tag, till slut.

 

Star Ocean: The Divine Force må inte vara i närheten av seriens andra del, men det gör betydligt fler rätt än sina polygonuppbyggda föregångare – och står också starkt jämte andra japanska rollspel med hygglig utvecklingsbudget. Äventyret för, på ett bra sätt, tankarna till de många lyckade japanska rollspel som hittade till Playstation 2 mot slutet av konsolens liv. Var bara beredd på att The Divine Force inte alls är lika påkostat som genrens giganter.

Star Ocean: The Divine Force

+

Roliga, snabba och varierade strider
Ett japanskt 3d-rollspel i klassisk stil
Medeltid och sci-fi i en härligt märklig mix

–

Svajig karaktärs- och monsterdesign
Onödigt tillkrånglade menyer och funktioner
Mycket rännande i spelvärlden

Genre: Rollspel
Plattform: Playstation 5, Playstation 4, Xbox One, Xbox Series X/S, pc
Testat på: Playstation 5
Storlek: 64GB
Lägst pris: 549 kronor hos Amazon Sverige (PS5)
Betyg: 3 av 5

---

 

Diofield Chronicles

Med en kort men spännande introsekvens, sätter strategirollspelet Diofield Chronicles en stämningsfull anfang. Därefter kastas vi direkt in i strider som till en början känns lovande – delvis eftersom de utspelar sig i realtid och inte omgångsbaserat.

 

Tyvärr tar det inte lång tid förrän skepticismen växer. Striderna utspelas på små slagfält utan nämnvärd terräng att utnyttja, vilket tillsammans med få trupper och begränsade attacker gör att de taktiska möjligheterna kraftigt begränsas. Lägg därtill detaljfattiga karaktärer som ofta pratar med ren text snarare än röstsatt tal.

 

Men trots ett flertal tveksamma inslag lockas vi hela tiden vidare i äventyret. Även om berättelsen förmedlas på ett hattigt vis vill vi veta vad som händer i kriget – och ser fram emot att möta nya vänner och fiender. Att striderna är relativt snabba och lättsmälta är på ett sätt också positivt. Även om de strategiska möjligheterna lämnar en del att önska är det viktigt att hela tiden vara på tårna, positionerna trupperna och välja rätt attacker för att inte bli överrumplad på slagfältet.

 

Samtidigt kan vi inte förneka att striderna hade mått bra av mer variation och utmaning. Förutsättningarna finns där, men de används sällan och istället rullar de flesta strider på i välbekanta spår. Å andra sidan är det inte enbart negativt att funktioner och finesser aldrig rör sig ut i den djupa delen av bassängen. Är du en nybörjare i genren, eller inte orkar lägga över en timme på en enda strid är Diofield Chronicles väl värt en titt.

Diofield Chronicles

+

Lagom lättsmält strategi utan massor med småpill
Snabba och actionfyllda men ändå taktiska strider
Stämningsfulla mellansekvenser
 

–

Striderna tuffar på i likartade fotspår
Träiga karaktärer
Den begränsade budgeten märks