Fantastiska Resident Evil: Village skrämmer vettet ur oss
Efter lyckade nyversioner av Resident Evil 2 och 3 har Capcom återvänt till det format de påbörjade i och med Resident Evil VII: Biohazard. Del åtta är om möjligt ännu läskigare och mer variationsrikt än sin föregångare
Av Raphael Cano Felix
M3
Sammanfattning
Expertbetyg
Fördelar
Varierade miljöer
Fascinerande karaktärer och monster
Fantastiska ljud- och ljuseffekter
Dual Sense-kontrollen gör under för vapnen
Nackdelar
Kunde ha varit mindre linjärt
De gamla konsolerna gör det inte rättvisa
En specifik fiende känns väldigt “over the top”
Omdöme
Resident Evil: Village tar upplägget från den sjunde delen och mixar det tillsammans med det allra bästa ur seriens historia. Det förtrollar och chockar oss på samma gång, till den grad att vi blir helt beroende av det. En nutida klassiker som sätter en ny standard, precis som Resident Evil 4 gjorde en gång i tiden.
Resident Evil VII: Biohazard var den nystart serien behövde efter att ha fallit djupt in i actionträsket med del fem och sex. Vi följde den då nye protagonisten Ethan Winters i hans kamp för att återfinna en sedan länge förlorad partner. Del sju innebar också en återgång till ett mer klaustrofobiskt upplägg, där vi navigerade längs trånga utrymmen och mörka gångar i ett isolerat, förfallet hus mitt i Louisianas träsk.
Det mest inlevelserika detaljen var förstpersonsperspektivet, något som i Resident Evil-sammanhang annars bara använts i halvdana sidospel. I del sju kändes perspektivbytet däremot helt rätt, och blev dessutom en länk till vår annars ansiktslöse huvudperson. Hans skräckupplevelser blev våra mardrömmar, och allt hemskt han gick igenom fördes även över på oss. Vi var nog inte de enda som blev traumatiserade av den första genomspelningen.
Helvetet har frusit till is
I Resident Evil: Village har det gått ett par år sedan nämnda händelser från föregångaren. Ethan och hans partner Mia har flytt till Europa. Här försöker de leva familjeliv tillsammans med sin nyfödda dotter. Men Ethan är orolig och har svårt att släppa det som hänt. Stämningen i lägenheten är lågmäld, som att vi vet att något hemskt är på gång. Lugnet före stormen. Och precis som vi anat ändras vardagslugnet till ett blodbad inom loppet av ett par minuter. Det ena leder till det andra, och småningom befinner sig Ethan mitt i en snöstorm. Frusen och helt mörbultad hasar han sig fram genom det mörka vinterlandskapet, för att så småningom hamna i en till synes helt övergiven by. Här börjar kampen om att återfå vår familj, än en gång. Vi tar våra första steg bland förstört bråte, halvt förfallna stugor och snötäckta stigar. Inuti husen ser vi misären med egna ögon, men den är inte lika grafiskt motbjudande som Baker-familjens matvanor i Resident Evil VII. Det enda som överröstar Ethans trötta andning är knarrljud från hustaken. Och trots att det är mitt på ljusa dagen, bland snötäckta småhus och öppna miljöer, är vi räddare än någonsin.När vi når spelets första återvändsgränd, i form av ett skjul, märker vi att Village är en helt annan best än sin föregångare. Helt plötsligt anfaller varulvslika bybor oss från alla håll, i ett scenario som liknar Resident Evil 4. Men betraktat från ett förstapersonsperspektiv blir paniken mer påtaglig. Vi springer ut och letar febrilt efter något att slå tillbaka med. Klättrar på isiga hustak i hopp om att antagonisterna inte kommer att följa efter. Det fungerar inte.
Bland vargar och demoner
Varulvstemat kommer att visa sig vara konstant i spelet, där övervägande delen av de vanliga fienderna är just infekterade bybor med…vargtendenser. Vissa har bara sylvassa klor, huggtänder och riktigt fula nunor. Andra har övergått till ett mer varglikt beteende och springer på alla fyra. Gemensamt för alla är att de inte räds för att visa sig för vår protagonist.Ett av de kusligaste ögonblicken infinner sig precis i början av spelet. Vi når en trång gränd mellan ett par hus. Tystnaden är total, och vi släpper garden för ett ögonblick för att inspektera de häpnadsväckande miljöerna runt omkring. Och missar därmed också att det sitter ett par varulvar på hustaken, som bara väntar på att anfalla när vi minst anar det. Där och då inser vi att det inte går att släppa garden i Resident Evil Village. Alls. Oavsett om det är varg-varelser eller några av de andra fienderna i spelet. Till och med de få, kvarvarande djuren vill åt oss. Till synes helt vanliga grisar och getter är ute efter vårt blod. Känslan är att en del av den rena skräcken från sjuan har bytts ut mot en mer spänd och plågad tillvaro. Men läskigt är det likt förbaskat.
Femtio nyanser av skräck
Detta märks framför allt när vi tar oss till områden som angränsar byn. Exempelvis det slott som huserar en viss vampyrdam som blivit populär bland fans, långt före Village ens hade en spelbar demoversion. Vi talar förstås om den förfärliga Lady Dimitrescu och hennes lika förfärliga döttrar, som är några av de många och tillika färgstarka gestalter vi stöter på längs äventyret. När vi utforskar Dimitrescu-slottet påminner allt väldigt mycket om det allra första Resident Evil. Vi samlar på nycklar och löser pussel. Stöter på andra typer av varelser än de vargar som huserar nere i byn. Och den fantastiska ljudkulissen gör att vi håller extra hårt om kontrollen. Just för att vi vet att inget är förutsägbart här. När Lady Dimitrescu till slut får nog av våra bravader förvandlas spelet plötsligt till Resident Evil 3. Den som kan sin Resident Evil-historia vet nog vad det innebär.Och det är just den sortens variation som utmärker Village. Att avslöja vilka sorters grepp Capcom använt för att skaka om oss (pun intended) vore att förstöra upplevelsen för varenda person som läser denna text. Det vi däremot kan berätta är att vi längs hela äventyret blivit rejält överraskade av hur varje nytt område bjuder på en alldeles egen touch av skräck. Kort förklarat – det tar det allra bästa från de tidigare spelen och räds inte för att inspireras av andra konkurrenter.
En detaljrikedom att dö för
Ett annat drag som också känns helt rätt är att Capcom utvecklat Resident Evil Village just med nästa generations spelkonsoler i åtanke. Och då inte bara de klara, grafiska skillnaderna på karaktärer och byggnader, som märks av mer än någonsin. Vi har även olika typer av vädereffekter som imponerar stort. Exempelvis när vi spränger bort en halv vägg inuti slottet och ser ljuset tränga in, tillsammans med ett kraftigt blås fyllt av isiga partiklar. Vi hinner dock sällan stå kvar och begrunda varenda fantastiskt återgivna detalj i mer än ett par sekunder, då vi trots allt ständigt känner oss förföljda. Och även den biten är betydligt bättre här – miljöerna vi flyr genom flyter nämligen in i varandra, helt utan jobbiga laddningstider eller liknande.
Dessvärre är det grafiska inte lika imponerande på de gamla konsolerna. Resident Evil Village på en Playstation 4 Pro känns grötigare och inte lika njutbart. Sega laddningstider åsido hackar spelet till på sina ställen, trots att vi kör i framerate-läget. Mest oförlåtligt är förstås att Capcom påstår att dessa versioner finns för att de är spelbara, men efter 30 minuters plågor kan vi konstatera att Village borde förblivit exklusivt för de konsoler och pc:n som pallar trycket. Som tidigare nämnt ser vi också allt ur Ethans perspektiv, och med det även alla hemskheter han råkar ut för från första parkett. Här har Capcom absolut inte sparat på krutet, och om du förfärades av det lilla han råkade ut för i Resident Evil VII så skickar vi härmed en varning. Village tar nämligen våldet till nya nivåer. Inte så pass mycket att det övergår till gore, men betydligt mer grafiskt.
Fantastiska vapen och var du kan hitta dem
Ett annat inslag som känns igen från Resident Evil 4 är den mystiska vapenhandlaren som dyker upp på de mest oväntade platserna i spelet. I Village är det den mystiske “The Duke” som förser dig med såväl nya vapen som uppgraderingar av gamla. Variationen här är enorm, sett till Resident Evil-standard då, och bådar för många genomspelningar. Precis som i del fyra. Med det sagt rör det sig fortfarande inte om en actionkavalkad som i Resident Evil 6 eller 3. Istället komplementerar vapnen varandra perfekt, och vi tvingas in i det närmaste att lära oss att använda dem mot olika mål. Ammunition är nämligen en bristvara, och trots att vi numera kan crafta fram dessa är själva delarna som behövs inte alltid tillgängliga.
En samling misfits som vi älskar till döds
På tal om The Duke, och tidigare nämnda Lady Dimitrescu, är karaktärsgalleriet något av det mest briljanta vi skådat i ett Resident Evil-spel. Aldrig förr har en del i serien samlat så många karismatiska karaktärer samtidigt, utan att de känns överflödiga. De faller dessutom inte i vanliga klichéroller, utan har var och en sin egen, definierande bakgrund och motiv. När vi når slutsekvenserna, efter dryga tio timmar av skräck, är det just dessa som sitter starkast i vårt minne. Var och en som stått för en liten del vardera av det frusna helvete vi tagit oss igenom. Från den helt snötäckta byn och det intilliggande slottet till grottsystem och mer industrialiserade områden. Samtliga har präglats av varje karaktärs vansinne – och är också anledningen till det variationsrika upplägget.
En mall för framtida skräckspel
Vi blir också, återigen, påminda om att detta perspektiv trots allt är framtiden för Resident Evil. Känslan av flykt är mer påtaglig, och tillsammans med en ännu tajtare kontroll än sist blir upplevelsen fulländad. När eftertexterna rullat färdigt vill vi inte ta det lugnt. Vi vill inte glömma och gå vidare. Vi drivs istället till att spela om det på en ännu högre svårighetsgrad. Vi tänker på det när vi inte sitter framför vår spelkonsol. När ett spel tar över vår vardag på samma sätt som Resident Evil Village, på ett sätt som enbart Resident Evil 4 tidigare gjort, är det ett gott tecken. Ett tecken på att vi har att göra med en framtida klassiker och tillika blåkopia på hur ett skräckspel ska vara.
Resident Evil Village
Testat: Maj 2021 Genre: Skräck/äventyr Utvecklare: Capcom Format: Playstation 5, Xbox Series X/S, pc, Stadia, Playstation 4, Xbox One Testad plattform: Playstation 5 Lansering: 7 maj 2021 Pris: Cirka 336 kronor hos Amazon Sverige (PS5) 249 kronor hos Amazon Sverige (PS4)
