Att Stockholm nu riskerar att förlora världsmästerskapen i Dota 2 – The International – är pinsamt för Sverige. Vi är en framstående e-sportnation som tyvärr hålls tillbaka av mossiga regelverk. I sin nuvarande form hindrar reglerna utfärdandet av elitidrottsvisum (eller motsvarande) till de världsstjärnor som tänkt vara med och fylla Globen i höst och cementera Sveriges plats på e-sportkartan. Det försvårar i sin tur avsevärt den logistik som krävs kring ett så här stort evenemang.
Det här svaret gör att framtiden ser mörk ut för att ett svenskt e-sportförbund någonsin ska få komma in i värmen. Hur definierar man e-sporten som idrott, och vilka idrottsgrenar är det RS eftersöker? Är det spelgenrer eller spel?
Riksidrottsförbundets, RF, stadgar var oförenliga med de ansökningar som två (!?) e-sportförbund lämnade in för bedömning inför förbundets årsmöte. Riksidrottsstyrelsen, RS, avskyr när fysiska moment är underordnade de psykiska i en sport eller idrott. Därför avslogs ansökningar från såväl svenska bridge- som schackförbunden medan padelspelare och islandshästryttare välkomnades i gänget.
För e-sporten förberedde RS däremot ett annat svar. Så här lät det en dryg månad innan de nekande besluten fattades under årsmötet:
“Riksidrottsstyrelsen anser att de båda förbunden varken i sina stadgar, tävlingsregler eller ansökan tydligt har definierat vilken idrott eller vilka idrottsgrenar inom det vida begreppet e-sport som förbundet administrerar och bedriver. Således är det inte möjligt att bedöma medlemsansökan utifrån de villkor som finns i RF:s stadgar.”
Den fysiska aspekten är givetvis också en del av problemet, men där har hyfsat statiska idrotter som dart bevisat att ett medlemskap kan beviljas. Svenska Dartförbundet nekades tio gånger innan man till sist fick gå med 2009. Man skulle kunna hävda att e-sport också är en precisionsidrott, men problemet verkar alltså snarare ligga i att den är svårdefinierad. Det är inte dart.
Att två olika e-sportförbund lämnade in ansökningar samma år reagerades det också på. Både Svenska E-sportförbundet och E-sportförbundet SESF ville gå med, vilket RS inte gillade. Där behöver de båda förbunden nog tänka till lite för att ens ha en tillstymmelse av en suck vid framtida bedömningar.
Är Riksidrottsförbundet rätt plats för e-sporten, även om de skulle skriva om sina stadgar för att inbegripa den? Jag är tveksam. Tillsammans med andra mer psykologiskt orienterade sporter (inte idrotter) som bridge och schack skulle det kanske gå att forma en annan sammanslutning som skulle omfattas av samma tyngd i viktiga frågor som elitvisum, inresetillstånd och stora evenemang.
Jag vet inte hur det är med bridge och schack nu för tiden, men e-sporten är alldeles för stor för att kunna nonchaleras på det här sättet. The International och liknande tävlingsarrangemang drar långt mycket större intresse än ett avdankat hockey-VM vill jag lova.
The International arrangeras av spelutgivaren Valve. I ett besviket utlåtande skriver företaget att man minsann blivit lovat att evenemanget skulle kunna hållas i Globen – av Visit Stockholm och Stockholm Live. Vad har dessa aktörer att säga till om när det kommer till pandemiregler, elitidrottsvisum och vad som får göras med hänsyn till den globala covid-19-situationen?
När e-sportförbundens ansökningar för tre veckor sedan fick kalla handen av RS blev det plötsligt ett jäkla halabaloo. Inte kan Valve och de Stockholmska aktörerna ha räknat med att e-sporten skulle röstas in under Riksidrottsförbundets årsmöte? Man borde ju rimligen haft massor av tid att tillsammans med beslutsfattande politiker förklara situationen och begära dialog om ett undantag.
Men nej, först när ansökningarna föll hörde man i panik av sig till inrikesminister Mikael Damberg och krävde ett undantag för ett enskilt e-sportarrangemang. Svaret blev “nej” och de efterföljande påtryckningarna har mötts av tystnad. Nästan som om vi hade en politisk kris i Sverige för tillfället och Damberg och company är upptagna med andra saker. Något har uppenbarligen inte gått rätt till i processen som lett fram till den situation vi befinner oss i nu.
Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att The International ser ut att glida Sverige ur händerna. Som man sett fram emot denna världsturnering! Det rådande scenariot är en stenhård käftsmäll för de som lever och andas e-sport – vad krävs egentligen för att bli tagen på allvar? Hur många miljoner prispengar och skrikande fans ska det till för att de med möjlighet att förändra ska erkänna hur viktig e-sporten är för oss?
Det momentum Sverige byggt upp kring e-sporten får inte hanteras så här vårdslöst – varken av envisa idrottsförbund eller av beslutsfattare. Vårt lilla land måste kunna göra mer för att stötta den här sporten. Tisdagen var en pinsam dag för svensk e-sport och har kastat internationellt ljus på situationen. Kanske kan just detta faktum skapa en slags positiv motreaktion, men att förlora en av världens största e-sporthändelser på köpet är ett oerhört högt pris att betala.