Efter succén med Pokémon Go är det dags att locka över spelare till Switch-versionen. Men hur lyckad är fusionen mellan det traditionella och det nya?
Av Raphael Cano Felix
M3
Egentligen var allt det här bara en tidsfråga. Pokémon Go är fortfarande en succé än i dag och att inte använda det som inkörsport till de mer traditionsenliga spelen i serien vore att kasta pengar i sjön. Nintendo har visserligen redan testat detta knep tidigare, då Pokémon Sun och Moon lanserades under den värsta Go-hysterin, men rent spelmässigt finns det ändå stora skillnader spelen emellan.
Det är här Pokémon Let’s Go Pikachu och Let’s Go Eevee kommer in i bilden. Utvecklaren Game Freak har helt enkelt anammat lättillgängligheten i Pokémon Go och skapat en hybrid. En hybrid som på förhand väckt skepticism men som i praktiken fungerar bättre än väntat, om än inte helt perfekt.
Vi bor alla i en Pokémon-värld
Äldre fans av serien lär känna sig som hemma direkt. Let’s Go kan nämligen också klassificeras som en nyversion av det allra första spelet i serien. Vi får därmed klara oss med de första 151 monstren, men får å andra sidan även samtliga Mega-utvecklingar och Alola-varianter på köpet. Och vad gör det egentligen, när vi än en gång gör oss redo att återuppleva några av de mest ikoniska platserna och händelserna i seriens historia. När vi väl fått vår partner-Pokémon, Eevee eller Pikachu beroende på spel, och tar våra första steg utanför hembyn märker vi av den största innovationen. Alla slumpmässiga strider är ersatta med varianten från Pokémon Go. Men istället för att bara dyka upp på en tråkig gps-karta står de där bland buskarna. Vissa flyr, andra fäktar. Precis som om vi levde i en riktig Pokémon-värld. Och bäst av allt är att proportionerna på monstren har tagits tillvara på. Ser du en Onix eller Gyarados på kartan kommer de att täcka stora delar av skärmen. Helt magnifikt och verkligen på tiden.
Den som förväntar sig en traditionell fajt mot monstren får däremot omgående ett raskt uppvaknande. Striderna är numera reserverade för strider tränare emellan och är tämligen oförändrade sedan sist. För att fånga Pokémon går vi istället direkt mekanik som är hämtad direkt ur Pokémon Go, fast anpassad för Nintendo Switchs olika spellägen. Kör du handhållet gäller det att tilta konsolen för att ta sikte på ditt byte. Detta kräver inte mycket ansträngning från vår sida och känns efter ett tag helt naturligt.
Något vi tyvärr inte kan påstå förblir när vi spelar på tv:n i dockat läge. Här är det enda alternativet att simulera kastandet av Pokébollar med hjälp av Joycon-kontrollen. En kul detalj inledningsvis, men det blir efter tag frustrerande opålitligt och tröttsamt. Pokémon Let’s Go är dessutom inte kompatibelt med Pro-kontrollen, något som får ses som ett missat tillfälle. Att spela i dockat läge med kontrollens tiltfunktion hade varit ett utmärkt substitut till att svinga med armen tills mjölksyran är ett faktum. Det slutar helt enkelt med att vi främst spelar i handhållet läge, trots att hela grejen med Nintendo Switch är att ”spela överallt och hur du vill”.
Go-kompabilitet räddar när onlinelägen sviker
En detalj som hajpats rejält är möjligheten att parkoppla spelet med Pokémon Go. Genom att besöka en så kallad Go-park kan vi skicka över monster vi fångat i mobilspelet. Tyvärr gäller envägskommunikation, att skicka tillbaka Pokémon är tyvärr inte möjligt. Men vi kan åtminstone hämta in monster från olika konton helt utan problem och får dessutom bonusar i Pokémon Go för varje överföring vi utför. Detta förenklar även processen att fånga alla monster, då dessa finns utspridda mellan de två olika versionerna av Let’s Go.
Go-funktionen är i detta avseende en livräddare. Funktionen som tidigare använts för att skicka över monster, den mellan två enheter, är nämligen en skugga av vad det tidigare har varit. Visst kan vi fortfarande skicka över monster mellan Switch-konsoler som står nära varandra, men onlinevarianten är helt klart en besvikelse. Istället för att ta det koncept som fungerat fint i de senaste 3DS-spelen måste vi memorera våra vänners, för transaktionen, valda figurkoder. Och att byta Pokémon med en okänd spelare, eller för all del utmana, är bara att glömma.
Omdöme och betyg
Pokémon Let’s Go är trots sina brister mestadels en behaglig upplevelse. Att se monstren strosa omkring vid buskar, slätter och berg förstärker verkligen känslan av att ge sig ut på uppdrag för att fånga alla.
Ackompanjerat av de mest klassiska musikstyckena i serien, minnesvärda karaktärerna och de bäst designade Pokémon (ja, lite biased får man väl ändå vara) hade Pokémon Let’s Go även potential att bli allra bäst. Nu känns spelet snarare som den animerade serien – fruktansvärt bra inledningsvis för att senare bli en riktig pina. Åtminstone om du spelar på tv:n i dockat läge.
Fakta Pokémon Let’s Go Pikachu och Let’s Go Eevee
Genre: Rollspel Format: Nintendo Switch Utgivare: Nintendo, The Pokémon Company Utvecklare: Game Freak Lansering: Ute nu Fina, färgstarka miljöer och Pokémon i underbar symbios. Influenser från andra delar samt animen. Vanliga strider varvade med Go-mekanik gör det mer varierat. Begränsade kontrollmöjligheter. Inte mycket innehåll efter slutstriden. Kasst onlineläge.
