Det är minst sagt en rolig tid att leva i om du gillar mobiltelefoner. De telefoner som börjar komma ut på marknaden under 2013 är helt fantastiska. Först ut var Sony Mobiles Xperia Z som blev den första med 1080p-skärm att hitta ut på den svenska marknaden, och nu är det dags för HTCs formidabla flaggskepp One.
Just namnet HTC One är lite intressant val eftersom det redan finns One X, One X+, One V, One S, One SV och säkert några fler som vi har missat. Men nu heter den kort och gott One och vi förstår faktiskt varför de ville visa att det numera bara finns en. One är nämligen helt fantastisk. Det är givetvis det bästa HTC någonsin har presterat vilket flaggskeppsmodeller brukar vara, men vi har nog heller aldrig blivit så imponerade av en telefon från HTC som den här.
Skärmen täcks av ett Gorillaglas som så många andra och är med sina 4,7 tum aningen mindre än Xperia Z. Men den är också så sjukt bra. Upplösningen 1080p är given i 2013 års uppsättning av supermobiler, men hittills är det HTC One som tar förstapris i skärmkvalitet. Den är helt enkelt enastående. Färger, skärpa, kontrast, allt är så bra att det börjar bli löjligt att försöka leta efter något som skulle vara mindre bra. Den är bättre än den i Xperia Z och det är helt klart nummer ett bland mobilskärmar i skrivande stund. Men det ska också understrykas att det är helt fantastiskt bra skärmar som sitter i moderna flaggskepp och du behöver gå ner en bra bit i pris för att skärmarna ska börja bli dåliga.

Högtalarna är också hyggligt bra, men sådana här små högtalare kan aldrig bli bra. Bara hyggligt bra.
Mjukvaran är förstås HTCs egenutvecklade Sense som är uppe i versionsnummer 5.0. Det har blivit lite mer avskalat men ser fortfarande lite väl klatschigt ut när vi nu är vana vid Android Jelly Bean och dess mycket strama design. Tyvärr kan du ju inte göra något åt Sense om du inte vill ha det, och här blir vi lite fascinerade av en specifik grej i Sense: Blinkfeed.
Strömknappen längst upp på telefonen är mycket onaturligt placerad om du vill hålla telefonen i en hand, och en lösning med en knapp på sidan hade varit att föredra. Men desto roligare är det att strömknappen också extraknäcker som ir-sändare. Det finns dessutom den inbyggda appen TV som inte bara låter dig använda telefonen som en fjärrkontroll som du kan lära upp eller fylla med fördefinierade produkter, utan också laddar ner information om tv-program beroende på vad du har för kanaler hemma. Just programinformationen är en riktigt smidig tjänst, men att använda telefonen som fjärrkontroll är kanske inte jättesmidigt om du ska trycka på strömknappen och låsa upp skärmen för att byta kanal. Men ir-sändare har fått ett uppsving i nya mobiler har vi sett, vilket är roligt på något nostalgiskt sätt. Eller kanske framför allt roligt för de tillverkare av ir-sändare som plötsligt upplever en otippad guldålder.
Ska vi nämna något om prestandan också? Ja det ska vi självklart. Den är helt otrolig. Tittar vi på rena prestandatester spöar den med lätthet andra toppmodeller som Xperia Z. CF-Bench Pro ger 15 694 poäng till Xperia Z och 25 026 poäng till HTC One. Quadrant ger 7914 poäng till Xperia Z och hela 12 162 poäng till HTC One. Rejäla skillnader med andra ord. Och detta beror förstås på att HTC One har den i särklass hetaste processorn på marknaden just nu: Qualcomms Snapdragon 600 med 4 kärnor på 1,7 gigahertz. Grafikmässigt blir det dock inte några toppbetyg till mobilerna med 1080p-skärmar. Kring 30 bilder per sekund hos både Xperia Z och HTC One i GL Benchmark och där slår exempelvis Iphone 5 och för den delen LGs Optimus G de båda på fingrarna med kring 40 bilder per sekund.
Sen går det förstås inte att prata HTC One i någon form utan att prata om kamera. HTC har ju traditionellt med sin One-serie höjt upp kameran och så även hos One. Men inte på det sättet vi är vana vid. Här pratar istället HTC om ”Ultrapixel” vilket de gör för att de inte vill skylta med att kameran i sig har upplösningen 4 megapixel. ”Oj, vad lite!” tänker ni, men vi tar det en gång för alla nu: megapixel är långt ifrån allt. Ynka 4 megapixel räcker i teorin för att skriva ut foton på vanliga fotopapper på 10 x 15 cm. 13 megapixel som Xperia Z stoltserar med är bara ett tecken på att de har fallit offer för megapixelracet. Det är optiken som är det viktiga.
HTC Ones sensor ska enligt egen utsago släppa in betydligt mer ljus än vanliga sensorer hos mobiltelefoner. Hela 300 procent mer ljus hävdar de. Och det går utan tvekan betydligt bättre att ta bilder i dålig belysning jämfört med den Xperia Z vi jämför med. I vanliga ljusförhållanden blir bilderna bra, men inte revolutionerande. Ganska förväntad bildkvalitet hos en påkostad mobiltelefon.
Allt detta blir ditt för 6000 kronor. Det är ett prisläge som matchar Xperia Z och om vi får gissa även Samsung Galaxy S4. Mycket pengar för en telefon som kommer kännas omodern om två år, men det är så de kostar, flaggskeppen. Men glöm inte det faktum att 32 gigabyte är något begränsande i en telefon som verkligen är gjord för att konsumera media med. Synka Spotify eller för över en mp3-samling, dra ner ett par filmer eller säsonger av något du vill titta på och minnet går ganska snabbt åt. Plats för minneskort eller åtminstone 64 gigabyte hade varit en välkommen bonus.

Skärmen
Prestanda
Ingen minnesutbyggnad
Inget utbytbart batteri
Halvmedioker kamera
Bäst prestanda. Bäst skärm. Bäst byggkvalitet. Det är svårt att inte bli förälskad i HTC One. Och även om kameran inte imponerar som vi hade hoppats på kan man helt enkelt inte hålla den här i handen utan att aldrig vilja skiljas från den.
Form/design: 10
Ergonomi: 10
Funktioner: 9
Användarvänlighet: 9
Prisvärde: 9
TOTALT: 10
Modellförvirring men skön
Just namnet HTC One är lite intressant val eftersom det redan finns One X, One X+, One V, One S, One SV och säkert några fler som vi har missat. Men nu heter den kort och gott One och vi förstår faktiskt varför de ville visa att det numera bara finns en. One är nämligen helt fantastisk. Det är givetvis det bästa HTC någonsin har presterat vilket flaggskeppsmodeller brukar vara, men vi har nog heller aldrig blivit så imponerade av en telefon från HTC som den här.
Rent formmässigt är det här en av de snyggaste telefonerna vi har sett och också kanske den skönaste vi någonsin har hållit i. En så kallad unibody-konstruktion som består av ett aluminiumstycke som baksida utan möjlighet att öppna upp för att exempelvis byta batteri. Fördelen är att telefonen förstås är ypperligt stabil och känns rejält exklusiv att hålla i. Nackdelen att det just inte går att byta batteri.
Fantastisk skärm
Skärmen täcks av ett Gorillaglas som så många andra och är med sina 4,7 tum aningen mindre än Xperia Z. Men den är också så sjukt bra. Upplösningen 1080p är given i 2013 års uppsättning av supermobiler, men hittills är det HTC One som tar förstapris i skärmkvalitet. Den är helt enkelt enastående. Färger, skärpa, kontrast, allt är så bra att det börjar bli löjligt att försöka leta efter något som skulle vara mindre bra. Den är bättre än den i Xperia Z och det är helt klart nummer ett bland mobilskärmar i skrivande stund. Men det ska också understrykas att det är helt fantastiskt bra skärmar som sitter i moderna flaggskepp och du behöver gå ner en bra bit i pris för att skärmarna ska börja bli dåliga.

Ovanför och under skärmen sitter högtalarna. Det här är så löjligt självklart att vi inte kan förstå varför inte alla tillverkare gör så här. Högtalarna riktar alltså ljudet mot dig om du tittar på något. Idag sitter de allt som oftast på baksidan eller eventuellt på sidan av telefonen. Vilket är förstås är särdeles korkat. Förmodligen har du någon gång kommit på dig själv med att kupa händerna bakom telefonen för att ljudet på så sätt ska studsa från baksidans högtalare och nå dina öron. Detta är nu ett minne blott.
Högtalarna är också hyggligt bra, men sådana här små högtalare kan aldrig bli bra. Bara hyggligt bra.
Justja: knapparna är reducerade till två hos HTC One. Under skärmen hittar du bakåtknappen till vänster och hemknappen till höger. Mellan dem en HTC-logga som inte gör just någonting alls. Håller du in hemknappen kommer Google Now upp, och dubbelklickar du på den får du upp en lista med senast körda appar. Det fungerar okej och tar i runda slängar 35 minuter innan du har vant dig.
Sense i 5.0
Mjukvaran är förstås HTCs egenutvecklade Sense som är uppe i versionsnummer 5.0. Det har blivit lite mer avskalat men ser fortfarande lite väl klatschigt ut när vi nu är vana vid Android Jelly Bean och dess mycket strama design. Tyvärr kan du ju inte göra något åt Sense om du inte vill ha det, och här blir vi lite fascinerade av en specifik grej i Sense: Blinkfeed.
Egentligen är Blinkfeed ingenting annat än en dopad widget som samlar ihop nyheter från vissa nyhetskällor (begränsat urval och du kan inte lägga till egna), Facebookgrejer, Twitterflödet, kalenderhändelser och liknande och sen presenterar det på ett trevligt sätt med väder och tid. Det är inte så spektakulärt förstås, men det är desto mer spektakulärt att du inte kan välja om du vill ha det eller inte. Det måste ligga på en av dina hemskärmar oavsett vad du tycker. Du behöver inte ha det på din standardhemskärm, men Blinkfeed måste finnas. En overly attached widget, om du vill.
Desto mer imponerade blir vi istället av själva inställningen av telefonen. Du kan om du vill göra de flesta av inställningarna via datorn. Så fort telefonen har internetuppkoppling kan du gå in på en speciell hemsida hos HTC, ange en kod och därefter välja saker som ringsignaler, bakgrunder, lägga till vissa appar och e-postkonton och liknande. Smart och betydligt enklare än att sitta med telefonen och pilla.
Dyr fjärr
Strömknappen längst upp på telefonen är mycket onaturligt placerad om du vill hålla telefonen i en hand, och en lösning med en knapp på sidan hade varit att föredra. Men desto roligare är det att strömknappen också extraknäcker som ir-sändare. Det finns dessutom den inbyggda appen TV som inte bara låter dig använda telefonen som en fjärrkontroll som du kan lära upp eller fylla med fördefinierade produkter, utan också laddar ner information om tv-program beroende på vad du har för kanaler hemma. Just programinformationen är en riktigt smidig tjänst, men att använda telefonen som fjärrkontroll är kanske inte jättesmidigt om du ska trycka på strömknappen och låsa upp skärmen för att byta kanal. Men ir-sändare har fått ett uppsving i nya mobiler har vi sett, vilket är roligt på något nostalgiskt sätt. Eller kanske framför allt roligt för de tillverkare av ir-sändare som plötsligt upplever en otippad guldålder.
Prestanda som en liten liten datorhall
Ska vi nämna något om prestandan också? Ja det ska vi självklart. Den är helt otrolig. Tittar vi på rena prestandatester spöar den med lätthet andra toppmodeller som Xperia Z. CF-Bench Pro ger 15 694 poäng till Xperia Z och 25 026 poäng till HTC One. Quadrant ger 7914 poäng till Xperia Z och hela 12 162 poäng till HTC One. Rejäla skillnader med andra ord. Och detta beror förstås på att HTC One har den i särklass hetaste processorn på marknaden just nu: Qualcomms Snapdragon 600 med 4 kärnor på 1,7 gigahertz. Grafikmässigt blir det dock inte några toppbetyg till mobilerna med 1080p-skärmar. Kring 30 bilder per sekund hos både Xperia Z och HTC One i GL Benchmark och där slår exempelvis Iphone 5 och för den delen LGs Optimus G de båda på fingrarna med kring 40 bilder per sekund.
Vi älskar prestanda. Det är inget snack om saken. Vi tror dessutom att mobiltelefonerna kommer kunna ersätta datorerna så till vida att man dockar telefonen till en skärm och tangentbord, och då behövs det förstås bra prestanda. Men det här är förstås först i framtiden, och idag finns det i princip inga appar förutom benchmarkingappar som kan utnyttja all den här prestandan. Grafikkretsarna har fortfarande en del uppförsbacke nu när 1080p-skärmarna blir vanligare, men den här prestandan är så hög att det inte påverkar användarupplevelsen längre. Det är ett tag sedan det fanns begränsningar i prestandan och exempelvis en viss hackighet kunde uppstå när man bläddrade runt bland hemskärmarna. Idag är det monster som sitter i telefonerna. Inte processorer eller system-on-a-chip. Monster!
Allt har förstås sitt pris och så även förhållandet prestanda/batteritid. Det inbyggda och icke utbytbara batteriet har kapaciteten 2300 mAh vilket Xperia Z också har. Utan några regelrätta batteritester känner vi igen historien alltför väl: telefonen är uppladdad, vi testar, leker, använder och efter en halv dag börjar vi bli stressade eftersom vi måste börja ladda den för att ha kvar ström till kvällen. Visst kör vi hårt med den, men HTC One sticker inte ut batterimässigt. Den är som alla andra.

Icke imponerande kamera
Sen går det förstås inte att prata HTC One i någon form utan att prata om kamera. HTC har ju traditionellt med sin One-serie höjt upp kameran och så även hos One. Men inte på det sättet vi är vana vid. Här pratar istället HTC om ”Ultrapixel” vilket de gör för att de inte vill skylta med att kameran i sig har upplösningen 4 megapixel. ”Oj, vad lite!” tänker ni, men vi tar det en gång för alla nu: megapixel är långt ifrån allt. Ynka 4 megapixel räcker i teorin för att skriva ut foton på vanliga fotopapper på 10 x 15 cm. 13 megapixel som Xperia Z stoltserar med är bara ett tecken på att de har fallit offer för megapixelracet. Det är optiken som är det viktiga.
HTC Ones sensor ska enligt egen utsago släppa in betydligt mer ljus än vanliga sensorer hos mobiltelefoner. Hela 300 procent mer ljus hävdar de. Och det går utan tvekan betydligt bättre att ta bilder i dålig belysning jämfört med den Xperia Z vi jämför med. I vanliga ljusförhållanden blir bilderna bra, men inte revolutionerande. Ganska förväntad bildkvalitet hos en påkostad mobiltelefon.
Det som är mer intressant är dock mjukvaran. HTC One har i kameran ett läge som kallas Zoe som hela tiden buffrar bilder och när du trycker på avtryckaren sparar den ner en sekund från innan att du tryckte och två sekunder efter. Det blir 20 bilder i maxupplösning och du kan sedan välja vilken bild du vill spara. Detta är förstås utmärkt vid snabba motiv, men vi har sett liknande funktioner tidigare så något revolutionerande är inte heller detta.
Minnesproblematik, men så mycket kärlek
Allt detta blir ditt för 6000 kronor. Det är ett prisläge som matchar Xperia Z och om vi får gissa även Samsung Galaxy S4. Mycket pengar för en telefon som kommer kännas omodern om två år, men det är så de kostar, flaggskeppen. Men glöm inte det faktum att 32 gigabyte är något begränsande i en telefon som verkligen är gjord för att konsumera media med. Synka Spotify eller för över en mp3-samling, dra ner ett par filmer eller säsonger av något du vill titta på och minnet går ganska snabbt åt. Plats för minneskort eller åtminstone 64 gigabyte hade varit en välkommen bonus.
Det finns mycket att älska hos HTC One och kvalitetskänslan är den bästa vi har känt hos en telefon hittills. Bäst är också skärmen och prestandan. Men det är ingen tvekan om att HTC One sällar sig bland den exklusiva skara toppmodeller 2013 har plats för över huvud taget.
HTC One, vi älskar dig!

+
Skärmen
Prestanda
–
Ingen minnesutbyggnad
Inget utbytbart batteri
Halvmedioker kamera
=
Bäst prestanda. Bäst skärm. Bäst byggkvalitet. Det är svårt att inte bli förälskad i HTC One. Och även om kameran inte imponerar som vi hade hoppats på kan man helt enkelt inte hålla den här i handen utan att aldrig vilja skiljas från den.
BETYG
Form/design: 10
Ergonomi: 10
Funktioner: 9
Användarvänlighet: 9
Prisvärde: 9

TOTALT: 10
Pris: 6 000 kr
Tillverkare: HTC
Mått: 137 x 68 x 9 mm
Vikt: 143 g
Skärm: 4,7 tum S-LCD3, 1920 x 1080 pixlar (~468 ppt)
Minne: 32 GB inbyggt
Kamera: ”HTC Ultrapixel” (4 megapixel, bakgrundsbelyst sensor)
4g: Ja
Övrigt: gps, wlan, nfc, ir
Chipset/processor Qualcomm Snapdragon 600, 4-kärnig 1,7 GHz Krait 300
Operativsystem Android 4.1.2
Tillverkare: HTC
Mått: 137 x 68 x 9 mm
Vikt: 143 g
Skärm: 4,7 tum S-LCD3, 1920 x 1080 pixlar (~468 ppt)
Minne: 32 GB inbyggt
Kamera: ”HTC Ultrapixel” (4 megapixel, bakgrundsbelyst sensor)
4g: Ja
Övrigt: gps, wlan, nfc, ir
Chipset/processor Qualcomm Snapdragon 600, 4-kärnig 1,7 GHz Krait 300
Operativsystem Android 4.1.2