Metal Gear Solid V: The Phantom Pain – den mest ambitiösa delen i serien
Stjärnproducenten Hideo Kojima vinkar av Metal Gear Solid med den mest ambitiösa delen i seriens historia. I sina bästa stunder utstrålar det ren spelmagi.
Av Anders Wollner
M3
Det är inte lätt att ta farväl, fråga bara Hideo Kojima. I över tio år har han försökt att slita sig från Metal Gear Solid men gång på gång har det slutat med att han har återvänt för ytterligare ett sista spel. Men nu verkar det trots allt vara över. Hideo Kojima och Konami har blivit osams och Metal Gear Solid V: The Phantom Pain blir av allt att döma det sista spelet i serien med stjärnproducenten bakom rodret.
Övernaturliga hot
Till en början ser vi ut att få en avslutning av traditionell Metal Gear Solid-stuk. Till tonerna av David Bowies The Man Who Sold the World vaknar Solid Snake upp i en sjukhussäng efter en nio år lång koma. Därefter tar det inte lång stund innan byggnaden han befinner sig i stormas av en mindre armé.
Omtumlad, knapert omplåstrad och högst förvirrad tvingas Solid Snake fly tillsammans med vad som verkar vara en inbillad ledsagare. Snart tornar övernaturliga hot upp sig i form av en svävande figur med gasmask, förmögen att framkalla en slags golem som är immun mot det mesta.Snake kan ta hjälp av en hel del fordon och andra saker. Beroende på om du vill storma fiendernas läger eller ta det mer lugnt gäller det att välja hjälpmedel med omsorg.
En öppen spelvärld
Efter den något kaotiska inledningen, som för övrigt fungerar som en dryg timmes lång tutorial, tar Metal Gear Solid V: The Phantom Pain en vändning och blir istället ett sandlådespel i Grand Theft Auto-stil. Snake anländer till ett Afghanistan som står helt fritt att utforska efter eget bevåg.
Inte helt oväntat kryllar spelvärlden av fientliga belägringar och det är här som Metal Gear Solid V: The Phantom Pain verkligen briljerar. Antingen kan du tålmodigt scanna av området på avstånd och därefter smyga dig förbi fienden, eller så stormar du in med automatvapnet i högsta högg. Vill du vara ännu mer extrem går det alldeles utmärkt att kalla in bombanfall från luften, attackera med understöd av en prickskytt eller förstöra det mesta i din väg sittandes i en fullt utrustad pansarvagn.
Så snart du tar till vapen för att lösa situationen sjunker däremot kvalitén. AI:n klarar inte av att samarbeta, och det blir aldrig någon riktig nerv. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain är i första hand ett stealth-spel och som sådant fungerar det utmärkt. Poängen är dock att det hela tiden du som avgör hur du ska ta dig ann en situation. Det går att rekrytera fiender genom att skicka iväg dem till din bas. Det gör du genom en slags bärbar luftballong.
Mycket att göra
Det saknas heller inte saker att göra. Du har hela tiden ett par huvuduppdrag att välja mellan, men det går lika bra att fördriva tiden med otaliga sidouppdrag eller med att utforska världen i jakt på vilda djur, helande växter eller dyrbara diamanter. Genom att klara av uppdrag får du erfarenhetspoäng som bland annat kan spenderas på bättre vapen och tillbehör.
Som om inte det vore nog har du även tillgång till din egen militärbas. På denna huserar de soldater som Snake fångar in under uppdragen med hjälp av en slags bärbar luftballong (fråga inte). Dessa kan i sin tur delas in i olika klasser, för att exempelvis kunna forska fram ny utrustning.Några av de karaktärer Snake springer på under äventyret är riktigt välskrivna – andra känns inte helt genomtänkta.
Berättelsen i andra hand
Samtidigt som Metal Gear Solid V: The Phantom Pain bjuder på långt fler spelmässiga variationer än sina föregångare har handlingen fått stå tillbaka. Under äventyrets gång stöter vi visserligen på både nya och välbekanta ansikten, och berättelsen innehåller gott om vändningar och överraskningar. Antalet mellansekvenser är också betydligt färre – något som är uteslutande positivt.
Tyvärr tippar det stundtals över åt fel håll. Det finns ett enormt antal uppdrag, men de som driver handlingen framåt är förhållandevis få. Den stora majoriteten består istället av typen ”befria soldat x” eller ”stoppa fientlig vapentransport”. Spelmässigt är det underhållande oavsett, men eftersom det inte alltid är glasklart varför du utför en viss uppgift är det lätt att motivationen blir lidande.
Metal Gear Solid V: The Phantom Pain går därför att se som mer av en kreativt sandlåda än som ett regelrätt Metal Gear Solid-spel. Det förstärks av att Solid Snake själv är närmast knäpptyst spelet igenom, och att den Harry Gregson Williams-komponerade musiken inte alls är lika episk som den som samma man skrev för Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty. Många av karaktärerna känns också slarvigt skrivna, andra rent av bortkastade. Klassiska Revolver Ocelot är, tvärt emot hur han uppträder i föregångarna, slätstruken och ordentlig.
Ett värdigt avsked – trots allt
Men på samma gång som Metal Gear Solid V: The Phantom Pain tar ett steg bort från seriens inarbetade formula är det modigt och bitvis strålande designat. I sina bästa stunder utstrålar det ren spelmagi. Dessvärre innehåller det även gott om saker som känns som ren utfyllnad.
Hideo Kojimas farväl är må hända ojämnt, men vi kommer aldrig igen kunna beskylla honom för att vara traditionell.
Fakta: Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Utvecklare/utgivare: Kojima Productions/Konami Plattform: Playstation 4, Xbox One, pc, Playstation 3, Xbox 360 Testad plattform: Playstation 4 Pris: cirka 600 kronor. Stora valmöjligheter. Bandesignen bjuder in till kreativitet. Kontrollen är i stort sett felfri. Smygmomenten håller hög kvalité. Många intetsägande uppdrag. Historien berättas inte särskilt effektivt. Solid Snake är en tråkig karaktär. Actionmomenten lämnar en del att önska.
