Police Quest (1987)
Sierra gjorde en hejdundrande massa Quest-spel på 80- och 90-talet. Kings Quest, Space Quest, Police Quest och… Ja, det var väl dem. Men även andra spel med namn som inte innehöll Quest kom i mängder. Och det som var så roligt med dem var att du styrde det inte bara med piltangenter eller joystick utan även genom att skriva saker. Sierras egenutvecklade AGI-motor (Adventure Game Interpreter) förde samman grafik i den svindlande upplösningen 160 x 200 med kommandon som ”open the door”.Förutom att lära en hel drös svenska ungar engelska var spelet så pass realistiskt att det sägs att det ibland användes i utbildningssyfte av poliser i USA. Och det kanske stämmer – de är ju lite fyrkantiga. Haha…
AGI-motorn ersattes så småningom av en ny variant och spelen gick mot mer peka-och-klicka, men det är för de tidiga spelen vi älskar Sierra.
Lemmings (1991)
Vissa pusselspel är så geniala att de gör att man sitter uppe hela nätter och försöker sluta. Lemmings är ett sådant. Alla minns de små lämlarna som skulle ta sig från punkt a till b där något pucko hade konstruerat hinder i vägen i form av raviner, stenar, väggar och annat. Som tur var kom varje ny bana med lite nya möjligheter då lämlarna kunde gräva, stoppa, sprängas och så vidare. Resultatet blev ett formidabelt pusselspel i plattformsmiljö som har portats till i stort sett alla plattformar som finns.
Another World (1992)
Ett av de vackraste spelen under 90-talet kom först till Amiga och Atari 1991, men portades året därpå till en förväntansfull Dos-skara. Spelets skapare – fransmannen Éric Chahi – var tidigt ute i skiftet från sprites till polygoner och precis som i Prince of Persia är animationerna när spelets protagonist Lester springer runt helt fantastiska, med 90-talsmått mätt.I övrigt är det den gamla klassiska historien: ung fysiker jobbar nattpasset på sin förmodat privata partikelaccelerator, utför experimenten när åskan går och ett blixtnedslag skickar honom till en annan planet fylld av hinder och läskiga saker.
Det som var så oerhört frustrerande var att man inte fick någon vägledning om vad man skulle göra. Istället var det bara att försöka lösa problemen och när man dog – vilket var ofta – kom man tillbaka till senaste checkpointen och var sur. Men attans vad snyggt det var.
Commander Keen 4 (1992)
Det känns lite som att John Carmack, en av grundarna av Id Software, får väldigt mycket plats i den här listan. Förutom Wolfenstein 3D och Doom ligger han nämligen även bakom Commander Keen. Och det var i nummer 4 som spelet blev riktigt bra. Med lite vinklade light-3d-miljöer fast fortfarande i ett skrollandes i sidled fanns det numera hemliga rum, och dessutom kunde Keen ta tag i kanten om han hoppade över en klyfta och missade målet. Och förstås hoppa runt på sin hoppstylta.Commander Keen gör också en cameo i Doom 2 som ett påskägg, då hängd i en snara från taket.
Wolfenstein 3D (1992)
Det var egentligen så här det började. 1992 släpper Id Software Wolfenstein 3D och på den här tiden fanns det inte mycket som liknade det. En 3d-värld att gå runt i och döda nazister. Vem hade kunnat ana att det skulle bli en framgångssaga utan like? Visst, det fanns 3d-spel innan, men Id Software lyckades paketera ihop flera element till ett spel som ingen hade skådat.Spelet gick som sagt ut på döda nazister eftersom huvudrollsinnehavaren – en amerikansk spion som är tillfångatagen – måste komma bort från slottet Wolfenstein. Miljarder labyrinter senare ställs han inför Hitler och en episk pixelfight. Men egentligen är det nästa år det stora händer.
Doom (1993)
Första gången jag spelade Doom visste jag inte vad jag skulle förvänta mig, jag hade bara installerat spelet och jag minns att jag blev tvungen att gå och hämta min pappa för att visa honom när jag hade spelat i några minuter. Det här var det häftigaste jag hade sett.Spelet utspelar sig på planeten Mars och man är någon slags rymdmarinsoldat som ska hindra demoner från att ta sig till jorden. Eller nåt. Jag mins inte att det skulle ha varit speciellt läskigt, men genren är någon mix mellan science fiction, action och skräck.
Men det är förstås grafiken som gjorde allt. Inget liknande hade skådats innan och steget från Wolfenstein 3D som kom bara ett år tidigare är enormt. Dessutom kunde du spela i multiplayer och möjligheten att skapa egna banor genom så kallade ”wads” gjorde att spelet blev det viktigaste spelet i världshistorien. Det var Doom som förändrade allt.
Nästa sida: Spelet som banade väg för rts-multiplayer
Sam & Max Hit The Road (1993)
Lucasarts heter spelutvecklaren sprungen ur Lucasfilms som ligger bakom några av 90-talets absoluta mästerverk. Sam & Max Hit The Road bestod av två helt osannolika karaktärer (gissa namnen!) som från början var seriefigurer. Tillsammans har de en detektivbyrå och deras uppdrag är att fånga en bigfoot vid namn Bruno som har rymt från en karneval. Men det var den stundom bisarra humorn och den fantastiskt roliga dialogen som gjorde spelet till en framgång. Hade du cd-versionen av spelet så fick du också höra dialogen i spelet vilket var ovanligt på den här tiden.
Command & Conquer (1995)
Under 90-talet började nätverk bli alltmer vanligt, och spel inom genren realtidsstrategi med stöd för multiplayer var lätträknade. Command & Conquer erbjöd multiplayer för upp till fyra spelare samtidigt vilket var sällsynt. Nyligen hade Warcraft lanserats med multiplayer för två spelare. Och strax efter Command & Conquer kom Warcraft 2 med stöd för åtta spelare.Spelet utspelar sig i en alternativ tidslinje, men fortfarande på jorden, i någon slags modern tid (1999). Något slags ämne som heter Tiberium har kommit från en meteorit och genererar inte bara värdefulla metaller där ämnet finns utan också ett storskaligt krig mellan två fraktioner: Brotherhood of Nod och Global Defense Initiative (GDI).
Command & Conquer satte standarden för hur RTS-spel i multiplayer skulle se ut, även om det inte var först.
Duke Nukem 3D (1996)
När Id Software släppte Doom som skulle komma att revolutionera en hel industry, satt 3D Realms fortfarande och kodade plattformsspel. Duke Nukem hann komma ut i två versioner innan Duke Nukem 3D släpptes 1996 och utmärkte sig genom att vara rätt oseriöst. Du spelar själva Duke Nukem som egenhändigt ska rädda världen mot en invasion av utomjordingar, men du gör det på ett humoristiskt och lättvindigt sätt. Duke Nukem fäller satiriska kommentarer och är en parodi av alla actionhjältar världen har skådat.Spelet innehöll också en hel del pornografiskt material som trots pixligheten upprörde moralkonservatister runtom i världen.
Senare samma år kom Id Software med Quake och nu spelar folk Battlefield 4 utan att bli imponerade. Det var bättre förr. Nej det var det inte, men det var kul ändå.