Recension: Uncharted 4

Få utvecklare har väl hyllats lika mycket de senaste åren som Naughty Dog. Från att ha varit en trogen leverantör av stabila plattformsspel till Playstation och Playstation 2 slog studion genom med dunder och brak efter Uncharted. Sedan dess har man vid varje ny lansering höjt ribban. Om man inte öst på med fläskigare explosioner (Uncharted 2) har det handlat om försök att skildra undergången (The Last of Us). Och även om de Michael Bay-liknelserna som Naughty Dog får höra med jämna mellanrum knappast är obefogade får man nog vara bra ignorant för att inte se vilken påverkan studion har haft på dagens spelklimat.

Bort från allvaret

Samtidigt är det med viss oro vi har väntat in Uncharted 4: A Thief’s End. Dels var Uncharted 3 något av en besvikelse, dels tog man med The Last of Us ett stort steg bort från den lättsamma tonen för att istället berätta en lika allvarlig som mörk historia. Uncharted har aldrig handlat om att försöka röra oss till tårar. Här har fokus istället varit på Nathan Drake, och hans skattresor till mer eller mindre exotiska platser runt om i världen. Bakgrundshistorien har visserligen funnits där, tillsammans med en rad välskrivna karaktärer, men den har alltid placerats i andra hand.

Så frågan är alltså: går det att göra så mycket mer med den här serien som inte har gjorts?

En mänskligare Nathan Drake

Det korta svaret är nej, men det spelar faktiskt inte så stor roll. Redan under de inledande uppdragen står det visserligen klart att Naughty Dog inte bara vill stapla spektakulära actionscener på varandra. Äventyret inleds med en högintensiv båtjakt men snart får vi både bekanta oss med en rastlös Nathan Drake, som efter att ha lovat sin fru att aldrig mer dra ut på äventyr med livet som insats tagit en hederlig anställning. Planerna ändras dock snabbt så snart hans bror dyker upp med problem i bakfickan, och snart befinner sig duon på en ny världsomspännande resa.

Nathans samvetskval ligger ständigt i bakgrunden för att påminna honom om att han egentligen inte borde göra det han gör. På så sätt är det en mänskligare Nathan än vi har sett tidigare, vilket ytterligare förstärks genom samspelet mellan honom och hans bror, och den dystra barnhemshistorien de bär på.

Men även om handlingen tar betydligt större plats denna gång är det inte tal om något The Last of Us. Det tar inte lång stund innan vi får hoppa mellan samma hala bergsklippor och glida nedför samma lerdränkta backar som i föregångarna. Vid givna tillfällen uppstår det problem, exempelvis när uråldriga träbroar kollapsar eller när klippavsatser vittrar sönder i samma stund som vi greppar dem. Nathan Drake ramlar, slår sig och får ont – men där vi i Uncharted 2 trillade av stolen av upphetsning är det svårt att få samma adrenalinpåslag här.

Bland nyheterna denna gång finns en änterhake som kan användas för att svinga sig över avgrunder. Det är ett grepp Naugthy Dog använder friskt genom hela äventyret, och det fungerar också riktigt bra.

Mellan de utforskarorienterade sekvenserna väntar naturligtvis eldstrider. Naughty Dog fick med rätta kritik för att antalet sådana var för många i Uncharted 3 – och glädjande nog är det betydligt bättre balanserat denna gång. Fienderna känns inte bara smartare utplacerade utan striderna mot dem är även långt mer dynamiska. Vi får röra oss över större områden och har större möjligheter att välja mellan att låta skjutvapnen tala eller att försöka smyga oss på fienderna. AI:n är dock inte särskilt avancerad, så det är inte tal om någon Metal Gear Solid V-konkurrent. Om nu någon hade förväntat sig det.

Snyggast hittills

Hjärtat i Uncharted 4 är dock varken dess spelmekanik eller dess försök att fördjupa seriens historia. Det här är en titel som i första hand visar vad Playstation 4 går för, och på det planet levererar Naughty Dog. Visuellt är Uncharted 4 det snyggaste vi har sett i konsolväg, och frågan är om det inte också slår de mest teknikkrävande pc-spelen på fingrarna. Varje nytt område Nathan Drake anländer till överträffar det föregående, och vi bjuds på gott om fullständigt spektakulära vykortsvyer, ofta kombinerat med läckra kamerasvepningar. Allra mest imponerande är Uncharted 4 under mellansekvenserna. Det är omöjligt att inte ta det som händer på allvar, trots den i övrigt så överdrivna tonen.

Uncharted 4 slutar inte att imponera där. Här finns biljakter där vi äntligen får kontrollera fordonen, smarta pussel, en riktigt grym antagonist, oväntade vändningar och ett välkomponerat soundtrack som sätter stämningen direkt. Bland annat. Och då har vi inte ens nämnt onlineläget, som vi får anledning att återkomma till när vi spelat mer.

Avrundar historien på bästa sätt

Det här är ett äventyr som inte bara avrundar historien om Nathan Drake på bästa möjliga sätt utan även sätter en ny standard för hur påkostade actionäventyr bör se ut. För även om det under stunder är lätt att bli trött på Naugthy Dogs besatthet att ösa in vågor av fiender, och även om Uncharted 4 inte kan beskyllas för att vara nyskapande sitter vi ändå med ett brett flin under de bästa partierna och en undran över hur någon ska kunna skramla ihop en tillräckligt stor budget för att överträffa det här.

Vilken jäkla resa.

Uncharted 4: A Thief’s End

Genre: Action
Lansering: 10 maj
Plattform: Playstation 4

Så. Jäkla. Snyggt.
Fordonen tillför en ny dimension.
Grymt skådespel.
Varierat.

Vi har sett det förut.
Lite för många eldstrider under den senare delen.