Kingdom Come: Deliverance levererar ett mer traditionellt rollspel

Gå eller springa? Betala eller stjäla? Skona eller dräpa? Dessa är tre vanligt förekommande dilemman med ett rollspel. Och det är något som Kingdom Come: Deliverance tar fasta på. Här ligger extra stor vikt på att välja din egen väg genom spelet, med val som påverkar både uppfattningen om dig och historiens gång, som med så många andra spel i genren.

Det hela börjar nästan oskyldigt idylliskt. I rollen som Henry, son till en ärlig och mycket hårt arbetande smed tvingas vi motvilligt utföra sysslor vi egentligen inte har någon som helst lust med. Tills den dagen då den sittande kungen dör och stora politiska osäkerheter lägger sig över landets alla tinnar och torn. En ny kung, Wenceslas IV, övertar tronen och för ett tag ser framtiden ljus ut. Men det dröjer inte länge förrän vederbörandes illasinnade halvbror, Sigismund, störtar Wenceslas och skickar in sin armé i staden. Detta leder till en massaker som lämnar enbart en överlevande – du. Fast besluten att få upprättelse ansluter du dig till motståndsrörelsen.

Ett ”klassiskt” rollspel

En oroväckande trend som spridit sig allt mer under senare år, är hur fler och fler utvecklare verkar skala av sina rollspel för att nå ut till så många som möjligt. Istället för att erbjuda en utmanande, upplevelse för en mindre målgrupp, väljer man att snickra ihop spel som är lättare att sätta sig in i. Tänk bara på rollspelsmekanik i Fallout 4 i jämförelse med föregångaren Fallout 3. Det är egentligen inget fel med det, men kan göra den inbitna skaran hängivna spelare rätt buttra. Lyckligtvis delar Kingdom Come: Deliverance den äldre synen på hur spel av detta slag ska se ut. Vilket torde vara nog.

 

Exempelvis ligger tung betoning på en sådan enkel, men för genren klassisk, sak som textbaserad dialog och till skillnad från just Fallout 4 håller sig karaktären till manus. Du behöver alltså inte välja alternativ i förhoppning om något och sedan slita håret då karaktären väller ur sig något helt annat. Det gäller också att verkligen fundera på hur du vill bli bemött, då dina val kommer påverka hur spelet rullar på.

Beroende på vilka val du gör kommer så småningom ryktet om dina upptåg börja sprida sig runt om i världen. Visserligen vandrar folk från by till by, men det händer också att berättelser om våra gärningar sprids snabbare än väntat. Ett litet minus. Det känns ändå som om den ärliga vägen är att föredra – då aktiviteter såsom uppdyrkning, ficktjuveri och allmänt oärliga uppsåt är rätt svårt redan från start.

 

Men det som är svårt blir enklare via träning. Ju mer du sysslar med olika saker, som läsning, fäktning eller att övertyga i samtal, desto bättre blir du på det. Om du ska springa runt och rädda världen som riddare eller tjänare av rättvisan underlättar det att ha aningen vassare färdigheter med svärd. Eller om du föredrar att stjäla – bil bättre på att smyga.

Mycket att tänka på

Styrkan i Kingdom Come: Deliverance ligger i dess omfattning. Inte nog med att det har en mer än väl godkänd rollspelssida där du formar alla möjliga aspekter av Henry, utan även mindre detaljer som annars brukar överses i spel. Precis som i verkligheten måste du sova för att orka med eftersom brist på sömn försämrar dina färdigheter. Inte heller går det att knalla runt med mat i ryggsäcken alldeles för länge – den kommer till slut att börja mögla. Denna typ av realism uppskattas, då den passar spelets mer utmanande ton.

Att leva och slåss i en medeltida målning

Grafiken är överlag bra, men lider av små skavanker. Den mest framträdande är avståndet kontra närbilden. På håll ser murar, människor, hustak och markytor detaljerade och skarpa ut. Men ju närmare du kommer desto fulare blir det. Lågupplösta texturer är den största boven i dramat och dessa drar ned helhetsintrycket ordentligt. Nu är det inte så att spelet är direkt fult, men med tanke på hårdvaran hade vi förväntat oss något vassare. Dessutom sjunker bildskärmsfrekvensen flertalet gånger, och det märkbar. Bortsett från det så är färgerna klara och starka.

Något som lär dela upp publiken i två läger är stridssystemet. Det är i grunden enkelt men kommer ta en stund att bemästra. Knappar för blockering, olika slag och sparkar känns vid första anblick enkla att komma ihåg, men är i stridens hetta inget vidare. Du låser siktet genom att trycka ned vänster styrspak, samma som du rör dig med.

Omdöme

Kingdom Come: Deliverance är inte perfekt. En ganska hög svårighetsgrad inledningsvis och ett par irriterande tekniska aspekter hindrar det från att nå toppen av betygsstegen. Men som rollspel är det ett gediget, utmanande och för den intresserade, mycket givande sådant. Är du beredd att investera många timmar i en utmaning som kanske inte är så fin i kanten men som i gengäld levererar en klassisk rollspelsupplevelse är Kingdom Come: Deliverance värt att kika närmare på.

Fakta Kingdom Come Deliverance

Testat: Februari 2017 (PS4)

Utgivare: Deep Silver
Utvecklare: War Horse
Plattform: PC, Playstation 4, Xbox One
Genre: Rollspel
Pris: Från 491 kr på Prisjakt

Innehållsrikt
Utmanande
Komplext
Atmosfäriskt
Starka RPG-element

Medelmåttig grafik
Klumpigt stridssystem
Inkonsekvent bilduppdatering