Surviving Mars: “Ett strategispel Stephen Hawking hade varit stolt över”

Stephen Hawking finns inte längre. Den berömda fysikern och forskaren gick bort på pi-dagen den 14 mars 2018. Dagen före det att Surviving Mars släpptes. Det är sorgligt av flera anledningar, mest för att han förmodligen tyckt om det här spelet. Hawking känd för sin forskning om svarta hål och fleravärldstolkningen inom kvantmekaniken, var nämligen mot slutet av sitt liv också en stark förespråkare för att människan borde lämna jorden och ge sig ut bland stjärnorna. Under ett videoföredrag i juni 2017 sa han: “Att sprida ut oss kan vara det enda som kan rädda oss från oss själva. Jag är övertygad om att människor måste lämna jorden.“

 

Läs också: Zonen vi ärvde: M3 läser svensk postapokalyps inför kommande Mutant-liret

Surviving Mars handlar om precis detta. Det är ett strategspel som går ut på att försöka kolonisera Mars genom att skicka dit raketer med utrustning och drönare för att göra i ordning terrängen, gräva efter vatten och sätta upp en biosfär för de första människorna att anlända. Och efter att de anlänt börjar den svåra biten: överleva.

 

För att klara av den utmaningen kommer du behöva utmana ditt logiska såväl som ekonomiska tänkande. Ibland till sådan grad att ditt huvud värker. Du kommer behöva hushålla med resurser och lägga upp långa osäkra planer för framtiden. Planer som när som helst kan gå i stöpet på grund av olyckor, dammstormar, nedkylningar, bristande intresse hemifrån, slitage, meteoritnedslag och inte minst, den mänskliga faktorn.

Surviving Mars är vad som brukar kallas för “hård” science fiction, vilket innebär att det prioriterar en naturvetenskaplig trovärdighet. Samtidigt är Surviving Mars inte heller för “hårt” på den punkten utan mer i linje med Andy Weirs bok The Martian eller Makoto Yukimuras serietidning Planetes. Alltså lättillgängligt men samtidigt tillräckligt realistiskt för att det ska skänka en mäktig tyngd till alla dina beslut.

Överraskande känslostarkt

Faktum är att kombinationen av hård scifi, strategispel och mänsklighetens öde ofta gör Surviving Mars till en överraskande stark och känslomässig upplevelse. För det första känns det redan från början som att du står inför en ofantligt stor utmaning – något som kommer kräva allt av din koncentration och där lösningen är allt annat än given. Varpå du sedan inser att vi faktiskt står inför precis samma utmaning även i verkligheten.

När du lyckas hitta vatten på Mars, är det med jubel. När du till sist får igång den kupolformade biosfären och gör i ordning boendekvarteren för de första invånaren, är det med nervositet. När du går igenom hundratals ansökningar och försöker matcha yrke, förmåga, kön, för- och nackdelar för att få fram de ynka tolv personerna som ska bli först med att åka dit, är det med enorm beslutsångest. Och när dessa personer, efter otaliga spenderade miljarder, äntligen landar som de första invånarna på den röda planeten, och när det första barnet föds på Mars, är det inget mindre än stort. Antalet strategispel som lyckas väcka samma känslor är försvinnande få.

Utmanande – ibland av fel anledning

Mellan de gråtmilda stunderna är Surviving Mars annars främst ett tillfredsställande spänt trädgårdsarbete. Det gäller att vara uppmärksam, effektivisera kolonins produktivitet, planera för framtiden, se till att allt fungerar, njuta av framstegen och vara noggrann med exakt vad som färdas i de begränsade antalet raketer som gör den långa resan fram och tillbaka från jorden.

Dessa raketer erbjuder också ett visst skyddsnät för att tillvaron inte helt ska gå åt skogen. Även om motgångar alltid känns (att hjälplöst se på när dina kolonister dör av svält på grund av ett tekniskt fel lämnar sina spår) så är Surviving Mars inte ett oförlåtande spel. Men det är krävande. Det håller dig inte i handen.

 

Att dina handlingar har konsekvenser skapar respekt för uppgiften. Men det är synd att mycket av utmaningen kan komma från fel håll. Som i att du ofta inte förstår vad du håller på med. Surviving Mars hade tjänat massor på att vara mer pedagogiskt. Ibland verkar det nästan som att det måste finnas någon klausul i kontraktet för alla spel som Paradox ger ut som säger att spelen både måste vara väldigt bra men också onödigt svårbegripliga.

Menymani

Det är inte nödvändigtvis något dåligt att du hela tiden behöver slå i spelets manual. Tvärtom känns det ganska realistiskt och fräckt. Problemet är att informationen du letar efter sällan finns i den. Istället är den gömd på de mest märkliga ställen i de ganska illa designade menyerna. Detta gör att du ofta känner dig som en idiot, men av fel anledningar.

 

För utmaningen kommer inte från problem i spelet. Utan från problem med själva spelet. Detsamma gäller datorintelligensen hos både drönare och kolonister som kan göra dig marsfärgad av ilska. Gör dig med andra ord beredd på några ganska irriterande första timmar. Men snälla, håll ut, för det är absolut värt det när du väl börjar få koll på systemet.

Hopp och tro

För i slutändan är Surviving Mars, trots onödiga brister, inget mindre än en skatt. Ett spel som bara växer ju mer tid du ger till det. Att börja med en ensam raket och se den utvecklas till ett nät av kupolstäder som lyser upp marsnatten är en fantastisk känsla. Och det är så befriande med ett strategispel där du inte måste bekämpa rymdisar med laser eller tävla med olika falanger om att vara bäst. Det handlar inte ens om att försöka bygga den värsta superstaden på Mars i totalt storhetsvansinne. Okej, kanske lite storhetsvansinne.

 

Men främst handlar Surviving Mars om hur mänskligheten kan lägga sina olikheter åt sidan och komma samman genom lagarbete, entusiasm, optimism och ren vetenskap för att bli en kraft långt större än summan av delarna. Som kan tackla den största utmaningen av dem alla, ett liv efter jorden. Det är ett spel som ger hopp och framtidstro. Ett spel som Stephen Hawking förmodligen hade varit stolt över.

---

Fakta Surviving Mars

Genre: Strategi/Simulator
Utvecklare: Haemimont Games
Utgivare: Paradox Interactive
Plattform: PC , OS X, Linux, Playstation 4, Xbox One
Lanseringsdatum: 15 mars 2018

 

Stark koppling mellan spelmekanik och tema.
Lagom trogenhet till vetenskapliga principer.
Överraskande emotionellt.

Opedagogiskt, speciellt i början.
Stundtals kass AI.
Svårt att hitta rätt information i menyerna.